Rapport från FNs kvinnokommission CSW67 i New York, USA, som pågick 6–17 mars 2023.
Kvinnokommissionen lyder under FNs ekonomiska och sociala råd och har till uppgift att övervaka och stödja genomförandet av Pekingförklaringen och handlingsplanen för den på olika temaområden. CSW är FNs näst största årliga evenemang efter generalförsamlingen. 

Temat för årets möte var hur innovationer, teknisk utveckling och utbildning i den digitala tidsåldern kan bidra till jämställdhet och stärkandet av kvinnors och flickors rättigheter. FNs generalsekreterare och António Guterres inledde konferensen stark med att medlemsländerna måste ta ett större ansvar för att jämställdheten inte ska backa ytterligare. Han sa bland annat att det kommer att ta 300 år innan vi når jämställdhet i världen om vi inte ökar takten. Jämställdheten i världen är inne i en stor backlash. Vi måste öka takten, komma med konkreta åtgärder, styra om så att även kvinnor gynnas av utvecklingen.

UN Womens högsta chef Sima Baous var tydlig med att vi tillsammans måste stimulera utvecklingen att man tänker på genus på de tekniska utbildningarnas högre nivå. Men det handlar också om vanliga kvinnors tillgång till tekniken.  

Det behövs konkreta åtgärder i alla FNs medlemsländer och att var och en tar ansvar för sitt. UN Women gör en mängd insatser i för flickor och kvinnor Ukraina, Afghanistan, Iran, Jordanien, Vietnam, Syrien, Turkiet, Namibia, Rwanda, Swaziland, Senegal, Nigeria, Syd och Centralamerika men det behövs hela tiden göras mer i takt med att klyftorna ökar och jämställdheten försämras.

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg höll Sveriges och EUs linjetal i generalförsamlingen. Hon medverkade också på teman så som "En jämställd värld med teknologi, digitalisering och artificiell intelligens – vad är vår färdkarta?", där strategiska utmaningar för att uppnå jämställdhet i den digitala tidsåldern diskuterades.

Ofta lyfts det svenska jämställdheten upp som framgångsrikt. Tyvärr finns det inget jämställt land i värden och den nuvarande svenska regeringen har valt att nedprioritera jämställdhetsarbetet och den feministiska utrikespolitiken.

På 8 mars den internationella kvinnodagen fylldes FNs generalförsamling av engagerade deltagare från både civilsamhället och representanter från regeringar. Flera talare bland annat Sima Baous belyste: Stoppa våld mot kvinnor i global solidaritet, Innovation och teknisk förändring, utbildning i den digitala tidsåldern för att uppnå jämställdhet och stärka alla kvinnors och flickors egenmakt.

ILO anordnade ett seminarium om hur digitalt teknik och simulatorer ska kunna användas mer inom omsorgen. Simulatorn skulle kunna hjälpa till att bygga skräddarsydda investeringar för vårdpolitik och tjänster som förenklar och förbättrar tillgängligheten inom vården och samtidigt främja jämställdhet och icke-diskriminering.

Till skillnad från den Svenska regeringen bedriver Kanada fortsatt en uttalat feministisk utrikespolitik och fokuserar i sitt internationella utvecklingssamarbete på att främja jämställdhet. De anordnade flera seminarier bland annat ett om hur feminismen ska klara sig i kriser och konflikt.  

Många driver FNs krav i resolution 1325 att kvinnor ska vara delaktiga i fredsförhandlingarna, konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsuppbyggande. Att främja fred och säkerhet och öka kvinnors roll i det konfliktförebyggande arbete. 

Förutom UN Womens många event och seminarier var Sveriges Kvinnoorganisationer som vanligt mycket aktiva och med fokus på sexuella och reproduktiva rättigheter. Fokus sattes på handeln med kvinnors kroppar i surrogatindustrin. Globalt samarbete för att minska efterfrågan på prostitution och människohandel, samt hur pornografi innehåller och inspirerar till våld mot kvinnor.

Dessutom medverkade Sveriges Kvinnoorganisationers generalsekreterare Clara Berglund på i ett event om ekonomisk jämställdhet livet ut som arrangerades av Nordiska ministerrådet.  Sveriges Kvinnoorganisationer anordnade också ett event om jämställdhet kopplat till grön omställning, innovationer och artificiell intelligens i samarbete med Luleå Tekniska Universitet och Winnet Sverige. 

Den tekniska utvecklingen innebär många möjligheter, men tyvärr även en mängd nackdelar så som sexuella trakasserier, övergrepp, utpressning och att kvinnors kroppar säljs och utnyttjas. Därför var det både viktigt och angeläget att årets CSW i New York belyste hot och hat som drabbar kvinnor och flickor på nätet.  Flera andra frågor diskuterades så som: Sexuella och reproduktiva rättigheter och arbetet med att få stopp på om trakasserier och övergrepp på nätet, hbtqi rättigheter, religiösa aktörers roll, stopp för människohandel och ekonomisk självständighet.

Några av punkterna som drevs var

• Att fördöma att våldtäkt och sexuellt våld används som krigsvapen i väpnade konflikter, särskilt den pågående användningen i Rysslands omotiverade angrepp mot Ukraina och i andra konflikter som till exempel i regionen Tigray i Etiopien. 
• Att fördöma alla former av könsrelaterat våld, däribland nätvåld, samt alla former av könsrelaterad diskriminering, då dessa är människorättsbrott som förhindrar att det uppnås jämställdhet och därmed riktigt jämlika samhällen.
• Att framhålla behovet av att underlätta och öka kvinnors tillgång till information och utbildning världen över, däribland i naturvetenskap, teknik och ekonomi, och därmed ge dem bättre kunskaper, kompetens och möjligheter.
• Att framhålla behovet av att säkerställa universell och fullständig tillgång till information på internet om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, däribland rätten till säker och laglig abort, och att säkerställa stabila processer som förhindrar att personuppgifter används mot personer som söker abort.
• Att se till att all politik i samband med den gröna omställningen tar hänsyn till könsspecifika behov och inte inverkar negativt på kvinnor, flickor och personer med andra könsidentiteter.
• Att upprepa att kvinnors ekonomiska oberoende och egenmakt är avgörande för att uppnå jämställdhet och garantera kvinnors rättigheter. 
• Att förespråka kraftigare reglering av onlineplattformar, med särskilt fokus på att skydda kvinnors rättigheter och undanröja könsrelaterat våld på nätet.

HJÄLP. Rysslands krig i Ukraina förvärras dagligen och vi tar ständigt del av rapporter om offer och sönderslagen infrastruktur. Den ryska militära attacken slår familjer i spillror. Människor tvingas fly för sina liv.

Nu har Forum Jämställdhet dragit igång, digitalt denna gång men starkt och innehållsrikt.

Under två dagar ska vi diskutera jämställdhet, lyssna på fenomenala talare och ta del av inspirerande idéer för ett mer jämställt Sverige och konstruktiva förslag för halva makten och hela lönen. 40 programpunkter uppdelade i tre spår med olika inriktningar med målet att gå från ord till handling. 

Det är viktigt att samlas, även om det är digitalt, för att dela erfarenheter för att på så sätt flytta fram positionerna.

Givetvis står Agenda 2030 i fokus, det vill säga FN:s globala agenda för hållbar utveckling. Jämställdhet är en förutsättning för och en del av arbetet för hållbar utveckling. Visserligen är mål nummer 5 ett eget mål för Jämställdhet i Agenda 2030, men ska även genomsyra de andra 16 målen.

Det går inte att bortse från det dystra år vi har bakom oss när covid-19 drabbat hela välden. Fler män än kvinnor har blivit svårt sjuka och dött, men det är till stor del kvinnor som genom sitt betalda och obetalda arbete har burit oss igenom pandemin. Sällan har behovet av investering och förstärkningar av välfärden varit så tydligt som nu. Mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat sådant, ökar när kvinnor och flickor isoleras med sina förövare utan möjligheter att ropa på hjälp och fly. I den ekonomiska kris som följer på pandemin har många förlorat sina jobb och hårdast drabbas de som redan har en osäker ställning på arbetsmarknaden, oftast de med kort utbildning från andra delar av välden och i synnerhet kvinnor. 

Det var en mycket stark inledning av årets Forum för jämställdhet och sedan fick jag 

förmånen att ta del av Katarina Bergs intressanta beskrivning av hur Spotify genomfört delad föräldraledighet globalt. Det var fantastiskt imponerande som fler företag borde ta efter.

Det behövs både kraft mod för att dels se att världen inte är jämställd och vilja göra något åt det och detta bådar gott när mycket annat dystert. 

Slag, sexuella övergrepp och misshandel i hemmen men också kränkningar, begränsningar och kontrollbehov är våld. En av tre kvinnor och flickor i världen utsätts för våld. Ändå blir det alltid större rubriker när våldet sker på öppen gata än när våldet sker i hemmen. Förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av en nära anhörig och det finns ett enormt mörkertal om hur utbrett våldet är. Dessa våldsbeteenden vi aldrig kan acceptera. 

Våld mot kvinnor och flickor pågår i hela världen, i alla länder, alla religioner, alla kulturer. Förutom den enskildas lidande kostar det samhället enorma resurser. Miljontals kvinnor och flickor trakasseras, våldtas, dödas, diskrimineras på grund av sitt kön. Våldet tar sig olika uttryck, genom fysiskt och psykiskt våld men i många länder också genom lagstiftningar och myndigheter som vill begränsa kvinnors rättigheter.                                                                                                                                                               Under Coronapandemin har restriktioner lett till en alarmerande ökning av våld i hemmet. FN ser en ökning med 30 % av våld i hemmet världen över. 

 Den 25 november är det orange day dvs FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor. Den fastslår att våld mot kvinnor är ett hinder för samhället juridiskt, socialt, politiskt och i ekonomisk mening.                                                                                                                                                       Under dagen lyser kända byggnader över hela världen orange och i Sverige och det sker en mängd aktiviteter för att ta ställning mot våld och motverka den destruktiva machokulturen i grunden.  

2020 är Orange Day extra viktigt att uppmärksamma då rapporter från FN visar att covid-19 pandemin lett till en global ökning av våld i hemmet. I områden där människor lever under svåra förhållanden och i trångboddhet blir detta extra tydligt. Risken för att förövare ska utöva makt och kontroll över sin partner ökar. Kvinnor som befinner sig i karantän eller har svårt att lämna hemmet till följd av strängare restriktioner får även svårare att söka stöd utifrån. 

FN och UN Women uppmanar regeringar världen över att ta sitt ansvar och vidta faktiska åtgärder mot våldet. UN Women Skaraborg har en utställning, DÖD i NÄRA RELATION, möten och event denna dag men i år tvingas vi till andra lösningar för att uppmärksamma dagen. Vi har uppmanat alla kommuner i Skaraborg att lysa upp byggnader i orange. Byggnader kommer att lysa orange i Töreboda, Lidköping, Skövde, Falköping, Grästorp och på flera håll i Skaraborg denna viktiga dag. 

Vi uppmanar alla att manifestera mot våldet mot kvinnor och flickor i världen! 

UN Women Skaraborg

Monica Green, Anita Andersson, Josefine Olsson, Moa Mannesson, Kayda Lazar, Tamara Wendin

Den 24 oktober är det FN-dagen. Högtidsdagen som inrättades för att främja FN:s syften fred, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. I år uppmärksammas också FN:s 75-årsjubileum.

Efter andra världskriget togs initiativ till att starta Förenta Nationerna . För att samverka och tillsammans motverka fler krig. Att krig och konflikter ändå pågått visar på komplexiteten för fredsskapande åtgärder och utmaningar med att människor ska hålla sams. Världens ledare skulle ha träffats i New York tidigare i år, men generalförsamlingen hölls på distans pågrundav pandemin. Då konstaterades att vår värld ännu inte är den värld som grundarna hoppades på för 75 år sedan. Det är stora utmaningar vi står inför så som växande klyftor, fattigdom, hunger, väpnade konflikter, terrorism, osäkerhet, klimatförändringar och pandemier. Det visar inte minst covid-19 och de enorma problem som det dragit med sig. 

Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av pandemins socioekonomiska effekter, samtidigt gör de själva en enorm insats för miljontals människor genom att ge undervisning, vård och omsorg, både i och utanför hemmet.  Dessutom vittnar rapporter från hela världen om en kraftig ökning av könsbaserat våld då kvinnor som utsätts för våld i hemmet isolerats tillsammans med sina förövare under pandemin.

Var tredje vecka dödas en kvinna i Sverige av sin man och var femte misshandel som polisanmälts hittills i år har skett i en nära relation. Totalt har närmare 9 000 kvinnor polisanmält våld i nära relation hittills i år, enligt de senaste siffrorna från Brottsförebyggande rådet. Det är uppenbart att mäns grova brottslighet mot kvinnor kräver lika kraftfullt politiskt agerande och operativa åtgärder som mäns brottslighet mot andra män.

Alla länder och medborgare borde ta FNs  uppmaningar mer på allvar. Det handlar om

1. Fred, säkerhet och nedrustning.

2. Hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning.

3. Mänskliga rättigheter, jämställdhet  och demokrati. 

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett världens mest översatta dokument, till närmare 500 språk och dialekter.

Deklarationen innehåller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Den inleds med: Alla människor är födda fria och har lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Att FN fyller 75 år i år är ett tillfälle för oss alla att ta oss an de utmaningar vi står inför. Det är ändå möjlighet både när det gäller miljö, klimat och det eskalerande våld. Utmaningarna kräver i allra högsta grad globalt samarbete. De globala mål som  FNs medlemsländer anslutit sig till måste respekteras. 

Det är dags att gå från ord till handling. Tillsammans kan vi göra skillnad. 

UN Women Skaraborg

Monica Green

Josefin Olsson

Anita Andersson

Kayda Lazar

Tamara Wendin

Det har hänt mycket på dessa 75 år som FN funnits. Trot stora problem, utmaningar och påfrestningar har det skett stora framsteg för fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. För 5 år sedan togs ännu ett stort steg när medlemstaterna kunde enats om Agenda 2030 med de 17 globala målen för hållbar utveckling. En gemensam strategi med målet att bland annat utrota hunger och fattigdom, uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män och säkra att den globala konsumtionen och produktionen blir hållbar. 

Med Coronaepedemin gör att tiotals miljoner kastas tillbaka i fattigdom och att miljontals arbetstillfällen går förlorade. För kvinnor och flickor ökar utsattheten för våld i hemmet när de blir tvingade till att leva 25/7 med sin förövare. Detta kan inte på något sätt accepteras. Dessutom försämras mödravården och flickor tvingas till barnäktenskap med sexuella övergrepp och förtida graviditeter som följd. 

När skolor stänger, utbildning försenas eller uteblir och ungdomsarbetslösheten är hög försämras ungas möjlighet till försörjning. 

Därför har FN, nationerna och alla medborgare ansvar att agera för att vända den negativa trenden.

Agenda 2030 är ett utmärkt verktyg att använda eftersom det består av 17 mål och en mängd delmål för socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. 

Mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljömässiga mål måste respekteras. Ingen kan göra allt, alla kan göra något, vad kan du göra?

I år har vi egentligen mycket att uppmärksamma så som att FN firar 75 år. Att det är 25 år sedan kvinnokonferensen när Pekingplattformen fastslogs med att mänskliga rättigheterna även är kvinnors rättigheter. Det är 20 år sedan resolution1325 antogs, med uppmaningen att kvinnor ska delta i fredsförhandlingar eftersom det blir bättre resultat då. Dessutom är det 10 år sedan FN startade sin jämställdhets organisation UN Women.  

Men detta är också året då världen kämpar mot en pandemi. Även om coronaviruset slår mot alla drabbas vissa grupper och individer hårdare än andra. Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av pandemins socioekonomiska effekter, samtidigt gör de själva en enorm insats för miljontals människor genom att ge undervisning, vård och omsorg, både i och utanför hemmet.  Dessutom vittnar rapporter från hela världen om en kraftig ökning av könsbaserat våld då kvinnor som utsätts för våld i hemmet isolerats tillsammans med sina förövare under pandemin.

Kvinnor och flickor är sedan tidigare utsatt för våld och övergrepp. Enligt FN utsätts omkring 4 miljoner små flickor årligen för könsstympning som innebär att delar av deras könsorgan skärs bort. Det sker ofta utan bedövning, med verktyg som en glasskärva eller en metallbit. Dessutom gifts 33 000 flickor bort – varje dag. Det betyder att 12 miljoner flickor varje år berövas sitt eget liv, riskerar att utsättas för sexuellt våld och att bli mamma innan de är fysiskt och mentalt redo.

Kvinnor och flickors utsatthet beror bland annat på brist på utbildning, patriarkala strukturer, skadliga traditioner/sedvänjor och fattigdom.  Så visst ska vi uppmärksamma att det är 75 år sedan FN startades men dessutom borde vi sätta större fokus på uppdragen. Fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter är lika viktiga idag.

Det är 75 år sedan andra världskriget och nationerna gick samman för att förhindra kommande krig. På lördag är det FN-dagen och därför kan vi passa på att uppmärksamma det globala samarbetet och vikten av gemensamma lösningar.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett världens mest översatta dokument, till närmare 500 språk och dialekter.

Deklarationen innehåller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Den inleds med: Alla människor är födda fria och har lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Dessvärre har detta året i samband med covid-19 tryckt mycket av strävanden tillbaka. Fattigdomen har ökat och klyftorna har vidgats, mäns våld mot kvinnor har ökat och terrorismen sätter många i skräck. Utmaningarna kräver mer globalt samarbete, inte mindre som en del populister påstår. 

 Denna FN-vecka är ett tillfälle för oss alla till eftertanke och inse att vi på allvar måste ta oss an de utmaningar vi står inför. De globala mål som FNs medlemsländer anslutit sig till måste respekteras. För att inte deppa ihop om att det finns nationella krafter som vill stoppa huvudet i sanden så kan jag ändå konstatera att det finns många som står upp för gemensamma lösningar. 

Nu är det tre år sedan Metoo briserade i Sverige. Hashtaggen #Metoo tog fart i samband med att skådespelaren Alyssa Milano, bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too". Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin.  Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematisk nedtystande.

Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater och filmbranschen med uppropet #tystnadtagning, sedan vidare till ett hundratal branscher med egna hashtaggs så som #underytan, #slutvillkorat,#medvilkenrätt, #akademiuppropet,

#givaktocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer osv, osv.

Metoo-rörelsen fick snabbt stor medial uppmärksamhet i Sverige och jämfört med många andra länder som inte kommit lika långt med jämställdheten. Det är t.ex inte förrän alldeles nyligen som #Metoo tog fart i Danmark. Det finns säkert många bottnar och förklaringar men förmodligen har en feministisk rörelse i Sverige inneburit en större öppenhet, än i många andra länder, att tala om dessa strukturella problem. Troligen finns ett oerhört stort mörkertal i de flesta länder  och att det till och med anses normalt med "en klapp i rumpan".

En tillgång för #metoo-rörelsen är erfarenheten av att organisera sig, vilket de många olika uppropen, baserade på yrke eller andra delade erfarenheter, visar tydligt.

Det kollektiva berättandet i #metoo bidrog till att fler vågade bryta tystnaden och sätta ord på sina erfarenheter.  Tyvärr medförde Metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, det är definitivt inte acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustrationen. Även jag utsattes av sexuella trakasserier i Riksdagen, men valde att bagatellisera. 

I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst. Jag har tolkat det så att kvinnor och män vill inte att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått höra är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer.

Frågan är bara hur vi ska fortsätta belysa, uppmärksamma och motarbeta sexuella trakasserier? UN Women Sveriges kampanjer #tasnacket och #HeForShe är två exempel på hur vi ska bryta sexistiska kommentarer och lägga ansvaret där den hör hemma. TV-serien Björnstad är ett exempel på hur idrotten måste ta sitt ansvar, jag har visserligen "bara" läst boken av Fredrik Backman ännu men den var oerhört stark. 

Ett annat bra initiativ är SSU och S-kvinnors gemensamma #jaganmäldealdrig där många vittnar om att otryggheten på jobbet för att många aldrig vågar berätta.

En sak är säker, vi får aldrig tystna och aldrig gå tillbaka till tiden innan Metoo. Kampen mot sexuella trakasserier, hot och våld är långt ifrån över. 

Det är så frustrerande att ta del av uppgifterna om att våld mot kvinnor ökar ännu mer i dessa Coronatider. För många kvinnor har situationen redan innan pandemin varit fruktansvärd, och nu när de tvingas stanna hemma hos våldsbenägna män blir det ännu värre.  

Nu måste alla hjälpas åt för att få stopp på detta elände. 

Därför välkomnar jag att FNs generalsekreterare António Guterres uppmanar till omedelbara åtgärder för att agera mot de alarmerande och stigande antalet fall av våld i hemmet som drabbar världens kvinnor och flickor som en konsekvens av COVID-19. 

- Fred är inte bara frånvaron av krig. Kvinnor i isolering till följd av COVID-19 utsätts 

för våld på platsen där de borde vara som tryggast: i hemmet, säger António Guterres och fortsätter

- Jag vädjar om fred i alla hem runt om i världen.

Guterres uppmanar alla regeringar att prioritera kvinnors säkerhet i deras arbete mot pandemin. 

Kombinationen av ekonomisk och social stress på grund av pandemin som begränsar rörelsefrihet har lett till dramatiskt ökning av antalet kvinnor och flickor som drabbas av våld och övergrepp. Även före spridningen av COVID-19 visade statistiken att en av tre kvinnor i världen har utsatts för våld under livstid.

Våld mot kvinnor och flickor är ett globalt problem, problematiken drabbar både utvecklade och fattigare ekonomier. Världshälsoorganisationen rapporterar att våld mot kvinnor har flera förödande konsekvenser på deras reproduktiva och mental hälsa. Kvinnor som utsatts för fysiskt eller sexuellt våld löper dubbelt så stor risk att drabbas av depression. 87 000 kvinnor i världen dog under 2017 och mer än hälften blev mördade av en partner eller familjemedlem. Våld mot kvinnor är en reell och fruktansvärd dödsorsak.

Det nuvarande mer ansträngda läget för både sjukvården och andra myndigheter begränsar ytterligare deras möjlighet att svara på och ta hand om ökningen av våld i hemmet. 

Guterres uppmanar därför alla regeringar att inkludera förebyggande åtgärder som berör våld mot kvinnor som en viktig del i deras nationella svarsplaner på COVID-19. FN och UN Women har tillsammans tagit fram rekommendationer på åtgärder som regeringar kan vidtas.  

Läs mer: https://news.un.org/en/story/2020/04/1061052 

 Det är tillsammans vi för skillnad, det visar inte minst den nyligen avslutade Musikhjälpen, som i år lyckats att samla in 50 miljoner kronor på temat Sex är inte ett vapen.  Det är fantastiskt vad mycket värme, kärlek och engagemang det finns i hela landet.

UN Women jobbar på flera sätt på många håll i världen för att bl.a. avskaffa sexuellt våld i konflikt.

Allt för många har utsatts för sexuellt våld världen och det måste precis som i många andra frågor ske betydligt mycket mer arbete för att förebygga sexuellt våld. Dessutom får vi inte blunda för grundorsaken dvs bristen på jämställdhet.

Sexuellt våld används i krig och konflikter som en strategi för att splittra familjer och samhällen. Det tar sig uttryck genom våldtäkter, flickor som används som sexslavar, tortyr, trafficking- våldtäkt i krig är ett krigsbrott.

Alla väldens länder, ledare och FN måste intensifiera arbetet för att gå slut på sexuellt våld i konflikt, de utsatta måste få upprättelse. Kvinnor och flickor måste  tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Sist men inte minst är det fred världen behöver. 

Slag, sexuella övergrepp och misshandel i hemmen men också kränkningar, begränsningar och kontrollbehov är våld.  1 av 3 kvinnor och flickor i världen utsätts för våld, det är allvarlig kräkning av de mänskliga rättigheterna och ett stort globalt samhällsproblem.

Förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av en nära anhörig. Det är oacceptabelt.

Våld mot kvinnor pågår i hela världen, i alla länder, alla religioner, alla kulturer. Miljontals flickor och kvinnor trakasseras, våldtas, dödas, diskrimineras på grund av sitt kön. Det sker genom fysiskt och psykiskt våld men också genom lagstiftningar och myndigheter som vill begränsa kvinnors rättigheter.

Den 25 november är det FNs internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor, även kallad Orange Day. Dagen är till för att uppmärksamma den allvarliga frågan men framför allt för att uppmana till handling.

Tillsammans kan, och måste vi ändra de strukturer som gör det möjlig att våld mot kvinnor fortsätter. Attityder, jargonger och föreställningar om maskulinitet, könsroller och sexualitet leder till misshandel av olika slag.

FN och regeringar i alla länder måste göra mer för att få till nödvändiga genomgripande samhällsförändringar som leder till att förebygga, förhindra och stoppa våldet. 

Alla företag och arbetsgivare i Sverige borde inse problemet som inte bara är ett lidande för individen, kvinnan, barnen. Konsekvenserna av våldet har omedelbara och långvariga fysiska och psykiska konsekvenser för kvinnors hälsa. Dessutom innebär våld mot kvinnor stora ekonomiska påfrestningar för samhället på grund av ökande kostnader för sjukvård och rättsväsende samt minskad produktivitet då kvinnor kan hindras från att arbeta till följd av våldet. Under 2018 kostade våld mot kvinnor i Sverige 45 miljader kronor (Källa: EIGE ).

Våld mot kvinnor angår alla eftersom det finns bland vänner grannar och och på arbetsplatser, det handlar om civilkurage. 

UN Women arbetar över hela världen på olika sätt för att motverka det sexuella våldet i konflikter och krig bl.a. genom stöd till nationella handlingsplaner mot det sexuella våldet - nu i över 80 länder, med forskning och teknisk support, resolutioner i FN:s säkerhetsråd, skickliga experter och insamling för direkt omgående stöd och hjälp under senare år bl.a. i Kongo, Jemen, Jordanien - flyktinglägret Za’atari och för Rohingya-kvinnor och flickor i flyktinglägret Balukhali, Cox Bazar i Bangladesh. 

UN Women Sverige arbetar med utbildning för att förändra den destruktiva machokulturen. Med initiativet HeForShe, har fler män, både beslutfattare, idrottsföreningar och förebilder ställt upp mot våldet.

Var och en av oss kan och ska ta ansvar för en tryggare tillvaro. 

Inte en enda kvinna eller flicka ska behöva bli utsatt misshandel, hot eller förnedring.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Tillsammans gör vi skillnad 

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) står som värd för 2019 Stockholms Forum om fred och utveckling på temat "Från krishantering till fredsbyggande för att uppnå synergier".

Ofta kräver hot om våld, våldsavbrott och krig omedelbara åtgärder och ingripanden. Men fredsbyggande är ett mycket långsiktigt och tålmodigt arbete. 2019 Stockholmsforum ska problematisera dilemmanat med snabb respons å ena sidan och den långsiktiga vision som krävs för att uppnå en hållbar fred å andra sidan.

 Stockholmsforumet ska se hur humanitärt bistånd, säkerhetssvar, utvecklingssamarbete och fredsbyggande kan få synergieffekter till hållbara lösningar. 

Här på Münchenbryggeriet samlas aktörer som arbetar med stabilisering och de som arbetar med humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande. 

Det startade starkt genom fantastiska inledningar av Jan Eliasson ordförande för SIPRI, biståndsminister Peter Eriksson , Dr Sima Samar ordförande för Afghanistan Independent Human Rights Cunsil och Peter Maurer ordförande för internationella röda korset.  Nu ska vi snart dela upp oss i parallella diskussioner om fredsbevarande insatser, matprogram, säkerhet och jämställdhet mm  

Jag säger som vanligt ingen hållbar fred om inte kvinnorna involveras. Så visst håller devisen Fred, frihet och feminism även här.

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.


Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Vasaskolans elever om alla barns chans till utbildning
Vi i Sverige ser det som en självklarhet att alla ska ha chans att gå i skolan. Många tänker inte ens på att det varit kamp i Sverige för en jämlik skola för alla.
I går var jag på Vasaskolan i Skövde och pratade med elever om att det finns 263 miljoner barn runtomkring i världen som inte går i skolan. Av dessa är det flickor den allra största delen.


Den allra främsta orsaken är fattigdom. I många länder slukar skolavgifterna upp till en tredjedel av en familjs inkomst och föräldrarna har helt enkelt inte råd att skicka barnen till skolan. Flickor kan inte gå till skolan när de har mens för att de inte har mensskydd, det finns inte toaletter och det är väldigt långt att gå på osäkra vägar till skolan. Flickor behöver stanna hemma för att sköta hushållssysslor osv.

Besöket på Vasaskolan var en del i ”100 miljoner kampanjen” som är en global mobilisering av unga som syftar till att utrota barnarbete och säkerställa att alla unga får utbildning.

Inspirerad av styrkan från tidigare barnslavar i Indien och i samarbete med nobelpristagare och världsledare försöker kampanjen lyfta unga som vill engagera sig.

Vi talade om bistånd, insamlingar, eget engagemang, kunskapsutbyte mellan skolbarn i olika delar av världen. Dessutom diskuterade vi skatter, fördelning, solidaritet och många andra spännande frågor. Jag berättade att jag träffat Fredspristagaren Kailash Satyarthi som kämpat med livet som insats för att få barn till skolan barnarbete.

Dessutom fick jag chansen att ha en fördjupad diskussion med lärarna om deras viktiga jobb och om hur de ser på skolans utmaning de kommande åren. Vasaskolan i Skövde har en god stämning, engagerade lärare och elever som hjälps åt för att skoltiden ska bli så inspirerande som möjligt.

Tisdagskvällen ägnade jag åt FN:s globala mål: Agenda 2030 - från ord till handling.


Sveriges arbete med att genomföra FN:s 17 mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, tar nu fart på allvar. Vi i Riksdagen behöver ta hänsyn till målen i vårt dagliga arbete i såväl utskott som i möten med andra delar av samhället. Genomförandet kräver att kommuner, landsting, näringslivet, civilsamhället och andra aktörer involveras. Vi ser naturligtvis fram emot 2030- delegationens arbete som snart presenteras. Men i kväll fördjupade vi oss extra i de globala målen, Agenda 2030s principer med hjälp av Concord. http://www.concord.se

Vi diskuterade utmaningar kopplade till Sveriges politik för global utveckling som verktyg för genomförandet, och hur olika politikområden berörs av målen. Jag är naturligtvis intresserad av alla målen men brinner lite extra för mål fem dvs det som handlar om jämställdhet eftersom jag är ordförande i UN Women Nationell Kommitté Sverige. Sveriges feministiska utrikespolitik är ett ta verktyg och ger oss möjlighet till många samtal både i och utanför landet.

Sverige har goda förutsättningar att uppfylla alla 17 målen, samtidigt som det finns flera utmaningar där Sverige behöver ta ytterligare steg, inte minst när det gäller hur svensk politik påverkar människor och miljö utanför Sveriges gränser.

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

I kväll hade UN women nationell kommitté Sverige en diskussion med några av våra medlemsorganisationer om de globala målen 2030.
Det blev ett mycket intressant och givande möte och ett första steg till samarbete för att få ut mer av FNs 17 mål för en bättre framtid i hela världen.
Vi fokuserade mest på mål nr 5 dvs målet om jämställdhet även om flera av målen innehåller krav på jämställdhet mellan män och kvinnor.

Jämställdhet uppnås när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordnade maktposition i förhållande till män och pojkar måste upphöra.

Våld mot kvinnor och flickor drabbar individen, samhället och utgör ett hinder för jämställdhet och utveckling. Därför måste männen ta sitt ansvar bl.a genom Heforshe Pojkar måste få veta hur de ska uppföra sig. Vi berättade om hur Heforshe ska utvecklas ytterligare under hösten.

I kväll har vi även diskuterat hur vi vill att Sverige ska jobba för att uppnå målet och processen dit. Det var kul att få träffa några av medlemsorganisationerna och det var extra kul att lyssna på våra duktiga styrelseledamöter Johanna Lundin och Sofia Ekarv, de är verkligen suveräna på att berätta om UN womens verksamhet.

Vi diskuterade även hur sociala normer och sedvänjor som sanktionerar ojämställdhet och våld mot kvinnor och flickor kan förändras. Dessutom funderade vi på vad regeringen kan göra ytterligare för att uppnå målen och hur NGOs ska få muskler att genomföra målen.

Helt enkelt en bra kväll som gav mersmak.