Monica Greens blogg

Sverige är ett demokratiskt land med ordning och reda inom beslutsprocesser. Det visade sig med all önskvärd tydlighet i förra veckan. Men det gäller att ha is i magen, hålla sig lugn när andra runtomkring brusar upp, går i spinn och eller försöker ta tillfället i akt att klaga extra mycket.

Den stresstålighet som Magdalena Andersson redan visat prov på kan antagligen komma till stor nytta även fortsättningsvis. Den blivande statsministern stod lugn och trygg när många andra rasade. När hon än en gång utsågs under måndagen har förmodligen hennes personliga förtroende ha stärkts. 

Nu ska en enparti regering styra landet och det behöver inte betyda större problem än flerpartiregering. Det kräver förhandlingar, samarbete och tryggt arbetsklimat i vilket fall som helst. Nu ska Riksdagens partier chans att samarbeta i de frågor som är viktiga för dem. En minoritetsregering lägger förslag i form av propositioner till Riksdagen. Riksdagen beslutar efter att förslaget bearbetats i respektive utskott beroende på vilken politisk fråga det gäller.

Det är inte särskilt långt kvar till nästa ordinarie val, det blir upp till väljarna att förändra mandatfördelningen i Riksdagen. Väljarna lägger sin röst på det parti som de har mest förtroende för. De första månaderna för den nya regeringen blir avgörande för att skapa förtroende och genomföra den politik som är möjlig utifrån förutsättningarna. 

Det blir förmodligen ordning och reda, krafttag mot våld mot kvinnor och gängkriminalitet, trygghet i välfärden inom såväl skolan och äldreomsorgen, nödvändiga miljö och klimatsatsningar och fler jobb.

Att Sverige äntligen får sin första kvinnliga statsminister är synnerligen på tiden. Det är oerhört viktigt och har stor betydelse att kvinnor inte längre hindras från de yttersta positionerna. Representation är viktigt för demokratin. 

ÄNTLIGEN, nu börjar jobbet på riktigt och Magdalena Andersson verkar taggad för uppdraget.

Det är väl ingen som kan tycka att de politiska turerna i Riksdagen under onsdagen gick som förväntat. Det som skulle ha blivit en glädjens dag för demokrati och representation när Sverige äntligen skulle få sin första kvinnliga statsminister blev istället rörig och ovärdig.

Det är symptomatiskt för att kvinnor i alla tider fått ta sig över snudd på orimliga hinder för att få tillträde till de yttersta posterna.

Däremot kan vi ändå se att börsen inte kraschade, vi såg inga stormningar, det var inga myndighet som slutade att fungera, inga slag utdelades, statligt anställda får fortfarande lön. Sådant som vi ser prov på i en del andra länder. 

Det är, trots all uppståndelse, ordning i reda i Sverige. 

Med detta sagt vill vi nog alla veta hur det ska bli, de flesta av oss vill att besluten följer den logiska ordningen som ska kunna förutses. 

Vi kan också se prov på det starka ledarskap och lugn som Magdalena Andersson visade trots att det inte blev som förväntat. Hon begärde att få bli entledigad redan innan hon tillträtt som statsminister. Hon hade sagt till talmannen att hon skulle leda en koalitions regering mellan S och Mp, nu har hon meddelat talmannen att hon kan leda en enpartiregering. Ingen av de övriga partiledarna vill i dagsläget bli statsminister så kort tid före det ordinarie valet. 

Därför ska Riksdagen på måndag rösta för om de tolererar Magdalena Andersson som statsminister. Då utses hon för andra gången på en vecka till Sveriges första kvinnliga statsminister. Även det skulle kunna ses som systematiskt. För säkerhets skull utses Magdalena Andersson två gånger innan hon kan gå till kungen och presentera den nya regeringen. 

Hennes kompetens och trygga utstrålning kom alltså till användning redan innan hon tillträdde.

Det bådar gott för framtiden. Nu ser jag verkligen fram emot måndag.

Den 24 november 2021 skrivs in i historieböckerna. I Sverige utses en kvinna till statsminister, 100 år efter demokratins införande. Det är en historisk, glädjens och kompetensens dag. För det kan inte finnas någon som missat att Magdalena Anderssons är den mest kompetenta kandidaten till att vara Sveriges statsminister. Hon har både lång akademisk utbildning, hög arbetskapacitet, mycket lång politisk erfarenhet och har aldrig tvekat att säga som det är och göra det som krävs. 

Det finns debatörer som påstår att det inte är viktigt att det blir en kvinna. Av någon anledning blir de provocerande av representation. Samma personer tycker det är viktigt med olika erfarenheter från olika delar av samhället utan att då tycka att det är förnedrande för de som blir valda. Att män i alla tider valts för att de är män har de kanske inte funderat på. 

Att en kvinna utses till det högsta ämbetet är av mycket stor betydelse för demokratin. Sverige är sist i Norden, det är bedrövligt men nu ändrar vi på det och då ska vi vara både stolta och glada.

Nu börjar ett hårt arbete för fler jobb, trygghet, bättre välfärd, miljömässigt hållbara åtgärder, stopp för mäns våld mot kvinnor och solidaritet. Då krävs handlingskraft, tålamod, beslutsamhet och samarbetsförmåga, det har Magdalena Andersson.

Efter fler än 40 manliga statsministrar är det hög tid för den mest kompetenta kandidaten att ta sin rättmätiga plats – platsen som Sveriges första kvinnliga statsminister. - Äntligen!

Ojämställda börsbolag fler än någonsin, det avslöjas i Stiftelsens Albrigths senaste rapport. Orsaken tycks vara att majoriteten svenska börsbolag saknar konkreta verktyg för att verkligen bygga mångfald på riktigt. Först när affärsmålet diversifiering uttryckligen står i årsplanerna, lär svenska bolag ha möjlighet att nå den affärsnytta och innovation som bolagen så hett efterfrågar.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten går det att läsa mer om Albrigths arbete, förlag på konkreta åtgärder och strategier för att synliggöra, påverka och förändra skevheterna.

Om vi inte snabbar på utvecklingen kan företag förlora mycket kompetens genom att utestänga kompetenta kvinnor från ledningsgrupper. När det kommer till vd:ar går det så plågsamt långsamt. Det står mer eller mindre stilla där, vilket är olidligt. På den nivån kommer det inte att jämnas ut om det inte sker något drastiskt.

Det är fortfarande så få kvinnor inom ledningar och på vd-poster för att det handlar om att strukturerna och fördomarna är så djupt rotade hos oss alla. Det tar tyvärr tid innan det går ur. Men man ska komma ihåg att det inte sitter i väggarna, det sitter i människorna. Vi alla är en del av att upprätthålla de här värderingarna. Dessutom handlar det om makt och att männen inte vill förlora privilegier.

Men det finns hopp till förändring, särskilt där det finns kvinnor, där blir det ofta fler kvinnor. De ser varandra och vill ha fler kompetenta kvinnor som kollegor. Det är hoppfullt, förhoppningsvis så kan det göra att fler vill vara transparenta och lyfta problematiken. Det är jätteviktigt att branscher blir mer transparenta om man ska kunna göra en förändringsresa.

Det handlar dessutom om att flytta på de medelmåttiga männen som glidit med bara för att de ser ut som och håller med sina chefer sa Amanda Lundeteg från Albright till mig när jag skrev boken, där finna även en checklista publicerad som går att använda i alla företag och andra verksamheter.

Läs mer om Albrigth stiftelsen 

Om boken Lyft varandra en guide till halva makten.