Den svenska järnvägen är i kris.
Järnvägens kris går ut över jobben. Såväl arbetspendling som industrins godstransporter drabbas. Det inte bara de senaste turerna med felräkning på 6 miljarder. Det kan till och med behövas så mycket som 20-30 miljarder ytterligare.
I trafikutskottet har vi kallat till oss Catarina Elmsäter-Swärd för att om möjligt få fram vad det är som hänt. Hon kommer till oss på tisdag.
Tågurspårningar med godståg, nedfallna kontaktledningar, fel på växlar, strömförsörjningsfel tillhör tyvärr vanligheterna numera i vårt vackra fina avlånga Sverige. Så kan vi inte ha det.
Det har dröjt för länge med nödvändiga åtgärder, på tok för dålig samordning av underhållet och för många aktörer utan kvalitetskrav är andra förklaringar.
Socialdemokraterna har länge föreslagit investeringar i både nya banor och ökat järnvägsunderhåll. Att bygga nya banor är viktigt – men det tar tid. Vi föreslår dessutom att staten tar ett samlat ansvar för allt järnvägsunderhåll.
Underhållskontrakt bör i takt med att de löper ut överföras till denna nya enhet. I regel upphandlas ett kontrakt på fem år. Det finns i dag omkring 35 olika kontrakt för järnvägsunderhåll.
Det måste finnas meddelarfriheten hos de anställda i järnvägsbranschen måste ha central funktion för att öka säkerheten. I eventuella nya kontrakt för privata järnvägsentreprenörer måste meddelarfriheten skrivas in. Alla som jobbar med järnvägen måste kunna slå larm om säkerhetsbrister.
Dessutom måste tillsynen av järnvägen skärpas omedelbart. Trafikverket måste snabbt bygga upp kompetens för att inspektera säkerheten på de egna banorna och inspektera kvaliteten på entreprenörernas arbete.
Jag förstår inte att du hoppas så mycket på Trafikverket. Trafikverket är ju problemet. Den helt misslyckade sammanslagningen av Banverket och Vägverket.
