Läggs Jämy ned vid årskiftet?

(null)


Sverige har fått kritik från FN:s Kvinnokommitté för att vi har levt upp till Kvinnokonventions krav om använda alla till buds stående medel som lagstiftning och administrativa ordningar för att förverkliga kvinnors mänskliga rättigheter. Detta har bland annat åtgärdats genom den nya Jämställdhetsmyndigheten. 


Men i dag går Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation igenom budgetomröstning i riksdagen med hjälp av Sverigedemokraterna. Enligt sin reservation vill partierna lägga ned Jämställdhetsmyndigheten, dra ner på arbetsförmedlingen, dra in stöd till nybyggnation mm. Detta för att sänka skatterna. 


När det gäller jämställdhetsmyndigheten lyckades regeringen få igenom den tack vare stöd av liberalerna.

Förslaget var väl förberett  flera statliga utredningar och en lång rad experter som länge arbetat för att en myndighet som kan verkställa, samordna, stödja och följa upp jämställdhetspolitiken ska etableras. Den statliga utredningen led av moderaten och landshövding Cecilia Schelin Seidegård var den senaste. Hon och många andra insåg vikten av att kraftsamla stödet för att jämställdheten ska genomsyra samhället. Det har tidigare varit för spretigt. 

Men nu ska den alltså läggas ner enligt Moderatetna, kd och SD för att i stället den öka den ekonomiska ojämställdheten.


Det kommer knappast förbättra kvinnors höga sjukskrivningstal minskas, diskriminering eller förebygga sexualbrott.

Det krävs en sammanhållen, strategisk och långsiktig jämställdhetspolitik. Men M, Kd och SD vill tydlighet inte ha långsiktighet. 





Den feministiska utrikespolitik ger tydliga avtryck i världen

(null)


Det är med en viss stolthet jag tar del av Folke Bernadotteakademins förberedelse inför valet i Moldavien nästa år. Som en självklar del av insatsförberedelsen föredras den feministiska utrikespolitiken som nu funnits i fyra år. Det var Margot Wallström och Stefan Löfven som    lanserade den hösten 2014. Det har satt tydliga avtryck på alla nivåer. Strategin tål att upprepas eftersom när de presenterades ifrågasattes och förlöjligades i vissa kretsar. Punkterna är: 

  1. Mänskliga rättigheter. Sverige exporterat den svenska sexköpslagstiftningen, publicerat landrapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i 135 länder, ökat utvecklingssamarbetets fokus på jämställdhet, inklusive genom en ny strategi, samt på olika sätt stöttat civilsamhällets arbete för kvinnor och flickor.
  2. Frihet från våld. Sverige har arbetat för att synliggöra och motverka destruktiva maskulinitetsnormer och stärka länders förmåga att lagföra förövare, bistå brottsoffer och återanpassa soldater. Dessutom  bidragit till bättre kunskapsläge om kopplingen mellan okontrollerad spridning av vapen och våld mot kvinnor samt till att fler aktörer har anslutit sig till arbetet mot könsrelaterat våld i kriser.
  3. Inflytande i fredsarbetet. Sverige har bidragit till ett ökat deltagande av kvinnor i fredsprocesser i såväl Latinamerika som Asien, Afrika och Mellanöstern och både etablerat och uppmuntrat nätverk av kvinnliga medlare. Sverige har även gjort kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
  4. Politiskt deltagande. Sverige har bidragit till kvinnors politiska deltagande i ett flertal länder, stöttat kvinnliga människorättsförsvarare och bedrivit ett aktivt påverksansarbete för yttrande- och åsiktsfrihet. Sverige har även drivit fram jämställdhetsstrategier i utvecklingsbanker och miljö- och klimatfonder mm
  5. Ekonomisk egenmakt. Sverige har bidragit till flickors utbildning och kvinnors sysselsättning, varit drivande bakom att agendan för utvecklingsfinansiering och Agenda 2030 genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv samt drivit på jämställdhetsarbetet i handelspolitiken och det hållbara företagandet. Sverige har också synliggjort mäns ansvar för jämställdhetsarbetet genom UN womens kampanj #HeforShe.
  6. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Sverige har intensifierat sitt SRHR-arbete i takt med utmaningarna. Sverige har bland annat använt alliansbyggande, styrelseroller, utvecklingssamarbete och dialog, inklusive genom att initiera den globala rörelsen #SheDecides. På landnivå har arbetet bland annat bidragit till fler barnmorskor och bättre tillgång till sexualundervisning, preventivmedel och säkra aborter.

Olof Palme i Mandelas ”The Long March to Freedom”

(null)


(null)


(null)



Som avslutning på dagarna i Johannesburg åkte vi till den fantastiska skulpturparken  

"The Long March to Freedom" som ligger i  Groenkloofs naturreservat. 

Det var helt otroligt att få se 100 bronsskulpturer av #heroes i naturlig storlek. Hjältar som alla bidragit till att Sydafrika skulle få demokrati och frihet. Vi fick höra att dessa hundra ska utökas med ytterligare 300 hjältar. 


Den långa marschen för frihet började på kolonialtiden då européer tog land och tvingade till sig tusentals slavar. Statyerna börjar på 1700-talet med frihetskämpar svarta, vita, män och kvinnor och slutar vid frihetsdagen i april 1994 med Nelson Mandela i spetsen. Där fanns Walter och Albertina Sisulu, Albertina som jag berättade om i ett tidigare inlägg om Apartheidmuseet . 


Dessutom fanns  Olof Palme, som ende europé, med i som bronsstaty. 

Tänk så många det är som kämpat i Sydafrika, och stora delar av välden som stött kampen och så många svenskar som tillsammans med Olof Palme tog ställning mot apartheid. 


Ja, det var en fantastisk eftermiddag i 30 graders hetta som satte djupa avtryck. Vetskapen om att alla kan bidra på sitt sätt för att ställa upp för alla människors lika villkor, stoppa rasismens fula tryne och kämpa för jämlikhet och jämställdhet. Ingen kan göra allt, alla kan göra något. 



Alla borde vara feminister

(null)


På konferensen för aktiva kvinnor i Södra Afrika diskuterade vi ledarskap, beteenden och förebilder. Vi talar både om vikten av att få med sig många kvinnor, att stötta varandra och att måna om att många kommer till tals. Några kvinnor vittnade om att det är ganska svårt. En del kvinnor vågar inte säga sin mening eftersom de då kan bli åthutade av män efter mötet.


Ett slående fenomen var att tonårsmödrar tvingas sluta skolan i Sydafrika. Unga tjejer från ANC vittnade om att det är ganska vanligt att bli mamma i 15-19 års åldern och att ANCs ungdomsförbund kämpade både för att tonårsmammorna skulle få gå kvar i skolan, dels för att det skulle inrättas fler förskolor och barnomsorg.


Reaktionen borde kanske instället riktas mot männen, killarna som gör tjejerna med barn. Men det är förstås lätt för oss som utomstående att ha den inställningen. Betydligt svårare för de som står mitt uppe i ett patriarkat samhälle, där männen är norm.


Vi talade också om vikten att bryta de stereotypa könsrollerna så tidigt som möjligt. Att flickor och pojkar ska behandlas lika och ges samma förutsättningar redan som mycket små. Här har föräldrarna en viktig roll. Därför behövs föräldrautbildning. Mammor och pappor ska ta hand om sina barn och ge dem både mod, självkänsla och vetskapen att de kan och ska leva sina liv så som de själva vill, inte vad någon har prackat på dem.


Vi enades om att samhället måste förändras i grunden för att det ska bli jämställt. Det räcker alltså inte "bara" med representation och att kvinnor kommer in i beslutande församlingar. De måste också ha förutsättningar att ta ansvar i sin nya roll och tas på allvar. Tyvärr fick vi höra exempel på hur kvinnor väljs in i parlament men att de väljs bort när mandatperioden är slut eftersom väljarna haft andra förväntningar.


Att det finns hur mycket som helst att göra innan samhället blir jämställt är helt klart. Dessutom måste jämställdheten återerövras hela tiden. Annars upplever vi backlashen igen.


Vi enades om att boken Alla borde vara femister av Chimamanda Ngozi Adiche passar i alla länder  


Nu är konferensen slut och deltagarna åker hem till sina respektive länder igen. Förhoppningsvis både starkare, peppade och smartare. Vi var i alla fall överens om att vi måste hålla ihop för att nå någon vart. Tillsammans är vi starka. 




Ledarskapsutbildning för kvinnor i Södra Afrika

(null)


Just nu så arrangerar Olof Palmecentret tillsammans med ANC, en spännande och intressant kvinnokonferens i Johannesburg. Här är deltagare från Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Namibia, Zambia och Sverige. Vi delger varandra synpunkter och idéer på hur vi ska få jämställda parlament på lokal nivå, regional nivå och nationell nivå. Målet är 50/50 representation, jämställd budget, resultat och rättigheter. Delmålen är att öka kvinnors inflytande i politiken. Från Sverige deltar Sanna Eliasson, Elisabeth Abrahamsson och jag. Vi fick chansen att tala om hur lång tid det tog för oss att få varannan damernas efter Gerd Engmans statliga utredning 1987. Att socialdemokraterna tog beslut 1993 på partikongressen i Göteborg och att många andra partier gjorde lika dant efter några år. 

Men vi har ingen lag på kvotering i Sverige, det har några av de afrikanska länderna. De kallar det zebrasystemet, men det är bara på den centrala nivån. Alla länder inklusive Sverige har långt kvar innan det är jämställt. Konstigt nog går det bakåt med representationen så fort det inte fokuseras på just den frågan.

Vi fick också möjlighet att tala om föräldraledighet, särbeskattning, utbyggd förskola och gratis skola för alla barn.

Naturligtvis talade vi också om s-kvinnors makthandbok, om den feministiska utrikespolitiken och dess 

handbok

Kvinnornas kamp mot Apartheid

(null)


Det blev ytterligare en dag med otroligt starka intryck här i Sydafrika. Vi besökte bl.a Apartheid museet och fick se hur vita och färgade skildes åt i den så kallade åtskillnadspolitiken. Vi fick se våldet och mördandet av Afrikaner och att de förvägrades både rösträtt och rätten till skola och utbildning. 

Men vi fick också se ANCs ledare som lyckas efter många år i fängelse och många års kamp med upprättelse och tillslut mänskliga rättigheter och rätten till att rösta. Nästan hela världen känner till Nelson Mandela, som ledde befrielserörelsen ANC genom tuffa och komplicerade förhandlingar som ledde till såväl frihet för miljontals människor och som blev Sydafrikas President.   


I år är det 100 år sedan Nelson Mandela föddes och det uppmärksammas på många sätt, bl.a genom att visa att han var inte ensam, de var många som kämpade tillsammans. 


Dessutom lyftes flera av alla de kvinnor som kämpat för sina och sina barns rättigheter. Exempelvis fick vi veta mer om Albertina Sisulu som var en viktig person inom ANC:s kvinnoförbund. Hon var gift med ANCs tidigare vice ordförande Walter Sisulu som satt 25 år i fängelse på Robben Island, där Nelson Mandelas satt fängslad i 27 år.

Albertina Sisulu fick utstå både husarrest och fängelse för att hon tog kampen tillsammans med många andra kvinnor. Många av de kvinnor – och män – som engagerade sig i kampen mot apartheid fick själva lida väldigt hårt för sitt arbete. Även deras familjer drabbades. Ändå valde de att kämpa vidare.



Johannesburg - Soweto

(null)


Vi anlände Johannesburg på  morgonen och blev mötta av två supertrevliga kvinnor  Bontle och Nomsa från organisationen ETU. De är i högsta grad delaktiga i den konferens vi ska medverka i.
De tog väl hand om oss och efter ett besök på hotellet och någon timmes rekreation satte vi kurs mot Soweto. Det blev en historisk dag med mycket starka känslor med minnen från de som offrats, slagits, kämpat för alla människors lika värde. Vi besökte bland annat Mandelas hus

Nelson Mandela flyttade till huset i hörnet av gatorna Vilikazi och Ngakane i mitten av 1940-talet. Ett från början mycket litet tegelhus utan rinnande vatten. I huset fick vi även se och följa flera av både Nelson och Winnies kamp för en drägligare tillvaro, rättigheter rösträtt och möjligheter att gå i skolan.

Det var också till detta lilla enkla hus Mandela kom i februari 1990 efter att han frisläppts efter 27 år i apartheidregimens fängelse. Sedan 2009 är huset som vi besökte idag ett Museum - med flera av möblerna, fotona och föremålen från tiden när Mandela levde här. Vi fick en liten inblick livet i Soweto genom årtiondena.

Vi besökte även Hector Pietersons minnesplats. 



Resan till Johannesburg startar med besök i Malmö.

(null)

Idag startar jag min resa till Johannesburg. Det är en ära att få åka med Palmecentret som tillsammans med ANC arrangerar en kvinnokonferens i Johannesburg.
 Så nu blir detta en reseblogg. Jag börjar dock med att besöka ABF i Malmö där jag ska få hålla ett anförande om UN Women och UN Women nationell kommitté Sverige. 
Just nu händer det väldigt mycket för oss och det är väldigt roligt att berätta om Orange day som är FNs dag för att uppmärksamma våld mot kvinnor den 25 i varje månad med höjdpunkt på 25 november. 
 Berätta om hur UN Women jobbar mot könsstympning Könsstympning Denna grymma sedvänja har praktiserats i mer än 2 000 år. Ingreppet görs ofta helt utan bedövning, smutsigt verktyg, rakblad, kniv, glasskärva. En del flickor dör av dessa övergrepp, de flesta överlever men kan traumatiseras för resten av livet och får ofta svåra men. För UN Women är det viktigt att arbeta med lokala partners, endast då kan vi nå framgång.
Berätta om arbetet med att göra FNs kvinnokonvention mer känd, stoppa barnäktenskap och för sexuell och reproduktiv hälsa. 
I Malawi giftes 50 % av alla flickor bort innan de fyllt 18. Det innebar att de slutade skolan tidigt och inte fick någon utbildning, fick barn tidigt vilket innebar ökad risk för mödradödlighet eller allvarliga fysiska problem. Många unga flickor behandlas också illa och utsätts för misshandel och sexuella övergrepp Genom hårt arbete av UN Women och i nära samarbete med lokala organisationer fått tillstånd en lagändring och lägsta ålder för äktenskap är nu 18 år. Men lag är en sak praktik en annan….. det handlar om att nå ut och förändra synsätt även hos familjer och byråd. Vi har nått framgång men har väldigt långt kvar. 
Detta och mycket mer berättar jag idag i Malmö innan jag åker till Köpenhamn för vidare färd mot Johannesburg.

Svart fredag - Suffragetterna

(null)


(null)


Förhoppningsvis klarar vi att kryssa oss mellan försäljningsutbuden och handlar endast det vi behöver denna svarta fredag. Kanske har ni helt andra påminnelser denna dag. Som t.ex P3s dokumentär om suffragetternas ledare Emmeline Pankhurst. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089139?programid=5067

Pankhurts tog striden för kvinnors rösträtt med orubblig övertygelse och knutna nävar. Hon dedikerade sitt liv till kampen – och skydde inga medel. För några år sedan var vi många som såg filmen Suffragetterna om den Brittiska striden.


300 suffragetter demonstrerade för kvinnlig rösträtt utanför Brittiska parlamentet fredagen den 18 november 1910.

Efter många år av fredliga försök till förändring med bl.a. hungerstrejk som mötts med tortyrliknande tvångsmatning och kvinnor häcklades, misshandlades och fängslades för sin kamp, hade suffragetterna tröttnat.

Men fredagen den 18 november 1910 valde Suffragetternas organisation att sluta stödja hungerstrejk och fönsterkrossning för då förhandlades ett nytt lagförslag, the Conciliation Bill. Lagförslaget ansågs bli början till allmän kvinnlig rösträtt, men även detta förlag det lades ner.


Frontfiguren Emmeline Pankhurst sa "Om lagförslaget, trots våra ansträngningar, dödas av regeringen, då… måste jag säga att det är slut på stilleståndet."

Därför inleddes protestmarschen då 300 kvinnor gick till Parliament Square. De var inte förberedda på det bemötande de skulle få. Polisen och civila män mötte dem med aggressivt motstånd när de försökte ta sig in i parlamentet. Vittnesmål berättar om hur poliserna slog demonstranterna, vred om deras armar, knäade dem och trakasserade dem sexuellt. Fler än 100 suffragetter arresterades, många skadades och två kvinnor dog.

Trots att Pankhurst slutligen tilläts inträda i parlamentet vägrade premiärminister Asquith att möta henne. Händelsen blev känd som Black Friday. 


Kvinnohuset Tranan


På onsdagskvällen fick S-kvinnor i Skövde besök av Marie Ekman, ordförande för den ideella föreningen Kvinnohuset tranan. Vi hade bjudit in henne eftersom vi hört talas om farhågorna om att kommunerna i Skaraborg eventuellt ska säga upp avtalet med Tranan.  (null)



Det är kommunerna som har ansvar för sina kommuninnevånare och ska se till att de våldsutsatta kvinnorna får den hjälp de behöver. 


Trots att det är till allra största överväldigande delen är män som tar till våld, så är det ändå kvinnor som känner skuld och skam över att de blir slagna, misshandlade och våldtagna. 


Kvinnohuset Tranan erbjuder skyddat boende, samtalsterapi och verkar för förebyggande arbete mot våld mot kvinnor. 


De  bedriver våldsförebyggande arbete genom ett normkritiskt makt-och genusperspektiv med syftet att få våldet att upphöra, verkar för ökad kunskap om -och samverkan kring, mäns våld mot kvinnor i allmänhet och våld i nära relationer i synnerhet samt bedriver opinionsbildande verksamhet och skapar debatt kring dessa frågor.


Marie Ekman berättar om det stödjande arbete i form av skyddat boende, öppen samtalsmottagning och jourverksamhet för kvinnor och barn som utsatts eller riskerar att utsättas för våld samt deras anhöriga. På senare tid har de haft många barn boendet.


Kvinnohuset behöver fler volontärer som ställer upp. De behöver dessutom alltid gåvor i form av pengar, hela och rena kläder, hela skor, leksaker, sängar och möbler mm mm.


Förhoppningsvis leder höstens aktiviteter till att alla Skaraborgs kommuner skriver på för förnyat avtal.  

S-kvinnorna i Skövde bestämde sig för att sälja lotter på första advent för att kunna köpa julklappar till barnen som bor på kvinnohuset Tranan. 



Feministisk filmpris Anna-priset

(null)


(null)



Anna-priset, som nu delas ut för femte året i rad, är ett stipendium som årligen delas ut till en person med ett filmprojekt om kvinnors rättigheter. 


Anna-priset är ett led i att förverkliga FN:s konvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.


För 2017 tilldelades regissören Victoria Verseau 100 000 kronor för arbetet med hennes första långfilm Meril. Det delades det ut på Stockholms Feministiska Filmfestivali februari i år.

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med då men året innan dess var jag med. Då delades priset ut i samband med Göteborgs filmfestival. Det har varit väldigt kul att följa Fanni Metelus framgångar sedan hon fick priset av oss i Göteborg. 



Jag är både glad och stolt ordförande för att vi i UN women nationell kommitté Sverige varit en av initiativtagarna för att på så sätt göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. Priset grundades 2014 av WIFT (Women in Film and Television) och UN Women nationell kommitté Sverige för att öka kunskapen om FN:s Kvinnokonvention och att kvinnor ges lika möjligheter att berätta sina historier.


Vi ser att priset bidrar till att ändra de patriarkala strukturerna i samhället och har förstås fått än mer aktualitet tack vare Metoo. Äntligen vågar och kan kvinnor vittna om vad de utsatts för i årtionden.  


2019 ska WIFT och UN Women nationell kommitté Sverige återigen dela ut Anna-priset på Stockholms feministiska filmfestival. Det känns rätt eftersom festivalen syftar till att öka jämställdheten och representationen av kvinnor inom film och utmana stereotypa skildringar. 

För att få priset ska den sökande redogöra för hur FN:s kvinnokonventions intentioner finns med i filmen. Givetvis vill vi stärka kvinnor inom filmkulturen.


Min kollega Helene Granqvist är en otrolig engagerad ordförande för WIFT med stor arbetskapacitet säger "- Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som vi annars inte får ta del av idag"

 


Läs mer och ansök här: https://www.wift.se/nyheter/anna-priset-2018/







Är du säker i trafiken?

(null)


Så här års ser väl alla till att ha reflexen redo i fickan? Jasså inte, varför då? För att du tror att du syns i trafiken eller för att du tror att du rör dig på ställen där bilar inte ska köra? Vilket fall som helst rekommenderar jag att du ser till att skaffa reflex.

Det är den billigaste livförsäkringen av alla.

Apropå livförsäkring jobbar Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande med att rädda liv i trafiken.


Idag ska vi från NTF ha chefs och ordförandeträff, dvs länsförbundsordföranden och länsförbundschefer mötas för att samråda om det senaste inom trafiksäkerheten. 



NTF som funnits sedan 1934 arbetar för en ökad trafiksäkerhet med hjälp av Nollvisionens och verka för att Nollvisionen utvecklas, där var och en av oss är aktiv, motiverad och ansvarstagande.


I ett längre perspektiv värnar vi att trafiksäkerhetsarbetet prioriteras höge för en långsiktig hållbar utveckling av transportsystemet. Det handlar om t.ex. stadsplanering, kollektivtrafik, miljö och folkhälsa stärkas.  Den tunga trafiken ska ta sig fram på ett smidigt sätt samtidigt som vi ska värna såväl gående och cyklisters säkerhet och framkomlighet. 


Ett viktigt budskap är att dela på ratten. Dela Ratten är en kampanj med syftet att öka trafiksäkerheten genom att uppmana det svenska folket att dela jämställt på körningen. Undersökningar visar nämligen att endast 15 % av alla svenska par delar helt lika på körningen, trots att statistik visar att män löper tre gånger så hög risk att vara inblandade i trafikolyckor, jämfört med kvinnor.

Extra viktigt att dela på ratten och bilkörningen är det nu när vi börjar närma oss vintern, då det är mörkt, halt och extra svåra vägförhållanden. 


Forskning har visat att andelen trafikolyckor som beror på trötta förare är minst 30 procent. Orsaken till dessa olyckor är ofta för långa körtider. Genom att dela lika på körningen när du är ute och kör med din partner minskar risken för att någon blir för trött betydligt. Dessutom får båda parter körtid och körvana.


Andra viktiga uppmaningar är: Håll hastighet, avstånd och kör nykter.

En tredjedel av alla omkomna omkomna i trafiken har varit onyktra.


En självklarhet just nu är att förbereda för vinterdäcken som ska användas vid vinterväglag 1 december - 31 mars, och dubbade vinterdäck får användas 1 oktober-15 april. (Men även under annan tid om det är eller befaras bli vinterväglag).


Ser fram emot att träffa mina kollegor inom NTF idag för att fortsätta utveckla trafiksäkerheten och på det sättet rädda liv.


Utmärkt att Metoo uppmärksammar det som pågått jämt

 
 

 

Det är inget nytt att kvinnor tafsas på, trakasseras, nervärderas, utsätts för både psykiskt och fysiskt våld, misshandlas, våldtas och till om med mördas. Det har tyvärr pågått i alla tider. Men under detta år som gåt sedan #metoo satte fart på uppmärksamheten har det blivit både tydligt och trovärdigt. Tack alla ni som stått upp, visat kurage, gått ut och berättat offentligt, vågat berätta. NI har förändrat till det bättre, men mycket återstår.

Under 2017 anmäldes nästan 22 000 sexualbrott i Sverige, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt enligt BRÅ, men man räknar med ett mörkertal och tror att det sker ca 100 våldtäkter om dagen i Sverige. 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuella övergrepp, ofta i nära relation. 17 kvinnor om året mördas, oftast av en närstående.

Var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser för flickor och kvinnor. I alltför många fall leder våldet till att flickor och kvinnor mister sina liv.

UN Women nationell kommitté Sveriges vision är en jämställd värld fri från diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. Ett hinder för att uppnå förändring är att berörda rättsinstanser har otillräcklig kunskap om och/eller respekt för kvinnors rättigheter som  beskrivs i FNs Kvinnokonvention och Pekingplattformen.

Därför ser vi det som ett av våra viktigaste uppdrag att utbilda, informera och sprida budskapet om både Kvinnokonventionen och Pekingplattformen. Det gör vi på många olika sätt, bland annat genom #tasnacket och genom #heforshe

Men vi ställer också upp på utbildningar, föreläsningar och fortbildningar för att uppmana såväl män som kvinnor att ta sitt ansvar eftersom alla, ja alla, tjänar på ett jämställt samhälle fritt från våld och trakasserier.


Barnfattigdomen minskar kraftigt i Sverige.

(null)


Det är en glädjande nyhet som rädda barnen presenterar idag.  Rapporten visar bland annat att: " Klyftorna fortsatt har ökat mellan de barn som lever i störst ekonomisk utsatthet, och den stora majoritet barnfamiljer som har det bra ekonomiskt ställt. Barnfattigdomen har minskat i alla grupper som omfattas av rapporten" 


Det är förstås glädjande men vi kan inte vara nöjda förrän vi får en jämlik barndom. Rädda Barnen påpekar mycket riktigt att barn som lever med en ensamstående förälder eller har utländsk bakgrund, avsevärt större risk att drabbas av ekonomisk utsatthet än andra barn i Sverige. 


Det visar hur viktigt det är att alla som kan jobba, jobbar eftersom det är med arbetsinkomster som föräldrar kan ge sina barn en bättre situation. Att nyanlända kvinnor jobbar mer i Sverige än i andra länder har säkert bidragit till att barnfattigdomen minskat.


Men vi kan förstås inte bortse i från att samhället i övrigt också kan bidra till  barns trygga uppväxt. Det handlar om en förskola med hög kvalité, fritidshem, skola, bra fritidsaktiviteter osv som kommunerna ska se till att fixa.


Dessutom utgör barnbidraget och studiebidraget en viktig del för att Sveriges ca 1,4 miljoner barnfamiljer ska klara sin situation. Den 1 mars i år höjdes barnbidraget och studiebidraget för första gången på över tio år. Bidraget höjdes med 200 kr och är nu 1 250 kronor per barn.


Alla flickor och pojkar ska ha bra förutsättningar och möjligheter till ett bra liv. Om vi håller ihop i samhället istället för att dra i sär det så har vi goda möjligheter till att vi alla tjänar på den Svenska modellen. Modellen som gör att vi har tillit till varandra och kan ställa upp andra. Alla tjänar på att alla har det bra. Det är därför vi ska ha ett bättre Sverige för alla!


Jämställdhet i blivande regering?

(null)




Förutom diskussioner och talmansrundor med kakor sker maktspel på högnivå. Idag ska Ulf Kristersson redogöra för sitt arbete hittills med att få ihop en regering. Det är mycket som ska till för att få en regering som kan få stöd i Riksdagen. Hur ska ekonomin hanteras, investeringar, synen på bra utbildning för alla, livslånga lärandet, arbetslöshetsmål, validering mm.  Jag undrar hur jämställdheten kommer beaktas i den nya regeringen.

Det är avgörande för framtiden att vi tar med värdegrundsfrågor och att feminismen ligger som grund för diskussionerna tycker jag.


I Sverige ska alla jobba som kan jobba. Nyanlända kvinnor jobbar mer här än vad genomsnittet av kvinnor i Europa gör. Att återinföra vårdnadsbidrag skulle göra det betydligt svårare för kvinnor att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Det skulle öka på bidragsberoendet, det skulle öka på ojämställdhet och segregation och ge inlåsningseffekter. 



Att alla som kan jobba, jobbar förutsätter också att alla barn får tillgång till förskola. En bra start i livet är oerhört viktigt för att det ska gå bra senare. Men kvalitén i förskolan, fritidshemmen och i skolan måste kvalitetssäkras. Tyvärr finns det många skor som vittnar om att det inte finns tillräckligt med personal och att det inte finns studiero. Så kan vi inte ha det. En trygg uppväxt och tillgång till utbildning är kanske inte i första hand en jämställdhetsfråga. Men att flickor och pojkar ska ha samma chanser och förutsättningar ställer nog alla upp på, då måste det även synas i budgetanslagen. 


Det är också viktigt att bryta de stereotypa könsrollerna för att ge samma chanser i livet. Det har även FN slagit fast, i den gemensam kvinnokonvention som länderna ställer upp på står det tydligt i artikel 5 om stereotypa roller

"Konventionsstaterna ska på alla sätt motverka fördomar, seder och bruk som grundar sig på föreställningen att det ena könet är underlägset samt förlegade könsroller. Familjeutbildningen ska erkänna att kvinnor och män har gemensamt ansvar för sina barns uppfostran och utveckling". Det är inte genusflum, det har FNs länder enats om.


Rätten till sin egen kropp hänger definitivt ihop med jämställdhet och synen på kvinnan. Vi måste få stopp på sexuella trakasserier, tafsande och införa nolltolerans mot uttryck som slampa och hora.


Vi är många som blivit "heligt förbannade" över kvinnofientliga krav på begränsad aborträtt och införande av samvetsklausuler, det vill säga vårdvägran (rätten att vägra utföra aborter med hänvisning till religiösa skäl). 


Våld mot kvinnor och flickor är ett utbrett folkhälsoproblem och måste förebyggas på alla sätt. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, sexuella och psykiska konsekvenser för kvinnor och flickor. Den yttersta konsekvensen av våld mot kvinnor är mord.


Många påstår att det löses genom kamera övervakning på offentliga platser. Då bortser de ifrån att våldet mot kvinnor sker i hemmen av någon hon känner mycket mycket väl. I Sverige har 260 kvinnor mördats av en närstående på 2000-talet. Problemet är alltså betydligt djupare än att det skulle lösas med en kamera på ett torg här och där. 



Så visst är jämställdhet, feminism och alla människors lika värde avgörande för Sveriges framtid och borde vara självklar i diskussionerna om vilken regering Sverige ska ha. 

Ta ansvar för Sverige genom att ta med jämställdheten i regeringsbildningsdiskussionerna!






RSS 2.0