om min grynkorvslast

”Jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter” (citat Falk Adolphson)
Mitt järngrepp sitter i sedan jag som liten följde med till farmor och farfars kök i Hällekis, för att i juletider göra grynkorv. Korngrynen som legat i blöt över natten skulle blandas med fläskfärs, lök och kryddor. Innan vi kunde börja stoppa korven i de ursköjda fjälstren skulle gammelfarmor Gärda smaka av och avgöra om vi kryddat rätt med kryddpeppar och salt mm.

 

Sedan dess är jag ett stort grykorvsfan och när grykorvens vänner startade för några år sedan gick jag givetvis med som medlem och delgav mitt recept till föreningen.

 

Traditionen förs vidare och i går träffades barn, mostrar, kusiner och morbröder för att göra årets grynkorv. Numera är det morfar Ingemar 82 år som avgör smaken. När korvarna är klara steker vi grynbullar (en del kallar det skinnatröt) och så har vi en trevlig måltid tillsammans allihop. Det är väldigt kul, minst lika kul som julafton tycker jag.

 
 
Så när Adolphson och Falk sjunger att de vill ha:
segare knäck och fetare fläsk från grisen
sjunger jag om mera grynkorv på spisen.

Litet triathlonlopp i Skövde

För mig är motion ett sätt att reflektera över det som hänt och få distans till jobb, diskussioner och läsande. I våras tränade jag inför Vätternrundan och cyklade runt på vägar i Skaraborg.

På sommaren är det än lättare att sticka iväg på en joggingrunda.

Idag gjorde jag lite mer, jag gjorde ett litet triathlon.

 

Nyss hemkommen från några dagar av salta bad och sol i Bohuslän kände jag ett ouppdämt behov av att röra på mig. Så när jag laddat tvättmaskinen, lagat mat och vittjat mejlboxen gjorde jag slag i saken.

Jag cyklade till och runt den fina Sjötorpssjön, sedan joggade jag två varv runt den lilla sjön och avslutade med att simma över halva sjön och tillbaks igen.

 

Sedan satt jag på bryggan, njöt av solen, tittade på en Dopping som dök och dök för att mata sin lilla fågelunge, samtidigt hörde jag de badande barnens skratt på andra sidan, det var härligt.

 

Det blev ett betydligt mindre Triathlon än Billingebragden som jag gjorde för många år sedan och mycket mindre än ett riktigt triathlon och ännu mindre än Ironman eller järnman som täcker 3,86 km simning (2,4 miles), 180 km cykling och 42 195 m

Mitt lopp blev 13 km cykling, 6 km jogging och ca 800m simning men jag är mycket nöjd ändå. Sedan rullade hem i sakta mak.

 

Vem vet, kanske blir det fler Triathlonlopp runt Skövde. Det finns fler badsjöar att utforska…


Bild från Nyårsnatten

 

Brukar inte så ofta blogga om privata händelser men eftersom Lotta Fridell förärat mig med en kul bild kan jag inte låta bli.

Fotot är från Nyårsnatten, när mina kompisar gav mig gyllene joggingskor till Lidingöloppet, badring till Vansbrosimningen, extra cykeldäck och en nummerlapp till Vätternrundan, hopfällbara skidor med raketfart.

Allt detta för att jag ska klara En Svensk klassiker under 2010.

Det borde ju gå eftersom jag klarat både tjejklassikern och klassikerhalvan tidigare.



Nu gäller det att träna mycket för att klara utmaningen. Det har börjat bra eftersom det är perkekta skidförhållanden på Billingen, med utmärkta spår. Kanske en aning för kallt.

Idag var den – 12 grader när jag körde 15 km.

Gott Nytt träningsår


Inte bara stolt, jag är nöjd också - Klasikerhalvan är min


Det började för ett år sedan med träning på Billingen. Där finns fina, ganska backiga, spår både för löpning (jogging) och skidåkning. På lediga stunder har jag joggat, åkt skidor men även tränat på gym.

I februari körde jag halva Vasaloppet och i början av juni bar det iväg till Motala för att cykla halva Vätternrundan en "liten" utmaning på 15 mil. En månad senare var det dags för halva Vansbro simningen, den var jag inte ett dugg orolig för eftersom jag simmade hela Vansbro 3000 m förra året. Men de av er som följt min blogg vet ju vilka bravader som hände då. Men i mål kom jag med nöd och näppe..

Så idag var det dags för sista etappen i denna klassikerhalvan.

Lidingöloppet, ja just det halva Lidingöloppet dvs 15 km jogging. Mitt mål var att jag skulle hålla mitt vanliga joggingtempo dvs 6 min/km men det höll inte. Jag fick gå i backarna och jag var ganska sliten den sista biten. Men det är en folkfest och ju närmare mål jag kom desto roligare blev det. Det var fullt med folk utmed banan som hejade, hurrade och applåderade och då går det även om det känns tungt. När jag gick i mål på 1 timme och 43 minuter (103 minuter) var jag mycket trött men väldigt glad.



Trött, nöjd och svettig

RSS 2.0