Vandra på Kinnekulle


Fotograf Amanda Green

Just nu är det många som funderar på hur semestrar och ledigheter ska spenderas på bästa sätt. Lite längre ledigheter vid helgerna, korttidspermitteringar, pension och/eller semester ska inriktas på att avnjutas i Sverige och "hemmavid".

Jag är inte ett dugg förvånad över det ökade intresset för vandringar i vårt underbara land. Det finns många fina platser och vandringsleder som är helt fantastiska. 


Men givetvis kan jag inte komma på något finare, bättre eller skönare än att vandra på Kinnekulle. Det tycker jag inte bara för att pappa Ingemar var en av initiativtagarna till leden för 40 år sedan. Mycket långt innan dess hade även Carl von Linné betuttats av Kinnekulle och lär ha utryckt de bevingade orden "att denna plats är Ljuvligare än någon annan plats" vid en av sina vandringar för över 300 år sedan.

(null)




Kinnekulle vandringsled är 45 kilometer lång och det går att kombinera den underbara naturen med att se "Kullens" intressanta historiska platser.


Börja med att skaffa kartan och planera rutten



(null)

Jag rekommenderar två till tre dygn för att ta sig runt hela leden i lagom tempo. Det finns vindskydd uppbyggda på många intressanta platser, där det går det utmärkt att sova i det fria. Men givetvis är det bekvämare att bo i stuga t.ex. vid Kinnekulle camping, bo på pensionat eller bed and breakfast i privatrum. Det går givetvis att göra dagsvandingar och klara av leden i etapper.  

Många startar med utgångspunkt av restaurang Kinnekullegården uppe på Högkullen, det är utmärkt.


Men det går att starta i stort sett var som helst, t.ex genom att ta Kinnekulletåget till Hällekis och starta där. I sådana fall börjar vandringen med en rejäl utmaning genom att följa leden upp på Kinnekulle och Högkullen. Väl uppe på toppen är det lika bra att även klättra upp i utsiktstornet med en fantastisk vy över Kinnekullebygden och Vänern. 

På Kinnekullegården är det en god idé att äta middag/buffé för att sedan vandra vidare.


Österplana vall, ligger på Kullens kalkstenslager, där finns det många otroligt vackra blommor att njuta av till och med orkidér. 

Martorpsfallet ligger en bit söder ut och kan varmt rekommenderas för att njuta av en vacker natur vid vattenfallet och de spännande bergsformationerna.


Missa inte Lasse i bergets grotta, som ligger ca två kilometer väster om Husaby kyrka. Det går att läsa mer om Lasses udda liv som jägare och naturmänniska, det finns även en film om honom och fru Inga som nog hade ett mycket tufft liv med den laglösa mannen. (null)


Jag har däremot ett helt annat minne av den platsen från en vårutflykt med familjen och farmor Edit som njöt i fulla drag av vitsippor, blåsippor, vårlök och porlande vatten i bäcken. Farmor Edit var så glad och lät som en grammofonskiva som hängt upp sig när hon utbrast. Det är som finast just nu, det är som finast just nu, det är som finast just nu..........


Därefter kan det vara väldigt skönt med ett dopp i Vänern vid Blomberg, ca 2 km efter Blomberg ligger Västerplana storäng, som även den är helt otrolig fin med utsikt över Vänern. Vidare går det att besöka Hjälmsäter och Hökastaden för att sedan anlända Råbäcks kalkgruva och Råbäcks hamn. 


En av höjdpunkterna är givetvis Munkängarna, i april/maj går det dessutom att uppleva Ramslökens prakt och doft. Observera dock "Se men inte röra",i Munkängarna är det fridlyst.  


Vandra sedan vidare till Hellekis egendom och Kinnekulle Camping ut på udden. Att sitta här en ljum sommarkväll och se på solnedgången över Vänern är en underbar upplevelse. 

Sökkeviken, fotograf Amanda Green


Ett morgondopp i Söckeviken och sedan frukost är också en fantastisk upplevelse. Därifrån är det bara några kilometer kvar till Hällekis där finns både affär, vandrarhem och hantverkby, så stanna gärna en dag extra innan du kliver på Kinnekulletåget lite trött i bena men med batterierna fyllda av energi, erfarenheter och glädje. (null)



Om ni ska göra en dagsutflykt kan ni ta Kinnekulletåget till Blomberg och vandra längs Vänern till Hällekis och sedan hoppa på tåget där igen. Då får ni det bästa av allt. Både åka tåg med Sveriges vackraste tågsträcka, vandra vid foten av det blommande berget Kinnekulle och njuta av Väners underbara stränder.

(null)



Lycka till, ni kommer inte ånga denna naturupplevelse. 




Digitala möten - några råd i all enkelhet

(null)


Tro mig, jag har lärt mig den hårda vägen efter dessa sex veckor av olika typer av distansmöten. Efter att ha gått på flera misstag men också deltagit i några riktigt bra distansmöten har jag fått en viss rutin. Naturligtvis har ni/vi alla blivit experter och jag är säker på att ni också har erfarenheter ni vill dela med er av. Ändå dristar jag mig till att ge några råd i all enkelhet.

  1. Tänk på att alla deltagare har olika kort/lång erfarenhet av de tekniska lösningarna. Erbjud teknisk support i god tid före mötet och låt alla få testa sig fram tills det fungerar. Med andra ord ha tålamod och förbered val av teknisk lösning noga, mycket noga.
  2. Planera in pauser och informera om det redan inledningsvis. Så i samband med kallelsen till mötet och inledningen av mötet ska innehålla informationen att det blir minst 5 minuters bensträckare per timme.
  3. Ta bort bakgrundsljud. Det är inte ovanligt att bakgrundsljud plockas upp och hörs mer tydligt i distansmöten. Alla deltagare ska ha ljuder avstängt när de inte talar. Var också extra noga med att undvika ljud som kan göra det svårt att höra vad som sägs, till exempel stolar som skrapar eller deltagare som småpratar med varandra.
  4. Alla deltagare bör ha en dator/Ipad/telefon och befinna sig i var sitt rum. Det kan bli rundgång, tjut och andra störande ljud som kan leda till irritation.
  5. Håll en god ton, uppmuntra varandra, ta gärna ögonkontakt och ge positiv feedback till varandra. Givetvis är ordning och reda a och o. Det är till och med ännu viktigare att ha mötesdisciplin dvs begär ordet, vänta på din tur och håll korta anföranden. 
  6. Tänk på ergonomin och sträck på dig. Se till att ha bra belysning utan motljus, och datorn/Ipaden ska placeras högt upp, alltså inte i knät.
  7. Var förberedd genom att vara lika påläst som vanligt, ställ fram en kopp kaffe och ett glas vatten och koppla på ditt leende. Med en positiv grundinställning blir allt mycket lättare.

Med en mängd erfarenheter av digitala möten kommer vi ta med det bästa inför framtiden. Naturligtvis längtar vi alla efter fysiska möte men det kan också bli så att vissa av dessa digitala sätt att umgås och fatta beslut blir en del av vardagen även framgent.

Lycka till!


Säker abort räddar kvinnors liv


I Sverige vi har en abortlag som ger kvinnan rätt till fri abort till vecka 18. Innan dess gjordes olagliga aborter med hjälp av olika typer av redskap från rena riktigt bra verktyg till säkerhetsnålar, krokar från klädhängare och smutsiga knivar. 

(null)

En hel del kvinnor reste till Polen för att få abort, nu är det annorlunda. I dag tillåts abort i Polen endast vid våldtäkt, incest, om fostret är allvarligt skadat eller om moderns liv och hälsa hotas. 

Det är med bestörtning vi tar del av det nya lagförslaget som regeringen försöker få igenom i skuggan av Coronaepedemin. Det nya förslaget skulle i praktiken fungera som ett totalförbud eftersom 98 procent av alla aborter i Polen. Det är bedrövligt. 

Aborter är fortfarande olagligt i flera av världens länder och tusentals kvinnor skadas och dör varje år i sviterna av osäkra aborter.


1975 trädde den svenska abortlagen i kraft och gav kvinnor rätt att själva bestämma om de vill avbryta en graviditet under de arton första veckorna. Sedan dess har abortbehandling blivit mer effektiv och säker, accepterad och lättillgänglig.


Osäkra abortmetoder tar ungefär 47 000 kvinnors liv världen över varje år, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Det gör osäkra aborter till en av de största dödsorsakerna bland kvinnor globalt sett.

Kvinnors tillgång till, och möjlighet att göra, abort på ett säkert sätt skiljer sig stort mellan olika länder. Medan en del länder har lagstiftning som ger kvinnan rätt att själv bestämma över sin kropp och göra abort, är abort olagligt på många platser i världen. 

Globalt genomgår drygt 21 miljoner kvinnor osäkra aborter varje år, främst i resurssvaga länder. De osäkra aborterna utgör enligt WHO nästan hälften av alla aborter i världen.

Så för att rädda kvinnors liv är det viktigt att kvinnor får bestämma själva. Säkra aborter räddar liv. 


Påskkärringar stannar hemma men......


(null)

Det behöver inte betyda att påsken blir inställd. Det går naturligtvis att fira påsk utan att samlas i stora grupper, utan att vara nära varandra och utan att riskera andras hälsa. Dessutom vet vi att det blir påsk nästa år, och året efter det. Då vill vi kunna umgås med nära och kära, så för din och min hälsas skull är det viktigt att följa råd och uppmaningar. 


Idag är det Skärtorsdagen och då brukar många barn klä ut sig till påskkärringar och gå runt för att be om påskgodis, men då finns det risk att corona-virus sprids. 

"Så påskkärringarna får ställa kvasten på parkeringen", säger statsminister Stefan Löfven. 

Jag håller med och får barnen nöja sig med att få ett påskägg som påskharen gömt i närheten.


Jag för min del brukar åka till Blåkulla så här års för att träffa likasinnade men inte ens Blåkulla är fri från smittrisk i år. Jag är helt övertygad om att det blir trevligt men annorlunda att inte åka för långt och att inte gå på påskfest.


Trots det kan vi i Sverige faktiskt gå ut om vi håller avstånd, vi kan handla både åt oss själva och åt äldre, vi kan röra oss fritt i samhället men under ansvar.

 Att vi i Sverige nu blivit kända över hela världen på att vår modell bygger på tillit, ansvar och solidaritet är positivt. Än så länge vet vi inte vilken metod som är bäst. Andra länder har stängt ner sina samhällen helt och fått stopp på smittan men vad händer när de öppnar igen? Vi har i stället valt att hålla sjuka, äldre och de med minsta symtom hemma. 

I efterhand kommer vi få se vilken metod som var mest framgångsrik. Jag är stolt över denna Svenska modell men har full förståelse och respekt för att andra länder väljer andra vägar. Vi vill alla samma sak, dvs rädda liv. De flesta av oss kommer att bli smittade förr eller senare och förhoppningsvis får vi ett milt sjukdomsförloppet och blir immuna för ett tag framöver.


Coronavirus är ett jävla skit men vi har lärt oss mycket. Vi lär oss jobba hemifrån, ha möten på distans, är mer miljövänliga, vi stödjer lokala restauranger och vi har sett andra sidor av såväl andra människor som andra sidor av samhället. Jag väljer att se positivt och lyssnar än en gång på Bo Kaspers orkesters låt "Vi klarar det" som inledningsvis går så här "Håll ut, vi klarar det. Vi har kommit ganska långt ändå. Vi klarar det, hela vägen, det ska sluta så"


Med dessa ord önskar jag alla bloggläsare en riktig Glad Påsk 


(null)



(Bilderna är påskkärringsbesök från andra år) 


Proffsig sjukvård

(null)



Givetvis vill jag inte belasta sjukvården i dessa coronatider. 

Så när jag för cirka två veckor sedan gjorde illa mig i stortån räknade jag helt och hållet med att värken jag kände skulle gå över av sig självt. 

Jag googlade på vårdguiden och läste att brutna tår läker av sig självt. 

Med större skor än normalt pga av svullnaden fortsatte jag som vanligt, förutom att jag inte kunde springa. När jag tänker efter var det förstås ännu fler saker som blev annorlunda. Det gick bra med armhävningar och sit-ups men inte hopp. Cykla gick betydligt bättre än att gå osv. 


Men det blev inte bättre, svullnaden gick inte ner och värken försvann inte. Så tillslut ringde jag vårdcentralen eftersom jag inte vill att något brutit skulle läka ihop fel. 

Trots coronaepedemin fick jag komma in direkt och blev undersökt av en läkare som remitterade mig till röntgen och efter det blev det besök på akuten.

(null)


På alla ställen jag besökte blev jag mycket väl och proffsigt bemött. Jag fick svara på frågor om jag har haft/har hosta, förkylning, feber och om jag träffat någon med Coronasyntom. Eftersom jag inte har det har jag blivit insläppt i väntrum med mycket långt mellan varje patient.


Nåväl stortån är bruten på två ställen ungefär mitt på tån visar röntgenbilder. Det kommer att läka utan gips och det är jag glad för. Nu gäller det att ha tålamod, stabila skor och gärna foten i högläge så att svullnaden går ner. Jag får röra mig som vanligt och får ta värktabletter när det gör för ont. Jag är glad över att jag har fått detta besked och glad över att sjukvården fungerar även om jag självklart vill att sjukvårdspersonal i första hand ska ta hand om ännu allvarligare sjukdomar och åkommor. (null)



Men visst har jag också fått höra oroliga kommentarer om hur det ska bli framöver när alla uppskjutna planerade operationer ska åtgärdas och vilka konsekvenser det kommer att få.

Sjukvårdspersonalen gjorde fantastiska insatser även innan Coronaepedemin, det gör de nu också och jag är övertygad om att de kommer att göra det i framtiden också. Jag hoppas innerligt att de blir fler, får betalt för sina insatser och att de orkar. 

Stort och varmt tack. 


Guterres - stoppa våldet!

(null)

Det är så frustrerande att ta del av uppgifterna om att våld mot kvinnor ökar ännu mer i dessa Coronatider. För många kvinnor har situationen redan innan pandemin varit fruktansvärd, och nu när de tvingas stanna hemma hos våldsbenägna män blir det ännu värre.  

Nu måste alla hjälpas åt för att få stopp på detta elände. 

Därför välkomnar jag att FNs generalsekreterare António Guterres uppmanar till omedelbara åtgärder för att agera mot de alarmerande och stigande antalet fall av våld i hemmet som drabbar världens kvinnor och flickor som en konsekvens av COVID-19. 


- Fred är inte bara frånvaron av krig. Kvinnor i isolering till följd av COVID-19 utsätts 

för våld på platsen där de borde vara som tryggast: i hemmet, säger António Guterres och fortsätter

- Jag vädjar om fred i alla hem runt om i världen.

Guterres uppmanar alla regeringar att prioritera kvinnors säkerhet i deras arbete mot pandemin. 


Kombinationen av ekonomisk och social stress på grund av pandemin som begränsar rörelsefrihet har lett till dramatiskt ökning av antalet kvinnor och flickor som drabbas av våld och övergrepp. Även före spridningen av COVID-19 visade statistiken att en av tre kvinnor i världen har utsatts för våld under livstid.


Våld mot kvinnor och flickor är ett globalt problem, problematiken drabbar både utvecklade och fattigare ekonomier. Världshälsoorganisationen rapporterar att våld mot kvinnor har flera förödande konsekvenser på deras reproduktiva och mental hälsa. Kvinnor som utsatts för fysiskt eller sexuellt våld löper dubbelt så stor risk att drabbas av depression. 87 000 kvinnor i världen dog under 2017 och mer än hälften blev mördade av en partner eller familjemedlem. Våld mot kvinnor är en reell och fruktansvärd dödsorsak.


Det nuvarande mer ansträngda läget för både sjukvården och andra myndigheter begränsar ytterligare deras möjlighet att svara på och ta hand om ökningen av våld i hemmet. 

Guterres uppmanar därför alla regeringar att inkludera förebyggande åtgärder som berör våld mot kvinnor som en viktig del i deras nationella svarsplaner på COVID-19. FN och UN Women har tillsammans tagit fram rekommendationer på åtgärder som regeringar kan vidtas.  




Läs mer: https://news.un.org/en/story/2020/04/1061052 



Stöd utsatta kvinnor och flickor

Det nya coronaviruset har slagit hårt, inte minst mot kvinnor och flickor i världen som redan befinner sig i utsatta situationer. Virusets får stora konsekvenser för kvinnors och flickors säkerhet och hälsa.


För att undvika smittspridning av det nya coronaviruset är vi uppmanade att hålla oss i hemmet. Hemmet ska vara en trygg och säker plats för alla, men för många kvinnor är hemmet en farlig plats där de riskeras att utsättas för våld.


Det går redan att se en ökning av våld i hemmet till följd av isolering och strängare restriktioner. Det är förfärligt att ta del av nyheterna som utöver information om hur viruset sprider sig utan också beskriver hur våld mot kvinnor ökar i hemmen just nu.

För många utsatta kvinnor är möjligheten att gå till skola och jobb ett sätt att komma bort från förövaren. Kvinnor som befinner sig i karantän eller har svårt att lämna hemmet till följd av strängare restriktioner får även svårare att söka stöd utifrån.


Många kvinnor och flickor som lever i tätbefolkade flyktingläger har utöver risken att utsättas för våld även begränsad möjlighet att hålla sin hygien. Trångboddheten och avsaknaden av sanitära förhållanden i kombination med en låg tillgång till sjukvård gör smittorisken stor. UN Womens uppdrag är att stödja de mest utsatta kvinnorna och flickorna i världen.

Därför har UN Women gjort en 10-punktlista med uppmaningar till världens regeringar:  


1. Våldet mot kvinnor ökar i sjukdomstider. Risken för kvinnor som lever med våldsamma män ökar markant när jobb och skola flyttar hem och restriktioner om att gå ut införs. Finns det medvetenhet och strategier runt mäns våld mot kvinnor nu? Finns resurser och infrastruktur som telefonlinjer, socialjour och skyddade boenden? 


 2. Av de viktiga samhällsbeslut som nu fattas som svar på krisen, kommer vissa av dem få stora effekter även på lång sikt. Ekonomiska resurser omfördelas blixtsnabbt. Är kvinnor med i budgetdiskussioner och beslutsfattande? Är kvinnliga politiker delaktiga? Konsulteras fackliga organisationer som organiserar många kvinnor, kvinnorörelsen och kvinnojoursföreträdare? Görs analyserar av kvinnors rättigheter, vardag, villkor och behov?


 3. När äldre isoleras, vem står för deras dagliga behov av mat och omsorg? Hur smittskyddas de, ofta döttrar och svärdöttrar, som gör det? Får de ersättning? 


 4. Majoriteten av äldre äldre i världen är kvinnor. Med lägre pensioner och sämre ekonomiska villkor än män. Vilka följder får det i Coronavirusets tid? Vet regeringar var de äldre finns, vilka ekonomiska förutsättningar de har? Vilka blir helt isolerade utan kontakt eller information?


 5. Om ekonomiska stödpaket presenteras, har kvinnors företagande och ekonomiska behov vägts in? Riktas de även till kvinnodominerade sektorer i kris? Kvinnor har oftare otrygga anställningar, tas hänsyn till det? Är biståndsaktörer tillräckligt medvetna i de fattigaste länderna?


6. När skolor går över till distansutbildning, kan man säkerställa att flickor inte förväntas sköta yngre syskon och äldre släktingar medan pojkar kan fortsätta studera? 


 7. De yrkesgrupper som nu arbetar väldigt hårt inte minst i vård och omsorg, har de förutsättningar och den ersättning, trygghet och sjukförsäkring de borde ha?


 8. Människor behöver mat. Kvinnor i jordbruk i fattiga länder äger sällan jord och har låg ersättning. Vad kan regeringar göra för att förbättra deras situation? 


 9. I länder med väpnade konflikter, vad händer med kvinnors rättigheter om utländska trupper drar sig ur med kort varsel? 


 10. Hur fungerar förlossnings- och mödravård? Finns skydd mot smitta för personal och kvinnor? 


Med denna checklista förutsätter vi att regeringar, beslutsfattare och myndigheter tar sitt ansvar för att säkerställa kvinnor och flickors hälsa i dessa svåra, omtumlande, ovissa tider.


(null)




Ödmjukhet

(null)


Alldeles nyligen insåg jag att jag missat en oerhört viktig punkt på ett möte jag deltog i. Inte vilket möte som helst utan ett möte som jag själv ledde. I det läget borde jag ha stannat upp, reflekterat, lyssnat och backat men det gjorde jag inte. Jag fortsatte som om ingenting hade hänt och stod på mig. Det ångrar jag nu.

Att erkänna sina misstag sitter djupt och stoltheten tar oftast över.

Naturligtvis är det viktigt att gå vidare och kunna fortsätta för att inte tappa fart.

Men det är minst lika viktigt att vara ödmjuk, inkännande och prestigelös.

Det är viktigt eftersom de som berörs ska känna respekt och tilltro. Det är också viktigt för mig själv. Att erkänna sina misstag är nödvändigt för att kunna lära sig något.

Vi lär oss mycket i dessa annorlunda, utmanade och omtumlande tider.

Jag önskar att jag har lärt mig vara ödmjuk. Jag vill be om ursäkt och hoppas att de det berör vet att alla gör misstag och att de kan förlåta mig.

På så sätt kan vi alla fortsätta tillsammans.

Ibland är det bra att stanna upp. Lära sig av misstagen och lära känna sin omgivning. Nu funderar jag på det där uttrycket som används i dessa sammanhang, är det?

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." 

Det är ett bevingat och bra uttryck som vi alla borde använda ofta. 


Fast å andra sidan kanske det ändå inte prickade rätt på det jag vill ha sagt.

Kanske är detta jag just skrivit tillräcklig för att jag fortsättningsvis ska visa hänsyn och respekt. 

Påminn mig gärna när jag glömmer denna min nya insikt. 

Ta hand om er.


Lyhörd, ansvarstagande och transparent- fem tips från coachen.


(null)

Fem tips från coachen


Det bästa är att följa folkhälsomyndighetens rekommendationer, följ regeringens beslut och ställ upp för din omgivning. Några av de uppmaningarna är mycket enkla så att alla kan följa dem d.v.s. tvätta händerna med tvål och varmt vatten och torka sedan händerna så att de blir torra. 



Var lyhörd, ansvarstagande och transparent. 


Förutom det kan jag ge fem tips.



1. TA ANSVAR, om du är i ledningspossition är det extra viktigt att du kliver fram.


2. GÖR EN ENKEL OCH TYDLIG HANDLINGSPLAN, den bör innehålla omvärldsbevakning och hur ni kritiskt kan granska vaksamt det som sprids i olika kanaler.


3. SPRID DEN RELEVANTA INFORMATIONEN där det är möjligt. Inge förtroende och hopp. Det kan vara jobbigt en tid framöver men naturligtvis klarar vi detta tillsammans. 


4. BEHÅLL LUGNET, svara sakligt på det du kan och återkom med ytterligare information om så behövs.


5. KÄNN EMPATI och fokusera på förståelse, uppmärksamhet och ingivelse.





Så pratar du med barnen https://www.krisinformation.se/artiklar/sa-pratar-du-med-barn-om-coronaviruset

Folkhälsomyndigheten https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/




Varför drabbas kvinnor mer av stress på jobbet än män?

(null)


Kvinnor sjukskrivs för stress oftare än män. Samtidigt visar forskning att det inte finns någon betydande skillnad mellan könen i hur de reagerar om de utsätts för samma belastning. Dessa frågor fördjupade vi oss ytterligare på ett seminarie anordnat av Arenagruppen och Unionen. 

Vilken roll spelar anställningsvillkor, belastning, resurser och hur många anställda det går på varje chef? Var några av de frågor vi penetrerande.

Inflytande på jobbet spelar stor roll, liksom möjligheten att hantera stressen dvs kunna säga ifrån när det blir för mycket spelar stor roll för stresståligheten. 

Sedan 1990 har jobben inom vård, omsorg, skola med flera yrken blivit allt mer problematiska ur arbetsmiljösynpunkt. Från att ha varit attraktiva "frisk-jobb" för 30 år sedan till att ha blivit slimmade, avreglerade, stressfyllda, utmattade jobb.

Som exempel nämndes att brukarens perspektiv har blivit viktigare och viktigare, tyvärr på bekostnad av arbetsmiljön inom kvinnodominerade yrken. Men inom mansdominerade yrken har arbetstagarens arbetsmiljö blivit viktigare än t.ex. en maskin/robot. 

Så frågan är hur vi kan organisera arbetsplatser så att kvinnor inte blir sjuka av stress?

Vi ska inte bara fokusera på den trista faktor med den ojämna fördelningen av arbete i hemmet, utan även analysera orsaker på arbetsplatsen till kvinnors stressrelaterade ohälsa. 

På seminariet fick vi ta del av forskning av Annika Härenstam, professor i arbetsvetenskap, Stockholms universitet, som analyserat orsaker till kvinnors höga sjukskrivningar och organisatoriska faktorer på den könssegregerade arbetsmarknaden.

Därefter följde ett panelsamtal med  Svend Erik Mathiassen, professor i belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle samt Annika Vänje, docent, Karolinska Institutet och ledare för ett program för att motverka sexuella trakasserier inom akademin.

Det blev oerhört intressanta timmar med allt från strukturella förändringar på arbetsmarknaden så som nedskärningar, effektiviseringar och organisering till hur mycket det är ett personligt ansvar. Det är oerhört viktigt att chefer, ledare och ansvariga leder bort från stressfyllda arbetsplatser till ett hållbart yrkesliv. 


FNs dag mot kvinnlig könsstympning

(null)


Närmare 40 000 kvinnor och flickor i Sverige har blivit könsstympade. Den 6 februari är det FN:s internationella dag mot könsstympning och det är hög tid att gå från vackra ord om att barnkonventionen är lag i Sverige, till att faktiskt på riktigt hjälpa de könsstympade och förhindra att dessa övergrepp genomförs.

Vi har inte längre ett moraliskt ansvar, nu har vi skyldighet att att följa barnkonventionen och leva upp till mänskliga rättigheter.

Kvinnlig könsstympning innebär fysiska konsekvenser men även psykiska trauma.

I FNs Globala Mål handlar nummer 5 om jämställdhet mellan könen, och delmål 5.3 inkluderar en eliminering av bland annat kvinnlig könsstympning.

UN Women verkar bland annat för att stoppa våld mot kvinnor. Könsstympning är i högsta grad våld mot kvinnor och flickor, dessvärre utförs dessa övergrepp oftast av kvinnor på grund av historiks föråldrade sedvänjor. Vi har flera program som stöttar lokala initiativ och organisationer i de länder där övergreppen utförs. Lokalbefolkningen informeras och utbildas om de allvarliga följder och medicinska problem som kvinnlig könsstympning kan medföra


I Sverige har vi  genomfört seminarier och studiecirklar där vi träffat på kvinnor från bl.a. Somalia, de har påtalat vikten av kunskap och upplysning om könsstympning.

Det är både missförstånd, stigmatisering och att många inte vågar tala eller till och med uppmanas att hålla tyst som gör att det är svårt att komma åt problemen.

 

Könsstympning av flickor är en sedvänja och genomförs för att kontrollera flickors och kvinnors kroppar och deras sexualitet.

Det finns föreställningar om att mäns och familjers heder är kopplad till flickor och kvinnors anseende och sexualitet.

Könsstympning av flickor och kvinnor förekommer både inom kristna och muslimska grupper i flera länder i Afrika, i vissa länder i Mellanöstern och i Asien. Det är oftast flickor i åldern 4–14 år som könsstympas, men även spädbarn.

 

Könsstympningen sker på olika sätt allt från att skära bort blygdläppar och hela klitoris till mindre ingrepp med orena verktyg som rakblad, knivar eller glasskärvor. Det är många lider av livslånga komplikationer.


Mer än 200 miljoner flickor och kvinnor runt om i världen har utsatts för någon form av könsstympning. Över 40 miljoner av dessa är flickor under 15 år.

Könsstympning är ett brott enligt svensk lag och brott mot mänskliga rättigheter. Alla typer av könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudna i Sverige sedan 1982. Men det bor många i Sverige som utsatts för detta övergrepp.

 

Enligt Socialstyrelsen uppskattas att 38000 flickor och kvinnor i Sverige lever med konsekvenserna av könsstympning, av dessa är 7 000 flickor under 18 år.

 

Jämställdhetsmyndigheten har samordningsansvar för den nationella handlingsplanen mot könsstympning av flickor och kvinnor. Socialstyrelsens har tagit fram förslag inom områdena socialtjänst, elevhälsa samt hälso- och sjukvård och flera myndigheter och aktörer ska involveras för andra delar i planen.

 

Civilsamhället tar ett stort ansvar för att stötta, hjälpa men också att synliggöra övergreppen för att komma bort från stigman.

En mängd aktörer gör i dag ett viktigt arbete både för att förebygga könsstympning och ge råd, vård och stöd till kvinnor och flickor som blivit utsatta.

 

Ideella organisationer, UN Women Sverige, religiösa samfund, AMEL-mottagningen på Södersjukhuset, Desert Flower Foundation Scandinavia, NCK:s kunskapspridning, länsstyrelsen i Östergötland, enskilda läkare och barnmorskor runt om i landet är goda exempel på att att det görs mycket och det är helt nödvändigt. 

 

Men det behövs mer insatser. Det finns för lite kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor inom svensk sjukvård. Många som utsatts har svårt för att prata om det. Om inte sjukvårdspersonal vet hur de ska närma sig frågan blir det omöjligt att få adekvat behandling och samtalsterapi. 

 

Vi uppmanar till samling för att de många tusentals kvinnor och flickor som lever i vårt land får den vård och omsorg de såväl behöver.

 

Tillsammans gör vi skillnad 



Monica Green, ordförande UN Women Sverige. 

Zena Fialdini, ledamot i UN Women Sveriges styrelse

 

Texten har först varit publicerad i Expressen expressen

 

Gör din lön orange


Årets första lön ska räcka till mycket och det sägs att just januarilönen är den mest efterlängtade.

 Allt för många kvinnor i världen får ingen lön alls eller kanske bara några mynt trots hårt slit. Kvinnor drabbas fortfarande av fattigdom, diskriminering och exploatering. (null)


På grund av könsdiskriminering har kvinnor ofta osäkra låglönejobb och hindras till ekonomiska tillgångar som mark och lån. Dessutom utför de merparten av hemarbetet. 


UN Womens program för ökad ekonomisk egenmakt når de kvinnor som har störst behov, ofta genom att engagera gräsrots- och civilsamhällesorganisationer. På så sätt nås kvinnor på landsbygden, hushållsarbetare, vissa migranter och lågutbildade kvinnor på många håll i världen. UN Womens mål är högre inkomster, bättre tillgång till, egenmakt över sina liv och större säkerhet, inklusive skydd mot våld.


Den 25:e är det inte bara den dag många får en välförtjänt lön, det är också Orange Day. Gör din lön orange genom att den 25:e varje månad bidra till UN Womens arbete för kvinnors och flickors rättigheter. Ett enkelt sätt att bekänna färg och gå från ord till handling. https://www.unwomen.se/25den25/


Var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Våldet innebär fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser. Våldet leder till med att kvinnor och flickor mister sina liv.  

FN har startat UNiTE To End Violence Against Women  och utnämnt den 25:e varje månad till Orange Day. En dag förregeringar, företag, organisationer, media, civilsamhället och privatpersoner att uppmärksamma och ta ställning mot våld mot kvinnor.

Det handlar om att öka vetskapen om vidden av problemet  samt öka den civila och den politiska viljan att stoppa våld mot kvinnor. 

Så bär något orange idag!




Fadime Sahindal

Det är arton år sedan Fadime Sahindal dödades av sin far för att hon valde sin egen väg till kärleken. Hon kämpade inte bara för sin frihet utan också för "invandrartjejers lika rättigheter" som hon brukade säga. Med ett enastående mod utmanade hon både sina anhöriga och de politiker som svek "invandrartjejerna". Mordet på henne skakade om hela Sverige och sedan dess har det satsats stora resurser för att hjälpa de utsatta ungdomarna vilkas frihetslängtan krockar med hederskulturers stränga patriarkala och religiösa normer.


Vi är många som är förtvivlade och förbannade att dessa fruktansvärda brott som fortfarande pågår och att det tystas ner.  

Flera olika arrangemang anordnades idag på årsdagen av mordet på Fadime. Jag befann mig i Riksdagen och har lyssnade på två livsöden. 

Lina berättade om fruktansvärda förtrycket som hennes far utsatt henne för. Bland annat berättade hon om att pappan frågade om hennes mens varje dag. Han väntade på att hon skulle bli könsmogen för att han skulle kunna gifta bort henne, (Lina uttryckte till och med att pappan skulle sälja henne), dessutom höll han henne i koppel utomhus och hon fick inte ens gå ut med soporna eftersom hon då skulle kunna träffa någon kille. Shams berättade om sina egna erfarenheter av hedersrelaterat förtryck och våld. Hon kontrollerades av persiks läkare för att veta att hennes "mödomshinna" fanns kvar. Hon tvingades leva dubbelliv för att överhuvudtaget kunna klara av skolan och ha en någorlunda fritid.



Trots stora insatser som pågår mot hedersförtrycket mot kvinnor och flickor pågår detta stora samhällsproblem fortfarande. Fadimes önskan om att integrera föräldrar har inte tagits på allvar. Fadime önskade dessutom att etniska organisationer skulle ta ansvar för att stoppa hedersförtrycket och våldet som pågår mot kvinnor och flickor. 


Vi måste jobba tillsammans och hårdare för att få ett samhälle utan hedersförtryck, moralpoliser, oskuldskontroller, tvångsäktenskap försvunna barn till uppfostringsresor och tvångsäktenskap.


Efter de två tjejernas vittnesmål vändes frågan till en panel av:

Åsa Lindhagen, Jämställdhetsmyndighetsmininistern (MP), Annika Stenshäll (S),

Juno Blom (L), Ulf Kristersson, Moderatledare och  Amineh Kakabaveh, oberoende socialistisk riksdagsledamot och ordf. Vhek  Samtalsledare var Lars Åberg, författare och journalist  (null)



Utmärkt att FNs barnkonvention är lag nu.

(null)

Det är fantastiskt att Sverige äntligen inkorporerat FNs barnkonvention till lag. Det tryggar barnens uppväxt och förpliktigar att både följa och informera om de rättigheter det innebär. Den slår fast att barn är alla människor under 18 år. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Jag tänker givetvis på både pojkar och flickor men som ordförande för UN Women i Sverige känner jag ändå extra mycket för alla de flickor som utnyttjas. Jag ser barnkonventionen som ett sätt att värna de mest utsatta.

 Det finns flickor som könstympas i mycket unga år, vilket kan leda till livslångt lidande. Det finns flickor som blir bortgifta som 12-13 åringar  och blir våldtagna inom äktenskapet, blir mammor trots att de själva är barn och trots att flickkroppen inte är utvecklad.

Det finns flickor som säljs som sexslavar och det finns flickor som utsätts för våld och övergrepp. 

Dessutom finns alla subtila kränkningar, trakasserier och krav som innebär att flickor definitivt inte har samma möjligheter som pojkarna. 

Varför är det så?

Vi lever i ett patriarkat där mannen är norm vilket innebär att både män och kvinnor upplever män som mer trovärdiga. Jag borde inte behöva lägga till att det naturligtvis inte gäller alla män. De allra flesta män är schyssta men vi är alla låsta i de roller/strukturer som sitter så stenhårt i samhällsnormen. Allra helst hade jag sett att FNs kvinnokonvention blir lika känd, uppmärksammad och efterlevt. Men fram tills dess ser jag Barnkonventionen som ett sätt att bryta de stereotypa könsrollerna, hindra våld och övergrepp.

I artikel 19 slås det fast att: "Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp"


Därför välkomnar jag att barnkonventionen är lag från årskiftet.



Fred, jämställdhet och frihet från våld

(null)

 Det är tillsammans vi för skillnad, det visar inte minst den nyligen avslutade Musikhjälpen, som i år lyckats att samla in 50 miljoner kronor på temat Sex är inte ett vapen.  Det är fantastiskt vad mycket värme, kärlek och engagemang det finns i hela landet.

UN Women jobbar på flera sätt på många håll i världen för att bl.a. avskaffa sexuellt våld i konflikt.

Allt för många har utsatts för sexuellt våld världen och det måste precis som i många andra frågor ske betydligt mycket mer arbete för att förebygga sexuellt våld. Dessutom får vi inte blunda för grundorsaken dvs bristen på jämställdhet.

Sexuellt våld används i krig och konflikter som en strategi för att splittra familjer och samhällen. Det tar sig uttryck genom våldtäkter, flickor som används som sexslavar, tortyr, trafficking- våldtäkt i krig är ett krigsbrott.

Alla väldens länder, ledare och FN måste intensifiera arbetet för att gå slut på sexuellt våld i konflikt, de utsatta måste få upprättelse. Kvinnor och flickor måste  tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Sist men inte minst är det fred världen behöver. 




RSS 2.0