Monica Greens blogg

Almedalsdagarna innebär många spännande möten, intressanta samtal och roliga mingel. Det är som vanligt svårt att sumererna händelserna i Visby efter intensiva dagar. Men några reflektioner kan jag bjuda på. 

Alla kan delta och förkovra sig i just sina egna favoritområden, därför har alla också en egen bild över vad som hänt och vad som är bäst.

I år finns det 4000 seminarier och event anmälda i Almedalsappen det är hälften så många jämfört med åren innan pandemin. I år är också första året som det är två partiledartal per dag vilket gör det möjligt att hinna med de 8 ledarna på fyra dagar. 

Enligt mig är det partiledartalen som är huvudnumren och jag tycker övriga programpunkter ska anpassas utifrån dem så att många lyssna. 

Det är mycket bra att tajta till dagarna och det är fullt tillräckligt att välja mellan 4000 seminarier. Den mest aktiva samhällsintresserade medborgaren skulle nog kunna hinna med 7-9 seminarie per dag och kanske två mingel. Men det tempot tror jag inte någon orkar med även om det kan vara hur intressant som helst. 

I år har försökt prioritera barns rättigheter, globala torget och seminarier om hur stoppa mäns våld mot kvinnor.

Under torsdags eftermiddagen deltog jag i Mångfaldsparaden genom Visbys gator fram till Almedalen. Det kändes angeläget att prioritera det framför ett seminarium om företagande även om det också är viktigt. 

Det viktigaste och kanske finaste minnet jag tar med mig är den gemensamma manifestationen som anordnades för att stoppa kvinnohatet och minnesstunden för Ing-Marie Wieselgren på Donnersplats. Många har vittnat om hennes enorma engagemang för människor som lider av psykisk ohälsa. Att hon stortrivdes i Almedalen, att det var ett av de bästa händelserna under året och hon älskade att delta i så många paneler som möjligt. Därför är det också viktigt att fortsätta med öppna demokratiska mötesplatser men med höjd säkerhet och fler vakter. 

Nu önskar jag att de som stannar kvar på öjn lyckliga till och hoppas på att vi ses nästa år igen.

Under fredagsförmiddagen var det Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar att äntra Almedalscenen. Hon talade bland annat om de skenade matpriserna, samt att avregleringar och privatiseringar som förändrat Sverige i grunden, och orsakat växande ojämlikhet och ett nedbrutet välfärdssystem.

    – Det syns i kristider att det starka samhället inte finns där. Vårdpersonalen kan inte trolla mer med knäna. Tågen kommer inte fram, underhållet brister. , sa Dadgostar bland annat. Vänsterpartiet vill i stället att staten tar ett helhetsansvar för järnvägen och att marknadsskolan avskaffas.

I kväll ska Kristdemokraternas Ebba Busch som ska hålla sitt tal. Jag antar att Ebba B inte viftar med en falukorv i år eftersom den är dyrare nu än när hon påstod att den var för dyr för vanligt folk. 

Men enligt Yougovs chef Marcus Roberts, har inflationen förändrat människors krav på politiken. Det framkom på Socialdemokraternas ekonomisk-politiska seminarium. Väljare vill att regeringen ska göra mer för att hjälpa hushållen genom levnadskostnadskrisen. Inte bara i Sverige, utan i hela västvärlden.

Vanligt folk kan inte ta hela smällen för ekonomiska problem som orsakats av pandemi, krig och störda försörjningskedjor. Det går att göra mer. 

Ebba Busch fick den uppmärksamhet hon ville ha med den viftande falukorven förra året, men hon hade inte någon som helst lösning på höga matpriser. 

Det återstår och se vad hon drar till med i år. 

Då är jag dock inte kvar på Gotland. Jag tar båten och tåget hem igen, på hemresan ska jag reflektera över de många intrycken. 

Därför blir det ytterligare en Almedalsblogg. Tills dess får ni ha det så bra.

På torsdagsförmiddagen var det dags för Magdalena Andersson att äntra talarstolen i Almedalen.

Hon levde upp till de höga förväntningarna som oppositionsledare och leverade en rad lösningar på Sveriges utmaningar. Hon började med brotten och det viktiga förebyggande arbetet så att unga pojkar inte lockas in i våldspiralerna och att gängbrottsligheten måste stoppas.

Stränga brott och fler poliser måste kombineras med fler lärare, förskollärare, fältarbetare, fritidshem, fritidsaktiviteter osv. Det som ger en tryggare uppväxt och bättre välfärd för alla.  Därför måste kommuner och regioner får mer pengar inte behöva diskutera på vad de ska dra ner på. Magdalena Andersson avslutade med att varna för att det ekonomiska läget riskerar leda till ytterst allvarliga konsekvenser om regeringen inte agerar.

Om inte regeringen agerar kommer vi att se avskedade fältassistenter, lärare och sjuksköterskor, när vi i stället skulle behöva anställa fler. Nu behöver Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson orka ta sitt ansvar, sade hon.

Den ekonomiska krisen plågar svenska hushåll med höga matpriser, hyror och räntor. Samma kris slår även hårt mot skolan, vården och omsorgen. Sverige riskerar att stå inför en välfärdskris som kommer drabba vanligt folk om inget görs omgående. 

Därför har socialdemokraterna ett förslag som går ut på att resurserna till välfärden ska indexeras och räknas upp i takt med kostnadsökningarna. En sådan inflationssäkring skulle innebära att cirka 11 miljarder kronor skjuts till nästa år.

– Vi socialdemokrater föreslår nu ett systemskifte i hur vi ser på resurserna till vår gemensamma välfärd, sa Socialdemokraternas partiledare. 

Regeringen kompenserar inte kommuner och regioner för kostnadsökningarna. Till exempel har SD-regeringen hävdat att de gjort en stor satsning på skolan, men den satsningen äts upp av kostnadsökningar.

– Vi kommer behöva mer resurser till välfärden än idag. Jag vill vara tydlig med att vi föreslår en bottenplatta, det här på egen hand inte kommer att räcka. För att klara välfärdens utmaningar, öka kvaliteten i skolan och stoppa nyrekryteringen till gängen, behövs det än mer satsningar framöver. 

Det var ett starkt tal som handlade mycket om barnen och barnens uppväxtvillkor. Talet berörde så pass mycket att vi stundtals blev gråtfärdiga. Hon drog ner mycket applåder och betonade vikten att det går att ta sig ur kriser. Det har vi gjort förr, det kan vi göra igen, sa Magdalena Andersson och tackades med en fantastisk fin blomsterkrans och stående ovationer.

Almedalen dag två fortsätter med en mäng intressanta seminarier. Jag lyssnande på Statsminister Ulf Kristersson som höll det första partiledartalet. Han talade om att bekämpa brott och mord. Han nämnde bland annat det förebyggande arbete, att det alltså inte bara går att agera efter det att brottet har skett med hårdare straff. 

Hatet mot kvinnor på internet och får konsekvenser i verkliga livet. Det finns fantastiska möjligheter med digitaliseringen och det går inte att tänka sig ett liv utan att vara tillgänglig och skaffa sig information via nätet. Det ger jobb, sociala nätverk och avlastar i arbetslivet. Men den mörka sidan av digitaliseringen är att den också skapar nya plattformar för trakasserier och våld mot kvinnor. Detta är ett ökande problem för kvinnor både i nära relationer och i offentlig ställning. T.ex utsätts kvinnliga politiker mer hat och hot än manliga kollegor. Ofta är hoten också grövre samt mer personliga och sexuella än dem som riktas mot män. Centerpartiets före detta partiledare Annie Lööf, S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll, UN Womens Sveriges ordförande Alexandra Pascalidou är några av de som får utstå trakasserier, hot och hat på sociala plattformar.

Hat leder till våld. Förra året blev Ing-Marie Wieselgren brutalt mördad av en man vars enda mål var att komma till Almedalen och tysta en kvinna i debatten. 

Idag onsdag möts civilsamhället, politiken, akademin, näringslivet, offentlig sektor och myndigheter i en manifestation till Ing-Marie Wieselgrens minne. #stoppakvinnohatet

Det var mitt i förra årets Almedalsvecka som det fruktansvärda mordet på Ing-Marie Wieselgren skedde. Mitt i vimlet och folkmassorna på Donnersplats. Jag hade just varit och ätit våfflor i TCO-landet och ville inte ta in uppgifterna som flashades ut om avspärrningar och inställda arrangemang. Det tog tid innan det fasansfulla sjönk in. Så här ett år efteråt har fler och fler vittnat om hur Ing-Marie Wieselgren absolut hade uppmanat till att fortsätta att träffas i Almedalen. 

Hon om någon stod upp för det öppna demokratiska samhället och det känns rätt att hon uppmärksammas både vid invigningen och på en särskild manifestation i morgon onsdag.

Som anhängare av den årliga Almedalsveckan är jag glad över att vi fortsätter att mötas. Jag har deltagit i 33 år, för min del började det med att jag deltog på S-kvinnors fruntimmersvecka på Björkhaga. Då tog vi bussen in till Visby bara för en enda dag. Sedan har det bara expanderats och som riksdagsledamot deltog jag i många panelsamtal och mingel. 

Jag ser fram emot att möta samhällsintresserade kvinnor och män, delta i spännande debatter och givetvis lyssna på partiledarna, vilket är höjdpunkten. 

I år är programmet komprimerat genom att partierna får en halv dag var istället för en dag som det var tidigare. Vilket är mycket bra. 

Nu är jag påväg till båten och fortsätter blogga om mina intryck.

Är du på plats i Visby? Under onsdagseftermiddagen finns jag på plats vid bokhandeln Wessman och Pettersson, kanske ses vi där?