Vad hvilja socialdemokraterna?
Alla ska med men vart?
Förra valet hade vi den utmärkta devisen alla ska med. Den är bra eftersom vi månar om att alla ska med in i framtiden. Ingen ska lämnas kvar på perrongen. Alla ska vara delaktiga arbetslivet, ingen ska känna sig utanför.
Alla ska ges möjlighet att läsa vidare, ingen ska stämplats ut för att barnet som 11 åring valde fel ämne. Alla ska ha en chans till om det strulat sig, å en till, å en till som Mona Sahlin mycket riktigt påpekar.
Ändå var det många som frågade sig förra valet. Men vart ska sossarna då?
Samma sak den här valrörelsen. Vi kan inte vänta är en bra devis. Den visar på vår otålighet över orättvisorna, ökade klyftor, sjuka som vräks för att de blivit utförsäkrade, orättvisan i att hotellstäderskan betalar 350 kr i a-kasseavgift menas advokaten bara betalar 80 kr.
Deviserna är bra men uppenbarligen allt för otydliga för väljarna.
Vi måste tillbaks till frihetskampen för varje individ. Människans möjlighet att göra sina egna val är socialdemokratins idéer från början av 1900-talet. Tyvärr har vi vissa tider blandat ihop korten och i vår iver att se till så att alla har möjligheter, har en del av oss trott att kollektivet går före individen. Men i själva verket är kollektivet till för individen.
Det blir bra när vi gör saker tillsammans. Vi blir både starkare, rikare och klokare ihop. Vi jobbar ihop, vi bygger hus ihop, vi betalar tillsammans efter förmåga. Vi hjälper varandra över tid. Vi hjälper den sjuke, den gamle osv.
Friheten får aldrig övergå till egoism, girighet och uppfattningen att det är ok att trampa på andra.
Vi sossar har varit för dåliga att förklara, beskriva och berätta om vart vi är på väg. Och att vägen dit ska var lustfylld eftersom vi aldrig kommer fram.
