Monica Greens blogg

Det kan kännas som hokuspokus, overkligt eller mumbojumbo när AI diskuteras. Ingen vet förstås hur framtiden ser ut men vi kan konstatera att det som hänt de senaste 10 -15 åren med mobiltelefonen har varit revolutionerande. Det finns inget som tyder på att förändringarna kommer att stanna av, tvärtom, det kommer gå ännu fortare.  

Artificiell intelligens är en maskins förmåga att visa människoliknande drag, såsom resonerande, inlärning, planering och kreativitet. AI möjliggör för tekniska system att uppfatta sin omgivning, hantera vad de uppfattar och lösa problem, med syfte att uppnå ett specifikt mål.

När internet kom omdanades hela samhället. Sen kom mobilen och förändringen fortsatte, fast på en mycket större skala. Nu är vi på väg in i nästa kapitel som radikalt kommer att förändra beteenden och möjligheter till fler och större affärer - som förändrar samhället på nytt.

Vi var många som besökte ASSAR i Skövde till en föreläsning som Science Park Skövde bjudit in till i samband med sin mAI-satsning i syfte att inspirera och öka kunskapsnivån kring vilka möjligheter som finns med AI.

Vi fick ta del av strategier för hur vi kan hänga med i den teknologiska utvecklingen dagens snabbföränderliga värld.

Alla organisationer som vill överleva måste haka på i digitaliseringen och automatiseringen, vare sig man vill eller inte. Inga undantag. Men hur? Vi fick en omfattande översikt av de senaste trenderna och innovationerna. Vi fick nosa på teknologier som kan utveckla verksamheten.

Föreläsaren Amer Mohammed tog med oss in i en spännande värld där våra glasögon i framtiden är våra mobiltelefoner som vi kan chatta med, betala med, få fakta ifrån.  

Amer jobbade med Stena Lines storsatsning på AI och digitalisering av företaget och jobbat på enheten Digital för Coop Sverige. Han är expert inom områdena digitalisering och innovation. 

Det är både spännande och skrämmande om hur det kommer att bli framöver. 

Lyssande på Bernt Sundström i Riksdagen, han beskrev bakgrunderna till det ohyggliga kriget som Ryssland bedriver i Ukraina. Det är en lång historia fram till Ryssland startade kriget i Ukraina den 24 februari 2022.  

Bernt Sundström menar att oavsett hur knackigt ekonomin går i Ryssland kommer de alltid att använda så mycket pengar som det krävs för att göra det man ser som en kritisk uppgift: att göra Ryssland starkare militärt.

Som KGB-agent var Vladimir Putin placerad i Dresden.  Putin är kapabel till att manipulera sin omgivning och dupera folk. Han säger olika saker beroende vem han talar till, allt beror på vilken version som gynnar honom bäst för tillfället. Ryssland är inte längre någon demokrati med fri opposition och fri media. 

Ryssland säger sig skydda sig mot ett grannland genom att begå förmodade krigsbrott mot oskyldiga äldre, kvinnor och barn.

En orsak till Vladimir Putins ryska invasion är Ukrainas strävan att bli en del av de demokratiska staternas gemenskap. I Ryssland lyckades Putin och hans närmaste ta makten och styra Ryssland bort från en fungerande rättsstat och demokrati innan den hade hunnit etableras. 

Den demokratiska rättsstaten är det bästa systemet för att förhindra illdåd. Dessvärre kan delar av Ryska folket uppfatta demokrati för rörigt, kaotisk och oekonomiskt till skillnad från disciplin som tex under Stalins tid, berättade Sundström. En skrämmande insikt. 

Hur ska mardrömmen sluta? Det kan tyvärr bli ett utdraget krig med åtföljande diplomatiska fredsförhandlingar. Men så länge Putin eller hans gelikar är kvar och de har maktmonopol så förblir Ryssland en aggressiv och farlig patriarkat. 

Stiftelsen Fistulasjukhusets uppdrag är insamling till förlossningsskadade kvinnor i Etiopien. Stiftelsen grundades av Hem och samhälle, Fredrika Bremer förbundet samt riksdagspartiers kvinnoorganisationer. Fistulasjukhuset som funnits i Etiopien sedan 1974 och har utvecklats från ett enkelt familjedrivet sjukhus till ett modernt komplex som är världsledande i behandling av obstetrisk fistula, skador som uppstår vid svåra förlossningar. 

Numera arbetar de också preventivt genom utbildning av barnmorskor. 

Organisationer i åtta länder arbetar för att stödja verksamheten vid huvudsjukhuset i Addis Abeba och fem filialer som finns runt om i landet.

I fredags hade vi i den svenska styrelsen en mycket kreativ eftermiddag och workshop i samarbete med Time People Group och efftre. 

Det var de entusiastiska konsulterna Victoria Wahlberg och Louise Jidell som lotsade oss igenom agendan och tillsammans utkristalliseras både syfte, mål och vägen dit.

Vi vill stödja den verksamheten i Etiopien, därför vill vi öka intäkterna genom månadsgivare, insamlingsmöten och fler sponsorer. 

Med gemensamma krafter spånade vi fram en mängd idéer för synlighet, artiklar, seminier, föreläsningar, insamlingsarbete, sociala medier och flera givare. Nästa steg blev konkretisering och avslutningsvis beslöt vi oss för vilka steg vi tar resten av året.

Vi blev verkligen peppade och det kändes som att vårt arbete medförde att vi lärde känna varandra bättre. 

En toppen dag helt enkelt och arbetsmetoden kan jag varmt rekommenderar till fler. 

Den allra största delen av all misshandel mot kvinnor sker av en bekant till kvinnan och våldet drabbar även de barn som befinner sig i utsatta miljöer där de blir vittnen till våld.   Årligen dör 20 kvinnor i Sverige till följd av misshandel i nära relation. Trots många fall av misshandel finns det ett stort mörkertal då de allra flesta inte anmäler förövaren, enligt BRÅ är det knappt 5% av våldsutsatta som anmäler.

Det kan göras betydligt mer för att förebygga våld i nära relationer och utbildningsinsatser behöver genomföras. Alla kommunens verksamheter ska ha kunskap om våld i nära relationer för att kunna agera förebyggande, uppmärksamma när någon blir utsatt och uppmana till att reagera vid oro om våld. 

Det måste gå att bli än bättre på att sätta in insatser vid tidiga varningssignaler. Skövdebostäder gör en god insats genom "Huskurage/Våga bry dej" med informationen som spridits i hus och hos boende. Alla kommunens verksamheter måste arbetet mot våld i nära relationer lyftas mer.  

Vi måste göra det vi kan för att stoppa våld i nära relationer. Genom att arbeta med en nollvision mot mäns våld mot kvinnor prioriteras dessa frågor.

Nyligen (19/4)  antogs delvis en socialdemokratisk motion i Riksdagen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor i Sverige. Det innebär bland annat krav på kommuner, på samarbete mellan polis och kommunala hyresvärdar för att grannsamverkan ska förstärkas och våld i hemmet ska identifieras lättare. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor behöver komma in i gymnasieundervisningen för att skapa en ny norm kring att prata om patriarkala strukturer. Idrottsrörelsen, kulturen, föreningslivet har en stor roll att ta i det förebyggande arbetet. 

UNIZON och FNs jämställdhetsorganisation, UN Women jobbar kontinuerligt med HeForShe, Orangeday och föreläser för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Kvinnorna – som får gömma sig, byta personnummer, placera om barnen i nya skolor, flytta ständigt, inte kan skaffa jobb, inte kan uppsöka vård tryggt, inte kan ha ett normalt liv – ska inte bli svikna av samhället.

Även om åtgärder har vidtagits så som hårdare straff för män som misshandlat kvinnor och höjt anslag till kvinno- och tjejjourer samt skyddade boenden så går det att göra mer.

 Det är viktigt att mer fokus läggs på det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Det är här nollvision kan göra stor skillnad med syftet att höja den generella kunskapsnivån och samla samhällets samtliga sektorer i en kraftfull motattack. 

Det förebyggande arbetet måste förbättras och förmåga att upptäcka våldsutsatthet.  Arbetet mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel är tålamodsprövande, långsiktigt och uthålligt arbete. 

Därför är det både nödvändigt och viktigt att starta arbetet med en nollvision.

I

I det stora hela var parlamentsvalet den 2 april i Bulgarien okej och demokratiskt genomfört, även om det gjordes ett antal misstag. 

Täta val gör befolkningen valtrötta och valdeltagandet var lågt. Gårdagens val var det femte på två år. Nu vill kvinnor och män i Bulgarien att de folkvalda ska ta ansvar och klara av att samarbeta framöver. Nu förväntar sig väljarna att partierna gör kompromisser så att det blir möjligt att bilda en hållbar regering. Det skulle upprätta förtroendet som demokratin bygger på. 

Det finns en skepsis till röstningsmaskinerna som egentligen skulle göra valet enklare och slippa upptryckta valsedlar. Det fanns möjlighet att välja att rösta med valsedlar eller med röstningsmaskinen. Ungefär hälften av de som röstade använde den elektroniska möjligheten.

Det var ingen direkt valfeber i landet och inte särskilt mycket kampanjande vare sig på gator och torg eller via debatter i radio och TV. Vad vi kunnat förstå pågick en del kampanjer på sociala medier. Men det finns en oro över att media inte är så fria som vi ska kunna förvänta oss av en demokrati och kritiska frågor till de dominerande partierna uteblev. 

Med stora skillnader och fattigdom i vissa delar av landet, låg utbildning, utvandring och låg medellivslängd gör att de valda politikerna har stora utmaningar framför sig.

Dessutom var det väldigt få kvinnor på valsedlarna och Kvinnliga kandidater var underrepresenterade i tv-debatter, det speglar ojämlikheten mellan könen i politiken. Vi valobservatörer ska inte uttala oss om valet, det jag skriver om här om valprocessen är allmänt vedertaget och skiljer sig inte från det OSCE/OSSE redovisar på sin hemsida.

När det gäller kvinnligt deltagande i politiken måste jag dock vara tydlig eftersom ingen missat mina krav på jämställd representation. Kvinnor är underrepresenterade i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande och i den offentliga debatten. Detta undergräver demokratin och kränker kvinnors mänskliga rättigheter.  Strukturella hinder i form av diskriminerande lagar, praxis, institutioner, attityder och könsstereotyper begränsar fortfarande kvinnors möjligheter att ställa upp i politiska val. Dessutom fortsätter kvinnor att möta hinder även efter att de har valts till beslutsfattande positioner. Många utsätts regelbundet för hot, förtal och övergrepp. Deras idéer respekteras ofta mindre än deras manliga motsvarigheter. 

När det gäller själva valresultatet verkar det som att splittringen i landet kvarstår. Konservativa Gerb och den liberala koalitionen PP-DB som dominerat de senaste valen de fick ca 25% var i valet. De har hittills inte velat sitta tillsammans i en regering. Ytterhögerpartiet Vazrazjdane seglar upp på tredje plats, det partiet är emot både EU, Nato, är vaccinskeptiska.

Ska bli mycket intressant att se hur regeringskonstellationen ska se se ut framöver. 

Bulgarien har cirka 7,1miljoner innevånare. Idag ska jag, efter noggrann utbildning om hur valsystemet går till, lämna den fina huvudstaden Sofia med sina 1,2 miljoner invånare.

Vi 150 valobservatörer från 18 olika länder placeras ut i sju olika distrikt och kommer att bo i små och stora städer på en mäng platser över hela landet.

Jag ska åka buss i sju timmar för att ta mig till Varna som är den tredje största staden 45 mil från Sofia. 

Det ska bli intressant att ta del av den delen av Bulgarien vid kusten av Svarta havet.  Det sägs att det finns en lång historia, bebodd innan grekernas Odessos som ska ha varit 580 år före vår tideräkning. Varna har varit en viktig handelsstad precis som Konstantinopel, Venedig och Dubrovnik.

Efter den långa bussresan ska vi försöka rekognosera oss och ta reda på var vallokalerna ligger. 

Dags för ännu en intressant valövervakning/observation, denna gång i Bulgarien. Valobservation är en del i arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i världen. Valobservationsinsatser bidrar till fred och utveckling och kan förhindra hot och våld i samband med val.

Ett valobservationsuppdrag börjar med att det land som utlyst val, i det här fallet Bulgarien, bjuder in internationella organisationer så som OSSE/OSCE, som i sin tur vänder sig till sina medlemsländer. I Sverige blir det sedan Folke Bernadotteakademins uppgift att förbereda och sända ut personal till respektive land. 

Dels med ett antal långtidsobservatörer som är på plats några veckor innan ett land ska hålla val. De observerar bl.a. hur medierna rapporterar, hur röstlängderna görs upp och hur kampanjarbetet fungerar.

Inför själva valdagen kommer korttidsobservatörer. Vi bevakar främst hur det ser ut i vallokalerna; från öppningen av lokalerna till rösträkningen. Våra rapporter samlas in av insatsledningen som gör en samlad bedömning av hur valet gått till, som offentliggörs efter valdagen.

Nu har vi anlänt till huvudstaden Sofia och ska gå igenom vilka partier som ställer upp, hur de finansierar sina kampanjer, jämställdhet och vilka  minoriteter som finns osv. Dessutom går vi igenom vilka förutsättningar vi har och de regler vi ska förhålla oss till. 

Bulgarien höll det första flerpartivalet efter kommunismens fall 1990. Då valdes en demokratiskt regering och ett år senare ett statsskick som demokratisk republik. Bulgarien är medlem i Nato sedan 2004 och i EU sedan 2007.

Rapport från FNs kvinnokommission CSW67 i New York, USA, som pågick 6–17 mars 2023.
Kvinnokommissionen lyder under FNs ekonomiska och sociala råd och har till uppgift att övervaka och stödja genomförandet av Pekingförklaringen och handlingsplanen för den på olika temaområden. CSW är FNs näst största årliga evenemang efter generalförsamlingen. 

Temat för årets möte var hur innovationer, teknisk utveckling och utbildning i den digitala tidsåldern kan bidra till jämställdhet och stärkandet av kvinnors och flickors rättigheter. FNs generalsekreterare och António Guterres inledde konferensen stark med att medlemsländerna måste ta ett större ansvar för att jämställdheten inte ska backa ytterligare. Han sa bland annat att det kommer att ta 300 år innan vi når jämställdhet i världen om vi inte ökar takten. Jämställdheten i världen är inne i en stor backlash. Vi måste öka takten, komma med konkreta åtgärder, styra om så att även kvinnor gynnas av utvecklingen.

UN Womens högsta chef Sima Baous var tydlig med att vi tillsammans måste stimulera utvecklingen att man tänker på genus på de tekniska utbildningarnas högre nivå. Men det handlar också om vanliga kvinnors tillgång till tekniken.  

Det behövs konkreta åtgärder i alla FNs medlemsländer och att var och en tar ansvar för sitt. UN Women gör en mängd insatser i för flickor och kvinnor Ukraina, Afghanistan, Iran, Jordanien, Vietnam, Syrien, Turkiet, Namibia, Rwanda, Swaziland, Senegal, Nigeria, Syd och Centralamerika men det behövs hela tiden göras mer i takt med att klyftorna ökar och jämställdheten försämras.

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg höll Sveriges och EUs linjetal i generalförsamlingen. Hon medverkade också på teman så som "En jämställd värld med teknologi, digitalisering och artificiell intelligens – vad är vår färdkarta?", där strategiska utmaningar för att uppnå jämställdhet i den digitala tidsåldern diskuterades.

Ofta lyfts det svenska jämställdheten upp som framgångsrikt. Tyvärr finns det inget jämställt land i värden och den nuvarande svenska regeringen har valt att nedprioritera jämställdhetsarbetet och den feministiska utrikespolitiken.

På 8 mars den internationella kvinnodagen fylldes FNs generalförsamling av engagerade deltagare från både civilsamhället och representanter från regeringar. Flera talare bland annat Sima Baous belyste: Stoppa våld mot kvinnor i global solidaritet, Innovation och teknisk förändring, utbildning i den digitala tidsåldern för att uppnå jämställdhet och stärka alla kvinnors och flickors egenmakt.

ILO anordnade ett seminarium om hur digitalt teknik och simulatorer ska kunna användas mer inom omsorgen. Simulatorn skulle kunna hjälpa till att bygga skräddarsydda investeringar för vårdpolitik och tjänster som förenklar och förbättrar tillgängligheten inom vården och samtidigt främja jämställdhet och icke-diskriminering.

Till skillnad från den Svenska regeringen bedriver Kanada fortsatt en uttalat feministisk utrikespolitik och fokuserar i sitt internationella utvecklingssamarbete på att främja jämställdhet. De anordnade flera seminarier bland annat ett om hur feminismen ska klara sig i kriser och konflikt.  

Många driver FNs krav i resolution 1325 att kvinnor ska vara delaktiga i fredsförhandlingarna, konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsuppbyggande. Att främja fred och säkerhet och öka kvinnors roll i det konfliktförebyggande arbete. 

Förutom UN Womens många event och seminarier var Sveriges Kvinnoorganisationer som vanligt mycket aktiva och med fokus på sexuella och reproduktiva rättigheter. Fokus sattes på handeln med kvinnors kroppar i surrogatindustrin. Globalt samarbete för att minska efterfrågan på prostitution och människohandel, samt hur pornografi innehåller och inspirerar till våld mot kvinnor.

Dessutom medverkade Sveriges Kvinnoorganisationers generalsekreterare Clara Berglund på i ett event om ekonomisk jämställdhet livet ut som arrangerades av Nordiska ministerrådet.  Sveriges Kvinnoorganisationer anordnade också ett event om jämställdhet kopplat till grön omställning, innovationer och artificiell intelligens i samarbete med Luleå Tekniska Universitet och Winnet Sverige. 

Den tekniska utvecklingen innebär många möjligheter, men tyvärr även en mängd nackdelar så som sexuella trakasserier, övergrepp, utpressning och att kvinnors kroppar säljs och utnyttjas. Därför var det både viktigt och angeläget att årets CSW i New York belyste hot och hat som drabbar kvinnor och flickor på nätet.  Flera andra frågor diskuterades så som: Sexuella och reproduktiva rättigheter och arbetet med att få stopp på om trakasserier och övergrepp på nätet, hbtqi rättigheter, religiösa aktörers roll, stopp för människohandel och ekonomisk självständighet.

Några av punkterna som drevs var

• Att fördöma att våldtäkt och sexuellt våld används som krigsvapen i väpnade konflikter, särskilt den pågående användningen i Rysslands omotiverade angrepp mot Ukraina och i andra konflikter som till exempel i regionen Tigray i Etiopien. 
• Att fördöma alla former av könsrelaterat våld, däribland nätvåld, samt alla former av könsrelaterad diskriminering, då dessa är människorättsbrott som förhindrar att det uppnås jämställdhet och därmed riktigt jämlika samhällen.
• Att framhålla behovet av att underlätta och öka kvinnors tillgång till information och utbildning världen över, däribland i naturvetenskap, teknik och ekonomi, och därmed ge dem bättre kunskaper, kompetens och möjligheter.
• Att framhålla behovet av att säkerställa universell och fullständig tillgång till information på internet om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, däribland rätten till säker och laglig abort, och att säkerställa stabila processer som förhindrar att personuppgifter används mot personer som söker abort.
• Att se till att all politik i samband med den gröna omställningen tar hänsyn till könsspecifika behov och inte inverkar negativt på kvinnor, flickor och personer med andra könsidentiteter.
• Att upprepa att kvinnors ekonomiska oberoende och egenmakt är avgörande för att uppnå jämställdhet och garantera kvinnors rättigheter. 
• Att förespråka kraftigare reglering av onlineplattformar, med särskilt fokus på att skydda kvinnors rättigheter och undanröja könsrelaterat våld på nätet.

Tänk vilken ynnest det är att ha en fin bekantskapskrets och stort socialt nätverk. Som nu när jag fick möjlighet att diskutera jämställdhet och feminism inom EU med EU parlamentarikerna Carina Ohlsson, Helene Fritzon och Evin Incir. Det blev en intressant eftermiddag och givande kväll om stort och smått med dessa briljanta stjärnor. Vi konstaterade hur viktigt det är att kvinnor skaffar sig makt och inflytande för att kunna förändra något. Vilket dessa tre verkligen har gjort.

Jag ville diskutera hur Sverigebilden, den feministiska utrikespolitiken och om synen på Sverige förändrats nu när den nuvarande regeringen valt att inte prioritera det längre. Det innebär att kvinnors  Rättigheter, resurser och möjligheter till representation får stå till baka. 

Det står klart att det är ett stort avbräck för jämställdhetspolitiken om det inte arbetas systematiskt, målmedveten med möjlighet att utvärdera. Helene Fritzon beskrev målande om att en flicka som föds idag kommer att bli pensionär innan det blir jämställt inom EU-länderna om vi inte flyttar fram positionerna. En tredjedel av kvinnorna bland EU länderna har inte ett eget jobb att gå till, vilket innebär otrygghet, beroende av mannens ekonomi och ett liv utan självständighet.

En tredjedel av kvinnorna har endast deltidsjobb, gigjobb, otrygga anställningar med lön som inte går att leva på. Bara en tredjedel av kvinnorna inom EU-medlemsländer har fast jobb heltidsjobb.

Evin Incir var också noga med att visa på att detta drabbar kvinnor som är födda utanför EU  mycket mycket värre. Det finns alltså ett klass och könsperspektiv men även etnicitet spelar en stor roll för kvinnors möjligheter att leva det liv de vill.

Carina Ohlsson som har ett långt förflutet inom S-kvinnor och inom UNIZON beskriver också de krafter som alltid hotat mot flickors och kvinnors rättigheter.

Vi skulle behöva höja ribban och jobba hårdare med arbetet mot sexuella trakasserier, om att säkra aborträtten samt aktivt för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. 

Det gäller att gå från ord till handling när det gäller jämställdhetsstrategin som ska genomsyra alla politiska beslut och policies. Vi kan inte vänta i flera decennier på att flickor och kvinnor ska få leva sina liv i ett jämställt Europa. Vi måste höja ambitionen och öka takten för att uppnå lika lön, delad makt och för att kvinnor ska kunna leva ett liv fritt från våld och trakasserier.

Detta och mycket mer hann vi med att dryfta denna fina dag i Bryssel.

Det är full fart, högt tempo och energifyllt när jag träffar Ann Linde. Jag blir både glad och imponerad över den kompetens och erfarenhet hon med glädje delar med sig av. 

När Ann Linde var Handelsminister tog hon initiativ visa på skevheterna med tullar, standarder och avtal som missgynnar kvinnor. Ann Linde lyfte frågan både inom Världshandelsorganisationen WTO, EU och FN-organet UNCTAD. 

Det är häpnadsväckande väckande att det är högre tull t.ex på sidenblusar än på skjortor. Högre tull på sportkläder för kvinnor än för män. Det var Kanada som var först med en feministisk handelspolitik och för Ann Linde var viktigt att introducera det i Sverige. Ett viktigt verktyg för arbetet var bland annat ett svenskt analysredskap för att studera jämställdhetsfrågan i handelsavtal.

När Ann Linde sedan blev utrikesminister fortsatte hon i Margot Wallströms spår för att systematiskt jobba med den feministiska utrikespolitiken.

Ann Linde är bekymrad över vad som ska hända nu när den nuvarande regeringen väljer en annan väg. och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter globalt. Den feministiska utrikespolitiken har utgått från tre R: rättigheter, representation och resurser, och genom dessa har Utrikesdepartementet analyserat skillnaden mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män inom områdena för att på så sätt kunna göra riktade insatser.

Den feministiska utrikespolitiken har inspirerat andra länder till ett fördjupat arbete med jämställdhetsfrågor. Sverige har lyft jämställdhetsfrågorna och var drivande i arbetet med EU:s femårsplan Gender Action Plan. Den feministiska utrikespolitiken har på så sätt bidragit till att frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter hamnat på agendan – både i andra länders nationella arbete och i internationella organ.

Sveriges feministiska utrikespolitik hade dessutom ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt. Vilket innebar förbättrad tillgång till god mödravård, att bekämpa barn- och tvångsäktenskap, inkludera sexualkunskap i skolundervisning, tillhandahålla moderna preventivmedel och att möjliggöra säkra aborter. Svenska biståndsmedel har till exempel finansierat barnmorskor i bl.a Sydsudan, Zambia och Afghanistan.

En annan sak som Ann Linde passar på att lyfta är när Sverige var ordförande i OSSE under hela 2021. Tack vare Sveriges tydliga agenda lyftes jämställdhet, kvinnors rättigheter och feminism på alla mötes som anordnades inom OSSE. 

Allt detta och mycket mer hann vi med att diskutera under vårt möte idag.

Det är fantastiskt trevligt och kul att träffa Margot Wallström den senaste lunchen var inget undantag. Två timmar som bara rusade i väg med diskussioner om allt mellan NATO, skvaller och hälsa. Dessutom var maten, palsternacksoppa, på museet i Karlstad vansinnigt god. 

Huvudtemat var dock den feministiska utrikespolitiken som Margot Wallström lanserade när hon utsetts till utrikesminister i oktober 2014. Vilket innebar att politiken verkade för kvinnors Rättigheter, Representation och Resurser utifrån den realitet som kvinnor lever i. Feminism är ett perspektiv som genomsyrade allt inom utrikesförvaltningens regi fram till alldeles nyligen.

Jag ville veta vad som drev henne och hur hon jobbade fram underlaget till den numera välkända men nedmonterade feministiska utrikespolitiken.

Hon beskrev hur tanken börjat spira i samband med hennes uppdrag som FNs första särskilda sändebud mot sexuellt utnyttjande i krig och konflikt. I alla hennes resor och möten med både starka, duktiga och utsatta kvinnor såg hon vikten av att få slut på att männen bestämmer över huvudet på kvinnor. Att ge kvinnor mer makt förebygger våldet. Det krävs ett långsiktigt och uthålligt arbete mot patriarkala beteenden och destruktiva manlighetsnormer, annars kommer kampen mot sexuellt våld i konflikt fortsätta vara fruktlös.

När Margot Wallström utsågs till utrikesminister bestämde hon sig för att ha en tydlig agenda som är synlig och kan utvärderas. Hon ville se till att den Svenska politiken gjorde skillnad för FN, för feminism och möjligt att mäta resultat.

Det blev också tydligt och ett av skälen till att Sverige senare valdes in i säkerhetsrådet. 

Tillsammans med Sverige bedrev Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Mexiko, Tyskland och Chile en uttalad feministisk utrikespolitik. Många andra likasinnade länder, internationella- och civilsamhällesorganisationer delar analysen att ökad jämställdhet är av grundläggande betydelse för demokrati, hållbar utveckling, inkluderande ekonomisk tillväxt samt fred och säkerhet

Det är så tragiskt att Sverige nu valt att inte vara världsledande längre. Det blir något av de andra länderna som får ta över stafettpinnen.

Tack Margot för allt du gjort och gör, tack för lunchen, och tack för att vi ska ha fortsatt kontakt i dessa och många andra frågor.

För 21 år sedan mördades Fadime Şahindal av sin pappa. Hon mördades för att hon hade gjort något som enligt hennes familj var fel. Enligt familjen hade hon fel kille.

Det har nu gått över två decennier sen mordet på Fadime ändå finns det barn, tjejer och kvinnor som lever i förtryck. Det som hände då fortsätter trots att så många fördömer hedersförtryck och våld.  

Alla barn ska vara lika mycket värda och ska ha samma rättigheter oavsett vilka föräldrar de har. Flickor måste få slippa bli bevakade av sina bröder, slippa bli slagna av familjen, slippa bli könsstympade och bortgifta, slippa dölja sin lilla flickkropp i en hijab – för att inte väcka mäns begär. Pojkar måste slippa bevaka, misshandla och mörda sina systrar.

Tyvärr är inte alla barn lika mycket värda och många barn har begränsade fri- och rättigheter.

Föräldrars rätt till sin kultur, religion och rätt till umgänge får aldrig gå ut över barnen. Barns fri- och rättigheter måste  komma först.  Familjer måste sluta kontrollera barn, tjejer och kvinnor och tvinga dem till underkastelse, i kulturens eller religionsfrihetens namn. 

Ingen ska behöva acceptera eller tolerera gamla inskränkta värderingar som hindrar flickor och kvinnor sin frihet och rätt att leva de liv de vill. Det tillhör de mänskliga rättigheterna. Därför får vi aldrig glömma Fadime och därför måste kampen om en värd fri från våld fortsätta varje dag. 

Därför måste vi agera för Fadime och alla andra som kommer efter. Vi som privatpersoner, omgivande samhället, föreningsliv, kommuner, beslutsfattare, lagstiftare måste agera gemensamt och samstämt. 

Tillsammans måste vi stoppa alla typer av förtryck så som hedersförtryck. 

#vistopparförtryck #glömaldrigpelaofadime #fadime #stoppahedersförtryck 

Mycket kan en säga om energiminister Ebba Busch. Att hon säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. Att hon lovar el-stöd till första november 2022 ska med rätta kritiseras, men hennes val av vinterjacka i Kiruna är inget att kritisera.

Den regering Ebba Busch sitter i har inte levererat det elstöd som de lovade svenska folket i valrörelsen skulle vara på plats i november 2022. Dessutom vill de hemlighålla uppgifterna om vilka som får ta del av stödet när det betalas ut. Ett mycket märkligt agerande som ska ifrågasättas.

Regeringspartierna och SD har sagt nej till att införa en elräkningsakut som skulle göra det möjligt att delbetala sina elräkningar tills elstödet är på plats när det nu drar ut på tiden. Det ska ifrågasättas och kritiseras.

Att Ebba Busch viftade med falukorvar i valrörelsen för att ge sken av att hon skulle kunna sänka kostnaderna kan kritiserats nu när inflationen gått upp med 10 %.

Givetvis är det krångligt att införa el-stöd och givetvis är det många parametrar som spelar in när inflationen stiger. Det vet de flesta. Det är inte det som ska kritiseras utan det faktum att Ebba Busch påstod att hon kunde fixa dessa frågor omedelbart efter valet. Det är det som ska kritiseras.

Och som sagt det är inte hennes val av varm jacka i Kiruna som ska kritiseras. Hon får välja vilka kläder hon vill. Det finns betydligt viktigare, allvarligare frågor att diskutera. 

Låt oss hålla oss till sakfrågorna - inte kläderna.

Efter fantastiskt intressanta och givande dagar i Berlin, med möten, studiebesök och nya bekantskaper var det dags att ta tåget mot Hamburg. Eftersom jag tyckte det var så enkelt när jag åkte hemifrån i söndagskväll såg jag fram emot en skön hemresa. 

Två timmar från Berlin till Hamburg för att där byta till Nattåget och sova ända fram till Nässjö. 

Så såg min plan ut. 

Min kollega Hanna Alen från Berlin sa något i stil med att det låter så romantisk med tåg men i praktiken är det annorlunda, det skakade jag bara av mig det och sa att det är både vilsamt, trevligt och miljövänligt att åka tåg. 

I skrivande stund är jag beredd att hålla med Hanna. 

Efter någon timme på tåget Berlin-Hamburg, satt jag i godan ro och åt på en ostmacka, jag hörde konduktören säga något i högtalaren. Eftersom jag lyssnade på en podd och trodde att han upplyste om vilka stationer vi skulle stanna vid, brydde jag mig först inte så mycket (det var ju ändå bara på tyska….) 

Snart ställde sig samtliga passage upp, packade ihop sina saker och gick ur. Jag frågade mina medpassagerare och fick veta att det var ett tågstopp på spåret längre fram och att de inte visste mer just då. Alla fick kliva av i kylan, ställa oss på en mörk perrong för att vänta in ett annat tåg. Efter en stund (det kändes väldigt långt men kanske bara var 20 minuter) hördes något i högtalaren, jag följde folkmassan till en annan perrong där ett annat tåg väntade. 

Det tåg vi fick kliva på var redan fullsatt tåg så det var bara att försöka hitta ett litet utrymme.

Allt gick mycket lugnt tillväga, alla var förstående och hjälpsamma. Någon ville erbjuda sin sittplats, någon annan förklarade att detta är typiskt tyska järnvägen. När jag kontrade med att Sverige också har tågförseningar trodde de mig knappt. Jag vet att både Tyskland och Sverige investerar otroligt mycket i järnvägsunderhåll men det är en föga tröst för oss som vill åka smidigt redan nu. 

Det överfulla tåget fick ledas om så vi åkte förmodligen lite kors och tvärs innan vi kom fram men med tre timmars försening hade jag missat nattåget mot Sverige. 

Det fick bli hotell i Hamburg och nu sitter jag på ett tåg mot Köpenhamn och hoppas på att jag hinner med de anslutningarna så att jag kommer hem till Skövde i kväll. 

Det är fantastiskt att promenera i Berlin, det är som ett spännande och levande museum att se alla kända byggnader och landmärken så som Riksdagen, Branenburger Tor och Postdammer Platz. Det är ändå inte särskilt länge sedan som så stora områden var en enda gigantisk byggarbetsplats där muren en gång legat.  

Fantastiskt att se allt detta på min väg till Svenska ambassaden. Där blev mottagandet glatt eftersom det första jag fick se var ett anslag om orange-RUN som ambassaden ska genomföra den 25/11 på orangeday. Ett mycket bra initiativ.

Jag hade ett mycket intressant samtal med Jenny Lennong Malmqvist. Vi diskuterade jämställdhet, om den feministiska utrikespolitiken som inte ska ha den rubriken/etiketten längre enligt den nytillträdde Regeringen i Sverige. 

Så bra att den tyska regeringen har antagit en feministisk utrikespolitik som utrikesminister Annalena Baerbock nyligen presenterade. https://www.auswaertiges-amt.de/en/newsroom/news/feminist-foreign-policy/2551610

Så länge flickor som nekas utbildning. Så länge kvinnor som inte kan försörja sig och så länge våld mot kvinnor pågår måste fler inte färre länder driva på för en jämställd värld fri från våld. Den tyska regeringen har även tagit med mångfald och inkludering i sin utrikespolitik. Det är mycket positivt. 

Det är fantastiskt bra att andra länder kliver fram och tar stafettpinnen för feminismen under tiden som Sverige tonar ner sin etikett om att ha en feministisk utrikespolitik, men många undrar varför Sverige inte ska gå i bräschen längre. 

Tyskland är inte heller något jämställt land, här finns oändligt många utmaningar för att flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att leva det liv de vill.

Jenny och jag talade även om kvinnor i näringslivet, om sambeskattningen som hindrar kvinnor att lönearbeta, om det varierade utbudet av barnomsorg och dess höga avgiften. 

Dessutom talade vi om handelskammaren #Schwedenkammer  och business womens initiativ. 

Extra glad blev jag förstås över att Jenny var intresserad av böckerna #deförsta och #lyftvarandra. Nu finns böckerna på ambassadens biblioteket och Jenny skulle vara först i kön till att läsa dem. 

Innan jag lämnade ambassaden hade jag även ett intressant samtal med ambassadör Per Thöresson, även han är väldigt intresserad och insatt i jämställdhetspolitiken. Men naturligtvis diskuterade många andra frågor som den tyska regeringens övriga politik, här är som ni nog känner till ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och De gröna.