Monica Greens blogg

Just nu pågår en konferens mitt i Medelhavet, närmare bestämt på Malta, som handlar om flyktingsituationen i världen. Det är IPU som arrangerar konferensen tillsammans med Malta.
IPU som är en union mellan parlament i världen kan naturligtvis också bidra bättre än hittills för att få ordning och reda i mottagandet.

Det är regeringarna i respektive länder som tar besluten i denna viktiga fråga. Nu när parlamentariker från olika länder träffas kan vi konstatera att 2015 har satt djupa spår i de flesta länder.
I en del länder har parlamentarikerna använt människor oro i sina valkampanjer och piskat upp rasistiska stämningar, på så sätt har det sedan politiskt sett blivit nära nog omöjligt att välkomna fler människor på flykt. Andra länder har jobbat på och försökt göra sitt bästa.

Tyskland, Sverige och Frankrike tog emot flest asylsökande 2015 men länderna med kust mot Medelhavet får av naturliga skäl hantera fler båtkatastrofer. Människosmugglare har lurat förtvivlade människor och sedan försatt dem i ohållbara situationer.

Flyktingar är människor som flyr från väpnade konflikter eller förföljelse. Migranter är inte under dödshot utan flyr t.ex pga fattigdom och miljöproblem. Alla människor måste behandlas med respekt och värdighet. Migranters mänskliga rättigheter måste respekteras. Samtidigt krävs det att flyktingar ges en rättslig process på grund av deras utsatta situation.

Konferensen tar upp helt avgörande frågor så som delat ansvar, solidaritet samt ordning och reda i mottagandet. Vi lyssnar på representater från olika flyktingorganisationer, på Frontex, på UNHCR, på UNESCO och på parlamentariker från olika länder.

Dessutom presenterades återigen den handbok som IPU och MR-kontoret tagit fram åt parlamentariker om mänskliga rättigheter.

Förhoppningsvis kommer vi lite närmare lösningar genom att träffas i stället för att skylla på varandra.

Världen har blivit mer orolig. Spänningarna mellan öst och väst har ökat och vi lever med ett konstant terrorhot. Polariseringen har ökat både mellan länder men också i länder. Vi ser korruption, vanstyre, radikalisering och konflikter – och de tvingar människor på flykt.

Andra dagen på IPU i Sankt Petersburg ägnade jag till stor del åt kommittén för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ledamöter i utskottet kunde konstatera att det märkligt nog känns ännu mer angeläget nu än för bara några år sedan.

Det krävs ett kontinuerligt arbete för demokrati och trygghet för att klara en jämställd fri från våld. Vi måste ha bra förutsättningar för näringslivet och fler arbetstillfällen. Vi kan göra skillnad för miljö och klimat om vi samarbetar och stöttar de som vågar gå före.

Detta är pågående arbete just nu men måste oförtröttligt pågå med uthållighet och långsiktigt. Det är därför det är så viktigt med internationellt samarbete. Vi behöver tala med varandra, diskutera och umgås för att förstå varandra.

Välfärden, som förskolor, skolor och valfrihet, måste försvaras. Flickor och pojkar måste få gå i skolan, en skola som är generell och inte drillar extrema åsikter.
Vi behöver bevara och utveckla det organiserade arbetslivet som är ett fundament för några av de viktigaste delarna som varit framgångsrika för att öka tryggheten i världen. Små skillnader mellan människor, hög sysselsättning, jämställdhet och maktbalans mellan arbete och kapital är framgångsrecept.

Snart ska vi rösta om "särskilt brådskande ämne", senare i kväll är vi kvinnliga ledamöter inbjudna av Talman i Ryska överhuset Valentina Matvienko. Det ska bli intressant.

Min vana trogen fortsätter jag att blogga om mina resor och möten med IPU. Denna gång från Sankt Petersburg. Den globala församlingen för världens parlament, Interparlamentariska unionen (IPU), håller sin höstsession i Sankt Petersburg den 14 - 18 oktober. Vi ledamöter i IPU möts två gånger per år i dessa stora sammanhang men vi har också mellanliggande kommitté möten och fältresor.

Det är det 137:e mötet i ordningen och över 2 300 personer väntas delta. Fokus ligger på fred och utveckling, nedrustning, kärnvapenfrågor samt hur man i större utsträckning involverar den privata sektorn i genomförandet av de nya hållbarhetsmålen.

Temat för generaldebatten är främjandet av kulturell mångfald och fred genom dialog mellan olika kulturer, religioner och trosinriktningar.

Vi i den svenska IPU-delegationen har planerat att ha möten med Afghanistan, Irak och Marocko. Vi har också förebett studiebesök som vi ska göra här i Sankt Petersburg med fokus på bland annat jämställdhetsfrågor, HBTQ och mänskliga rättigheter i Ryssland.
Vi ska beskriva den svenska genderbudgeteringen och fortsätta driva på i den feministiska utrikespolitiken.
Vi ska medverka vid ett seminarium om rättighetsperspektiv hos personer med funktionshinder, ett samarbete mellan svenska och tyska generalkonsulaten i Sankt Petersburg.

Det kommer som vanligt bli intensiva, hektiska, intressanta och förhoppningsvis positiva dagar.
Fortsättning följer.......

Det här är IPU
En global organisation för självständiga staters parlament. IPU bildades 1889 och verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, hjälper till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt, och fungerande parlament. IPU har 173 medlemsländer, Sveriges riksdag har varit medlem i samarbetet sedan 1894.

Tisdagskvällen ägnade jag åt FN:s globala mål: Agenda 2030 - från ord till handling.


Sveriges arbete med att genomföra FN:s 17 mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, tar nu fart på allvar. Vi i Riksdagen behöver ta hänsyn till målen i vårt dagliga arbete i såväl utskott som i möten med andra delar av samhället. Genomförandet kräver att kommuner, landsting, näringslivet, civilsamhället och andra aktörer involveras. Vi ser naturligtvis fram emot 2030- delegationens arbete som snart presenteras. Men i kväll fördjupade vi oss extra i de globala målen, Agenda 2030s principer med hjälp av Concord. http://www.concord.se

Vi diskuterade utmaningar kopplade till Sveriges politik för global utveckling som verktyg för genomförandet, och hur olika politikområden berörs av målen. Jag är naturligtvis intresserad av alla målen men brinner lite extra för mål fem dvs det som handlar om jämställdhet eftersom jag är ordförande i UN Women Nationell Kommitté Sverige. Sveriges feministiska utrikespolitik är ett ta verktyg och ger oss möjlighet till många samtal både i och utanför landet.

Sverige har goda förutsättningar att uppfylla alla 17 målen, samtidigt som det finns flera utmaningar där Sverige behöver ta ytterligare steg, inte minst när det gäller hur svensk politik påverkar människor och miljö utanför Sveriges gränser.

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

Det var med bestörtning som vi i Riksdagens IPU-delegation tog del av Sveriges Radios Ekots inslag om elitpolisstyrkan RAB:s dödsskjutningar i Bangladesh.

Om uppgifter stämmer så är det både upprörande och fullständigt oacceptabel. Bangladesh står inför ett ökat terroristhot, vilket oroar både investerare, polisen och politikerna i landet. Samtidigt tycks detta också vara en förevändning för att kunna oskadliggöra journalister och oppositionella.

Fundamentala rättsstatliga principer kan inte åsidosättas genom att polisen utför dödsskjutningar eller använder sig av andra utomrättsliga metoder. 

Alla som gjort sig skyldiga till brott måste lagföras och detta måste givetvis gälla såväl poliser som terrorister. 

En förutsättning för att kunna lyckas med att bekämpa terrorism är att åtgärderna är så träffsäkra och effektiva som möjligt och att oskyldiga inte drabbas. Annars riskerar terrorism i stället öka.

Rättsstatliga principer ska följas och beslut ska fattas i demokratisk ordning. Det är endast på det sättet det går att nå framgång på lång sikt.

Besökt UN Women i Bangladesh.

UN Women beskrev sitt arbete med att få Bangladesh mer jämställt och sitt arbete med att stötta kvinnor på olika sätt. Under de senaste fem åren har de gjort stora framsteg bland annat att minska våld mot kvinnor, främja ekonomisk egenmakt, öka antalet kvinnor i ledande ställning och ökat politiskt deltagande.

UN Women Bangladesh jobbar med att få bra kontakter med beslutsfattare. De jobbar också tillsammans med andra biståndsorganisationer med andra NGOs vilket vi på Svenska kallar ideella organisationer. Naturligtvis samarbetar de med övriga inom FN-familjen så som UNHCR och UNICEF med flera. Några program och projekt de lyfte upp var stödet till kvinnor med handikapp, samarbete med idrottsföreningar och hjälp till självhjälp för kvinnor i fattiga områden.

Ett område vi talade mycket om var mäns våld mot kvinnor, sexuellt ofredande och övergrepp. Vilket tyvärr är mycket vanligt, även om UN women i Bangladesh gjort skillnad är det fortfarande helt oacceptabla vidrigheter som kvinnor utsätts dagligen för.

Tyvärr leder männens och pojkarnas ovärdiga beteende till att flickor och kvinnor vill vara för sig själva. De vill ha egna rum, egna klasser, staket, egna platser i bussarna eftersom de är rädda för pojkar och män.
Denna samhällskultur innebär också att många tror på barnäktenskap. Hela samhällen har inbillat sig att om flickorna gifter sig tidigt blir de skyddade. Men det leder till att dessa flickor föder barn i tidig ålder och kan ändå inte gå utanför hemmen utan att vara rädda. De blir bara ännu mer isolerade.
Att komplikationer med tidiga graviditeter leder till livslånga lidanden och mödradödlighet tycks sakta sakta sjunka in i medvetandet i samhället i stort. Antalet barnäktenskap har sjunkit men från en mycket hög nivå.

Under flera år har Bangladesh gjort framsteg både när det gäller tillväxt och kvinnors deltagande i samhällslivet. Fler flickor läser vidare, kvinnor jobbar, det finns förskolor även om de är sällsynta och det finns fler kvinnor på ledande positioner.

Det är väldigt, väldigt långt kvar till jämställdhet i Bangladesh men UN Women och andra organisationer kämpar på för att visa på goda exempel. Det går att göra skillnad men det är ingen kvick-fix. Utbildning, upplysning och uthållighet är vad som gäller.

Foto från UN Women Bangladesh

IPU 136th Assembly in Dhaka, April 2017 my speech
”Act now for adolescents: The role of parliamentarians in promoting adolescent health and well-being”
Today, more than 88 percent of teenagers and young adults live in the developing world. This means that the vast majority of young people don’t have access to good health care and often no health care at all.

While this poses serious problems for both girls and boys, the lack of good health care has greater impact on girls, and in particular for girls in the poorer regions of the world. In fact, the teenage years are a very sensitive time in a woman’s life. It is a time when her body begins to get sexual attention, which makes her more vulnerable to sexual abuse, child marriage, early pregnancy and HIV infections.

These are all serious health problems if you are a young girl living in the least developed parts of the world. Complications in pregnancy and childbirth are some of the main causes of death among young girls in ages 15-19, both in the least developed world and in the developing world.
Because young girls are at high risk for sexual abuse and rape, and have limited access to contraceptives, they are also at a greater risk of contracting HIV.

Lack of hygiene is another big problem. Access to clean water and to acceptable sanitary facilities are also crucial to girls in particular. In other words, if you are born as a girl, in many parts of the world, you are destined to live an unfortunate life with serious health risks.

Of course, this is unjust. Neither gender, nor age or where in the world you live should determine your right to a healthy life. This is a basic human right.
As parliamentarians, it is our responsibility to act, to ensure that adolescents have access to good health care.

To overcome the health problems young girls are facing, it’s important that we make sure that a feminist perspective is implemented in health policies. I'm impressed of UN Women's work for women and girls health and support that IPU should cooperate more whit UN Women.

We need to invest more in reproductive and sexual health, sexual education and increase access to information about these issues. In Sweden this is part of our national curriculum.

This is important not only because it’s a question of human rights but also because it means that girls can continue to go to school and later on become financially independent. It is a well known fact that when women and girls are given the chance to receive an education it has great benefits for the whole society.

This is why ensuring young girls well-being and lifting them out of poverty means lifting the world out of poverty. Together we can change the world and give girls a better start in life.

Thank you!

De syr dina jeans
Idag på tredje dagen i Bangladesh har vi besökt en textilfabrik utanför Dhaka.
Det är ett äventyr att ta sig fram i trafikstockningen där bilar, bussar, cyklar, gående, lastbilar, djur trängs i en oändlig röra som rör sig ryckigt framåt.
Efter några timmar var vi framme vid fabriken Natural Denims Ltd. Vi startade med ett möte med mycket engagerade och kamplyssna kvinnor från fackföreningen. De hade förhandlat, tagit ansvar och kommit fram till ett tvåårigt avtal som de var hyfsat nöjda med. Avtalet innehöll en rad saker utöver lönen, det handlade om betald barnledighet (16 veckor), sjukledighet, semester, raster mm mm.
Det var positivt att få se goda exempel på att det går att förbättra för textilarbetarna. För det finns många arbetsplatser som inte alls har kommit så här långt.

Vi gick omkring i fabriken och fick se hur de skar ut, sydde, stentvätttade, ångade veck och gjorde jeansen så slitna som konsumenterna vill ha dem nu för tiden.
Vi hade diskussion med fabrikens ägare och manager, samt företrädare för Bangladesh Garments Manufacturers and Exporters Association

Dessutom hade vi intressanta samtal med H&M:s landchef Gustaf Asp
Och vi fick en Presentation av det Sverigestödda ILO-projektet om social dialog

En höjdpunkt på denna resa.

Här är det, tidiga morgnar och sena kvällar och många spännande möten med intressanta människor från hela världen, som gäller. Men det är bara bra eftersom vi vill uträtta mycket.
Som idag när stormötena har kommit i gång samtidigt som kommittéerna pågår, så då gäller det att springa emellan för att få vara med om så mycket så möjligt.

En av dagens höjdpunkter var talet av Kailash Satyarthi, fredspristagaren från Indien som varit med om att frita och hjälpa 80.000 barnarbetare i tegelbruk, mattfabriker och glasindustrier. Han är märkt av strapatserna och har själv blivit utsatt för ett brutet ben, en krossad ryggkota, en bruten axel och en huvudskada. Hans medarbetare har till och med dödats av skruppelfria arbetsgivare som vill fortsätta utnyttja barnslavar.


På 1980-talet arbetade han för barnens rättigheter och motsatte sig högljutt barnarbete. FN:s barnkonvention antogs 1989.

Kailash Satyarthi är en stor förebild och en hjälte som tagit kampen när andra har tittat bort av ren bekvämlighet. Hans budskap är att barn ska enligt lagen gå i skolan, inte arbeta. Jag lägger till att arbeta ska föräldrarna göra. För det är märkligt att arbetslösheten är hög i många av länderna som utnyttjar barnarbetare. Barnen utnyttjas som slavar och föräldrarna är arbetslösa.
Så kan vi inte ha det. Arbetet går ständigt vidare, men tack vare Kailash Satyarthi har många barn fått en drägligare tillvaro.

Första dagen i Bangladesh
Nu har Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårsession startat, denna gång är vi i Dhaka, Bangladesh. På dagordningen står bl.a ökat samarbete för politisk, ekonomisk och social rättvisa.

Sammanlagt kommer cirka 650 parlamentariker hit från 132 länder att delta i IPU-församlingen, inklusive mer än 50 talmän, Sveriges talman Urban Ahlin kommer också att delta. Han tycker att IPU ett bra tillfälle att lyfta fram frågor om hur vi som parlamentariker kan bidra till en bättre värld.

Vi kommer att behandla viktiga frågor om minskad ojämlikheten inom och mellan länder, med särskilt fokus på utsatta grupper som barn, kvinnor och fattiga. Jag passade på att på det förberedande kvinnomötet lyfta just kvinnors utsatthet pågrund av fattigdom, förstockade traditioner och fattigdom.

I kväll ska vi få möjlighet att lyssna på barnrättsaktivisten och fredspristagaren Kailash Satyarthi.

Vi kommer också få möjlighet till en rad studiebesök med fokus på aktuella frågor i Bangladesh. Vi ska bl.a besöka en textilfabrik textilindustrin där vi vill fördjupa oss i arbetarnas rättigheter. Vi vet att 80 % av de som jobbar inom konfektion är kvinnor, att de är underbetalda och tvingas stå ut med misshandel eller se på när andra kvinnor blir slagna på jobbet.

Dessutom ska vi få ta del av vad UN Women uträttar i Bangladesh och andra NGO:s om arbetar med jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige har jag varit extra angelägen om att dessa besök arrangeras.

Viktiga, intressanta och intensiva dagar som just har startat.

Skriv inläggstext 

Påväg till Dhaka
I Bangladesh bor 165 miljoner människor på en yta en tredjedel så stor som Sverige. I huvudstaden Dhaka bor 17 miljoner män och kvinnor. Det är trångt, fattigt och segregerat.

Drygt 65 % bor på landsbygden och lever på jordbruk. Textilindustrin har de flesta arbetstillfällena men lönen är låg, betydligt lägre än i grannlandet Kina.

Kvinnorna som är fattigast får utstå våld både i hemmen och på arbetsmarknaden. Enligt UN women har 87 % av kvinnorna upplevt (sett eller blivit utsatt för) våld och misshandel på jobbet.

Nu är jag påväg dit för att delta i IPUs årliga kongress men också för att besöka textilindustrin och träffa UN women. Det ska bli en otroligt intressant vecka och jag hoppas att jag får tid att blogga några rader varje dag om mina intryck.