Monica Greens blogg

Aborträtten i USA är en av de stora valfrågorna inför årets presidentval i USA. Frågan är så polariserad och infekterad att det leder till våldsamma protester. Ena sidan kallar de som utför abort för mördare, andra sidan kallar abortmotståndare för kvinnohatare. 

Aborträtten var säkrad genom ett domstolsbeslut, Roe vs Wade, från 1970-talet. När det gamla beslutet revs upp 2022 av Högsta domstolen i USA fick varje delstat bestämma över sina egna abortlagar. Sedan dess har 15 av USA:s femtio delstater förbjudit abort. Det kan dock i vissa delstater godkännas abort om kvinnans liv är i fara, tex utomkveds havandeskap. Det har också införts inskränkningar i andra delstater beroende på hur långt graviditeten gått.

Menas andra delstater har stärkt aborträtten lokalt och arbetar för att öka tillgång till abortvård.

I valdebatterna beskriver republikanska politiker exempel på abort i 39 veckan. Demokrater hävdar att flickor och som utsatts för våldtäkt måste få göra abort i sin egen delstat. De menar att kvinnor har rätt att fatta egna beslut och att de ska få den vård som behövs. 

Amerikanska väljarna har i undersökningar svarat att abortfrågan är "extremt viktig" för dem i valet. Det har inneburit att även republikanska politiker börjar sväva om ett nationellt förbud. 

USA har mycket långt kvar på många områden när det gäller jämställdhet. 

Amerikanska kvinnor deltar inte på arbetsmarknaden i samman utsträckning som män. Dessutom deltidsarbetar många kvinnor. Däremot förutsätts det oftast att kvinnor gör det obetalda arbetet i hemmet, tar hand om äldre anhöriga och tar ansvaret för barnen, inköp, städning, tvätt osv. 

Lönegapet är mycket stort även om det rör sig i rätt riktning går det med myrsteg. Det handlar om stora löneskillnader t.o.m. så lite som hälften i lön om du är afroamerikansk kvinna jämfört med en vit man. Efter att kvinnorna fått barn är det lönegapet cementerat för lång tid framöver. 

När det gäller representation i beslutande församlingar är det få kvinnor men det ökar. Sedan senaste valet är 29 % av USA:s kongressledamöter,  25% i senaten. Det kan bero på förväntningar i samhället dvs att kvinnor inte förväntas göra karriär och "plikten" att ta hand om hushållet. Som i många andra länder vittnas det om att män gärna håller varandra om ryggen och städar bort eventuella misstag menas kvinnors misstag förstoras upp.

Kvinnor som söker medicinsk hjälp för hjärtattack eller stroke feldiagnostiseras 33 % oftare i jämförelse med män som söker för samma symptom. Amerikanska kvinnor löper därför större risk att få en felaktig behandling, vilket i förlängningen innebär att kvinnor dör som en konsekvens av diskriminering.

Mäns våld mot kvinnor förekommer över hela världen och inom alla kulturer. Det erkänns idag som ett globalt samhällsproblem och en kränkning av mänskliga rättigheter. USA är tyvärr inget undantag.

Nära en av fem amerikanska kvinnor säger att de någon gång har blivit utsatta för våldtäkt eller våldtäktsförsök, och en av fyra säger att de blivit allvarligt misshandlade av sin partner. Som våldtäkt räknas också tillfällen när offret är bedövat av alkohol eller droger. I de allra flesta fallen är gärningsmannen en partner eller närstående person.

När det gäller abort och rätten till sin egen kropp som är en av de stora valfrågorna just nu återkommer jag till det i ett särskilt blogginlägg.

I Almedalen idag uppmärksammade TCO att föräldraförsäkringen fyller 50 år. 

De har gjort en fantastisk bra film som beskriver utvecklingen i landet under dessa 50 år. Vi har gjort den här dokumentären för att föräldraförsäkringen förtjänar det. Ingen annan reform har haft lika stor betydelse för ett jämställt föräldraskap, sa Therese Svanstöm, ordförande TCO. Sverige har världens mest generösa föräldraförsäkring, något som vi ska vara stolta över. 

Innan 1974 hade vi i Sverige den så kallade moderskapspenning. Det var flera engagerade S-kvinnor och folkpartister som drev frågan om föräldraförsäkring som infördes av den Socialdemokratiska regeringen 1974. Då hade opinionsbildningar, debatter, påtryckningar och internt politiskt debatt pågått i 10 år. Tillslut var drev socialminister Sven Aspling som lade fram förslaget till riksdagen. Målet var att båda föräldrarna skulle kunna arbeta och försörja sig själva. Men det handlade inte bara om att få ut alla i arbete utan också att erbjuda båda föräldrarna så mycket tid som möjligt hemma med sina barn.

Men i början var det helt främmande för de flest familjer att dela på föräldraförsäkringen, istället skrev papporna över sina dagar till mamman. Män tog i snitt ut 0,5 procent av föräldrapenningen det första året.

Det var inte förrän Bengt Vesterberg införde den fösta pappa månaden som det började hända grejer. Männens uttag av föräldrapenning ökade med 9,9 dagar.

2002 reserverades en andra månad för vardera föräldern. Samtidigt förlängdes det totala antalet föräldrapenningdagar till 480 per föräldrapar. Mäns uttag av föräldrapenning ökade med 4,4 dagar. Sedan infördes ytterligare en månad till den som var hemma kortast tid dvs pappan. 

70 år kvar till att vi har jämställt uttag om vi fortsätter i denna takten. Det bidrar till att bevara ojämställda strukturer. Papporna missar mycket av närheten till sina barn. Dessutom halkar kvinnors löner efter och de gör det mesta av det obetalda arbetet i hemmet. Det behövs kunskap och hjälp för att göra jämställda val för barnfamiljerna. 

Nu behöver vi se framåt och satsa än mer på jämställdhet, bättre arbetsvillkor för kvinnor och lyfta fram fördelarna med att dela på ansvaret i hemmen tillsammans med hög kvalitet i förskolan. 

Nu är valrörelsen till Europaparlamentet i full gång och vill påminna om vikten att använda sin rösträtt. Vi kommer att kryssa en S-kvinna för ett mer jämställt, miljövänligt och tryggt Europa. Gör det du också!

Världen, EU och Sverige behöver sammanhållning och trygghet för alla våra invånare. Vi behöver ett Europa som håller ihop mot de högerpopulister och antidemokratiska krafter. Ett Europa som värnar alla människors mänskliga rättigheter. Det är bara på det sättet vi kan motverka framtida bakslag och i stället se till att vi tar flera steg framåt för att stärka flickors och kvinnors rättigheter.

Årets val är på många sätt ett ödesval. För säkerheten, demokratin, klimatet och för jämställdheten. Inför EU-valet den 9 juni står vi inför hotet att de framsteg som gjorts kan gå förlorade om högerpopulister vinner ytterligare mark. Att framstegen på jämställdhetsområdet idag går alldeles för långsamt och på vissa områden backar är oacceptabelt. Det finns det politiker som vill gå tillbaka och radera tidigare vunna segrar och förkasta kvinnors och flickors grundläggande rättigheter.

För första gången någonsin sedan mätningarna påbörjades backar jämställdheten. Vi ser det i Sverige när det kommer till lönegapet mellan män och kvinnor. I form av det ökade våldet i nära relationer och vi ser det i form av att antalet flickor som gifts bort ökar. Pandemin, krig och inflation har under de senaste åren påverkat oss alla, men det har drabbat kvinnor hårdast. 

Politiska högerkrafter som SD, motståndare till jämställdhet, har det alltid funnits. Det avgörande är hur stor makt de får.  Vi socialdemokrater kommer alltid försvara jämställdheten och våra grundläggande värderingar. 

Dessutom vill vi ha tuffa miljökrav. Om våra barn och barnbarn ska ha samma tillgång till ren luft, rent vatten och oförstörd natur som tidigare generationer måste vi tillsammans med andra länder få ner utsläppen, minska användningen av kemikalier och se till att vi har ett hållbart jordbruk. Med gemensamma regler i EU kan vi samtidigt påverka fler länder internationellt.

Det leder oss till slutsatsens att det behövs fler sossar i Europa. Gå och rösta nu, den 10 juni är det försent. 

Denna debattartikel är publicerad i SLA idag och vi som skrivit under är 

Emma Wiezell valledare för socialdemokraterna i Skövde 

Monica Green ordförande för S-kvinnor i Skövde

Idag deltog jag i ett oerhört angeläget seminarie här på CSW68 i New York som handlade om fattigdomsbekämpning. Fattigdom är fortfarande en av den största utmaningarna som mänskligheten står inför. Just nu drabbas miljontals människor över hela världen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de människor som lever i extrem fattigdom. Samtidigt vet vi idag att kvinnans roll är avgörande för att familjer och hela samhällen ska kunna lyftas ur fattigdom. Kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt mycket av fattigdom, de diskrimineras och stoppas av patriarkala strukturer. 

Mer än 340 miljoner kvinnor och flickor lever i extrema situationer i fattigdom, svält, på flykt från förtyck av en stat eller en man. Socialt skydd skulle kunna bygga upp motståndskraft mot fattigdom, ändå väljer många styrande att se bort från misären.

I Europa och Centralasien finns inget socialt skydd till 20 % av befolkningen, det är naturligtvis inte tillräckligt, men i Amerika saknar över 40 % av befolkningen socialt skydd, i Asien och Stilla havet, arabstaterna och Afrika är sociala stödet ännu sämre. Mer än 4 miljarder människor globalt saknar fortfarande något socialt skydd, vilket drabbar flickor och kvinnor hårdast. 

Det handlar om könsskillnader i sysselsättningsgrad, kvinnolöner och avsaknad av omsorg av anhöra. Dessutom jobbat kvinnor ofta i informella sektorn, de har tillfälliga jobb och i olika former av deltid och är därför mycket sårbara. 

Det faktum att kvinnor tar på sig huvuddelen av de oavlönade vårdansvaret i hemmen hindrar kvinnor från att få jobb och de lever därför oftare i fattigdom.

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO), utför kvinnor och flickor 12,5 miljarder timmar med obetalt hem- och omsorgsarbete varje dag, vilket ger dem färre

möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är också så att de utsätts för könsrelaterat våld, trakaserier och övergrepp.

Men när kvinnor har möjligheter, tenderar de att investera mer av sina inkomster i sina barn och familjer vilket förbättrar resultaten för hela hushållet.

Anständigt arbete och socialt skyddsnät är de bästa skydden mot fattigdom och därför

avgörande för att minska risken för kvinnors fattigdom under hela livet. 

Stöd till kvinnors ekonomiska egenmakt bereder vägen för ökad jämställdhet och ekonomisk rättvisa.

Nu startar den årliga Commission on the Status of Women (CSW), för 68:onde gången. FNs medlemsländer möts för att stämma av och gå vidare för mer jämställdhet på alla områden. I år är fattigdomsbekämpning en viktig fråga eftersom så många kvinnor världen över har det oerhört tufft just nu.  

Världen står vid ett avgörande vägskäl för jämställdhet. Globalt lever mer än 10 procent av kvinnorna i extrem fattigdom idag och de är fattigare än män. Framstegen för att utrota fattigdomen måste accelerera för att uppnå målen för hållbar utveckling till 2030 och för det behövs investeringar. För att uppnå jämställdhet och kvinnors egenmakt över viktiga globala mål, inklusive att utrota fattigdom och hunger räcker det inte med fina ord. Vi måste gå från ord till handling.

Under detta avgörande år, när 2,6 miljarder människor går till valurnorna för att lägga sina röster, skulle de kunna kräva högre investeringar i jämställdhet.

Över 100 miljoner kvinnor och flickor skulle kunna lyftas ur fattigdom om regeringar prioriterade utbildning och familjeplanering, rättvisa och lika löner och utökade sociala förmåner. 

Miljontals jobb skulle kunna skapas till 2035 genom investeringar i välfärd och omsorgstjänster. Att minska könsskillnaderna i sysselsättning kan öka bruttonationalprodukten (BNP) per capita med 20 procent i alla regioner.

På CSW68 kommer regeringar, civilsamhällesorganisationer, experter och aktivister från hela världen att komma överens om åtgärder och investeringar som kan stoppa kvinnors fattigdom och främja jämställdhet.

Jag ser fram emot att diskutera med intressanta företrädare och flytta fram positionerna för kvinnors och flickors rättigheter. 

Tillsammans ska vi göra skillnad. 

Internationella kvinnodagen är en dag för reflektion och en dag att påminnas om den ojämställdhet som fortfarande påverkar kvinnors liv och livsval. Förutsättningarna för kvinnor och män, för flickor och pojkar, är inte likvärdiga. Utvecklingen mot jämställda löner står helt still. I år arbetar kvinnor gratis 48 minuter om dagen. Kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden avgörs på hur jämställt det är i hemmen, på att förskolan fungerar och på att omvårdnaden om anhöriga är tillräckligt.

Män äger en klar majoritet av jordens resurser och sitter på den största makten. Det blir extra påtagligt i krig och konflikter. De som redan är utsatta blir mer utsatta, kvinnor och barn drabbas alltid enormt hårt.

Vi som följt Rysslands krig i grannlandet Ukraina är både förfärade och bestörta. Lika upprörande är kriget på Gazaremsan där barn just nu svälter ihjäl. 

Varje livsöde är viktigt och situationen är akut. Det behövs omedelbart stöd och solidaritet för de kvinnor och barn som nu befinner sig på flykt eller fastnat i de brinnande krigen. 

Kvinnors ekonomiska förutsättningar och självbestämmande minskar. Mäns våld mot kvinnor ökar, inte minst det sexuella våldet, både i nära relationer och i krigsföring.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska fortsätta implementeras i det globala förebyggande arbetet. Alla former av sexualiserat våld i krig och konflikt måste förhindras och sanktioner ska kunna införas mot parter som inte erbjuder skydd mot sexualiserat våld i enlighet med FN:s resolution 2467. Svenskt bistånd borde fördelas med jämställdhet i fokus och särskilt stärka kvinnors självbestämmande och ekonomiska trygghet.

Fred, frihet och feminism

Kränkningar av mänskliga rättigheter måste tas på största allvar. Vi behöver alla stå upp för mänskliga rättigheter, vilket faktiskt innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter, idag och alla andra dagar. 

När Forum Jämställdhet hölls för sjunde året i rad år var intresset rekordstort. I två dagar möttes mer än 1200 deltagare i Karlstad. Människor som på olika sätt jobbar för jämställdhet, i sin yrkesutövning eller ideellt, utbytte idéer och kunskap. 

Tyvärr har utvecklingen för jämställdhet stannat av och gått bakåt bland annat på det ekonomiska området. 

Löneskillnaderna minskade länge om än långsamt men förra året ökade de igen för första gången på 15 år. Inkomstskillnaderna mellan könen i Sverige är lika stora i dag som 1995, 23 procent.

Mäns våld mot kvinnor ökar, tydligast mot unga kvinnor och framför allt på nätet. 29 procent av alla kvinnor mellan 20–24 år uppger att de har utsatts för sexualbrott. Våld mot unga kvinnor är fruktansvärt och unga kvinnors ohälsa är mycket oroväckande. 

Det finns en växande grupp unga män som tycker att jämställdheten har gått för långt. Detta är allvarligt särskilt som många tror att jämställdhet ska komma automatiskt med nästa generation, i stället är det precis tvärtom. Det är tydligt att det krävs ständigt pågående arbete för att återta mark för varje generation.

I EU:s senaste jämställdhetsindex syns det att andra länder knappar in på Sverige vad gäller de olika jämställdhetsparametrarna. Vad gäller fördelningen av obetalt arbete har det legat still i Sverige men det har förbättrats i andra länder. 

Det råder stor kris inte minst vad gäller välfärden och den offentliga sektorn. Denna kris drabbar kvinnor hårt då många jobbar inom väldfärdsyrken som exempelvis hälso- och sjukvård liksom barnomsorg och också är beroende av sektorn för sitt lönearbete.

– Både barn- och äldreomsorgen har varit avgörande för jämställdhetsarbetet och nu är krisen i välfärden värre än 1990-talskrisen. Det kommer att drabba alla kvinnor som behöver förskola och annan välfärd för att kunna arbeta, och det drabbar alla kvinnor som jobbar i välfärden också, kommenterade Clara Berglund inför årets Forum jämställdhet.

Svenska Fotbollförbundet fick Svenska Jämställdhetspriset 2024. De prisades för att, tillsammans med damlandslaget, ha tagit stora steg för att fotbollssverige ska bli mer jämställt. De har gjort ett enormt arbete precis som de andra fem finalisterna. 

I år lyftes FN:s globala hållbarhetsmål där jämställdhet både är ett eget mål, och ingår i flera andra av de 17 målen som enligt planen ska vara uppfyllda 2030.  Tyvärr är läget dystert i världen vi ser att krig och konflikter är förödande för jämställdheten eftersom kvinnor drabbas hårt. Det ser vi både i Ryssland krig i Ukraina och kriget i Gaza. Den iranska kvinnorörelsens långa kamp för frihet och läget för afghanska kvinnor och flickor där de rättigheter de hade tillskansat sig har rullats tillbaka efter att talibanerna tog makten i landet i augusti 2021. 

Forum jämställdhet har givit oss kraft att oförtrutet jobba vidare. Det finns många som är ganska ensamma i sina olika organisationer som stretar på med de här frågorna och som möter motstånd från olika håll. 

Efter intensiva jämställdhetsdagar är vi peppade och stärkta, nu jobbar vi vidare, var och en på sitt håll men med ny kunskap och ännu fler kontakter. 

Vi har just tagit del av uppgiften att LOs ordförande Susanna Gideonsson väljer att avgå i samband med kongressen senare i år. Hon har gjort ett fantastiskt arbete både fackförbundet Handels men också på LO där hon är ordförande sedan år 2020. Hon är LOs andra kvinnliga ordförande på de 120 år som LO funnits.

I samband med att jag skrev boken Lyft varandra en guide till halva makten intervjuade jag Gideonsson. Här är ett utdrag av intervjun:

Precis som samhället i övrigt har patriarkala strukturer funnits i arbetarrörelsen och få kvinnor har lyckats ta sig genom glastaket. 

– Vi behöver både mäns och kvinnors synpunkter, åsikter och erfarenheter för att kunna fatta de bästa besluten, säger Susanna Gideonsson.

Hon menar att det ska vara en självklarhet och en hygienfaktor att kvinnor ska ha ledande uppdrag i näringslivet. Inget område i samhället kan vara en frizon från strävan efter jämlikhet. Dessutom har hon med glädje kommit i kontakt med flera kvinnliga chefer i stora bolag.

– Det är både roligare och mer effektivt att förhandla med kvinnor, det blir en annan dimension, en annan ton i samtalen. De är helt enkelt mer engagerade i det de gör och det finns flera undersökningar som visar att företag blir mer lönsamma med mer jämställda ledningar. De blir mer framgångsrika. 

Susanna Gideonsson är stolt över att hennes fackförbund Handels, där hon tidigare var ordförande, var det första förbundet som började med utbildningar i feminism. 

– Visserligen skrämmer ordet feminism vissa, och kanske just därför är det viktigt att fler får klart för sig att det är strukturerna i samhället som måste förändras för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, bemötas på samma sätt och ha samma förväntningar på sig. 

– Strukturer som är hårt rotade drabbar både män och kvinnor. I de stereotypa könsrollerna förväntas män leva upp till machonormen och kvinnor bemöts på ett annat sätt, av både män och kvinnor. Därför behöver män och kvinnor kämpa tillsammans för att förändra detta. 

– Jämställdhet är en självklar del av jämlikheten. Det ska vara samma möjligheter för alla oavsett kön eller härkomst. Tyvärr är det inte så i dag. Kvinnor tjänar mindre, äger mindre, jobbar mycket oregelbundet, tar fortfarande det största ansvaret i hemmet, dör av stressrelaterade besvär från jobbet. 

– Männen tjänar mer och dessutom finns det tydliga siffror på att pappor får högre lön när barnen anländer medan det är tvärtom för mammor. Det kan vi aldrig acceptera, säger Susanna. 

Hon tillägger med emfas att den pandemi som världen gick igenom 2020 och 2021 har fått stora konsekvenser för jämställdheten och hänvisar till rapporten Vi som inte jobbade hemma. 

– Pandemin slår mot hela samhället och som alla kriser slår den värst mot dem som redan har det svårt. Särskilt utsatta är kvinnor i LO-yrken. Det har varken regering, myndigheter eller arbetsgivare tagit tillräcklig hänsyn till. 

Under pandemin ökade arbetsbelastningen och den fysiska ansträngningen mer för arbetarkvinnor än för andra. Möjligheten till återhämtning minskade. Det har varit en ständig brist på arbetskamrater. Fyra av tio har saknat information och upplevt att chefen varit frånvarande. På sikt riskerar det att leda till att framför allt kvinnor hamnar i långvarig ohälsa. Även detta är ett tydligt bevis på att vi måste få ett mer jämställt samhälle. 

Så långt utdrag ur boken Lyft varandra.

Även LOs första kvinnliga ordförande intervjuade jag inför boken De första.

På årets sista dag försöker jag summera intrycken från 2023. Det händer mycket på ett år. 

Det bästa som hänt mig personligen är att jag blivit mormor, det är helt underbart. 

Jag haft möjlighet att resa till bl.a New York för att delta i FNs kvinnokonvention CSW. Jag har varit valövervakare i Bulgarien. Som deltagare i årsmötet för Hamlin Fistula har jag fått besöka sjukhuset i AddisAbeba för förlossningsskadade kvinnor i Etiopien.

Aktiviteterna i UN Women Skaraborg har fortsatt för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor. Därför har även fredagsstrejkerna fortsatt oförtrutet. Som kommunfullmäktiges ordförande bjöd jag in UNIZONs ordförande Olga Persson till Skövde, hon gjorde flera bra framträdanden och satte starkt avtryck. 

Jag har även träffat nobelpristagare i ekonomi Claudia Goldin som finns med i min tredje bok, den första på engelska, You are needed, väldigt spännande. 

Men det är dystra tider med urskillningslöst mördande av barn, kvinnor och män i Palestina. 

Efter Hamas fruktansvärda massaker startade Israels ledare oproportionerligt övervåld mot civilbefolkningen som är chanslösa utan mat, värme eller skydd.

Rysslands krig i Ukraina fortsätter, miljöförstöring och klimatförändringar fortgår utan lösningar i sikte. Gängkriminaliten och oroligheterna fortsätter trots många utfästelser och tal om krafttag. Ekonomiskt är det tufft för många, falukorven är dyrare än någonsin, höga bolåneräntor, ojämlikheten ökar och vi är långt ifrån ett jämställt samhälle fritt från våld. 

En annan värld är möjlig, 2024 måste bli bättre för alla, inte bara några få. 

Så det önskar jag nu;

Gott Nytt År till alla.

Var tredje vecka dödas en kvinna av en man som hon haft en nära relation med. I Sverige anmäldes drygt 24 000 sexualbrott och 38 000 misshandelsbrott mot kvinnor eller flickor, förra året men mörkertalet är stort. Endast 20 procent av våldet polisanmäls enligt uppskattningar av Brottsförebyggande rådet. Mäns våld mot kvinnor är en ständig pandemi som pågår dygnet runt om, året om. Idag på orangeday den 25 november är det FNs dag mot mäns våld mot kvinnor. Byggnader över hela världen lyser orange för att ta ställning mot våldet.

Jag är på väg till Västerås för att delta i en manifestation som representant för UN Women. FN:s jämställdhets organ UN Women arbetar i nära 100 länder för att förebygga och stoppa våld mot kvinnor och flickor. UN Women stödjer arbetet mot våld globalt och nådde närmare tre miljoner kvinnor förra året. 

Nu slumpar det sig så att även Sverigedemokraterna är i Västerås och jag förutsätter att även de poängterar vikten om arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Men det skulle inte förvåna mig om de glömmer av frågan. Vi nås av rapporter om att ärenden om våld mot kvinnor och sexualbrott läggs på hög, och att platserna på skyddade boenden för kvinnor som flyr från våld inte räcker till när platser reserveras för avhoppare från kriminella gäng. Det är helt oacceptabelt. Givetvis måste gängkriminalitet och mäns våld mot män stoppas. Men utan att det går ut över det mest grundläggande arbetet med att skydda våldsutsatta kvinnor och barn. 

Idag lägger polisen ner arbetsgrupper som är specialiserade på mäns våld mot kvinnor där man byggt upp kompetens och metoder för att utreda dessa brott, när detta arbete skulle behöva växlas upp och spridas till resten av landet. 

Nedskärningar i välfärden får enorma konsekvenser på kvinnofridsområdet. Sveriges Kommuner och Regioner larmade redan i våras om att pengarna till skyddat boende inte räcker och att kommunerna kommer att få svårt att leva upp till sitt uppdrag att förebygga och motverka våld mot kvinnor när det saknas finansiering.

Dagens manifestation i Västerås är en av många viktiga aktiviteter som sker under Orangeweek. Den gemnskap vi visar genom alla orange-arrangemang är ett styrkebesked som jag hoppas ger effekt både här och nu och inför framtiden. Ingen kan göra allt, alla kan göra något. Tillsammans gör vi skillnad. 

Orange Week har börjat. Veckan när vi tillsammans manifesterar i orange och tar ställning mot mäns våld mot kvinnor och flickor i Sverige och resten av världen. Världen kommer lysa och kläs i orange som är färgen för optimism och en framtid fri från våld. Hela veckan pågår aktiviteter för att uppmärksamma mäns våld och vikten av att stoppa, förebygga och förhindra. 

Igår fick jag möjlighet att delta på ett frukostmöte där jag talade om hur vi kan förebygga mäns våld, särkilt mäns våld mot kvinnor och flickor. Det går att förändra ett beteende precis som Sverige lyckades förändra synen på barnaga. Att det tidigare var tillåtet och accepterat att slå barn känns numera helt främmande för oss. 1979 var Sverige det första landet i världen som förbjöd våld mot barn, både i hemmet och i skolan. Sedan det blev förbjudet enligt lag har Svenska folket förändrat sina beteenden och flera länder tog efter. Precis som föräldraförsäkringen, debatten om att dela föräldraförsäkringen pågår visserligen fortfarande men allt fler pappor tar tillfället i akt att komma närmare sitt barn och tar sin del av ansvaret för barnets uppväxt. 

Med det vill jag ha sagt att det går att förändra även machokultur. Nu forsätter aktiviteterna fram till den 25 november som är FNs dag mot mäns våld mot kvinnor. 

Våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. En av tre kvinnor utsätts för våld under sin livstid. Detta måste få ett slut och kan förebyggas. 

🧡 Runt om i världen och i Sverige lyser byggnader och platser upp i orange för att manifestera mot våldet och samla in pengar till UN Womens arbete mot våldet.

🧡 Att investera i arbetet med att avskaffa våld mot kvinnor och flickor är ett avgörande steg mot en mer rättvis och jämställd värld för alla.

🧡 #orangetheworld 

#orangetheworld #orangeday #noexcuse #stoppamänsvåldmotkvinnor #enveckafrifrånvåld #orangeweek 

Det är en orolig tid just nu och vi vill påminna om vikten av fred och frihet och vårt gemensamma ansvar att bekämpa våld och terrorism i världen. Vi följer med bestörtning den accelererande våldsspiralen i Israel och Palestina efter Hamas fruktansvärda attacker mot civila. 

De brutala massmord, systematiska våldtäkter och kidnappningar av oskyldiga kvinnor, män och barn måste fördömas. Hamas måste omedelbart frige de kvinnor, män och barn som kidnappats.

Dessutom måste Israel följa folkrätten och undvika att civila dödas. De massiva bombningar som nu genomförs i tätbefolkade områden utan att människor har någon chans att fly är helt oacceptabla. Både Palestinier och Israeler måste få tillbaka framtidstron, de behöver trygghet, mat och förnödenheter omedelbart. 

Samtidigt fortsätter Rysslands fruktansvärda oacceptabla kriget mot Ukraina och det pågår flera krig i Afrika, Afghanistan, Karsmir och Myanmar. Kvinnor utsätts för våldtäkt och sexualiserat våld i dessa krig och konfliktsituationer.

Det urskillningslösa våldet måste få ett slut. Attacker mot civila är aldrig acceptabelt, oavsett vem som utför det. 

Vi måste fortsätta stå upp för solidaritet och värna mänskliga rättigheter. 

Alla folks frihet- kan bli hela världens fred! Vi bör arbeta gemensamt för att främja en värld där alla kan leva i harmoni och respekt för varandras rättigheter. En annan värld är möjlig, en jämställd värld utan våld och förtryck. En värd där vi lever tillsammans i solidaritet, frihet och fred sida vid sida. 

Uttalande antaget av S-kvinnor i Skövde den 31 oktober 2023

Det är en dyster tid just nu och vi behöver mer samarbete inte mindre för att vända den negativa trenden. Det känns som att krigen och terrerorn kommer allt närmare oss. Flera krig, konflikter, kriser och terrorattacker visas i våra flöden om outhärdligt lidande. Vi känner en växande frustration och förtvivlan över det våld som utspelas i vår närhet och som inte verkar gå att få stopp på. 

FN är fortfarande den främsta arenan för att försöka finna och enas kring gemensamma lösningar för arbetet mot en bättre värld. FN är en plattform för gemensam diskussion, diplomati, dialog och samarbete mellan länder men också för samarbete med civilsamhälle och näringsliv.

I krig, kriser och konflikter ökar kvinnors och flickors utsatthet och sårbarhet. En av de allvarligaste konsekvenserna är det ökade sexuella och könsbaserade våldet. Kvinnors kroppar blir alltför ofta vapen i krigsföringen. Därtill har kvinnor ofta sämre tillgång till resurser och är mycket mer ekonomiskt utsatta. Dock är kvinnor och flickor ofta de första som agerar för att de och deras omgivning ska klara sig igenom kriser, som skaffar mat och vatten och som bidrar i samhällsuppbyggnaden.  

Efter de senaste decenniernas framsteg har konflikter och pandemi åter kastat miljoner människor ut i fattigdom. Det skapar klyftor, oro och motsättningar. När biståndsviljan minskar i flera länder måste tillgängliga medel användas så effektivt som möjligt. Motståndskraftiga samhällen byggs bäst genom att investera i till exempel vatten och sanitet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och vaccination för barn. Förebyggande insatser sparar dessutom enligt Världsbanken hundratals miljarder kronor per år. Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling är planen som borde förena världens länder. Det behövs engagemang och krafttag för att Agendan användas i dialog trots världen har så stora klyftor eller kanske just därför.

Läs gärna Alexandra Pascalidous text på FN-dagen  

Det är ingen slump att Märta Stenevi ifrågasätts som ledare just nu eftersom det är en strategi från vissa inför miljöpartiets kongress i november. Att svartmåla en ledare för att personen inte ska får fortsätta är ett känt medel både inom politiken, akademin och näringslivet. 

Mer anmärkningsvärt är det att SVT väljer att lyfta upp frågan i den senaste partiledardebatten. Därför var det bra att både Magdalena Andersson och Ebba Busch sa ifrån. Dessutom är det precis som statsvetaren och författaren Jenny Madestam mycket riktigt påpekar. Nämligen att kritiken mot Stenevi är ännu ett bevis på hur kvinnliga politiska ledare bedöms efter en annan måttstock än deras manliga kollegor.

Nyligen hade vi valrörelse i Sverige, trots att det har hänt mycket är det bara ett år sedan. Eftervalsdebatten visade tydligt att det var frågor som män tycker är viktiga som styr samhällsdebatten, det var en skrämmande insikt att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhet och vem som får sätta agendan.

Detta trots att det är 30 år sedan som varannan damernas diskuterades inom politiken och trots att flera partiledare är kvinnor har vi långt kvar. Kvinnor är gravt underrepresenterade på höga poster. I svenskt näringsliv i dag är 83 procent av alla vd:ar män, 17 procent kvinnor.

I boken De första, intervjuas pionjärer som fotbollsikonen Pia Sundhage, ärkebiskop Antje Jackelén, och mediachefen Christina Jutterström, samt tidigare partiledare såsom Anna Kinberg Batra, Mona Sahlin och Gudrun Schyman. De berättar alla hur de har fått ta kampen mot de manliga strukturerna, synliga och osynliga. Boken kom till för att Magdalena Andersson blev den första kvinnliga statsminister, 100 år efter demokratins införande. Hon lämna posten efter mindre än ett år.

Länge kallades rektor Boel Flodgren vid Lunds universitet för "vår kvinnliga rektor". Agneta Stark, den första kvinnliga professorn i företagsekonomi vid Stockholms universitet, fick inte samma lönepåslag som de manliga doktoranderna. När Gun-Brith Jörestig, Sveriges första kvinnliga bilprovare, skulle anställas 1979 fanns många tveksamheter trots att Gun-Brith var den mest meriterade sökanden.

Varje kvinna som medverkar boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket, har sin egen berättelse, men det finns gemensamma drag. Kvinnorna granskas hårdare än   sin omgivning, får färre chanser att göra misstag än sina manliga kollegor och måste göra bättre ifrån sig för att betraktas som lika bra som männen.

Det är hög tid att bryta könsbarriärerna en gång för alla, och att låta frågor som är viktiga för både kvinnor och män prägla samhällsdebatten – kort sagt att sluta se männen som norm.

Idag anordnade den ambitiösa Europaparlamentariker Carina Ohlsson en fullsatt konferens på hotell Billingen Plaza i Skövde på temat Tillsammans mot människohandel. Det var en otroligt viktig sammankomst mellan polis, kommuner, näringslivet, fackförbund, myndighets Sverige och civilsamhället. Carina Ohlsson började med att visa en kort film från organisationen Talita, som satte fingret på det stora problemet med prostitution och människohandel.

Därefter gjordes en expertrunda och kunskapsinhämtning med fokus på "så här ser det ut", "så här arbetar vi" och "det här behöver göras". 

Polis Christian Frödén, NOA, Verksamhetsutvecklare för människohandel, enheten 

utveckling av brottsbekämpning, tillsammans med Peter Mattsson, NOA, Projektansvarig på gränspolissektionen. De talade om vikten av att kunna skifta glasögon vid 

arbetsplatsinspektioner och att använda sig av andra myndighetskompetenser 

för att nå ett framgångsrikt resultat i deras utredningarbetet. 

Frida Nohlås från Jämställdhetsmyndigheten och det Nationella samordningen mot prostitution och människohandel. Hon lyfte frågan i en nationell kontext samt gav en inblick i statistisk och arbetet mot arbetskraftsexploatering. Personer som utnyttjas i människohandel söker sällan själva stöd och hjälp. De saknar ofta kunskap om sina 

rättigheter och har ett lågt förtroende för myndigheter. Därför behöver vi vara många som upptäcker tecken på utsatthet och agerar om vi misstänker prostitution och människohandel. Personer som utnyttjas i människohandel är brottsoffer som har rätt till skydd och stöd.

Kvinnoorganisationerna Unizon och 1000 möjligheter representerades v Olga Persson, ordförande Unizon och Zandra Kanakaris, generalsekreterare för

1000 möjligheter som driver Ellencentret. 

Unizon och 1000 möjligheter gav en lägesbild över porr och prostitution i Sverige idag. Till det delar de med sig av unga tjejers erfarenheter och hur jourerna arbetar för att stötta och stärka kvinnor och tjejer som utsätts. Tyvärr minskar inte våldet mot kvinnor och det har skett en normalisering inom attityder bland pojkar och män. Sexuella övergrepp är normaliserat inom pornografin. 

Rikard Andersson initiativtagare tillsammans med Carina Ohlsson till dagens konferens. Rikard är snickare och jobbar som ombudsman för LO VästSverige, han har erfarenheter från arbetet med Västlänken och andra stora infrastukturprojekt. Han hävdade att det finns en vit sektor som följer lagar och regler, har relation med fackförbunden och har ofta kollektivavtal. Det finns en svart sektor som är olaglig men det finns också en grå sektor som befinner sig i mellan kriminalitet och ordning och reda. Stora byggen med många arbetare drar tyvärr till sig människohandel med dålig arbetsvillkor, slavliknande förhållanden och prostitution. 

Det blev en mycket livlig och allvarlig diskussion om hur vi ska vända denna negativa trend. 

Förmiddag avslutades med en paneldiskussion mellan representanter från gränspolisen, fackförbundet Byggnads, Volvo Group och organisationen Talita som möter kvinnor i prostitution. 

Vi fick höra om byggnadsarbetare som tjänar 10kr/timmen, kvinnor som utnyttjas sexuellt våld och blir fruktansvärt bemötta av både sexköparna och av samhället. 

Det är ingen tvekan om att denna konferens var oerhört viktig och att vi, alla vi, måste göra mer för att stoppa dessa vidriga handlingar. 

Ett mycket bra initiativ av Carina Ohlsson att vi har så handlingskraftiga politiker som gör skillnad. 

Som ett led i att Skövde kommun uttalat en nollvision mot våld i nära relationer har jag i egenskap av kommunfullmäktiges ordförande bjudit in Unizons ordförande Olga Persson att inledningstala på till kommunfullmäktige den 18/9. 

Unizon är ett riksförbund för 150 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Mäns våld mot kvinnor är inte en isolerad fråga utan angår hela samhället. Unizon arbetar för att alla våldsutsatta kvinnor och barn, samt utsatta unga, ska erbjudas stöd och skydd av hög kvalitet oberoende av livssituation och bakgrund.

Den allra största delen av all misshandel mot kvinnor sker av en bekant till kvinnan och våldet drabbar även de barn som befinner sig i utsatta miljöer där de blir vittnen till våld. Därför behövs en nollvision mot våld i nära relationer i Skövde.  

Årligen dör 20 kvinnor i Sverige till följd av misshandel i nära relation, det är 20 för många och tyvärr det bara en liten bråkdel av alla de kvinnor som utsätts för våld, misshandel, övergrepp och våldtäkter av män i deras närhet.

I Skövde anmäls över 50 fall av misshandel i nära relation varje år. Men det finns ett stort mörkertal då de allra flesta inte anmäler förövaren, det blir för känsligt och svårt, många kvinnor till och med vänjer sig vid övergreppen. I BRÅs nationella kartläggning av brott i nära relationer uppgav endast 3.9 procent av de utsatta att de polisanmält händelsen eller någon av händelserna.   

I Skövde kommun kan mer göras för att förebygga våld i nära relationer. Fler utbildningsinsatser behöver genomföras. Redan i förskolan och skolan behöver det förebyggande arbetet börja. Alla kommunens verksamheter borde ha kunskap om våld i nära relationer för att kunna agera förebyggande, uppmärksamma när någon blir utsatt och uppmana till att reagera vid oro om våld. 

Fler enheter kan bli än bättre på att sätta in insatser vid tidiga varningssignaler. 

Skövdebostäder gör en god insats genom "Våga bry dej", med informationen som spridits i hyreshus och hos boende. Alla kommunens verksamheter borde arbeta mot våld i nära relationer, vilket till allra största delen är mäns våld mot kvinnor. 

I samband med Olga Perssons visit i Skövde ska hon även besöka Utväg Skaraborg, Kvinnohuset Tranan, ha möte med kommunens enhetschefer och träffa representanter från civilsamhället och organisationer som jobbar mot mäns våld mot kvinnor. 

Vi ser fram emot Olga Perssons besök på måndag.

Monica Green 

Kommunfullmäktiges ordförande i Skövde

Den allra största delen av all misshandel mot kvinnor sker av en bekant till kvinnan och våldet drabbar även de barn som befinner sig i utsatta miljöer där de blir vittnen till våld.   Årligen dör 20 kvinnor i Sverige till följd av misshandel i nära relation. Trots många fall av misshandel finns det ett stort mörkertal då de allra flesta inte anmäler förövaren, enligt BRÅ är det knappt 5% av våldsutsatta som anmäler.

Det kan göras betydligt mer för att förebygga våld i nära relationer och utbildningsinsatser behöver genomföras. Alla kommunens verksamheter ska ha kunskap om våld i nära relationer för att kunna agera förebyggande, uppmärksamma när någon blir utsatt och uppmana till att reagera vid oro om våld. 

Det måste gå att bli än bättre på att sätta in insatser vid tidiga varningssignaler. Skövdebostäder gör en god insats genom "Huskurage/Våga bry dej" med informationen som spridits i hus och hos boende. Alla kommunens verksamheter måste arbetet mot våld i nära relationer lyftas mer.  

Vi måste göra det vi kan för att stoppa våld i nära relationer. Genom att arbeta med en nollvision mot mäns våld mot kvinnor prioriteras dessa frågor.

Nyligen (19/4)  antogs delvis en socialdemokratisk motion i Riksdagen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor i Sverige. Det innebär bland annat krav på kommuner, på samarbete mellan polis och kommunala hyresvärdar för att grannsamverkan ska förstärkas och våld i hemmet ska identifieras lättare. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor behöver komma in i gymnasieundervisningen för att skapa en ny norm kring att prata om patriarkala strukturer. Idrottsrörelsen, kulturen, föreningslivet har en stor roll att ta i det förebyggande arbetet. 

UNIZON och FNs jämställdhetsorganisation, UN Women jobbar kontinuerligt med HeForShe, Orangeday och föreläser för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Kvinnorna – som får gömma sig, byta personnummer, placera om barnen i nya skolor, flytta ständigt, inte kan skaffa jobb, inte kan uppsöka vård tryggt, inte kan ha ett normalt liv – ska inte bli svikna av samhället.

Även om åtgärder har vidtagits så som hårdare straff för män som misshandlat kvinnor och höjt anslag till kvinno- och tjejjourer samt skyddade boenden så går det att göra mer.

 Det är viktigt att mer fokus läggs på det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Det är här nollvision kan göra stor skillnad med syftet att höja den generella kunskapsnivån och samla samhällets samtliga sektorer i en kraftfull motattack. 

Det förebyggande arbetet måste förbättras och förmåga att upptäcka våldsutsatthet.  Arbetet mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel är tålamodsprövande, långsiktigt och uthålligt arbete. 

Därför är det både nödvändigt och viktigt att starta arbetet med en nollvision.