Monica Greens blogg

CSW68 fortsätter en vecka till men jag tackar för mig. FN:s kvinnokommission äger rum två veckor i mars varje år i New York och är den största globala sammankomsten för jämställdhet. Nu fortsätter förhandlingar mellan FN:s medlemsländer om slutsatser för att föra jämställdhetsarbetet framåt. Dessutom fortsätter side-eventen med mycket intressanta seminarier.

CSW är en förkortning av FN:s kvinnokommission – Commission on the Status of Women.  Mötet samlar beslutsfattare, experter och kvinnorättsorganisationer från hela världen. Syftet med mötet är att diskutera globala jämställdhetsfrågor och enas om åtgärder. Jag har fått möjligheten att delta tack vare UN Women Sverige. 

Mötet i CSW är en möjlighet att få hela världen att mötas och diskutera samt dela erfarenheter, för att sätta globala mål och formulera konkreta åtgärder för att främja jämställdheten i världen.

Men det blottar också de olika uppfattningar som finns, allt ifrån den mest extrema konservativa högern som vill ha kvar hemmafru idealet, förbjuda abort, ta bort flickors möjlighet att gå i skolan mm. Till de som bara vill släppa allt fritt, tillåta att kvinnokroppen exploateras och kommersialiseras. 

Där emellan finns många av oss. Vi ser att regleringar, lagar och avtal stärker kvinnors möjligheter att leva de liv de själva vill. Det behövs rättigheter att gå i skolan, rätt till sin egen kropp, rättigheter att ha egen jobb och med det också egen inkomst. När vi talar om fattigdomsbekämpning handlar det faktiskt om just det. Att kunna utbilda sig och skaffa sig egen inkomst är nyckeln till frihet och självständighet.

Nu ska jag låta alla intryck sjunka in och återkomma med vad jag tycker behövs. Just nu är jag trött av alla möten men glad över alla fantastiska kvinnor jag mött. Vilken enastående kvinnokraft som visats upp, jag är så imponerad av de som talat tydligt om att jämställdhet är en självklarhet för mänskliga rättigheter.

Ett av de många möten jag deltog i idag vid FNs kvinnokonferens CSW68 handlade om att handel kan bli en väg för kvinnor att ta sig ur fattigdom. 

Handel kan spela en avgörande roll för att underlätta kvinnors övergång från försörjning till hållbarhet genom att öppna möjligheter för ekonomiskt stärkande och sociala framsteg. I många utvecklingsregioner har kvinnor traditionellt varit engagerade i småskalig affärsverksamhet och självförsörjande jordbruk, med begränsad tillgång till större marknader. Integreringen av dessa kvinnor i globala och regionala värdekedjor skulle göra det möjligt för dem att undkomma fattigdomsfällan och bidra till ekonomin med aktiviteter med högre värde.

Men mycket ofta befinner sig kvinnor inblandade i den informella ekonomin eller försörjningsekonomin för att överleva, och deltar i aktiviteter som kanske inte är i linje med utsikterna att bli en integrerad del av värdekedjorna.

Det är viktigt att hitta flaskhalsarna och se vilka möjligheter som avgör kvinnors förmåga att dra nytta av handel. Det behövs strategiska insatser för att ta itu med de många barriärer som står i vägen för kvinnors aktiva deltagande i värdekedjor. Vi diskuterade metoder för att identifiera viktiga ekonomiska aktiviteter som har större potential att integreras i regionala eller globala värdekedjor, vilket ger vägar för att förändra kvinnors ekonomiska deltagande.

Diskussionen gick ut på att hitta utmaningar som kvinnliga handlare, producenter och småföretagare står inför, för att på så sätt kunna ta itu med frågor för en mer jämställd handel där kvinnor ta plats på ett bättre sätt.

Ann Linde som deltog i panelen var mycket tydlig med hur viktigt det är att identifiera hindren, lyfta upp dem och med gemensamma krafter hitta lösningar för varje problem/hinder. Handelsavtalen mellan länderna måste sluta diskriminera kvinnors kläder, kvinnors utförda arbete i form av varor och tjänster. Vi måste fortsätta arbetet med att att få bort handelshinder och importtullar som är rent diskriminerande mot kvinnor. 

Internationella kvinnodagen är en dag för reflektion och en dag att påminnas om den ojämställdhet som fortfarande påverkar kvinnors liv och livsval. Förutsättningarna för kvinnor och män, för flickor och pojkar, är inte likvärdiga. Utvecklingen mot jämställda löner står helt still. I år arbetar kvinnor gratis 48 minuter om dagen. Kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden avgörs på hur jämställt det är i hemmen, på att förskolan fungerar och på att omvårdnaden om anhöriga är tillräckligt.

Män äger en klar majoritet av jordens resurser och sitter på den största makten. Det blir extra påtagligt i krig och konflikter. De som redan är utsatta blir mer utsatta, kvinnor och barn drabbas alltid enormt hårt.

Vi som följt Rysslands krig i grannlandet Ukraina är både förfärade och bestörta. Lika upprörande är kriget på Gazaremsan där barn just nu svälter ihjäl. 

Varje livsöde är viktigt och situationen är akut. Det behövs omedelbart stöd och solidaritet för de kvinnor och barn som nu befinner sig på flykt eller fastnat i de brinnande krigen. 

Kvinnors ekonomiska förutsättningar och självbestämmande minskar. Mäns våld mot kvinnor ökar, inte minst det sexuella våldet, både i nära relationer och i krigsföring.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska fortsätta implementeras i det globala förebyggande arbetet. Alla former av sexualiserat våld i krig och konflikt måste förhindras och sanktioner ska kunna införas mot parter som inte erbjuder skydd mot sexualiserat våld i enlighet med FN:s resolution 2467. Svenskt bistånd borde fördelas med jämställdhet i fokus och särskilt stärka kvinnors självbestämmande och ekonomiska trygghet.

Fred, frihet och feminism

Kränkningar av mänskliga rättigheter måste tas på största allvar. Vi behöver alla stå upp för mänskliga rättigheter, vilket faktiskt innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter, idag och alla andra dagar. 

När Forum Jämställdhet hölls för sjunde året i rad år var intresset rekordstort. I två dagar möttes mer än 1200 deltagare i Karlstad. Människor som på olika sätt jobbar för jämställdhet, i sin yrkesutövning eller ideellt, utbytte idéer och kunskap. 

Tyvärr har utvecklingen för jämställdhet stannat av och gått bakåt bland annat på det ekonomiska området. 

Löneskillnaderna minskade länge om än långsamt men förra året ökade de igen för första gången på 15 år. Inkomstskillnaderna mellan könen i Sverige är lika stora i dag som 1995, 23 procent.

Mäns våld mot kvinnor ökar, tydligast mot unga kvinnor och framför allt på nätet. 29 procent av alla kvinnor mellan 20–24 år uppger att de har utsatts för sexualbrott. Våld mot unga kvinnor är fruktansvärt och unga kvinnors ohälsa är mycket oroväckande. 

Det finns en växande grupp unga män som tycker att jämställdheten har gått för långt. Detta är allvarligt särskilt som många tror att jämställdhet ska komma automatiskt med nästa generation, i stället är det precis tvärtom. Det är tydligt att det krävs ständigt pågående arbete för att återta mark för varje generation.

I EU:s senaste jämställdhetsindex syns det att andra länder knappar in på Sverige vad gäller de olika jämställdhetsparametrarna. Vad gäller fördelningen av obetalt arbete har det legat still i Sverige men det har förbättrats i andra länder. 

Det råder stor kris inte minst vad gäller välfärden och den offentliga sektorn. Denna kris drabbar kvinnor hårt då många jobbar inom väldfärdsyrken som exempelvis hälso- och sjukvård liksom barnomsorg och också är beroende av sektorn för sitt lönearbete.

– Både barn- och äldreomsorgen har varit avgörande för jämställdhetsarbetet och nu är krisen i välfärden värre än 1990-talskrisen. Det kommer att drabba alla kvinnor som behöver förskola och annan välfärd för att kunna arbeta, och det drabbar alla kvinnor som jobbar i välfärden också, kommenterade Clara Berglund inför årets Forum jämställdhet.

Svenska Fotbollförbundet fick Svenska Jämställdhetspriset 2024. De prisades för att, tillsammans med damlandslaget, ha tagit stora steg för att fotbollssverige ska bli mer jämställt. De har gjort ett enormt arbete precis som de andra fem finalisterna. 

I år lyftes FN:s globala hållbarhetsmål där jämställdhet både är ett eget mål, och ingår i flera andra av de 17 målen som enligt planen ska vara uppfyllda 2030.  Tyvärr är läget dystert i världen vi ser att krig och konflikter är förödande för jämställdheten eftersom kvinnor drabbas hårt. Det ser vi både i Ryssland krig i Ukraina och kriget i Gaza. Den iranska kvinnorörelsens långa kamp för frihet och läget för afghanska kvinnor och flickor där de rättigheter de hade tillskansat sig har rullats tillbaka efter att talibanerna tog makten i landet i augusti 2021. 

Forum jämställdhet har givit oss kraft att oförtrutet jobba vidare. Det finns många som är ganska ensamma i sina olika organisationer som stretar på med de här frågorna och som möter motstånd från olika håll. 

Efter intensiva jämställdhetsdagar är vi peppade och stärkta, nu jobbar vi vidare, var och en på sitt håll men med ny kunskap och ännu fler kontakter. 

H&M-vd:n Helena Helmerssons  beslut att avgå st äller må nga frågor . Nu är inte ens 10 procent av vd:arna p å bö rsen kvinnor. Det  är bedrö vligt på m ånga sä tt. Det privata näringslivet klarar inte att ge rä tt förutsä ttningar fö r att ta tillvara den kompetens som kvinnor har. 

Jag skrev boken Lyft varandra- en guide till halva makten i syfte att n äringslivet skulle kunna dra nytta av de erfarenheter p å jä mställdhetsomr ådet som ö vriga samhället tragglat med i  årtionden. Att det behö vs göra n ågot på  det området  är uppenbart. Det kan ta mycket l ång tid att få en atmosf är där b åde kvinnor och m än jobbar p å lika villkor. Det m åste  ändras i takt med att vi st äller krav p å fler kvinnor p å ledande positioner.

Som vd-kvinna blir du mer ifrå gasatt internt, det kunde en SNS-rapport visa h äromå ret. Dessutom bli kvinnor h årdare granskade i medierna. Förväntningarna p åkvinnor fr ån kvinnor och mä n internt, inom vänkretsen och i det omgivande samh ället ä r skyhöga. Det s ägs inte rakt ut men en kvinnlig VD ska ta ett betydligt st örre ansvar fö r hemmalivet ä n vad manliga VDar fö rvä ntas gö ra. Kvinnor har mycket mer att f örh ålla sig till i vd-rollen  än m än.  Det  är en v äldigt speciell position med ett enormt ansvar. Du f år b ära skulden och kan bli avsatt p å dagen. Och du f år  fö rstå s ocks å l ön d ärefter. De vd:ar som har varit l ängst p å b örsen har ofta varit p å ett och samma bolag v äldigt l änge. 

Jag intervjuade Amanda Lundeteg  VD Stiftelsen AllBright och i boken Lyft varandra en guide till halva makten utvecklar hon sin erfarenhet som j ämstä lldhetsexpert. Genom att mä ta andelen kvinnor i börskoncernledningar och hela koncerner g år det att bedö ma hur rekryteringsbasen för svenska styrelser utvecklas ö ver tid. Med hjälp av statistik  över andel kvinnor på civilingenj örs-, ekonom- och juridikutbildningar samt p å chefsnivå i privat sektor g år det att se hur kvinnor faller bort trots utbildning och erfarenhet . Enligt Lundeteg ä r det ä ven v äldigt stora skillnader mellan branscherna n är det g äller j ämst älldhet . 

Kvinnor har inte  heller samma nä tverk och få r inte de ryggdunkningarna som kan behövas i tuffa lä gen.

Så  här kan vi inte ha det i ett land som p åstå r att alla har samma rättigheter och m öjligheter. Det krä vs för ändringar fö r just nu går j ämstä lldheten bakåt på  många håll.

Vi har just tagit del av uppgiften att LOs ordförande Susanna Gideonsson väljer att avgå i samband med kongressen senare i år. Hon har gjort ett fantastiskt arbete både fackförbundet Handels men också på LO där hon är ordförande sedan år 2020. Hon är LOs andra kvinnliga ordförande på de 120 år som LO funnits.

I samband med att jag skrev boken Lyft varandra en guide till halva makten intervjuade jag Gideonsson. Här är ett utdrag av intervjun:

Precis som samhället i övrigt har patriarkala strukturer funnits i arbetarrörelsen och få kvinnor har lyckats ta sig genom glastaket. 

– Vi behöver både mäns och kvinnors synpunkter, åsikter och erfarenheter för att kunna fatta de bästa besluten, säger Susanna Gideonsson.

Hon menar att det ska vara en självklarhet och en hygienfaktor att kvinnor ska ha ledande uppdrag i näringslivet. Inget område i samhället kan vara en frizon från strävan efter jämlikhet. Dessutom har hon med glädje kommit i kontakt med flera kvinnliga chefer i stora bolag.

– Det är både roligare och mer effektivt att förhandla med kvinnor, det blir en annan dimension, en annan ton i samtalen. De är helt enkelt mer engagerade i det de gör och det finns flera undersökningar som visar att företag blir mer lönsamma med mer jämställda ledningar. De blir mer framgångsrika. 

Susanna Gideonsson är stolt över att hennes fackförbund Handels, där hon tidigare var ordförande, var det första förbundet som började med utbildningar i feminism. 

– Visserligen skrämmer ordet feminism vissa, och kanske just därför är det viktigt att fler får klart för sig att det är strukturerna i samhället som måste förändras för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, bemötas på samma sätt och ha samma förväntningar på sig. 

– Strukturer som är hårt rotade drabbar både män och kvinnor. I de stereotypa könsrollerna förväntas män leva upp till machonormen och kvinnor bemöts på ett annat sätt, av både män och kvinnor. Därför behöver män och kvinnor kämpa tillsammans för att förändra detta. 

– Jämställdhet är en självklar del av jämlikheten. Det ska vara samma möjligheter för alla oavsett kön eller härkomst. Tyvärr är det inte så i dag. Kvinnor tjänar mindre, äger mindre, jobbar mycket oregelbundet, tar fortfarande det största ansvaret i hemmet, dör av stressrelaterade besvär från jobbet. 

– Männen tjänar mer och dessutom finns det tydliga siffror på att pappor får högre lön när barnen anländer medan det är tvärtom för mammor. Det kan vi aldrig acceptera, säger Susanna. 

Hon tillägger med emfas att den pandemi som världen gick igenom 2020 och 2021 har fått stora konsekvenser för jämställdheten och hänvisar till rapporten Vi som inte jobbade hemma. 

– Pandemin slår mot hela samhället och som alla kriser slår den värst mot dem som redan har det svårt. Särskilt utsatta är kvinnor i LO-yrken. Det har varken regering, myndigheter eller arbetsgivare tagit tillräcklig hänsyn till. 

Under pandemin ökade arbetsbelastningen och den fysiska ansträngningen mer för arbetarkvinnor än för andra. Möjligheten till återhämtning minskade. Det har varit en ständig brist på arbetskamrater. Fyra av tio har saknat information och upplevt att chefen varit frånvarande. På sikt riskerar det att leda till att framför allt kvinnor hamnar i långvarig ohälsa. Även detta är ett tydligt bevis på att vi måste få ett mer jämställt samhälle. 

Så långt utdrag ur boken Lyft varandra.

Även LOs första kvinnliga ordförande intervjuade jag inför boken De första.

På söndag den 21 januari är det 22 år sedan som Fadime Sahindal sköts till döds av sin egen far.
Engagemanget mot våld i hederns namn måste fortsätta eftersom det fortfarande är ett mycket stort samhällsproblem. Kvinnor är fortfarande inte fria att välja sitt eget liv. Detta måste vi uppmärksamma och engagera oss emot tills vi får en samhällsförändring. 

Fadime Sahindal var 26 år när hon dödades i Uppsala, där hon hade stämt träff med sin mamma och syster men pappan dyker upp och mördar henne.

Fadime Sahindals vägrade underkasta sig släktens syn på hur kvinnor skulle leva sina liv. Fadime ville ha den frihet som de flesta av oss tar för given. Hon stod fast vid sitt eget val av pojkvän trots hot av sin far och bror. 

"En familjetragedi" kallades mordet, men redan dagen efter grips Fadimes 54-åriga pappa misstänkt för dödsskjutningen, och betecknades då som ett hedersmord.

22 år har gått och många har engagerat sig i jämställdhetsorganisationer, kvinnoförbund, Varken hora eller Kuvad och inte minst i det viktiga arbete som Glöm aldrig Pela och FadimeGAPF.

Ändå måste vi göra mer, det handlar om upplysning, kunskap, strängare lagstiftning, samarbete över myndighetsgränser och inte minst civilkurage. 

Vem behöver inte vägledning, stöd och tips? Det behöver vi förstås alla. Dels för att vi ställs inför nya utmaningar och för att vi alltid behöver utvecklas. Ingen av oss blir fullärd och så länge vi har nyfikenhet kvar kommer vi att hitta nya sätt att ta oss an det vi ställs inför.

Vi upplever just nu en orolig värld och oron kan sprida sig på många sätt. Då kan det kännas extra viktigt att de vi har omkring oss tryggt tar sig an sina uppgifter utan att hetsa eller rusa för snabbt. Det är i denna verklighet vi som ledare ska navigera. 

Därför har jag tackat ja till att vara mentor i S-kvinnors ledasrskapsutbildning. Som mentor ska jag  erbjuda tid för reflektion och eftertanke, kunskapsutbyte och ett utökat nätverk. En adept kan å sin sida kan erbjuda sin syn på verkligheten och rådande värderingar. Jag ser det som win-win helt enkelt.

Jag har just träffat min nya adept Eva. Vi ska under ett år utvecklats och utbyta erfarenheter. 

Första träffen är oerhört viktig så att det  skapas tillit mellan oss. Men givetvis ska vi vara professionella i våra möten så att det inte utmynnar i fnittriga kafferep. 

Fnittriga kafferep är viktiga men hör inte hemma i ett mentorsprogram.

Vi ska utmana varandra så att vi växer med uppdragen.

Mitt uppdrag är bland annat att lyssna aktivt på min adept så att jag kan ge bästa möjliga råd och tips. Mentorns roll är att utmana och stötta och låta adepten stå i fokus. 

Vi ska diskutera ledarskap och hur var och en kan se och lyfta andra i sin omgivning. 

Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att tolka varandra i positiv anda och inte försöka hitta fel för att känna sig lite bättre själv. Det är ingen framkomlig väg även om jag vet att många försöker sig på det sättet att lirka sig framåt. Det slutar ofta mycket dåligt. 

En annan viktig ingrediens i ledarskapsutveckling är att kunna kommunicera i förändring. Organisationer, samhället och världen förändras ständigt och många känner inte igen sig i det nya. Att kommunicera det du vet och vara öppen med att du inte vet allt, det ökar din trovärdighet.

Första träffen med min adept Eva var mycket givande, nu tar "hemuppgifterna" vid tills vi ses nästa gång. Behöver du också en mentor?

Börjar skrivåret 2024 med en hyllning och oro.

Folkhö gskolan har i mer än 100  år bidragit till bildning, vä lfärd  och kultur i hela vårt land s å även i Skaraborg. Lå ngt innan den kommunala vuxenutbildningen fanns  tog sig folkh ögskolorna sig  an de kvinnor och m än  som behö vde komma ikapp i sin utbildningeller som vill testa n ågot nytt . Folkhö gskolan ger  mä nniskor mö jlighet att byta bana mitt i livet. Det  en andra eller en tredje chans, eller fö r nå gra till och med en rä ddning som gett framtidstro och sjä lvkä nsla. Folkh ögskolorna  är  en viktig del av vå r svenska demokrati.

Så  borde det fortsatta att vara men neddragningar av resurserna till folkbildning och folkhögskolor skapar stor oro. Det talas till och med om att  studier på folkhö gskola inte ska ge rätt till studiemedel frå n CSN och om att  utreda hur alla folkhö gskolor ska kunna lä ggas ned. Det rimmar mycket illa med att rusta kvinnor och m än för att klara sig p å egen hand och bidra till v älf ärden i Skaraborg och resten av landet. 

De flesta av folkh ögskolorna drivs av civilsamhället; kyrkor, folkr örelser och andra f öreningar. 

I Skaraborg drivs Hjo, Axevalla och  Hellidens folkhö gskolor av olika folkrörelser,  Varafolkhö gskola ägs av V ästragö talandsregionen. Helidens Folkhö gskola som ligger i Tidaholm har ä ven en filial, Skö vde konstskola, som bedrivs i Rosa huset.

Nä r arbetslösheten f örvä ntas växa  är det viktigt att människor f år fler chanser att klara skolan och att vidareutbilda sig f ör att ta de jobb som finns.

Folkhö gskolan är en omistlig del av  svensk utbildning och lyckats väl med sitt uppdrag. Det ger fler chanser fö r de som inte har för äldrar som pushar på, hj älper till med läxor och uppmanar till nyfikenhet och allm änbildning. Det ä r både sorgligt och  obegripligt att de som p åstår sig st å p å folkets sida mot  "eliten " g ör precis tv ärtom om n är de f år chansen att styra.  Det ä r kontraproduktivt att dra ned på  stö det till folkhö gskolorna, sä rskilt i en tid dä r må nga riskerar att bli arbetslö sa med en hö g inflation och lå gkonjunktur i samhä llet. Då ä r folkhö gskolorna en viktig språ ngbrä da in till utbildningar och arbetslivet.

Det borde vara fler som få chansen att utbilda sig, fortbilda sig och f örkovra sig - inte fä rre. Därf ör borde stö det till folkhögskolorna h öjas, vara fö rutsägbart och tryggt f ör alla som planerar utbildningarna och f ör studenterna. 

Monica Green 

Krö nikör i Skaraborgsnyheter 

På årets sista dag försöker jag summera intrycken från 2023. Det händer mycket på ett år. 

Det bästa som hänt mig personligen är att jag blivit mormor, det är helt underbart. 

Jag haft möjlighet att resa till bl.a New York för att delta i FNs kvinnokonvention CSW. Jag har varit valövervakare i Bulgarien. Som deltagare i årsmötet för Hamlin Fistula har jag fått besöka sjukhuset i AddisAbeba för förlossningsskadade kvinnor i Etiopien.

Aktiviteterna i UN Women Skaraborg har fortsatt för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor. Därför har även fredagsstrejkerna fortsatt oförtrutet. Som kommunfullmäktiges ordförande bjöd jag in UNIZONs ordförande Olga Persson till Skövde, hon gjorde flera bra framträdanden och satte starkt avtryck. 

Jag har även träffat nobelpristagare i ekonomi Claudia Goldin som finns med i min tredje bok, den första på engelska, You are needed, väldigt spännande. 

Men det är dystra tider med urskillningslöst mördande av barn, kvinnor och män i Palestina. 

Efter Hamas fruktansvärda massaker startade Israels ledare oproportionerligt övervåld mot civilbefolkningen som är chanslösa utan mat, värme eller skydd.

Rysslands krig i Ukraina fortsätter, miljöförstöring och klimatförändringar fortgår utan lösningar i sikte. Gängkriminaliten och oroligheterna fortsätter trots många utfästelser och tal om krafttag. Ekonomiskt är det tufft för många, falukorven är dyrare än någonsin, höga bolåneräntor, ojämlikheten ökar och vi är långt ifrån ett jämställt samhälle fritt från våld. 

En annan värld är möjlig, 2024 måste bli bättre för alla, inte bara några få. 

Så det önskar jag nu;

Gott Nytt År till alla.

På söndag är det Nobeldagen. Då kommer bland annat Claudia Goldin tilldelas Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne för sin forskning om jämställdhet på arbetsmarknaden. Hon blir den tredje kvinnan som får Nobelpris i ekonomi. Som samhället i övrigt påverkar de patriarkala strukturerna vem som ska ha pris. Länge gick pris efter pris till män och vi var flera som skämtade om att veckan när Nobelprisen presenterades för gubbveckan. Numera är det lite mer öppet och det kan bli en och annan kvinna som får det prestigefyllda priset. Därför är det naturligtvis extra bra när någon visar på just samhällsstrukturer som ett problem. Claudia Goldin är en etablerad nationalekonom och ekonomihistoriker. Hon var den första kvinnan som fick fast jobb vid nationalekonomiska institutionen på Harvard universitet 1990 och hade då redan studerat och forskat vid flera stora universitet, bland annat om slaveriets historia.

Goldin är professor och forskar om jämställdhet och kvinnors roll på arbetsmarknaden. Hon tilldelas priset för att ha förbättrat vår förståelse av kvinnors roller på arbetsmarknaden och att hon belyser orsakerna skillnader som kvarstår idag. Det ger en heltäckande historisk bild av kvinnors roller på arbetsmarknaden. De frågor som hon forskar på – könsskillnader på arbetsmarknaden – har sällan prioriterats särskilt högt inom nationalekonomi och ekonomisk historia. 

Trots modernisering, p-piller, ekonomisk tillväxt och högre andel kvinnor på arbetsmarknaden så har det tagit mycket lång tid för lönegapet mellan kvinnor och män att börja minska. Att det inte minskar snabbare är för att kvinnor fortsatt missgynnas av föräldraledighet och föräldraskap, menar Goldin.

Goldins forskning understryker vikten av att kartlägga kvinnors roller och situation på arbetsmarknaden, vilket bidrar till möjligheterna till förändringar för att uppnå ett mer jämställt samhälle.

Orange Week har börjat. Veckan när vi tillsammans manifesterar i orange och tar ställning mot mäns våld mot kvinnor och flickor i Sverige och resten av världen. Världen kommer lysa och kläs i orange som är färgen för optimism och en framtid fri från våld. Hela veckan pågår aktiviteter för att uppmärksamma mäns våld och vikten av att stoppa, förebygga och förhindra. 

Igår fick jag möjlighet att delta på ett frukostmöte där jag talade om hur vi kan förebygga mäns våld, särkilt mäns våld mot kvinnor och flickor. Det går att förändra ett beteende precis som Sverige lyckades förändra synen på barnaga. Att det tidigare var tillåtet och accepterat att slå barn känns numera helt främmande för oss. 1979 var Sverige det första landet i världen som förbjöd våld mot barn, både i hemmet och i skolan. Sedan det blev förbjudet enligt lag har Svenska folket förändrat sina beteenden och flera länder tog efter. Precis som föräldraförsäkringen, debatten om att dela föräldraförsäkringen pågår visserligen fortfarande men allt fler pappor tar tillfället i akt att komma närmare sitt barn och tar sin del av ansvaret för barnets uppväxt. 

Med det vill jag ha sagt att det går att förändra även machokultur. Nu forsätter aktiviteterna fram till den 25 november som är FNs dag mot mäns våld mot kvinnor. 

Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. En av tre kvinnor utsätts för våld under sin livstid. Detta måste få ett slut och kan förebyggas. 

🧡 Runt om i världen och i Sverige lyser byggnader och platser upp i orange för att manifestera mot våldet och samla in pengar till UN Womens arbete mot våldet.

🧡 Att investera i arbetet med att avskaffa våld mot kvinnor och flickor är ett avgörande steg mot en mer rättvis och jämställd värld för alla.

🧡 #orangetheworld 

#orangetheworld #orangeday #noexcuse #stoppamänsvåldmotkvinnor #enveckafrifrånvåld #orangeweek 

Det är en dyster tid just nu och vi behöver mer samarbete inte mindre för att vända den negativa trenden. Det känns som att krigen och terrerorn kommer allt närmare oss. Flera krig, konflikter, kriser och terrorattacker visas i våra flöden om outhärdligt lidande. Vi känner en växande frustration och förtvivlan över det våld som utspelas i vår närhet och som inte verkar gå att få stopp på. 

FN är fortfarande den främsta arenan för att försöka finna och enas kring gemensamma lösningar för arbetet mot en bättre värld. FN är en plattform för gemensam diskussion, diplomati, dialog och samarbete mellan länder men också för samarbete med civilsamhälle och näringsliv.

I krig, kriser och konflikter ökar kvinnors och flickors utsatthet och sårbarhet. En av de allvarligaste konsekvenserna är det ökade sexuella och könsbaserade våldet. Kvinnors kroppar blir alltför ofta vapen i krigsföringen. Därtill har kvinnor ofta sämre tillgång till resurser och är mycket mer ekonomiskt utsatta. Dock är kvinnor och flickor ofta de första som agerar för att de och deras omgivning ska klara sig igenom kriser, som skaffar mat och vatten och som bidrar i samhällsuppbyggnaden.  

Efter de senaste decenniernas framsteg har konflikter och pandemi åter kastat miljoner människor ut i fattigdom. Det skapar klyftor, oro och motsättningar. När biståndsviljan minskar i flera länder måste tillgängliga medel användas så effektivt som möjligt. Motståndskraftiga samhällen byggs bäst genom att investera i till exempel vatten och sanitet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och vaccination för barn. Förebyggande insatser sparar dessutom enligt Världsbanken hundratals miljarder kronor per år. Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling är planen som borde förena världens länder. Det behövs engagemang och krafttag för att Agendan användas i dialog trots världen har så stora klyftor eller kanske just därför.

Läs gärna Alexandra Pascalidous text på FN-dagen  

 

Den 26 juli åker min kollega Elisabet Abrahamsson och jag till AddisAbeba för ett internationellt möte för flera länders insamlingsstiftelser som stödjer Stiftelsen Fistulasjukhuset i Addis. 

De opererar kvinnor med fistula skador efter förlossningar. 

Jag tänker ta med saker till barnen typ målarböcker, kritor, pennor, suddgummi, pekböcker, gosedjur och kläder samt till kvinnorna kläder, hygienartiklar, tandborstar, necessärer, schampo och balsam och tvål kanske och annat man kan tänkas behöva när man är på sjukhus. 

Vill du vara med och stödja? Köp och lämna till mig, skriv till mig så gör vi upp om tid och plats eller swisha en slant så handlar jag.

Swish till mig för inköp är 0705304210  - Tack för ditt stöd! 

Stöd vår stiftelse! 

Stiftelsen Fistuleasjukhuset samlar in pengar för att stödja sjukhusen i Etiopien inklusive Desta Mender som är ett rehabcenter och ett college för barnmorskor. Organisationer i åtta länder arbetar för att stödja verksamheten vid huvudsjukhuset i Addis Abeba. Här finns plats för 140 patienter, operationssal med fyra operationsbord, röntgen, laboratorium, apotek, lokaler för sjukgymnastik och undervisning mm. Det finns kök, bibliotek och klassrum, jämte rum och bostäder för personal och besökare. En BB-avdelning har byggts till, då gravida patienter, som en gång opererats för fistula skador, måste förlösas med kejsarsnitt.

Dessutom stödjer vi de fem filialer som finns runt om i landet och barnmorskemottagningar. 

Läs mer på: https://fistulasjukhuset.org

 Vill du också vara med och stödja? 

Swisha: 1239002965.

😍 270 kronor bekostar näringsrik kost under en kvinnas hela sjukhusvistelse.

😍 300 kronor bekostar en kvinnas sjukgymnastik efter operation.

😍 4000 kronor bekostar en fistulaoperation, som förändrar en kvinnas liv.

 Siffrorna anger en genomsnittskostnad. Din insättning fördelas av sjukhuset för att användas där de gör störst skillnad. Beloppet är helt valfritt.

Jag kommer att skriva om resan, om mötet med övriga organisationer: Partners International Meeting, förkortat PIM, om den verksamhet jag får möjlighet att besöka och mycket annat här på min blogg.