Jämlikhet och framtidstro på Rönneberga
Eftersom Eva Nordmark låg sist på programmet i går på Rönneberga tror jag att många missade henens briljanta föredragning. Eller som min twitterkompis Einerstam skrev när Nordmark tog till orda ”Rönneberga domineras nu av smarta kvinnor”.
Eva Nordmark som har lång facklig erfarenhet och som är SKTFs ordförande började med att beskriva "Våra medlemmar är solidariska individualister". Något som flera av oss twittrade om och som också kom upp i diskussionen efteråt. Urban Ahlin frågande var går gränsen mellan solidariteten och det individuella. Nordmark hade ett resonerande och förtroendeingivande sätt att svara på frågor och menar att det inte finns en klar gräns men att solidaritet är något långt större och viktigare för samhällsbygget än allmosor.
Hon beskrev hur viktigt det var för SKTF och andra fackföreningar att förändras, och som Eva-Lena Jansson twittrade ”Nordmark redovisar på hur man vill förändra facket, hennes bilder är lika relevanta för partiet”
Det var intressant att höra att SKTF inte hade funderat inte på om visionen var rätt och om politiken var rätt utan såg förändringen nödvändig för att öka attraktionskraften. Något som antagligen var en tydlig vink till oss att räta på ryggen och vara stolta över visionen om ett jämlikt samhälle. Att vi istället för att älta myten om att vi inte har någon politik borde vi se till att våga berätta och ta strid för det vi tror på.
Hon menade att vi måste vara relevanta för alla, inte bara de 5-10% som har problem.
Dessutom efterlyste en jämställdhetskommission bl.a eftersom kvinnors löner halkar efter att kvinnor har fler vikariat och otrygga anställningsförhållanden. Andra viktiga poänger var att uppdelningen på arbetsmarknaden mellan arbetare och tjänstemän inte är relevant i dag. Att vi måste finnas i samtiden och vara framtidinriktat.
