Orolig värld behöver mer samarbete - inte mindre!

Världen har blivit mer orolig. Spänningarna mellan öst och väst har ökat och vi lever med ett konstant terrorhot. Polariseringen har ökat både mellan länder men också i länder. Vi ser korruption, vanstyre, radikalisering och konflikter – och de tvingar människor på flykt.

Andra dagen på IPU i Sankt Petersburg ägnade jag till stor del åt kommittén för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ledamöter i utskottet kunde konstatera att det märkligt nog känns ännu mer angeläget nu än för bara några år sedan.

Det krävs ett kontinuerligt arbete för demokrati och trygghet för att klara en jämställd fri från våld. Vi måste ha bra förutsättningar för näringslivet och fler arbetstillfällen. Vi kan göra skillnad för miljö och klimat om vi samarbetar och stöttar de som vågar gå före.

Detta är pågående arbete just nu men måste oförtröttligt pågå med uthållighet och långsiktigt. Det är därför det är så viktigt med internationellt samarbete. Vi behöver tala med varandra, diskutera och umgås för att förstå varandra.

Välfärden, som förskolor, skolor och valfrihet, måste försvaras. Flickor och pojkar måste få gå i skolan, en skola som är generell och inte drillar extrema åsikter.
Vi behöver bevara och utveckla det organiserade arbetslivet som är ett fundament för några av de viktigaste delarna som varit framgångsrika för att öka tryggheten i världen. Små skillnader mellan människor, hög sysselsättning, jämställdhet och maktbalans mellan arbete och kapital är framgångsrecept.

Snart ska vi rösta om "särskilt brådskande ämne", senare i kväll är vi kvinnliga ledamöter inbjudna av Talman i Ryska överhuset Valentina Matvienko. Det ska bli intressant.


IPU i Sankt Petersburg

Min vana trogen fortsätter jag att blogga om mina resor och möten med IPU. Denna gång från Sankt Petersburg. Den globala församlingen för världens parlament, Interparlamentariska unionen (IPU), håller sin höstsession i Sankt Petersburg den 14 - 18 oktober. Vi ledamöter i IPU möts två gånger per år i dessa stora sammanhang men vi har också mellanliggande kommitté möten och fältresor.

Det är det 137:e mötet i ordningen och över 2 300 personer väntas delta. Fokus ligger på fred och utveckling, nedrustning, kärnvapenfrågor samt hur man i större utsträckning involverar den privata sektorn i genomförandet av de nya hållbarhetsmålen.

Temat för generaldebatten är främjandet av kulturell mångfald och fred genom dialog mellan olika kulturer, religioner och trosinriktningar.

Vi i den svenska IPU-delegationen har planerat att ha möten med Afghanistan, Irak och Marocko. Vi har också förebett studiebesök som vi ska göra här i Sankt Petersburg med fokus på bland annat jämställdhetsfrågor, HBTQ och mänskliga rättigheter i Ryssland.
Vi ska beskriva den svenska genderbudgeteringen och fortsätta driva på i den feministiska utrikespolitiken.
Vi ska medverka vid ett seminarium om rättighetsperspektiv hos personer med funktionshinder, ett samarbete mellan svenska och tyska generalkonsulaten i Sankt Petersburg.

Det kommer som vanligt bli intensiva, hektiska, intressanta och förhoppningsvis positiva dagar.
Fortsättning följer.......

Det här är IPU
En global organisation för självständiga staters parlament. IPU bildades 1889 och verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, hjälper till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt, och fungerande parlament. IPU har 173 medlemsländer, Sveriges riksdag har varit medlem i samarbetet sedan 1894.


Globala målen - från ord till handling

Tisdagskvällen ägnade jag åt FN:s globala mål: Agenda 2030 - från ord till handling.


Sveriges arbete med att genomföra FN:s 17 mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, tar nu fart på allvar. Vi i Riksdagen behöver ta hänsyn till målen i vårt dagliga arbete i såväl utskott som i möten med andra delar av samhället. Genomförandet kräver att kommuner, landsting, näringslivet, civilsamhället och andra aktörer involveras. Vi ser naturligtvis fram emot 2030- delegationens arbete som snart presenteras. Men i kväll fördjupade vi oss extra i de globala målen, Agenda 2030s principer med hjälp av Concord. http://www.concord.se

Vi diskuterade utmaningar kopplade till Sveriges politik för global utveckling som verktyg för genomförandet, och hur olika politikområden berörs av målen. Jag är naturligtvis intresserad av alla målen men brinner lite extra för mål fem dvs det som handlar om jämställdhet eftersom jag är ordförande i UN Women Nationell Kommitté Sverige. Sveriges feministiska utrikespolitik är ett ta verktyg och ger oss möjlighet till många samtal både i och utanför landet.

Sverige har goda förutsättningar att uppfylla alla 17 målen, samtidigt som det finns flera utmaningar där Sverige behöver ta ytterligare steg, inte minst när det gäller hur svensk politik påverkar människor och miljö utanför Sveriges gränser.


Några intryck från omtumlande vecka i Bangladesh

 

 

 

 

 

 

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

 

 

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

 

 

 

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

 

 

 

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

 

 

 

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

 

 

 

 

 

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

 

 

 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

 

 

 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

 

 

 

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

 

 

 

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Oacceptabla dödskjutingar i Bangladesh





Det var med bestörtning som vi i Riksdagens IPU-delegation tog del av Sveriges Radios Ekots inslag om elitpolisstyrkan RAB:s dödsskjutningar i Bangladesh.




Om uppgifter stämmer så är det både upprörande och fullständigt oacceptabel. Bangladesh står inför ett ökat terroristhot, vilket oroar både investerare, polisen och politikerna i landet. Samtidigt tycks detta också vara en förevändning för att kunna oskadliggöra journalister och oppositionella.


 


Fundamentala rättsstatliga principer kan inte åsidosättas genom att polisen utför dödsskjutningar eller använder sig av andra utomrättsliga metoder. 




Alla som gjort sig skyldiga till brott måste lagföras och detta måste givetvis gälla såväl poliser som terrorister. 




En förutsättning för att kunna lyckas med att bekämpa terrorism är att åtgärderna är så träffsäkra och effektiva som möjligt och att oskyldiga inte drabbas. Annars riskerar terrorism i stället öka.


 


Rättsstatliga principer ska följas och beslut ska fattas i demokratisk ordning. Det är endast på det sättet det går att nå framgång på lång sikt.


Besökt UN Women i Bangladesh

Besökt UN Women i Bangladesh.

UN Women beskrev sitt arbete med att få Bangladesh mer jämställt och sitt arbete med att stötta kvinnor på olika sätt. Under de senaste fem åren har de gjort stora framsteg bland annat att minska våld mot kvinnor, främja ekonomisk egenmakt, öka antalet kvinnor i ledande ställning och ökat politiskt deltagande.

UN Women Bangladesh jobbar med att få bra kontakter med beslutsfattare. De jobbar också tillsammans med andra biståndsorganisationer med andra NGOs vilket vi på Svenska kallar ideella organisationer. Naturligtvis samarbetar de med övriga inom FN-familjen så som UNHCR och UNICEF med flera. Några program och projekt de lyfte upp var stödet till kvinnor med handikapp, samarbete med idrottsföreningar och hjälp till självhjälp för kvinnor i fattiga områden.

Ett område vi talade mycket om var mäns våld mot kvinnor, sexuellt ofredande och övergrepp. Vilket tyvärr är mycket vanligt, även om UN women i Bangladesh gjort skillnad är det fortfarande helt oacceptabla vidrigheter som kvinnor utsätts dagligen för.

Tyvärr leder männens och pojkarnas ovärdiga beteende till att flickor och kvinnor vill vara för sig själva. De vill ha egna rum, egna klasser, staket, egna platser i bussarna eftersom de är rädda för pojkar och män.
Denna samhällskultur innebär också att många tror på barnäktenskap. Hela samhällen har inbillat sig att om flickorna gifter sig tidigt blir de skyddade. Men det leder till att dessa flickor föder barn i tidig ålder och kan ändå inte gå utanför hemmen utan att vara rädda. De blir bara ännu mer isolerade.
Att komplikationer med tidiga graviditeter leder till livslånga lidanden och mödradödlighet tycks sakta sakta sjunka in i medvetandet i samhället i stort. Antalet barnäktenskap har sjunkit men från en mycket hög nivå.

Under flera år har Bangladesh gjort framsteg både när det gäller tillväxt och kvinnors deltagande i samhällslivet. Fler flickor läser vidare, kvinnor jobbar, det finns förskolor även om de är sällsynta och det finns fler kvinnor på ledande positioner.

Det är väldigt, väldigt långt kvar till jämställdhet i Bangladesh men UN Women och andra organisationer kämpar på för att visa på goda exempel. Det går att göra skillnad men det är ingen kvick-fix. Utbildning, upplysning och uthållighet är vad som gäller.

Foto från UN Women Bangladesh


My English speech about health of teenagers

IPU 136th Assembly in Dhaka, April 2017 my speech
”Act now for adolescents: The role of parliamentarians in promoting adolescent health and well-being”
Today, more than 88 percent of teenagers and young adults live in the developing world. This means that the vast majority of young people don’t have access to good health care and often no health care at all.

While this poses serious problems for both girls and boys, the lack of good health care has greater impact on girls, and in particular for girls in the poorer regions of the world. In fact, the teenage years are a very sensitive time in a woman’s life. It is a time when her body begins to get sexual attention, which makes her more vulnerable to sexual abuse, child marriage, early pregnancy and HIV infections.

These are all serious health problems if you are a young girl living in the least developed parts of the world. Complications in pregnancy and childbirth are some of the main causes of death among young girls in ages 15-19, both in the least developed world and in the developing world.
Because young girls are at high risk for sexual abuse and rape, and have limited access to contraceptives, they are also at a greater risk of contracting HIV.

Lack of hygiene is another big problem. Access to clean water and to acceptable sanitary facilities are also crucial to girls in particular. In other words, if you are born as a girl, in many parts of the world, you are destined to live an unfortunate life with serious health risks.

Of course, this is unjust. Neither gender, nor age or where in the world you live should determine your right to a healthy life. This is a basic human right.
As parliamentarians, it is our responsibility to act, to ensure that adolescents have access to good health care.

To overcome the health problems young girls are facing, it’s important that we make sure that a feminist perspective is implemented in health policies. I'm impressed of UN Women's work for women and girls health and support that IPU should cooperate more whit UN Women.

We need to invest more in reproductive and sexual health, sexual education and increase access to information about these issues. In Sweden this is part of our national curriculum.

This is important not only because it’s a question of human rights but also because it means that girls can continue to go to school and later on become financially independent. It is a well known fact that when women and girls are given the chance to receive an education it has great benefits for the whole society.

This is why ensuring young girls well-being and lifting them out of poverty means lifting the world out of poverty. Together we can change the world and give girls a better start in life.

Thank you!


Jeansfabrik i Bangladesh

De syr dina jeans
Idag på tredje dagen i Bangladesh har vi besökt en textilfabrik utanför Dhaka.
Det är ett äventyr att ta sig fram i trafikstockningen där bilar, bussar, cyklar, gående, lastbilar, djur trängs i en oändlig röra som rör sig ryckigt framåt.
Efter några timmar var vi framme vid fabriken Natural Denims Ltd. Vi startade med ett möte med mycket engagerade och kamplyssna kvinnor från fackföreningen. De hade förhandlat, tagit ansvar och kommit fram till ett tvåårigt avtal som de var hyfsat nöjda med. Avtalet innehöll en rad saker utöver lönen, det handlade om betald barnledighet (16 veckor), sjukledighet, semester, raster mm mm.
Det var positivt att få se goda exempel på att det går att förbättra för textilarbetarna. För det finns många arbetsplatser som inte alls har kommit så här långt.

Vi gick omkring i fabriken och fick se hur de skar ut, sydde, stentvätttade, ångade veck och gjorde jeansen så slitna som konsumenterna vill ha dem nu för tiden.
Vi hade diskussion med fabrikens ägare och manager, samt företrädare för Bangladesh Garments Manufacturers and Exporters Association

Dessutom hade vi intressanta samtal med H&M:s landchef Gustaf Asp
Och vi fick en Presentation av det Sverigestödda ILO-projektet om social dialog

En höjdpunkt på denna resa.


Andra dagen i Bangladesh

Här är det, tidiga morgnar och sena kvällar och många spännande möten med intressanta människor från hela världen, som gäller. Men det är bara bra eftersom vi vill uträtta mycket.
Som idag när stormötena har kommit i gång samtidigt som kommittéerna pågår, så då gäller det att springa emellan för att få vara med om så mycket så möjligt.

En av dagens höjdpunkter var talet av Kailash Satyarthi, fredspristagaren från Indien som varit med om att frita och hjälpa 80.000 barnarbetare i tegelbruk, mattfabriker och glasindustrier. Han är märkt av strapatserna och har själv blivit utsatt för ett brutet ben, en krossad ryggkota, en bruten axel och en huvudskada. Hans medarbetare har till och med dödats av skruppelfria arbetsgivare som vill fortsätta utnyttja barnslavar.


På 1980-talet arbetade han för barnens rättigheter och motsatte sig högljutt barnarbete. FN:s barnkonvention antogs 1989.

Kailash Satyarthi är en stor förebild och en hjälte som tagit kampen när andra har tittat bort av ren bekvämlighet. Hans budskap är att barn ska enligt lagen gå i skolan, inte arbeta. Jag lägger till att arbeta ska föräldrarna göra. För det är märkligt att arbetslösheten är hög i många av länderna som utnyttjar barnarbetare. Barnen utnyttjas som slavar och föräldrarna är arbetslösa.
Så kan vi inte ha det. Arbetet går ständigt vidare, men tack vare Kailash Satyarthi har många barn fått en drägligare tillvaro.


Första dagen i Bangladesh

Första dagen i Bangladesh
Nu har Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårsession startat, denna gång är vi i Dhaka, Bangladesh. På dagordningen står bl.a ökat samarbete för politisk, ekonomisk och social rättvisa.

Sammanlagt kommer cirka 650 parlamentariker hit från 132 länder att delta i IPU-församlingen, inklusive mer än 50 talmän, Sveriges talman Urban Ahlin kommer också att delta. Han tycker att IPU ett bra tillfälle att lyfta fram frågor om hur vi som parlamentariker kan bidra till en bättre värld.

Vi kommer att behandla viktiga frågor om minskad ojämlikheten inom och mellan länder, med särskilt fokus på utsatta grupper som barn, kvinnor och fattiga. Jag passade på att på det förberedande kvinnomötet lyfta just kvinnors utsatthet pågrund av fattigdom, förstockade traditioner och fattigdom.

I kväll ska vi få möjlighet att lyssna på barnrättsaktivisten och fredspristagaren Kailash Satyarthi.

Vi kommer också få möjlighet till en rad studiebesök med fokus på aktuella frågor i Bangladesh. Vi ska bl.a besöka en textilfabrik textilindustrin där vi vill fördjupa oss i arbetarnas rättigheter. Vi vet att 80 % av de som jobbar inom konfektion är kvinnor, att de är underbetalda och tvingas stå ut med misshandel eller se på när andra kvinnor blir slagna på jobbet.

Dessutom ska vi få ta del av vad UN Women uträttar i Bangladesh och andra NGO:s om arbetar med jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige har jag varit extra angelägen om att dessa besök arrangeras.

Viktiga, intressanta och intensiva dagar som just har startat.


Påväg till Bangladesh

Skriv inläggstext 

 

Påväg till Dhaka
I Bangladesh bor 165 miljoner människor på en yta en tredjedel så stor som Sverige. I huvudstaden Dhaka bor 17 miljoner män och kvinnor. Det är trångt, fattigt och segregerat.

Drygt 65 % bor på landsbygden och lever på jordbruk. Textilindustrin har de flesta arbetstillfällena men lönen är låg, betydligt lägre än i grannlandet Kina.

Kvinnorna som är fattigast får utstå våld både i hemmen och på arbetsmarknaden. Enligt UN women har 87 % av kvinnorna upplevt (sett eller blivit utsatt för) våld och misshandel på jobbet.

Nu är jag påväg dit för att delta i IPUs årliga kongress men också för att besöka textilindustrin och träffa UN women. Det ska bli en otroligt intressant vecka och jag hoppas att jag får tid att blogga några rader varje dag om mina intryck.


Dags för hemfärd från Zambia




Nu är vårens IPU session avklarad och alla 640 Riksdagsledamöter inklusive 79 talmän och vice talmän åker hem till sina länder. Det som gäller nu är att leva upp till besluten och ta med dem till respektive Parlament.

Vi har enats om att det behövs Mer globalt samarbete för att motverka terrorism och uttalat oss om de över 200 miljoner barn som saknar statstillhörighet, alla barn har rätt till födelsebevis och därmed legal identitet. 


Resolutionerna som vi antagit handlar bland annat om att det behövs ett utökat globalt samarbete för att motverka terrorism och att mer måste göras för att möta hotet mot demokratin och mänskliga rättigheter. Det antogs också en resolution om att skydda de kulturella världsarven mot att terrorister slår sönder dem. En resolution röstades också fram om vikten av barns rätt till födelsebevis och därmed legal identitet.


Det här var den 134:e IPU-församlingen i ordningen och vid mötet blev tre nya länder medlemmar i IPU, Egypten och Guyana. Det innebär att IPU nu har 170 medlemsländer.

Jag själv deltog bl.a i jämställdhets diskussionerna för att ge kvinnor mer makt inom ekonomin.
Pengar är makt, därför måste även kvinnor finnas inom finansvärlden och t.ex vara finansministrar. Sverige är ett lysande undantag från den annars mansdominerade finansministervärlden.  

Det har varit fem otroligt intensiva och intressanta dagar som har gett energi för att fortsätta kampen för ett fritt, jämställt, fredligt samhälle. 






Imponerad av Svenska ambassaden i Zambia



I samband med IPUs 134:e församling i Lusaka har den Svenska ambassaden gjort ett fantastiskt program för att vi ska kunna lära oss mer av Zambia.  De välkomnande oss till och med i förväg via Twitter och lade stor vikt vid att vi skulle känna oss varmt mottagna.
De fixade möte med Zambias talman Patrick Matibini, Vice president Inonge Mutukwa Wina, Zambias jämställdhetsminister Nkandu Luo och med rikspolischefen Kakoma Kanganja. 
Vi hade i förväg sagt att vi är intresserade av jämställdhet och det tog ambassaden fasta på.
Vi gick lära oss mer hur Zambia ska göra för att fler kvinnor att engagera sig politiskt samt kvinnans möjlighet att ta plats både i civila och politiska livet. 
Även landets ekonomi berördes, hållbara energifrågor och utvecklingen av förnyelsebar energi samt de kommande valen i Zambia.
På programmet stod också möten med kvinnliga parlamentariker i Zambias parlament, organisationer och kliniker med fokus jämställdhetsfrågor samt mänskliga rättigheter vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa. Staden Kabwe besöktes bland annat för möten med kvinnliga småföretagare och entreprenörer som bildat egna spargrupper. 
Att de dessutom hela tiden lyssnade på våra intressen och anpassade sig till våra önskemål på ett mycket proffsigt sätt gjorde mig extra imponerad.

Jag nämner inga namn men skickar ett stort tack till alla på Svenska ambassaden i Zambia som varit inblandade i vårt program.  

Möte med Zambias jämställdhetsminister



Idag träffade vi Zambias jämställdhetsminister Nkandu Luo. Det var en mycket engagerad och intressant kvinna som med stort engagemang beskrev sitt arbete med att får in jämställdheten inom alla områden dvs mainstreema.
Hon beskrev hur Zambia var uppbyggd i mer än 100 små ”kungadömen” och att det är trögt att förändra attityder men hon ska inte ge upp. En fördel med Zambia att de inte har problem med könsstympning som många andra afrikanska länder men de har många andra utmaningar.

Nu sätter Nkandu Luo igång ett program som ska leda till att få stopp på barnäktenskap. Hon och hennes medarbetare ska åka runt till alla delar av Zambia med upplysning om flickors rättigheter.

Ett annat gigantiskt stort område hon ska ta sig an är mäns våld mot kvinnor och kvinnomisshandel. Genom utbildning, kampanjer och information till både män och kvinnor ska de stoppa eländet med mäns våld mot kvinnor. 
Överhuvudtaget var ministern övertygad om att skolan är avgörande för att förändra. Att flickor går i skolan och att flickor och kvinnor ska skaffa sig högre utbildningar är nyckeln till framgång för landet. Nkandu Luo själv är professor och hade fått möjlighet både till utbildning, forskning i UK. 

En spännande kvinna som var övertygad om att det går att förändra världen genom att gå från ord till handling.  Vi avslutade mötet med att jag överlämnade ett armband från UN Women nationell kommitté Sverige.   
 

HIV i Zambia



Idag har jag besökt ett center i Lusaka som arbetar med att motverka HIV and AIDS.
 Zambia är hårt drabbat av hiv och aids. Enligt de uppgifter vi fick idag är det 1,2 miljoner människor som har med hiv eller aids. Mellan 600 000 och 800 000 barn har blivit föräldralösa till följd av epidemin. Men även många barn blir smittade i samband med förlossningen, minst 130 000 barn lever med hiv. Omkring 15 procent av barnen är hemlösa, mest på grund av att föräldrarna dött av aids. Ett problem enligt Unicef lever är att kvinnor alltför ofta nekas av sina män att göra hiv-test och att använda kondom.
 
De vi besökte idag hade en stor kunskap, de tog hand om alla gravida som har Aids eller HIV, de får medicin resten av livet så att både mamman och barnet kan leva ett ganska normalt liv.
Men tyvärr är det skamligt och medför isolering och stigmatisering. Även detta togs om hand på ett imponerande sätt. Kvinnorna vi träffade var i stället stolta, glada och kände ingen skam.


 
Engagerad personal på  Chaisa Health Facility och Mulangile Women’s Group Community med frivilliga krafter imponerade stort på oss. De undersökte alla gravida som kom till mödravårdscentralen. De bjöd med papporna och de delade ut kondomer mm.
De hade med hjälp av föräldragrupper, information, upplysning och olika stöd fått ner antalet smittbärare till 7%. 
Det var ett bra steg i rätt riktning men de skulle inte ge sig förrän de kom ner till målet 0 %. 
Det var uppmuntrade att få se hur det går att vända den dystra utvecklingen med stöd, kunskap och engagemang.  
Sveriges bistånd ger effekt på plats, detta är ett av många god exempel på hur vi kan förändra världen.



Starten på IPU i Zambia



Nu har debatterna startat på Interparlamentariska unionen, IPU, i Luzaka Zambia. Många vet inte vad IPU är, men det är en union mellan väldens parlament, vi har 167 nationella parlament som medlemmar. 
Syftet är att arbeta för fred och samarbete mellan parlamentariker. Vi träffas 2 ggr om året och nu har alltså vårt 134:e möte startat. Här är över 650 parlamentariker, inklusive 82 talmän och vice talmän, vi ska debattera och anta resolutioner inom en rad områden.

IPU-mötet handlar bland annat om hur vi ska kunna utöka ett globalt samarbete för att motverka terrorism. Mänskliga rättigheter och kvinnors möjlighet att fritt delta i politiska processer är oerhört viktiga frågor på mötet. En bra grej med IPU är att länderna måste ha både män och kvinnor med som deltagare för att få full rösträtt. Det borde fler organisationer ta efter tycker jag.


Vi som deltar i Zambia från Sverige är tredje vice talman och delegationsledare Esabelle Dingizian (MP), Krister Örnfjäder (S), Anti Avsan (M), Teres Lindberg (S),  Arhe Hamednaca (S) och jag. 

Vid sidan av IPU-programmet ska vi bl.a träffa Zambias talman Patrick Matibini, vice president Inonge Mutukwa Wina samt jämställdhetsminister Nkandu Luo. På programmet står också möten med en rad organisationer med fokus på jämställdhetsfrågor samt mänskliga rättigheter vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa.

Jag bloggar mer senare om vad som pågår, nu ska jag rusa till kommittémötet om mänskliga rättigheter där vi ska träffa UNHCR 


Vad vet du om Zambia?


 Nu är jag påväg till republiken Zambia där det bor 15 miljoner invånare, Det är IPU som ska ha sin 134:de församling där och det ska bli oerhört intressant. 
Zambia är en demokrati men presidenten har stor makt. Nästa val är den11 augusti i år. Parlamentets makt är svag och bara 11,5% av ledamöterna är kvinnor. 

Kyrkorna har stort inflytande och deltar aktivt i den politiska debatten. Zambisk partipolitik påverkas av etniska grupperingarna och det är viktigt för partierna att ha frontfigurer (kändisar)  från olika folkgrupper för att få väljarnas stöd. 
President Edgar Lungu tillträdde efter ett fyllnadsval som hölls i januari 2015, med anledning av förra presidentens död 2014.

Ekonomi bygger på utvinningen av koppar och kobolt. Dessutom är turism, tillverkningsindustri och jordbruk viktiga tillväxtsektorer. 

Mänskliga rättigheter är skyddat i konstitutionen men fattigdomen är mycket hög. I Zambia lever fortfarande cirka 60 procent av befolkningen på mindre än 10kr om dagen. Gapet mellan fattiga och rika mycket stort. Inkomstskillnaderna i landet har ökat på landsbygden där fattigdomen uppgår till cirka 80%. 

14,3 % har HIV och orsakar förstås mycket lidande. Hälsosystemet har brist på utbildad personal. Mödra- och barnadödligheten är mycket hög. Avgiftsfri sjukvård har införts men ändå har inte alla har inte tillgång pga stora avstånd, brist på utbildad hälsopersonal och dålig infrastruktur. 

Sjuårig skolgång har införts och målet är nioårig skola. Men det råder brist på lärare och många har inte råd med skolböcker, skoluniformer och föräldraföreningsavgift. 

Zambia har dödsstraff för mord, högförräderi, vissa narkotikabrott och grova rån men ett moratorium råder. Fängelserna fruktansvärt dåliga och överfulla. Homosexualitet kan ge 14 års fängelse men på senare tid har ingen dömts för det. 

Det finns ingen formell skillnad mellan män och kvinnors rättigheter. Men i praktiken diskrimineras kvinnor, de har sämre rättskydd, är fattigare osv.
 
Det var ett litet axplock av detta spännande land som vi i IPU ska ha vår 134:de församling i. Det ska bli mycket intressanta dagar. 


IPU kräver ansvar i flyktingfrågan



Som jag beskrivit tidigare har IPU förhandlat fram ett uttalande om flyktingsituationen. I går antog vi det uttalandet som handlar både om de fruktansvärda och onödiga krigen som tvingar människor på flykt. Det handlar också om ansvar och gemensamma ansträngningar för att klara dessa utmaningar och att förhindra att barn och kvinnor utnyttjas, misshandlas och våldtas i krig, konflikter och i flyktingläger.
Det finns ett stort behov av att skydda kvinnor och barn i flyktingläger, att ge dem möjligheter till vatten, möjlighet att tvätta sig, tillgång till mensskydd, sjuk- och hälsovård, skolgång och att få ett stopp på våldtäkter och barnäktenskap. 

Parlamentariker världen över bör arbeta för att stärka nationella system för att skydda flyktingbarn och bistå nationella myndigheter och internationella organisationer i mottagarländerna, i arbetet för att hjälpa ensamkommande flyktingbarn och deras rätt till utbildning och aktiviteter, och att barnen får hjälp att söka efter sina familjer och släktingar.
Medlemsländerna bör hjälpa varandra och finna ett sätt att kombinera gränsskydd med rätten att söka asyl. Genèvekonventionen måste efterföljas. Inga barn får finnas i arrest eller fängelseliknande förvaring det gäller naturligtvis även flyktingar. Det är inte brottsligt att vara flykting, tvärtom flyktingar behöver hjälp, stöd, empati - inte sättas i fängelse


Tuffa förhandlingar om flyktingsituationen



Samtidigt som partierna i Sverige träffas för att hitta hållbara lösningar för flyktingsituationen har vi möte i Geneve om hur länderna ska agera ansvarsfullt i denna oroliga tid.


Behovet av globala politiska och humanitära lösningar på migrationskriser har seglat upp som en akut fråga under Interparlamentariska unionens (IPU) möte här i Genève. Inte så konstigt eftersom krigen tvingar människor bort från sina hem i en omfattning som vi inte sett sedan andra världskriget. Det är en oerhörd utmaning både för de länderna som människorna flyr ifrån och till de länder de passerar och flyr till.


Det stora behovet av globala politiska och humanitära lösningar vid migrationskriser runt om i världen diskuteras på i stort sett varje punkt på dagordningen. Under mötet debatteras också om parlamentariska åtgärder för att skydda asylsökande och flyktingar.

Jag fick det tuffa uppdraget att ingå i redaktionskommittén för att få fram ett gemensamt uttalande. Vi satt många timmar i går kväll för att försöka jämka ihop oss och under dagen idag kommer vårt förslag presenteras för de övriga 600 deltagarna i församlingen.
Uttalandet handlar om ansvar, lösningar och vikten av att hjälpas åt nu. Samarbeten över gränserna sätts på prov i dess nödsituationer men det är ingen tvekan om att det finns inga andra lösningar än just samarbete. 



Migration, jämställdhet och demokrati



Nu är vi samlade igen, parlamentariker från 130 länder i Geneve. Vi kommer att fokusera på migration. Vi har naturligtvis många andra frågor på agendan men det känns angeläget att diskutera anständighet, delaktighet och gemensamt ansvar i denna svåra situation. 

Det finns 230 miljoner migranter, flyktingar och asylsökande i världen idag, det utgör egentligen en liten andel av världens befolkning. I dessa oroliga tider ser vi främlingsfientlighet, rädsla och rasism på många håll i världen. Som vanligt i krig och konflikt blir det kvinnor och barn som lider hårdast. 
Vi kommer på olika sätt fördjupa oss i ländernas möjlighet att ställa upp för de som flyr från krig och förtryck. Samt se vad det innebär för utsatta kvinnor, män och barn som i sin tur kan leda till människohandel och människosmuggling.


Vi ska diskutera parlamentariska åtgärder för rättvisare, smartare och mänskligare migration. Vi ska också försöka tydliggöra fördelarna med migration för både för länderna och för invandrare och deras familjer.

På IPUs 133:e möte är vi 680 parlamentsledamöter, däribland 47 talmännen i parlamentet. Vi är tyvärr inte hälften kvinnor, eftersom världens parlament inte är jämställda, men vi är 219 kvinnor som är ok förhållande till hur det ser ut, men det är inte bra.


Under fem hektisk dagar kommer vi IPU medlemmar också att anta en resolution om demokrati i den digitala tidsåldern i förhållande till integritetsfrågor. Dessutom kommer vi undersöka andra stora globala frågor som kampen mot terrorism, skydd av kulturarvet och vi kommer också att titta på sätt att stärka parlamentens förmåga att utvärdera regeringars arbete. 

Dessutom ska vi försöka följa upp FN-toppmötet som antagit nya hållbarhetsmål och se hur vi kan samarbeta mer för demokrati, fred, rättvisa för effektivt genomförande av alla utvecklingsmålen.

Just nu ska vi debattera och rösta om vilken fråga som ska utgöra ett särkilt brådskande ärende. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0