Hellre sammanhållen skola än en sorteringsskola
Den svenska skolan presterar allt sämre resultat. Andelen elever som går ut grundskolan med behörighet till gymnasiet har minskat fem år i rad. Förra året gick fler än 13 000 elever ut grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Sverige har tappat den tidigare tätpositionen vad gäller likvärdighet i skolan.
Det finns inget viktigare för en elevs resultat än att de möter en riktigt bra lärare. Lärare måste ges möjlighet till kompetensutveckling och karriär. Det är centralt både för att stärka lärarna i sitt uppdrag och för att attrahera fler begåvade studenter till lärarutbildningen. Investera i lärares kompetensutveckling och ge fler karriärvägar för lärare genom specialisering och forskning.
I dag överhopas rektorer av administrativa och ekonomiska arbetsuppgifter. Rektorer ska främst vara pedagogiska ledare och måste ges möjlighet och tid till att leda det pedagogiska utvecklingsarbetet i skolan.
Rektorer som lyckas vända utvecklingen på en skola ska ges större ansvar och leda utvecklingsarbetet på fler skolor för att det som fungerar ska sprida sig i skolsystemet.
Basfärdigheter och eleversundervisning under de första åren i skolan måste prioriteras, så att inte ett enda barn lämnar tredje årskurs med bristfälliga basfärdigheter.
En sammanhållen skola med höga förväntningar på alla elever, utan tidig sortering och stängda dörrar är grunden för att skapa en likvärdig skola med höga resultat. Resurser till skolor måste fördelas efter elevernas behov så att elever som behöver extra stöd får det.
DN Moberg Högberg Svd
Ett stort problem är att lärarna ska följa läroplanen, men har inte de medel för att kunna fullfölja den. Det finns inga pengar för att te x köpa in datorer m.m. som just möjliggör att en elev kan utvecklas efter de krav som är satta.
Egen erfarenhet, just från att varit nyligen på utvecklingssamtal,:-)
Hej Monica! Jag håller helt med dig om att läraren är en nyckelperson i skolarbetet. Men följer nödvändigtvis av detta att den sammanhållna skolan är den bästa för alla elever? Om vi utgår från grundvärderingen att var och en skall få utvecklas optimalt enligt sina förutsättningar så följer väl av denna värdering att en viss gruppering av eleverna är den optimala och att vissa andra grupperingar är mindre bra?
HOMOGEN KLASS.Som ett exempel, i en homogen klass, där eleverna är mycket lika varandra, kan läraren, ur pedagogisk synvinkel, betrakta gruppen som en enhet, ge en enda instruktion som alla förstår och som sedan följs av ett arbete (enskilt eller i grupp) som är likartat för de flesta. Klassen kan då hållas samman och gå fram utan svårigheter.
HETEROGEN KLASS. Betänk sedan det fall då klassen är mycket heterogen, vissa elever är mycket begåvade, många medelbegåvade, och många svagt begåvade. Under en viss lektionstimme skall läraren hjälpa en flertal elever med helt olika kunskapsnivåer, vissa är redan klara med det aktuella studiemomentet, andra klarar sig hyfsat medan flera inte alls förstår va lektionen handlar om. Följaktligen kan läraren endast ägna några få minuter åt "individualisering inom klassens ram"(medan läraren i den homogena klassen kan ägna 45 minuter åt eleven (d.v.s. alla eftersom de är så lika).
Är båda grupperingarna lika bra? Båda är ju sammanhållna. Kan resultaten förväntas bli lika bra?
