Dags för hemfärd från Zambia




Nu är vårens IPU session avklarad och alla 640 Riksdagsledamöter inklusive 79 talmän och vice talmän åker hem till sina länder. Det som gäller nu är att leva upp till besluten och ta med dem till respektive Parlament.

Vi har enats om att det behövs Mer globalt samarbete för att motverka terrorism och uttalat oss om de över 200 miljoner barn som saknar statstillhörighet, alla barn har rätt till födelsebevis och därmed legal identitet. 


Resolutionerna som vi antagit handlar bland annat om att det behövs ett utökat globalt samarbete för att motverka terrorism och att mer måste göras för att möta hotet mot demokratin och mänskliga rättigheter. Det antogs också en resolution om att skydda de kulturella världsarven mot att terrorister slår sönder dem. En resolution röstades också fram om vikten av barns rätt till födelsebevis och därmed legal identitet.


Det här var den 134:e IPU-församlingen i ordningen och vid mötet blev tre nya länder medlemmar i IPU, Egypten och Guyana. Det innebär att IPU nu har 170 medlemsländer.

Jag själv deltog bl.a i jämställdhets diskussionerna för att ge kvinnor mer makt inom ekonomin.
Pengar är makt, därför måste även kvinnor finnas inom finansvärlden och t.ex vara finansministrar. Sverige är ett lysande undantag från den annars mansdominerade finansministervärlden.  

Det har varit fem otroligt intensiva och intressanta dagar som har gett energi för att fortsätta kampen för ett fritt, jämställt, fredligt samhälle. 






Imponerad av Svenska ambassaden i Zambia



I samband med IPUs 134:e församling i Lusaka har den Svenska ambassaden gjort ett fantastiskt program för att vi ska kunna lära oss mer av Zambia.  De välkomnande oss till och med i förväg via Twitter och lade stor vikt vid att vi skulle känna oss varmt mottagna.
De fixade möte med Zambias talman Patrick Matibini, Vice president Inonge Mutukwa Wina, Zambias jämställdhetsminister Nkandu Luo och med rikspolischefen Kakoma Kanganja. 
Vi hade i förväg sagt att vi är intresserade av jämställdhet och det tog ambassaden fasta på.
Vi gick lära oss mer hur Zambia ska göra för att fler kvinnor att engagera sig politiskt samt kvinnans möjlighet att ta plats både i civila och politiska livet. 
Även landets ekonomi berördes, hållbara energifrågor och utvecklingen av förnyelsebar energi samt de kommande valen i Zambia.
På programmet stod också möten med kvinnliga parlamentariker i Zambias parlament, organisationer och kliniker med fokus jämställdhetsfrågor samt mänskliga rättigheter vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa. Staden Kabwe besöktes bland annat för möten med kvinnliga småföretagare och entreprenörer som bildat egna spargrupper. 
Att de dessutom hela tiden lyssnade på våra intressen och anpassade sig till våra önskemål på ett mycket proffsigt sätt gjorde mig extra imponerad.

Jag nämner inga namn men skickar ett stort tack till alla på Svenska ambassaden i Zambia som varit inblandade i vårt program.  

Möte med Zambias jämställdhetsminister



Idag träffade vi Zambias jämställdhetsminister Nkandu Luo. Det var en mycket engagerad och intressant kvinna som med stort engagemang beskrev sitt arbete med att får in jämställdheten inom alla områden dvs mainstreema.
Hon beskrev hur Zambia var uppbyggd i mer än 100 små ”kungadömen” och att det är trögt att förändra attityder men hon ska inte ge upp. En fördel med Zambia att de inte har problem med könsstympning som många andra afrikanska länder men de har många andra utmaningar.

Nu sätter Nkandu Luo igång ett program som ska leda till att få stopp på barnäktenskap. Hon och hennes medarbetare ska åka runt till alla delar av Zambia med upplysning om flickors rättigheter.

Ett annat gigantiskt stort område hon ska ta sig an är mäns våld mot kvinnor och kvinnomisshandel. Genom utbildning, kampanjer och information till både män och kvinnor ska de stoppa eländet med mäns våld mot kvinnor. 
Överhuvudtaget var ministern övertygad om att skolan är avgörande för att förändra. Att flickor går i skolan och att flickor och kvinnor ska skaffa sig högre utbildningar är nyckeln till framgång för landet. Nkandu Luo själv är professor och hade fått möjlighet både till utbildning, forskning i UK. 

En spännande kvinna som var övertygad om att det går att förändra världen genom att gå från ord till handling.  Vi avslutade mötet med att jag överlämnade ett armband från UN Women nationell kommitté Sverige.   
 

HIV i Zambia



Idag har jag besökt ett center i Lusaka som arbetar med att motverka HIV and AIDS.
 Zambia är hårt drabbat av hiv och aids. Enligt de uppgifter vi fick idag är det 1,2 miljoner människor som har med hiv eller aids. Mellan 600 000 och 800 000 barn har blivit föräldralösa till följd av epidemin. Men även många barn blir smittade i samband med förlossningen, minst 130 000 barn lever med hiv. Omkring 15 procent av barnen är hemlösa, mest på grund av att föräldrarna dött av aids. Ett problem enligt Unicef lever är att kvinnor alltför ofta nekas av sina män att göra hiv-test och att använda kondom.
 
De vi besökte idag hade en stor kunskap, de tog hand om alla gravida som har Aids eller HIV, de får medicin resten av livet så att både mamman och barnet kan leva ett ganska normalt liv.
Men tyvärr är det skamligt och medför isolering och stigmatisering. Även detta togs om hand på ett imponerande sätt. Kvinnorna vi träffade var i stället stolta, glada och kände ingen skam.


 
Engagerad personal på  Chaisa Health Facility och Mulangile Women’s Group Community med frivilliga krafter imponerade stort på oss. De undersökte alla gravida som kom till mödravårdscentralen. De bjöd med papporna och de delade ut kondomer mm.
De hade med hjälp av föräldragrupper, information, upplysning och olika stöd fått ner antalet smittbärare till 7%. 
Det var ett bra steg i rätt riktning men de skulle inte ge sig förrän de kom ner till målet 0 %. 
Det var uppmuntrade att få se hur det går att vända den dystra utvecklingen med stöd, kunskap och engagemang.  
Sveriges bistånd ger effekt på plats, detta är ett av många god exempel på hur vi kan förändra världen.



Starten på IPU i Zambia



Nu har debatterna startat på Interparlamentariska unionen, IPU, i Luzaka Zambia. Många vet inte vad IPU är, men det är en union mellan väldens parlament, vi har 167 nationella parlament som medlemmar. 
Syftet är att arbeta för fred och samarbete mellan parlamentariker. Vi träffas 2 ggr om året och nu har alltså vårt 134:e möte startat. Här är över 650 parlamentariker, inklusive 82 talmän och vice talmän, vi ska debattera och anta resolutioner inom en rad områden.

IPU-mötet handlar bland annat om hur vi ska kunna utöka ett globalt samarbete för att motverka terrorism. Mänskliga rättigheter och kvinnors möjlighet att fritt delta i politiska processer är oerhört viktiga frågor på mötet. En bra grej med IPU är att länderna måste ha både män och kvinnor med som deltagare för att få full rösträtt. Det borde fler organisationer ta efter tycker jag.


Vi som deltar i Zambia från Sverige är tredje vice talman och delegationsledare Esabelle Dingizian (MP), Krister Örnfjäder (S), Anti Avsan (M), Teres Lindberg (S),  Arhe Hamednaca (S) och jag. 

Vid sidan av IPU-programmet ska vi bl.a träffa Zambias talman Patrick Matibini, vice president Inonge Mutukwa Wina samt jämställdhetsminister Nkandu Luo. På programmet står också möten med en rad organisationer med fokus på jämställdhetsfrågor samt mänskliga rättigheter vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa.

Jag bloggar mer senare om vad som pågår, nu ska jag rusa till kommittémötet om mänskliga rättigheter där vi ska träffa UNHCR 


Vad vet du om Zambia?


 Nu är jag påväg till republiken Zambia där det bor 15 miljoner invånare, Det är IPU som ska ha sin 134:de församling där och det ska bli oerhört intressant. 
Zambia är en demokrati men presidenten har stor makt. Nästa val är den11 augusti i år. Parlamentets makt är svag och bara 11,5% av ledamöterna är kvinnor. 

Kyrkorna har stort inflytande och deltar aktivt i den politiska debatten. Zambisk partipolitik påverkas av etniska grupperingarna och det är viktigt för partierna att ha frontfigurer (kändisar)  från olika folkgrupper för att få väljarnas stöd. 
President Edgar Lungu tillträdde efter ett fyllnadsval som hölls i januari 2015, med anledning av förra presidentens död 2014.

Ekonomi bygger på utvinningen av koppar och kobolt. Dessutom är turism, tillverkningsindustri och jordbruk viktiga tillväxtsektorer. 

Mänskliga rättigheter är skyddat i konstitutionen men fattigdomen är mycket hög. I Zambia lever fortfarande cirka 60 procent av befolkningen på mindre än 10kr om dagen. Gapet mellan fattiga och rika mycket stort. Inkomstskillnaderna i landet har ökat på landsbygden där fattigdomen uppgår till cirka 80%. 

14,3 % har HIV och orsakar förstås mycket lidande. Hälsosystemet har brist på utbildad personal. Mödra- och barnadödligheten är mycket hög. Avgiftsfri sjukvård har införts men ändå har inte alla har inte tillgång pga stora avstånd, brist på utbildad hälsopersonal och dålig infrastruktur. 

Sjuårig skolgång har införts och målet är nioårig skola. Men det råder brist på lärare och många har inte råd med skolböcker, skoluniformer och föräldraföreningsavgift. 

Zambia har dödsstraff för mord, högförräderi, vissa narkotikabrott och grova rån men ett moratorium råder. Fängelserna fruktansvärt dåliga och överfulla. Homosexualitet kan ge 14 års fängelse men på senare tid har ingen dömts för det. 

Det finns ingen formell skillnad mellan män och kvinnors rättigheter. Men i praktiken diskrimineras kvinnor, de har sämre rättskydd, är fattigare osv.
 
Det var ett litet axplock av detta spännande land som vi i IPU ska ha vår 134:de församling i. Det ska bli mycket intressanta dagar. 


IPU kräver ansvar i flyktingfrågan



Som jag beskrivit tidigare har IPU förhandlat fram ett uttalande om flyktingsituationen. I går antog vi det uttalandet som handlar både om de fruktansvärda och onödiga krigen som tvingar människor på flykt. Det handlar också om ansvar och gemensamma ansträngningar för att klara dessa utmaningar och att förhindra att barn och kvinnor utnyttjas, misshandlas och våldtas i krig, konflikter och i flyktingläger.
Det finns ett stort behov av att skydda kvinnor och barn i flyktingläger, att ge dem möjligheter till vatten, möjlighet att tvätta sig, tillgång till mensskydd, sjuk- och hälsovård, skolgång och att få ett stopp på våldtäkter och barnäktenskap. 

Parlamentariker världen över bör arbeta för att stärka nationella system för att skydda flyktingbarn och bistå nationella myndigheter och internationella organisationer i mottagarländerna, i arbetet för att hjälpa ensamkommande flyktingbarn och deras rätt till utbildning och aktiviteter, och att barnen får hjälp att söka efter sina familjer och släktingar.
Medlemsländerna bör hjälpa varandra och finna ett sätt att kombinera gränsskydd med rätten att söka asyl. Genèvekonventionen måste efterföljas. Inga barn får finnas i arrest eller fängelseliknande förvaring det gäller naturligtvis även flyktingar. Det är inte brottsligt att vara flykting, tvärtom flyktingar behöver hjälp, stöd, empati - inte sättas i fängelse


Tuffa förhandlingar om flyktingsituationen



Samtidigt som partierna i Sverige träffas för att hitta hållbara lösningar för flyktingsituationen har vi möte i Geneve om hur länderna ska agera ansvarsfullt i denna oroliga tid.


Behovet av globala politiska och humanitära lösningar på migrationskriser har seglat upp som en akut fråga under Interparlamentariska unionens (IPU) möte här i Genève. Inte så konstigt eftersom krigen tvingar människor bort från sina hem i en omfattning som vi inte sett sedan andra världskriget. Det är en oerhörd utmaning både för de länderna som människorna flyr ifrån och till de länder de passerar och flyr till.


Det stora behovet av globala politiska och humanitära lösningar vid migrationskriser runt om i världen diskuteras på i stort sett varje punkt på dagordningen. Under mötet debatteras också om parlamentariska åtgärder för att skydda asylsökande och flyktingar.

Jag fick det tuffa uppdraget att ingå i redaktionskommittén för att få fram ett gemensamt uttalande. Vi satt många timmar i går kväll för att försöka jämka ihop oss och under dagen idag kommer vårt förslag presenteras för de övriga 600 deltagarna i församlingen.
Uttalandet handlar om ansvar, lösningar och vikten av att hjälpas åt nu. Samarbeten över gränserna sätts på prov i dess nödsituationer men det är ingen tvekan om att det finns inga andra lösningar än just samarbete. 



Migration, jämställdhet och demokrati



Nu är vi samlade igen, parlamentariker från 130 länder i Geneve. Vi kommer att fokusera på migration. Vi har naturligtvis många andra frågor på agendan men det känns angeläget att diskutera anständighet, delaktighet och gemensamt ansvar i denna svåra situation. 

Det finns 230 miljoner migranter, flyktingar och asylsökande i världen idag, det utgör egentligen en liten andel av världens befolkning. I dessa oroliga tider ser vi främlingsfientlighet, rädsla och rasism på många håll i världen. Som vanligt i krig och konflikt blir det kvinnor och barn som lider hårdast. 
Vi kommer på olika sätt fördjupa oss i ländernas möjlighet att ställa upp för de som flyr från krig och förtryck. Samt se vad det innebär för utsatta kvinnor, män och barn som i sin tur kan leda till människohandel och människosmuggling.


Vi ska diskutera parlamentariska åtgärder för rättvisare, smartare och mänskligare migration. Vi ska också försöka tydliggöra fördelarna med migration för både för länderna och för invandrare och deras familjer.

På IPUs 133:e möte är vi 680 parlamentsledamöter, däribland 47 talmännen i parlamentet. Vi är tyvärr inte hälften kvinnor, eftersom världens parlament inte är jämställda, men vi är 219 kvinnor som är ok förhållande till hur det ser ut, men det är inte bra.


Under fem hektisk dagar kommer vi IPU medlemmar också att anta en resolution om demokrati i den digitala tidsåldern i förhållande till integritetsfrågor. Dessutom kommer vi undersöka andra stora globala frågor som kampen mot terrorism, skydd av kulturarvet och vi kommer också att titta på sätt att stärka parlamentens förmåga att utvärdera regeringars arbete. 

Dessutom ska vi försöka följa upp FN-toppmötet som antagit nya hållbarhetsmål och se hur vi kan samarbeta mer för demokrati, fred, rättvisa för effektivt genomförande av alla utvecklingsmålen.

Just nu ska vi debattera och rösta om vilken fråga som ska utgöra ett särkilt brådskande ärende. 

Tillgång till vatten en mänsklig rättighet



När det stod klart att FNs nya hållbarhetsmål innehåller ett mål om jämställdhet blev jag mycket glad och förväntar mig att vi får jobba hårt för att nå en jämställd värd till 2030. Jag har skrivit en hel del om det.

Idag har jag tagit del av ett av de andra målen dvs.

6. Garantera säker tillgång till rent vatten och sanitet för alla.


 
Givetsvis är tillgång till vatten avgörande för att överleva och en förutsättning för mycket annat.
Att kunna laga mat, hålla sig ren inte minst under mensperioden, tvätta, odla allt förutsätter vatten. 

I IPUs Mellanöstern kommitté fick vi en genomgång om vad det kan betyda för hela regionen och hur flyktingar i Mellanöstern kan bli hjälpta av FNs mål. 

Vatten kan användas som maktmedel om tillgången stryps och kan leda till större konflikter. 
Vi har tyvärr flera gången sett hur Israel stryper vatten till Palestina. Menas israeliska bosättare kan ha pooler och vattna sina gröna gräsmattor samtidigt som marken torkar för Palestinier.
Uttorkade bäckar med lite förorenat vatten leder till än större misär och sjukdom. 



FNs mål om vattentillgång för alla kan användas som en möjlighet för samarbete till en lösning.






En rättvis värld är möjlig.




Det är en skakig värld vi lever i och  i bland känns som att det står still när det gäller demokratiutveckling och möjlighet till fredsbyggande.  Miljöförstöring, krig, svält och orättvisor kan kännas som oöverkomliga problem och katastrofer. Men det är ändå positivt när 700 parlamentariker från stora delar av världen kan träffas.

IPU genomför just nu sin sista dag på sitt 132:a möte, vi har hållit till i Hanoi i närmare en vecka och har dikterat allt mellan himmel och jord.  
Vattenförsörjning, cybersäkerhet, integritet, jämställdhet, mänskliga rättigheter, förlossningssäkerhet, freden i Mellanöstern för att nämna några "små" ämnen som har avhandlats i plena, utskott, gruppmöten, studiebesök, middagar och bilaterala möten. 

Att vara politiker, förtroendevald, Parlamentariker innebär både påfrestande långa möten, uthållighet men också optimism och tron på att det hår att förändra världen till det bättre.

Vi ska inte bara "prata" problem vi ska även skapa vänskap, sträcka ut händer och ge förslag på hållbara lösningar för framtiden. Jag tycker att vi haft framgång i Vietnam. 

Svenskar som varit här är bl.a.  Urban Ahlin som varit här på officiellt talmansbesök och talat om hållbara utvecklingsmöjligheter och mål.  Vidare har Anti Vasan, Krister Örnfjäder, Teres Lindberg och jag som IPU-delegater, med oss hade vi Emma Hult och Mikael Oskarsson som utsetts från sina respektive utskott samt medarbetare från Sveriges Riksdag.   


Här har vi förutom att fattat beslut också tagit uttalanden mot terrorism och mot Rysslands krig i Ukraina.
Vi har dessutom blivit mycket varmt välkomnade och omhändertagna av personalen på Vietnams ambassad. De hade ordnat ett mycket bra program. Jag kunde delta i några av deras programpunkter. Bl.a det om trafiksäkerhet och det välbesökta seminariet om det civila samhället. Där vi lyssnade på förtryckta minoriteter i Vietnam och försökte ge dem hopp. 

Nu avslutas denna intressanta och händelserika vecka. Jag tackar alla som gjort det möjligt att genomföra allt detta.

Alla åker hem till sina delar av världen med goda minnen och ska förverkliga de beslut vi tagit här på hemma plan.

Ge inte upp - en rättvis värld är möjlig! 

IPUs Mellanösternkommitté



Vi fortsätter balansera mellan olika uppfattningar mellan Israel och Palestina i IPUs Mellanösternkommitté. Vi har varit påväg till området flera gånger men har blivit stoppade någon vecka före det är dags att åka vid varje tillfälle. Förra sommaren skulle vi ha ordnat ett seminarie om vattenförsörjningen i Palestina men stoppades. I januari skulle vi ha åkt till Jordanien och sedan vidare till Ramalla och Jerusalem men fick besked av att vi inte skulle få åka över gränsen mellan Jordanien och Palestina pga den Israeliska valrörelsen. 

Vid vårt senaste möte bestämde vi oss för att göra ett nytt försök senare i år. Vi får hoppas det går vägen.    

Nollvisionen på export



Tack vare den Svenska ambassaden i Vietnam kunde vi genomföra en förmiddag för bättre trafiksäkerhet. Vi satte på oss fina blågula mopedhjälmar och tog oss ut i den täta trafiken. Dessutom träffade vi både Vietnams trafiksäkerhetsavdelning och transportministern. 

Trafikolyckor kommer att inträffa, oavsett hur bra man blir på att förebygga dem, eftersom människor ibland gör misstag. Däremot går det att förhindra att olyckorna leder till dödsfall och allvarliga skador. För att nå dit måste man utforma och dimensionera trafiksystemet utifrån människans tolerans mot yttre våld. Vägar och fordon kan bli säkrare och människors insikt om vad och hur viktigt ett trafiksäkert beteende är kan bli bättre. Alla har ansvar för att vägtrafiken är säker.
1997 beslutade riksdagen att Nollvisionen ska gälla för vägtrafiken i Sverige. 
Nollvisionen är politisk målsättning för trafiksäkerhet, en bild av en framtid där ingen människa ska behöva dö eller skadas allvarligt på vägarna. Vi har lyckats en bra bit men har ännu inte nått målet.

Visionen går dels ut på att bygga ett system som hanterar mänskliga misstag, men också på att förebygga och förändra attityderna och beteenden i trafiken


För mig som ordförande i NTF var det viktigt att ta upp just beteenden frågorna. Hur viktigt det är att använda bälte, hjälm, köra försiktigt och inte köra berusad. 




Civil society



The civil society and the possibilty to get organised in various associatiens and groups is a coultron for the Swedish Sociaty to fouction well.
To get together and work for a common idea, to educate, learn more and grow though common intress is a great way for a society as hole. 
Sweden and Germanys have similar experiences when It comes to educating. We could be prowd of Willy Brant and Olof Palme, who wanted to raise the educating level for everyone not only those who comes from priviligieged background. They did that though studycercels, peopels university and generositet support to higher educating.

NGO sector in Sweden is substantial and most Swedes are members of compounds and associations. For example; we have a lot of free different political, parties 8 of them take place in the Parliament. But we allso have a lot of others NGOs for example Young Eagles, Red Cross, Save the Children, United Nations Associations, UN Women, Pet Clubs, Sports clubs, The Scouts, Churches, local history societies and Trade Unions. Just to mention a few. 

All these associations are free and independent of the State that have no right to interfere with their right to freedom of expression. The associations gives the citizens a great and necessary knowledge of belonging and of taking an active role in shaping their own lives and our society.
I may not agree with a certain view but will always defend the right to express it.

It is a challenge facing all parliamentarians to further evolve and protect the relationships with the public and then I mean all parts of society; women and men, young and old, minorities and marginalized groups, for example LGBT people (Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender).

Internet, social media, and mobile phone technology have played, and should continue to play, a crucial role as instruments for participation, transparency and engagement in socio-economic, cultural and political development of our communities. 


Twitter, blog, Facebook, instagram also gives a boost for freedom of expression. Never before have we been able to communicate in such a direct and vital way. 

Democracy, human rights and freedom is the access to the free flow of information. Such access challenges oppression and reflects our desire to exchange knowledge, ideas and opinions. Here the civil society and NGOs are at the core.   

 To day we met the civil Sociaty from different part in Vietnam 

Water is a human rights



Water is highly related to gender and the unequal situation between men and women in the world. According to statistics from the UN:
In rural Benin, girls ages between 6 and14 spend an average of one hour a day collecting water compared with 25 minutes for their brothers.

In Malawi, women consistently spend four to five times longer than men on collecting water.
In Africa, 90% of the work of gathering water and wood, for the household and for food preparation, is done by women. Providing access to clean water close to the home can dramatically reduce women’s workloads, and free up time for other economic activities. For their daughters, this time can be used to attend school. 
Women have other roles to play than this, when it comes to water management. Very often, it has in fact become increasingly accepted that women should play an important role in water management and that this role could be strengthened through gender mainstreaming. 

As the Vice President of the Middle East Committee, the water situation in the Middle East region is for me close at heart.  Water resources issue in the Middle East has for a long time been a very important thing, and a new start of a possible cooperation could be based on negotiations and built on water resource management principles, building cooperation instead of confrontation and integration instead of fragmentation. Negotiation would result in safer access to sustainable water resources and a comprehensive peace.

In IPU 132a session the second Committee we disscuss this issiu 


Rent vatten en mänsklig rättighet


 

Just nu pågår IPUs kvinnomöte, där går vi igenom den kommande dagordningen med genderglasögon. Det är många frågor som behöver belysas. Vi startade med representationen som blivit bättre men det finns fortfarande länder som skickar bara män till IPUs möten trots att de då får lägre rösträtt enligt stadgarna.

Sedan delade vi in oss i grupper och jag valde att gå till gruppen som läser rapporten om rätt till rent vatten.
Vatten är i allra högsta grad en jämställdhetsfråga eftersom kvinnor, flickor (och pojkar) tvingas gå flera km varje tidig morgon på farliga vägar för att bära vatten hem till byn.
Förorenat vatten och vattenbrist hindrar all mänsklig utveckling. Att inte kunna tvätta kläder, sig själv eller sitt mensblod hindrar kvinnor att leva sina liv. Att inte ha rent vatten att dricka leder till sjukdomar. 

Ständigt är människor världen runt sjuka i onödan, de blir sjuka på grund av förorenat dricksvatten. Bristen på hygien, rent vatten och sanitet dödar fler barn än malaria, tbc och aids tillsammans.

Sjukdomarna och det ständiga vattenbärandet hindrar vuxna från att arbeta med annat som skulle ha gett dem mer inkomster, det hindrar barn från att läsa läxor och från att gå i skolan. På så sätt kan förorenat vatten förstöra människors möjligheter och framtid.

Flera parlamentariker från Gambia, Bangladesh, Australia, Nigeria, Moçambique vittnade om stora problem och förtvivlan över brist på vatten, uttorkade floder och förorenat vatten.

Jag har även sett hur tillgången till vatten är en maktfråga. Att inte ge vatten till delar av befolkningen menas vissa både kan ha swimmingpool, vattna gräsmattor och slösa med vattnet är både provocerande och upprörande. 


Calling for gender equality



Women parliamentarians from across the world are calling upon all MPs to use their individual and collective power to make gender equality a reality for all women and girls.

In particular, the IPU meeting on 28th March in the Vietnamese capital, Hanoi, will stress the critical importance of men and women working together for world without discrimination.

“IPU’s Meeting of Women Parliamentarians’ shared vision and solidarity over 30 years has reformed a global organization and empowered women in international political decision-making. We urge men MPs to be part of that vision too,” he added.

The IPU women MPs meeting, a pioneer initiative, has since been a trailblazer in leading political change. It is a unique and valuable platform for women MPs from all regions in the world to provide formal input into all IPU’s political decisions. Through this involvement, women MPs have been empowered to take on leadership roles at international and national level.

The Meeting has also helped shaped IPU’s political agenda and programme of work on issues such as violence against women, in addition to instigating innovative reform within IPU itself. The Organization was the first global entity to set quotas for women’s participation in all its structures and events, with penalties on voting rights for Members in cases of non-compliance.


The Meeting of Women Parliamentarians has shown what collective persistence and action can achieve. But there can be no let-up in efforts to achieve gender equality if we are to eradicate poverty, disease, conflict and create a world full of promise for everyone,

Dags för IPU i Hanoi



Ni som följer min blogg vet att jag två ggr om året deltar i IPUs stora kongresser. IPU som står för Inter Parlamentariska Unionen har 166 medlemsländer från parlament runt om i världen. 
700 parlamentariker ska träffas, varav 50 talmän, deltar under IPU-mötet. Vår egen talman Urban Ahlin deltar också och passar på att göra ett officiellt besök i Vietnam.

IPU träffas för 132:a gången och är en mötesplats för att diskutera, debatter och ta fram resolutioner inom en rad aktuella frågor. Frågor som står på agendan för de permanenta utskotten under detta möte är bö.a cyberterrorism som ett allvarligt hot mot fred och global säkerhet. 

Det utskott som jag sitter arbetar just nu fram ett nytt system med åtgärder för vattenförsörjning. Tillgång till rent vatten är en mänsklighet som inte uppfylls idag. Dessutom ska vi givetvis fortsätta arbetet med humanitära åtgärder, kräva att fängslade parlamentariker friges och flytta fram jämställdheten på fler håll i världen. 

Det kommer att bli intressanta, hektisk och viktiga dagar här o Hanoi, som just idag bjuder på moln och regn. Vi får se om det ändras 

Läs mer http://www.ipu.org/english/home.htm





Tack för gott samarbete i IPU



Ett bra höstmöte för IPU i Geneve är över och vi deltagare, parlamentariker från hela välden åker hem till våra respektive länder för att förhoppningsvis implementera i Parlamenten.
Jag är nöjd med alla inlägg om våldet mot kvinnor och flickor som måste stoppas, det innebär ju att alla talare både förankrat i sina inlägg hemmavid och de tar på sig ett uppdrag att förändra till det bättre.
Jag är också nöjd med rundabordssamtalet som vi ordnade i Mellanösternkommittén, även de synpunkterna ska givetvis leda till något gått. 
Det var också vansinnigt roligt att få vara med i redaktionskommitten (drafting committee) för uttalandet om Ebola, det var viktigt, intressant och otroligt givande med politik på hög nivå.

Mina kollegor  Krister Örnfjäder, Anti Vasan och Ulrika Karlsson gjorde som vanligt bra i från sig på sina ansvarsområden på ekonomin, arbetet mot narkotika och jämställdhet. Vi hade förmånen att ha med våra fantastiska tjänstemän från RIK Lena Eklöf och Helena Lundstetd och det förenklande  vår tillvaro väsentligt med översättning, underlag och koll på det komplicerade tidsschemat.       

Tack allihop för gott samarbete, nu är det bara resten kvar 

Två fria stater som respekterar varandra



Här på IPU i Geneve blev Sverige mycket uppmärksammat för att vi blev den första regeringen inom EU-familjen som uttalat att Palestina ska vara en egen stat. Under dessa dagar har även Brittiska parlamentet följt Sveriges exempel.

Tyvärr uteblev Israelerna denna gång från mötet i Geneve och från Mellanösternkommittén där jag är vice ordförande. Det hade varit bra att få samtala med dem.

Vi arbetar för att både israeler och palestinier ska ha rätt till frihet, utveckling och säkerhet inom säkra och erkända gränser. Det är folk som är hårt drabbade av många decenniers konflikt.

I mellanösternkonfliktens spår ligger raserade möjligheter till utveckling och krossade fredsinitiativ. Det är viktigt att fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina kan leda fram till en varaktig fred. Detta är en svår process.

Alla parter måste därför avstå från våld och möjliggöra fredsförhandlingar. Israel är den starkare parten i konflikten och har därför ett särskilt ansvar. Alla grupperingar måste ta avstånd från terrorhandlingar.

.



Israel fortsätter bygga ut bosättningarna trots omvärldens protester. Bosättningarna på ockuperad mark utgör nästan hälften av Västbankens yta. Ett av de största hindren för en tvåstatslösning är bosättningarna. 

I Mellanösternkommittén antog vi en rapport som även innehåller Sveriges ståndpunkter. Jag fick mycket positiv respons från många länder för vårt mod att gå före. Nu hopas jag att fler gör det samma. Nästa steg för kommittén är att resa till regionen och besöka båda parter 


Tidigare inlägg
RSS 2.0