Monica Greens blogg

Allt fler barn och unga lider av psykisk ohälsa. Det finns en tydlig tendens att fler ungdomar och unga vuxna är nedstämda, oroliga och har svårt att sova. Unga får också mer psykiatrisk vård än tidigare, både i öppenvården och på sjukhusen.

Nu satsar regeringen i vårändringsbudgeten nu ytterligare 100 miljoner kronor på barn och ungas psykiska hälsa som tillförs landstingen. Medlen kan användas i landstingens barn- och ungdomspsykiatri, inklusive första linjens psykiatri i primärvården.

Den sociala barn- och ungdomsvården var i ett skört läge när regeringen tillträdde. Det var många rapporter som visade på det men ändå tog inte förra regeringen något helhetsgrepp för att åtgärda det. Den sociala barn- och ungdomsvården utgör det yttersta skyddsnätet för barn och unga i utsatta situationer och måste fungera väl och ha förutsättningar för sitt viktiga uppdrag. En grundförutsättning för detta är stabilitet och kontinuitet i verksamheten. Därför är det viktigt att satsa på ökad bemanning och långsiktiga anställningar.

Medlen kan användas för att öka antalet socialsekreterare, arbetsledare och administrativ personal för att frigöra tid för socialsekreterare och arbetsledare. 360 miljoner kronor räcker till ungefär 640 socialsekreterare under ett år.



Barn och ungas psykiska hälsa har ökat på senare år och vi kan se att det har varit ett högt tryck på barn och ungdomspsykiatrin på många håll i landet. Det har varit långa väntetider för barn som är behov av neuropsykiatriska utredningar. Med denna förstärkning på 100 miljoner ges landstingen bättre möjligheter att klara att erbjuda tidiga och tillgängliga insatser till de barn och unga som behöver det.

Skriv inläggstext 

Påväg till Dhaka
I Bangladesh bor 165 miljoner människor på en yta en tredjedel så stor som Sverige. I huvudstaden Dhaka bor 17 miljoner män och kvinnor. Det är trångt, fattigt och segregerat.

Drygt 65 % bor på landsbygden och lever på jordbruk. Textilindustrin har de flesta arbetstillfällena men lönen är låg, betydligt lägre än i grannlandet Kina.

Kvinnorna som är fattigast får utstå våld både i hemmen och på arbetsmarknaden. Enligt UN women har 87 % av kvinnorna upplevt (sett eller blivit utsatt för) våld och misshandel på jobbet.

Nu är jag påväg dit för att delta i IPUs årliga kongress men också för att besöka textilindustrin och träffa UN women. Det ska bli en otroligt intressant vecka och jag hoppas att jag får tid att blogga några rader varje dag om mina intryck.

Det stämmer - Det är männen som borde skärpa till sig genom att inte hota, misshandla och våldta.
Det är inte kvinnorna som ska behöva anpassa sig, avstå från att gå ut på kvällen eller ta på sig "rätt" kläder för att inte bli antastade.
Men eftersom flickor under hela sin uppväxt lär sig att vara rädda för män de inte känner måste kvinnors självförtroende öka för att ta tillbaka sitt självbestämmande. Detta trots att de allra flesta övergreppen som kvinnor utsätts för, är det som sker i hemmet, av någon de känner mycket väl.

UN Women nationell kommitte Sveriges lokalavdelning Skaraborg fortsätter sin studiecirkel Jämställdhet en mänsklig rättighet. I går kväll hade vi en temakväll om feministiskt självförsvar. Det blev en oerhört intressant kväll med Evelina Åslund som inbjuden gäst, hon bjöd både på teori och praktik för ökat självförtroende för kvinnor.

Feministisk självförsvar handlar inte om att kvinnor ska bli mer våldsamma. Det handlar om att ge tjejer och kvinnor handlingsberedskap inför det konkreta våld, som kan utövas mot tjejer och kvinnor på grund av sitt kön. Det handlar om att använda sin röst, sina händer och fötter för att kunna försvara sig om något skulle inträffa. Även män utsätts för våld men det är av ett annat slag, jämfört med det våld som kvinnor möter. En viktig del av feministiskt självförsvar är fokus på skuldbefriande och erfarenhetsutbyte. Genom att dela upplevelser med andra blir lättare att lägga skulden där den hör hemma - hos förövaren.

Tyvärr har kvinnors oro ökat i takt med att uppmärksamheten av våldet på gatorna uppmärksammats. Enligt Brotts förebyggande rådet BRÅs rapport "Trygghetsundersökningen" finns det stora skillnader i otrygghet mellan män och kvinnor. Bland kvinnorna uppger 31 procent att de känner sig ganska eller mycket otrygga eller att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut. Bland männen är det bara nio procent. Fler undersökningar under våren 2017 visar på liknande resultat.

Med ett ökat självförtroende och upplysning kan flickor och kvinnor ta tillbaka sitt självbestämmande och avgöra själva när de ska gå ut, hur de ska se ut och vart de går.

Vi som var med i kväll tycker att både små flickor, tjejer, kvinnor och äldre damer borde få möjlighet att lära sig feministisk självförsvar och inte bara få höra att vara rädda för att gå ut.

Pågrund av ansträngda läget med backlash på flera håll och det allvarliga läget kändes det extra angeläget att åka till årets kvinnokonvent, CSW 61. Vi är oroliga över det som händer i världen.

Mänskliga rättigheter och jämställdhet måste upp på världens dagordning igen.
För att vi ska kunna uppnå en hållbar värld måste kvinnors möjligheter till att bli ekonomiskt självständiga vara lika stora som de är för män.
Kvinnor lever i fattigdom, utsätts för diskriminering och exploateras. Kvinnor har oftare ofta i osäkra låglönejobb och har mindre makt. Könsdiskriminering begränsar kvinnors möjligheter till ekonomiska tillgångar som mark och lån. Dessutom utför kvinnorna merparten av hemarbetet och har inte tid att göra karriär osv osv
Kvinnor måste få samma rättigheter och samma lön, därför är huvudtemat för årets CSW-möte “Kvinnors ekonomiska självständighet”.

Kvinnas ekonomiska självständighet gynnar hela samhället. Att investera i kvinnors ekonomiska självständighet innebär mer jämställdhet, fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt. Förbättrade försörjningsmöjligheter för kvinnor är det mest effektiva sättet att minska hunger och fattigdom.

Så på alla möten som pågick kastades vi mellan hopp och förtvivlan men ändå känns det hoppfullt att det finns ett sådant fantastik engagemang och j-vla anamma.
Jag blir både glad och hoppfull över att se alla såväl män, kvinnor, unga och gamla som ville vara med och förändra världen till det bättre. 6000 deltagare från regeringar, föreningar, privata sektorn och civilsamhället ordande tillsammans en kraftsamling för jämställdheten på alla håll och kanter.

Det bådar ändå gott för framtiden.

Igår var det internationella kvinnodag men idag är ingen vanlig dag eftersom vi ständigt måste jobba vidare med en mer jämställd värld

Varken kvinnor eller män ska begränsas av sitt kön någon dag på hela året. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma sina egna liv och kunna påverka samhället. Samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden. Jämställdhet gäller kvinnor och män och alla tjänar på ett jämställt samhälle .

Alla människor, mön och kvinnor, ska ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på. I Sverige jobbar allt för många deltid mot sin vilja. Det häller oavsett om de är anställda inom offentlig eller privat sektor, så kan vi inte ha det.

Bristen på jämställdhet blir extra tydlig när det första barnet kommer. Då tar kvinnorna större ansvar för hem och familj. Att bilda familj innebär att kvinnor får en sämre löneutveckling, sämre hälsa, lägre pension och lägre deltagande i arbetslivet.

Att kvinnor får lägre pension samtidigt som de lever längre än män beror till stor del på att vi lever i ett ojämlikt samhälle. Pensionssystemet i sig är könsneutralt men kvinnor har lägre löner och arbetar oftare deltid vilket påverkar deras pensioner negativt.

I veckan när jag var värd för ett internationellt seminarie i riksdagen kunde jag berätta att Sverige har delad föräldraförsäkring. Att båda föräldrarna ska ta ut minst tre månader var och att de kan dela det resterande året. Ändå gör föräldrarna inte det. Papporna skriver över sina föräldraledighetsdagar för resten av året till mamman. Detta påverkar jämställdheten under resten av livet. Att vara förälder är ett ansvar som måste delas av både män och kvinnor.
Det behövs en progressiv, jämställd och utjämnande familjepolitik för att åstadkomma förändringar.

Så trots att Sverige är ett föregångsland när det gäller har vi långt, mycket långt kvar innan vi har ett jämställt samhälle.


Bilden är från IPU dvs Interparlamentariska Unionen

Ta fajten för en jämställd värld
Idag uppmärksammats internationella kvinnodagen på många håll i världen. Tyvärr känns den mer angelägen än på länge eftersom vi ser enstor oro i världen. I måndags kunde vi ta emot UN Womens högsta chef Madam Phumzile, när hon deltog i ett stort och välbesökt seminarie i Riksdagen. Hon känner en stor oro över det som sker.

Runt om i världen ser vi hur familjekonservativa röster blivit allt mer högljudda. Det är röster som vill inskränka kvinnors självbestämmande. Röster som driver fram lagar av den typ som nyligen avkriminaliserade våld i nära relationer i Ryssland. Röster som inspirerat president Donald Trump att underteckna ett beslut som innebär att internationella organisationer som vill ta emot finansiellt stöd från USA varken får informera om, eller utföra, aborter. Exemplen på hur kvinnors rättigheter begränsas är tyvärr många.

Jag nämnde på seminariet den feministiska utrikespolitiken som Sverige är först i världen med att införa. Starka åtaganden för jämställdhet och mänskliga rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter en av de viktigaste utrikespolitiska prioriteringarna. Det är lätt att bli nedslagen av utvecklingen men med en feministisk regering och Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd har Sverige visat att ett politiskt och ekonomiskt stöd kan göra skillnad.

Den feministisk utrikespolitik har redan gjort stor skillnad i praktiken, som tex:

- 65 länder och organisationer har under svensk ledning gjort över 300 åtaganden för att stärka arbetet mot könsrelaterat våld.
- Sverige har genom stöd och påverkansarbete bidragit till att ett 90-tal lokalsamhällen har övergett kvinnlig könsstympning.
- Svenskt kärnstöd till FN:s befolkningsfond under åren 2014-2015 har förhindrat över 650 000 oönskade graviditeter, cirka 200 000 osäkra aborter och cirka 1 000 fall av mödradödlighet, samt bidragit till att över 1 600 000 människor har fått tillgång till preventivmedel.
- Svenskt stöd har även bidragit till införande av sexualundervisning i skolan i 21 länder i Afrika.
Frankrike och Israel har antagit sexköpslagstiftning efter svensk modell.
”She Decides" en insamlingskoferens i Bryssel förra veckan mobiliserade politisk kraft och finansiellt stöd för organisationer som gör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter till verklighet för miljontals kvinnor och flickor i världen. Detta genom att ge tillgång till bl.a. rådgivning, evidensbaserad information och sex- och samlevnadsundervisning, preventivmedel, mödrahälsovård och säker abort.

Kvinnokampen har aldrig varit en lätt kamp, och inga framsteg kan tas för givna. Vi måste fortsätta stå upp för internationellt överenskomna regler och värderingar. Vi ska visa att öppna demokratiska samhällen som respekterar mänskliga rättigheter leder till välstånd för hela samhällen och befolkningar.
Den feministiska utrikespolitiken bidrar till förändring mot jämställda, fredliga och demokratiska samhällen där individer av alla kön och bakgrunder är fria att bestämma över sina egna liv. Behovet är större än på väldigt länge men tillsammans kan vi göra skillnad.

Spännande dagar för jämställdhet
Givetvis borde alla dagar gå i jämställdhetens tecken men så är det tyvärr inte.
I år känns internationella kvinnodagen och denna vecka extra angelägen eftersom vi upplever backlash. Jag har nämt tidigare min oro inför Det som sker i USA, Ryssland och Turkiet. Trump beslutar om indraget stöd till familjeplanering och abort, i Ryssland blir det återigen tillåtet att slå sin hustru och anmärkningsvärda uttalanden från Turkiets president att det är onaturligt att kvinnor deltar i beslutande församlingar osv.
Men det är ju inte de enda bakslagen vi upplever. På många håll i världen ser vi hur kvinnor hålls tillbaka, blir slagna, våldtagna, hindrade att ta egen makt över sina liv osv.

Därför är jag glad över alla de arrangemang som ska ske de närmaste dagarna. Själv startar jag med föreläsning om FNs kvinnokonvention och mäns våld på Västergötlands museum i Skara, därefter har vi årsmöte med UN women Skaraborg (UNWnkS lokalavdelning).

I morgon söndag har vi äran att hälsa UN Womens högsta chef Madame Phumzile välkommen till samtal på hotel Radisson Blue i Stockholm.
På måndag den 6 mars har vi ett stort event i Riksdagens andra kammarsal tillsammans med Phumzile, UD, sida UN Women nk Sverige. Över 150 deltagare ska lyssna och diskutera kvinnors ekonomiska egenmakt.
Sedan rullar det på med en mängd arrangemang på internationella kvinnodagen med såväl frukostmöte med Åsa Regner, lunchmöte med Metall om jämställdheten och fint firande på Grand Central by Scandic.
Där ska skådespelerskan Malin Arvidsson, goodwill ambassadör för UN Women i Sverige berätta om arbetet för kvinnor och flickor runt om i världen. Dessutom ska Arghavan Agida, uppträda med sin nya låt ”Zan”. Felin kommer också att framföra sin singel ”Shackles”, skriven och producerad av Elin själv. En toppen kväll helt enkelt.
I Skaraborg pågår samtidigt stort firande både på Hertig Johanstorg i Skövde, i Rydskolan och i Tidan med flera ställen.
Hoppas vi ses på några av aktiviteterna!

På tisdag lämnas utredningen om vägskatt, vägslitageavgift eller kilometerskatt över till regeringen, då läggs den i papperskorgen. Regeringen tar avstånd från förslaget, som på förhand fått kritik från såväl näringslivet, LO och företrädare för landsbygden.
Bedömningen är att det förslag riskerar svenska åkares konkurrenskraft att försämras, och det är inte acceptabelt, säger finansminister Magdalena Andersson till TT.


Vägslitageskatt ska leda till ordning och reda i åkeribranschen och då måste vi hitta ett sätt som gör att inte utländska åkerier kommer undan.
Jag har haft mycket kontakt med förare och åkerier som varit oroliga för att det inte ska kontrolleras tillräckligt och då finns en risk att skruppelfria åkerier inte gör rätt för sig.
Det bästa vore naturligtvis att få transponder i bilrutan så att det går att ha koll på trafiken. Då skulle vi ju även kunna komma åt olovlig cabotagetrafik och olaglig inrikestrafik. Visserligen sägs det att det skulle vara för dyrt att bygga upp ett sådant system men vi kan inte införa någon vägslitageavgift som bara de seriösa betalar. Då har vi inte en chans att stå emot de oseriösa åkarna som just nu dumpar marknaden och konkurrerar ut de åkare som står för ordning och reda.

Nu får finansdepartementet jobba vidare tills det finns ett hållbart förslag.


Hösten 2014 meddelade statsminister Stefan Löfven (S) att regeringens ambition var att införa en vägslitageskatt under mandatperioden.Följande vår tillsattes en utredning om saken. Enligt direktiven ska den tunga trafiken "i högre grad bära sina kostnader för samhällsekonomin".Skatten skulle även bidra till målet om minskad miljöpåverkan från transportsektorn, och till att godstransporter flyttas från lastbilar till tåg och sjöfart.Kritiker har hävdat att en vägslitageskatt kan påverka bland annat skogsindustrin negativt.

Idag var det en viktig jämställdhetsdebatt i Riksdagen.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat Regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid. Och i dag var det alltså dags att debattera i kammaren.

Det handlar om mål för jämställda löner och strategier för att nå ekonomisk jämställdhet.
Här finns också övergripande mål och sina delmål för jämställdhetspolitiken och ger en mycket bra beskrivning av hur det ser ut med jämställdheten på område efter område.

Dessutom finns åtgärder för en strategisk, sammanhållen och långsiktig styrning på jämställdhetspolitikens område samt varför regeringen anser att en jämställdhetsmyndighet bör inrättas.
En otroligt viktig del av skrivelsen är regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, som även omfattar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är en välkomnar inriktning för jämställdhetspolitiken med gedigna insatser och prioriteringar under 2014-2018 och förväntas bidra till att uppnå ett jämställt samhälle.
Äntligen tar vi nya steg för ett jämställdhet.

Samtidigt som IPU hade möte i FN hade även UN women sitt styrelsemöte, Executive Board.
Då passade de båda organisationerna på att ha ett gemensamt seminarie om den så kallade Roadmap for substantive equality. Det blev spännande samtal om hur vi ska gå vidare för en mer jämställd värld samtidigt som många upplever motsatsen.
UN womens Phumzile talade just om den backlash som hon ser på många håll. Hon sa bl.a att det känns som att vi tar stora steg i rätt riktning i flera år och sedan plötsligt går det bakåt igen. Men vi får absolut inte ge upp utan ständigt ta nya tag.
Jag hade blivit tillfrågad i förväg om att säga några ord om jämställdheten i Sverige. Jag beskrev om att vi har världens första feministiska regering, att en jämställdhets myndighet inrättas nästa år, att vi tar en långsiktig plan mot mäns våld mot kvinnor, att det är möjlighet att dela föräldraledigheten men att var och en måste ta minst tre månader. Allt det gav förstås applåder och uppfattades av många som helt fantastiskt. Men jag var noga med att påpeka att vi ständigt måste jobba på förbättringar eftersom vi fortfarande inte har ett jämställts samhälle i Sverige. Kvinnor tjänar mindre än män, det leder till lägre pension, föräldraledigheten delas inte trots att det är möjligt, fortfarande är mannen norm och kvinnor tar inte lika stor plats i beslutande församlingar.

Det var intressant att lyssna både på Världsbanken, företag och andra länder när de beskriver hur tillväxten ökar när jämställdheten förbättras.
Nu får vi åka hem var och en till sina länder och organisationer och se till att orden blir aktiv handling. Tillsammans kan vi göra skillnad i världen.

Intensiva dagar i New York
Här FN-skrapan i New York är det som vanligt intensiva dagar.
Huvudanledningen till att jag är här är att IPU har möte om det globala målet nr 14 som hankar om renare hav. Att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling.

När det gäller de globala målen och Agenda 2030 så syftar de till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser.

Vi har haft flera intressanta experter som föredragshållare. Idag höll Sveriges vice statsminister Isabella Lövin ett oerhört intressant anförande. Hon visade en bild på en val som var fylld av plastpåsar och hon sa bl.a att om vi inte gör något åt utsläppen i havet och den stora plastpåseanvändningen så kommer vi ha fler plastpåsar än fiskar i havet år 2050.

Många av havens fiskebestånd är överutnyttjade och det krävs en globala krafttag som främjar återuppbyggnaden av hotade bestånd. För att säkra långsiktigt hållbara fiskebestånd bör fisket bli mera reglerat. Haven har potential för global utveckling, inklusive fattigdomsbekämpning. Vattenbruket har en nyckelroll och är en del i att trygga livsmedelsförsörjningen, under förutsättning att det sker hållbart.

Sverige och Fidji kommer att anordna en stor FN-konferens i juni som handlar just om havet och havsmiljön och de utmaningar som vi har globalt för att klara målet med renare hav.
https://oceanconference.un.org

Äntligen - Almedalen kan diskuteras

Almedalsveckan är en otroligt spännande plats med en enormt utbud för förtroendevalda, näringsliv, civilsamhället, fackförbund, föreningar, allmänhet och media. Jag har åkt dit varje år i 25 år. Veckan är unik i ett internationellt perspektiv eftersom tusentals människor från alla delar av av Sverige kan träffas i demokratiska, öppna och säkra samtal. Så kommer det förbli under en mycket lång tid framöver.

Men tyvärr har den överhettade bostadsmarknaden under denna vecka medfört stora problem.
I flera år har dessa sanslöst dyra hotell och hyreskostnaderna varit en snackis.
Att hyra ett litet hus med 4 sängar på en vecka för hutlösa 100 000kr har varit vanligt men inte okey. Visserligen suckar många över de dyra hotellpriserna ändå har inget hänt, priserna har bara fortast stiga.

Flera av oss har sovit på luftmadrass i en liten stuga på golvet för att sedan cykla till Visby 3-5 km innan frukost för att delta i seminarier.
Att till råga på det bli utsatt i lokalmedia för att det kostar skattebetalarna för mycket, kan kännas en aning övermaga. Därför tycker jag att statsministerns besked är befriande. Det går att säga nej utan att bli betraktad som märklig.

Det privata näringslivet anordnar spännande intressanta seminarier i Almedalen. De bjuder in oss politiker för att legitimera sin egen dyra närvaro. Men bostadsbrist, hotellbrist, cykelbrist, överhettad marknad under denna uppskattade vecka har sitt pris.

När det gäller Almedalen i år åker jag gärna dit för att lyssna på Magdalena Andersson.
Jag har förfrågningar om deltagande och jag har lösa trådar på hur mitt boende kommer att se ut.

Men jag välkomnar Stefan Löfvens besked. Jag hoppas att det innebär en något lugnare bostadshybris under Almedalsveckan.

Viktigt med statsministerbesök i Skaraborg
Det är både bra, kul och viktigt att statsminister Stefan Löfven reser runt i Sverige. Statsministerns besök görs till stor del fokusera på mindre orter som vanligtvis inte hamnar i politikens eller mediernas fokus, men även andra orter hinner han med. Jag har noterat att vissa moderater försöker påskina att Löven "bara" ska besöka utsatta orter men det är inte sant.
Vad som är sant dock är att statsministern är angelägen om att fokusera på trygghet och framtidstro. En annan sak som viss media och politiska motståndare påstått inför resan var att det endast skulle interna kaffemöten. Även där har belackarna fel. Det märkes inte minst på köpcentrat Commerce i Skövde där det var knökfullt med folk i publiken som ville lyssna, ställa frågor och ta selfies.

Jag tycker det är utmärkt att han skippar Stockolmsperpektivet för att lyssna på folk ute i landet, det kanske inte är så svårt eftersom Stefan Löfven har växt upp i Härnösand.
Alla ska känna sig delaktiga i samhällsbygget, oavsett om du bor i en storstad eller på landsbygden, bruksort eller förort. Ingen ska behöva oroa sig över välfärden, skolan eller etableringen och folk ska kunna driva företag i hela Sverige.
I Skaraborg besökte han bland annat bruksorten Tidaholm och besökte Marbodal. Han träffade näringslivsföreträdare och fackligt aktiva m.fl för att diskutera möjligheten att driva företag på mindre orter, vilket blev mycket uppskattat.


På Fazer i Lidköping presenterades fler detaljer i livsmedelstartegin tillsammans med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och miljöminister Karolina Skog. De tre statsråden beskrev hur inhemsk livsmedelsproduktion företrädelsevis ekologisk sådan ska stärkas efter som efterfrågan är stor på sådana livsmedel. Då är det bättre att få fram ekologiska varor i Sverige än

Sedan gick Stefan, Karolina, Sven-Erik på rundvandring tillsammans med Lidköpings representanter på Fazer Kvarn och samtala med medarbetare, ledning och fackliga företrädare.



På Commerce i Skövde var det som sagt var fullt med folk och Stefan Löfven talade om vikten av trygghet i en orolig tid, om arbete, fler poliser, en värdig sjukförsäkring, investeringar i infrastruktur och bostäder, utbildning lön att leva på för att kunna handla i tex affärerna i Commerce osv.
En mycket lyckad dag i Skaraborg, det förmedlade Löfven till oss innan han på kvällen skulle dra vidare på sin resa genom Sverige. Nästa anhalt är Jämtland.

Idag, den 4 februari, är det världscancerdagen. Det är en dag då tankarna går till dem som är drabbade och deras familjer. Jag tänker givetvis på Julia Fridell och hennes familj efter allt de gått igenom det senaste året.

Men det är också en dag att påminna om allt som kan och måste göras för att bekämpa sjukdomen och förbättra vården.
Cancer är en av våra största folksjukdomar. När man har fått vad som kanske är livets jobbigaste besked, är det viktigt att den vård som behövs snabbt kommer till.

Även om svensk sjukvård i grunden är bra, finns det mycket kvar att göra. Inte minst vad gäller cancervården. Väntetiderna är för långa, och kan variera stort mellan olika delar av landet. En sådan ojämlikhet i vården är självklart inte acceptabel. Därför satsar regeringen två miljarder kronor under mandatperioden på att stärka cancervården och korta väntetiderna.

Den viktigaste delen är att införa en modell med standardiserade vårdförlopp. Modellen bygger på att sätta en tidsgräns för hur lång tid det ska ta mellan välgrundad misstanke om cancer till behandlingsstart, med tillräcklig tid för en utredning av god medicinsk kvalitet men utan onödiga väntetider. Utgångspunkten är att ingen ska behöva vänta en enda dag för länge på vård.

De standardiserade vårdförloppen ser olika ut för olika diagnoser. Under 2015 infördes fem olika standardiserade vårdförlopp, där vi nu också sett att väntetiderna blir kortare med denna arbetsform än vad de tidigare var. Detta gäller bland annat för prostatacancervården. Under 2016 har ytterligare tretton vårdförlopp införts, och tio till ska införas i år. Steg för steg omfattas allt fler cancerdiagnoser av detta arbete.

Den största delen av pengarna i satsningen går till regionen/landstingen för att förbättra cancervården. Genom att göra cancervården bättre och korta väntetiderna utvecklar vi välfärden, och med den också den svenska modellen.

Just nu pågår filmfestivalen i Göteborg och jag är påväg dit för att dela ut ANNA-priset tillsammans med Filminstitutets VD Anna Serner.
Ett stipendium på 100 000 kronor, går i år till Fanni Metelius. Priset delas ut årligen till en person ”med ett projekt med rörliga bilder som till innehåll, form organisation och med starkt konstnärlighet ger och gör en gestaltning av Kvinnokonventionens mål”.

Fanni Metelus säger att det är fantastiskt att få ett feministisk stipendium. De har i arbetet med filmen skapat möjligheten att utmana sin traditionellt förväntade roll, både i teamet, i skådespelar-ensemblen och i de bilder vi skapat, Fanni är glad att Anna-juryn ser detta och hoppas att det arbete vi gör och den film som det genererar kommer skapa både nya samtal och inspirera till nya handlingar.

Juryns motivering lyder: Anna-priset 2017 går till Fanni Metelius för filmen ”Jag vill inte bli gammal nu”, en stark berättelse och en kompromisslös skildring av sexualitet, sårbarhet och aggressivitet, samtidigt som den ifrågasätter fördomar och stereotypa könsroller. Filmen gestaltar innovativt Kvinnokonventionens grundbult i artiklarna som icke-diskriminering, rätten till sin kropp och en jämställd arbetsmarknad. Att skriva, regissera, klippa och att också spela huvudrollen i sin första långfilm visar på ett mod och en drivkraft som imponerar. Fanni Metelíus är en värdig pristagare, som vi önskar all lycka och framgång.

Anna-priset grundades 2014 av Women in Film and Television och UN Women nationell kommitté Sverige med syfte att öka kunskapen om FN:s kvinnokonvention.

Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som utmanar patriarkatet och gör skillnad, berättar Helene Granqvist som är ordförande, WIFT.

Anna-priset ska bidra till att de historier som inte berättas idag ska bli berättade. Detta som ett led i att förverkliga FN:s kvinnokonvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Film kan bidra till att göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. UN Women nationell kommitté Sverige stödjer därför ANNA-priset som ett led i vårt arbete att utbilda och informera om kvinnors mänskliga rättigheter och att påverka samhällsutvecklingen.

Juryn Anna-priset
Juryns ordförande Helene Granqvist, Ylva Gustafsson och Johanna Ginstmark från WIFT, Gerda Larsson från stiftelsen Chelha, producenten Jessica MacDowall, samt Charlotta Huldt Ramberg och Aase Smedler från UN Women nk Sverige.

En livsmedelsstrategi för jobb och hållbar tillväxt
Sverige och Skaraborg har utmärkta förutsättningar att producera den mat som människor i vårt land och runt om i hela världen efterfrågar. Anledningen är att vi har lägst antibiotikaanvändning i EU, ett djurskydd i absolut världsklass och jämfört med de allra flesta andra länder en miljö- och klimatsmart produktion. Trots det har den svenska livsmedelsproduktionen konstant minskat de senaste tjugo åren. Så kan vi inte ha det, det har vi helt enkelt inte råd med.
Den 16 januari i år blev det verkliga startskottet för en stor förändring för Sverige och för den svenska livsmedelskedjan. Regeringen presenterade då en blocköverskridande överenskommelse med den borgerliga oppositionen och Vänsterpartiet om totalt fyra mål för livsmedelskedjan fram till år 2030. Partierna har tagit sitt ansvar genom samarbete och kompromissvilja och enats kring de tydliga och viktiga målen att svensk livsmedelsproduktion ska öka och konkurrenskraften ska öka i alla delar av livsmedelskedjan.
Igår den 30 januari lämnade regeringen över propositionen ”En svensk livsmedelsstrategi – för fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet” till riksdagen. Med denna skapas förutsättningar för en långsiktig och hållbar politik för livsmedelskedjan. Detta är något som har saknats och efterfrågats under en lång tid av aktörer i livsmedelsbranschen. Andra länder har gått före men vi ska komma ikapp och vi ska gå förbi!
Det är mycket glädjande och ger hopp till vår livsmedelsproducenter och konsumenter.
I framtiden kommer livsmedelskedjan prioriteras av all eftersom detta är gjort med bred politisk enighet. Med en proposition säkerställs en långsiktig nationell hållbar politisk för hela livsmedelskedjan fram till 2030.
Det skapar jobb, trygghet och hållbar tillväxt i hela landet.

Idag möts trafiksäkerhetsorganisationen NTF i Riksdagen.
NTF har en lång historia i Sverige och har under 80 år bidragit starkt till det stora intresset för trafiksäkerhet i landet och till framgångar som rönt med minskat antal olyckor, dödade och skadade genom åren. NTF har i sitt arbete haft fokus på trafiksäkerhet. Ett effektivt och framgångsrikt arbete har varit möjligt tack vare organisationens paraplyroll med många medarbetare i länsförbund och medlemsorganisationer med hög kompetens och stort engagemang.

Sedan vi möttes senast har NTF syns offentligt i flera sammanhang bl.a. märkning av vinterdäck, at ta det lugnt på vägarna i helgtrafiken och om hur viktigt det är att köra utan alkohol i kroppen.

Dessutom har det varit en diskussion om vårt avslöjande om att män – framförallt yngre män mellan 18 och 25 år – är överrepresenterade i olycksstatistiken på de svenska vägarna.

Den undersökningen och flera andra visar att manliga bilförare tar fler risker, kör med mindre marginaler och löper större risk att skada sig själv och andra i trafiken - än kvinnor.

Män är helt enkelt inte lika säkra bilförare som kvinnor, har vi kommit fram till, och menar at det är körstilen som påverkar riskfaktorn. Beteendet i trafiken påverkar olycksstatistiken. Nu tar regeringen en nystart på nollvisionen dvs att ingen ska dödas eller svårt skadas i trafiken. I den omstarten vill vi att det ska bli betydligt viktigare att väga in attityder och uppmaningar att köra med gott omdöme.


Vi har identifierat körstilen som den viktigaste riskfaktorn på svenska vägar. Därför uppmanar vi alla bilister att köra som en kvinna eftersom statistiken visar att kvinnors körstil är mycket säkrare än mäns.

Under 2015 omkom 201 män och 58 kvinnor i trafiken, än har jag inte sett statistiken för 2016. Men för 2015 är det en ökning med fem procent för männen och en minskning med 27 procent för kvinnorna jämfört med 2014. Andelen män samt kvinnor av det totala antalet omkomna har under lång tid legat på cirka 75 procent män respektive 25 procent kvinnor.

Kvinnors högre säkerhetsbeteende i trafiken visar att kvinnor har mellan fem och tio procent högre bältesanvändning än män. Bland yngre män är bältesanvändningen särskilt låg. Inom gruppen 18-25-åriga män beräknas bältesanvändningen ligga cirka 15 procent under övriga åldersgrupper.

Lyssnar på Maria Person Löfgrens reportage i Sveriges Radion om sänkt straff för våld i hemmet och blir bestört. Putins Ryssland är stockkonservativt och det är en utpräglad machokulturen som styr. Kvinnor är "vana" vid misshandel. Nu ska den som slår sin hustru, eller ett barn, få lägre böter om kvinnan slås så att det "bara" blir blåmärke. Om kvinnan däremot bryter ben eller får skador som kräver vård, då förblir våldet brottsligt, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW).
Jag tar mig för pannan och funderar förtvivlat på vart världen är på väg. Hur kan dessa fruktansvärda och förnedrade handlingar överhuvud taget graderas?

36 000 kvinnor misshandlas varje dag i Ryssland och tyvärr är det ju ingen nationell företeelse bara i Ryssland. Kvinnor över hela världen måste dagligen ta emot slag, misshandel och utsätts för våldtäkter.

Det känns som om värdegrunden alla människors lika värde och jämställdhet gungar betänkligt när så mycket backslag händer på en gång. Trump ska förhindra aborter, Putin tillåtet våld i hemmet, Turkiets president Erdoğans uttalar om att män och kvinnor inte kan ha samma positioner i samhället, eftersom det skulle strida mot naturen.

– Vi kvinnor är svaga och att respektera familjens överhuvud, mannen, är obligatoriskt. Därför blir vi kvinnor inte förödmjukade om en man slår sin hustru, det sårar oss inte. Men att såra mannen – det är otänkbart, sa parlamentsledamoten Jelena Mizulina i samband med att hon initierade förändringen av lagen om familjevåld, rapporterar Maria Persson Löfgren i Sveriges Radio.
Jag blir både både förtvivlad, arg och förbannad. Dessutom triggas jag av att jobba än hårdare på att förändra världen med mottot tillsammans gör vi skillnad.


Att följa rapporteringen från omvärlden just nu styrker övertygelsen om att det behövs mer jämställdhetspolitik och feminism, inte mindre.