Monica Greens blogg

I dagarna lägger Sveriges första kvinnliga ärkebiskop ner staven för att gå i pension.

När hon började läsa teologi hade hon aldrig mött en kvinnlig präst. Sedan gick Antje Jackelén hela vägen och blev den första kvinnan att bli ärkebiskop för Svenska kyrkan.

Antje Jackelén är uppvuxen i Tyskland, i en familj där den kristna tron och bibelberättelserna var närvarande. Efter gymnasiet började hon läsa teologi, och som student fick hon ett stipendium att gäststudera i Uppsala under ett år, sedan blev hon kvar i Sverige. 

Hela Uppsala domkyrka exploderade av jubel när hon togs emot som ärkebiskop 2014, och när jag strax efteråt kom till Almedalen kunde jag inte ta många steg förrän någon kom fram och gratulerade. "Tänk att kyrkan fick en kvinnlig ledare före staten" var en kommentar hon fick.

Ärkebiskopen beskriver i boken De första- kvinnorna som spräckte glastaket om utmaningar som hon upplevt de åtta åren på ämbetet.

Hon konstaterar att män och kvinnor som förekommer i den offentliga debatten mäts med olika måttstock.

− En man som framhärdar i sin uppfattning beskrivs som att han står stadigt och är en sann ledare, medan en kvinna får höra att hon använder sig av härskarteknik och inte kan ta kritik.

Antje Jackelén, vill tro att kompetens går före kön, men menar att kvinnor på höga poster i den kyrkliga sfären blir mer synliga än männen, på gott och ont.

− I många ekumeniska sammanhang är det glest med kvinnliga ledare, och då sticker du ut och får bättre möjlighet att göra din röst hörd. Men att sticka ut innebär också att prestationstrycket ökar. Du utmanar patriarkatet, och om du misslyckas drabbar det alla kvinnor.

Det var intressant att träffa Ante Jackelen, hon har mycket erfarenhet att dela med sig av. Även de andra 20 kvinnorna som Anna Nyberg och jag har intervjuat har otroligt många spännande och fascinerande skildringar i boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket. Läs mer om den här: 

https://www.greenkontakten.se/kategori/14/de-forsta.html

Naturligtvis blev jag förvånad över att vi socialdemokrater gjort upp med moderaterna och Kristdemokraterna i en valteknisk samverkan för att utgöra en majoritetsledning av Skövde. Det är inget jag sticker under stol med att de två partierna inte är mina förstahands val. 

Det har alltid känns tryggare att söka samband med såväl miljöpartiet, vänsterpartiet, Centern och liberala eftersom vi oftast haft liknade syn på hur framtidsfrågor ska lösas. 

Med det sagt vet de flesta om den situation som uppstått i samband med valet i september. Att mandatperioden skulle bli stökig blev tydligt när SP och SD fick vardera 9 mandat. Det är partier som inte alls varit tydliga med att alla ska ha rätt till heltidsarbete för att nämna något exempel.

I det läget blir jag stolt över att vi som största parti i fullmäktige med 16 mandat är beredda på att ta ansvar i en stökig situation när det blir otydligt om vems budget som ska gå igenom och vilka prioriteringar som ska styra. 

Skövde behöver investera i välfärden, i förskolan, skolan och fritidshemmen, det innebär att vi måste bli en bättre arbetsgivare. 

En jämlik skolmiljö är nödvändiga för Skövdes alla skolor det ger förutsättningar för trygghet och kan även höja skolresultaten. Även förskolan och fritidshemmen är oerhört viktiga för att våra barn ska få en trygg uppväxt. Det behövs mer personal inom äldreomsorgen för att öka kvalitén och förbättra arbetsmiljön. Alla ska givetvis erbjudas heltid med goda arbetsvillkor för att kunna behålla personal och klara av att rekrytera ny personal.

Det behöver finnas ett tydligt politiskt fokus och inte på stökiga beslutssituationer. I överenskommelsen mellan S, M och KD finns vården, skolan och omsorgen med som prioriterade frågor.  Fler arbetstillfällen, fortsatt satsning på utbildning, näringsliv och fler bostäder är drivkrafter för utveckling och tillväxt i Skövde och i Skaraborg. 

Då är det bra med en stabil ledning men givetvis kan vi aldrig vara nöjda.

 

Jämställdhet, förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, ett rikt kulturliv, fritidsaktivitet och föreningsliv är frågor som behöver bli tydligare i det fortsatta arbetet för att ge trygghet till alla Skövdebor.

Kortsagt är jag förvånad, stolt men inte nöjd men tillsammans kan vi göra vårt Skövde bättre!

Humanitär kris och flyktingkatastrof, klimatkonsekvenser och en ny säkerhetspolitisk karta i norra Europa – hur har FN hanterat den svåraste konflikten i Europa sedan andra världskriget? Jag ska är påväg till Svenska FN-förbundets seminarium på FN-dagen den 24 oktober handlar om kriget i Ukraina. Ryssland invaderade den 24 februari 2022 grannstaten och FN-medlemmen Ukraina. Den ryska attacken mot Ukraina är en attack på FN-stadgan, internationell rätt och krigets lagar och har med 141 röster mot 5 fördömts av FN:s generalförsamling. 

Det blir ett mycket intressant seminarium om kriget i Ukraina, FNs uppdrag och fredsarbete. Förutom ordförande Annelie Börjesson medverkar både Jan Eliasson och den nya utrikesministern Tobias Billström. Den senare har just avskaffat den feministiska utrikespolitiken. Trots att världen behöver mer feminism och jämställd, inte mindre. 

Jag skriver i min bok Lyft varandra en guide till halva makten om FN. 

Förenta Nationerna, bildades efter andra världskriget 1945. Redan 1948 antogs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ett av världens mest översatta dokument. Den sex sidor långa texten har översatts till mer än 500 olika språk och dialekter. Deklarationen består av 30 artiklar som bland annat tar upp ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor.

"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap" lyder artikel 1 i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, formulerad under ledning av Eleanor Roosevelt. Som var FN:s första första ordförande för Förenta Nationernas kommission för mänskliga rättigheter var Eleanor Roosevelt den drivande kraften vid skapandet av "Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter" 1948.

Nu är det dags igen för att ta nya tag med fred, feminism och mänskliga rättigheter. 

I veckan har Sveriges första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson lämnat Regeringskansliet trots att socialdemokraterna som största parti gått fram i valet den 11 september. Hennes 11 månader som statsminister gjorde starkt intryck i denna stökiga tid och oroliga omvärld. I boken De första- Kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag skrivit finns naturligtvis Magdalena Andersson med. 

Här följer ett utdrag: 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta politiska makten. När det målet äntligen är nått har den nya ledaren verkligen satts på prov och både fått visa tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Magdalena Andersson säger att hon alltid tagits på stort allvar och inte har känt sig ifrågasatt på grund av sitt kön. Det har till och med känts angeläget att inte prata om de manliga strukturerna just för att det inte ska slå tillbaka.

Men hon har också varit feminist så länge hon vetat vad ordet innebär, det vill säga att ha nått insikten om att kvinnor som grupp är underordnad männen som grupp, och att vilja göra något åt det.

− Det finns alltför många tydliga exempel på orättvisor, ojämställdhet och lågavlönade kvinnor. Det är fortfarande så att kvinnor tar större ansvar för hem och familj och får sämre löneutveckling och i slutänden lägre pension, säger Magdalena Andersson.

– Välfärd är det starkaste verktyget vi har för att skapa jämställdhet. Det är tack vare vår välfärd som kvinnor kan arbeta och ha en egen inkomst, vilket är en förutsättning för att kunna välja sin egen väg i livet. Att ha en jämställd livspartner underlättar också livspusslet.

På det faktum att kvinnor ofta befinner sig i lågbetalda yrkeskategorier reagerar Magdalena Andersson med ilska.

– Det är inte så att kvinnor söker sig till lågbetalda yrken, tvärtom, yrken blir lågbetalda just för att många kvinnor jobbar där.

− För att lyckas skapa jämställdhet behöver vi fokusera på förändringen av själva strukturerna. Det är provocerande att insinuera att det är kvinnornas egna fel och att det bara skulle vara att rycka upp sig, söka jobb med högre lön och jobba hårdare. Det är betydligt mer komplicerat än så, och hela samhället måste ställa upp för ett mer jämställt yrkesliv.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder men det finns mycket kvar att göra, konstaterar Magdalena Andersson. − Varenda kvinna i Sverige ska själv kunna välja sitt liv. Det handlar inte minst om den självständighet som kommer med en egen inkomst för utrikesfödda kvinnor som i alltför stor utsträckning står utanför arbetsmarknaden. Om dessa kvinnor får mer makt över sina egna liv, om de lär sig svenska och tjänar egna pengar, då får de också möjlighet att välja sin egen väg i livet. Med en egen inkomst kommer möjligheten att bestämma själv.

Magdalena Andersson kröner raden av kvinnor inom socialdemokratin och arbetarrörelsen som kämpat för rättvisa villkor och jämställdhet. Under 1990-talet var Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström Socialdemokraternas mest synliga kvinnor.

När Magdalena Andersson var ny inom statsrådsberedning- en fanns också tongivande kvinnor som Lena Hjelm Wallén, Ingela Thalén, Anna-Greta Leijon och Anita Gradin.

− Det var kvinnor som gjorde stort intryck och visade att det går att bryta de manliga normerna, och jag har ännu en förebild, berättar statsministern.

− Chiles tidigare president Michelle Bachelet har varit en förebild för mig under många år. Hon var ensamstående mamma, ateist och kvinnlig president i ett katolskt land. Det är imponerande.

Det blev ett gemensamt vrål från alla kvinnor som på något sätt trakasserats sexuellt och fått nog.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten, finns ett särkilt kapitel om #metoo. 

Här är ett kortare utdrag.

Skådespelaren Alyssa Milano bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too" – något som skedde i samband med rapporteringen om att Hollywoodproducenten Harvey Weinstein anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin. Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematiskt nedtystande.

Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater- och filmbranschen med upp- ropet #tystnadtagning och sedan vidare till ett hundratal branscher med egna has- htags; #underytan, #slutvillkorat, #medvilkenrätt, #akademiuppropet, #givakt- ocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer för att nämna några.

Att metoo-rörelsen fick större medial uppmärksamhet i Sverige än i många andra länder finns det säkert många bottnar och förklaringar till, men förmodligen har en stark feministisk rörelse i Sverige inneburit en öppenhet för att tala om dessa strukturella problem. Det tog exempelvis ytterligare tre år innan metoo tog fart i Danmark.

I svenska medier beskrevs metoo som något positivt, en folkrörelse och kamp mot maktstrukturer. Tyvärr medförde metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, vilket definitivt inte är acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustration.

Enligt en EU-rapport från 2014, baserad på svar från 42 000 kvinnor i 28 länder, ligger Sverige med 46 procent i topp när det gäller fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor och allra högst gällande sexuella trakasserier, 81 procent.

I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst angående sexuella trakasserier, metoo och övergrepp, trots att jag mött flera kvinnor som har egna starka upplevelser av vad som pågår. Jag har tolkat det så att kvinnor och män inte vill att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer. Vid avslöjanden blir det inte bara dålig stämning för stunden, den kan innebära förlorade affärer.

På många håll i Sverige och i världen uppfattas det fortfarande som självklart att kvinnor är ett objekt, ett byte, och att hon ska finna sig i det. Mycket tyder på att machoattityderna finns kvar i stora delar av samhället, trots metoo, att alldeles för lite har hänt som förändrat synen i grunden.

Kampen fortsätter……

Just nu står flickor och unga kvinnor på barrikaderna i Iran och strider för sina rättigheter och mot orättvisor. Globalt är flickor ofta är en av de mest diskriminerade grupperna, både som barn och för deras kön. Men flickor och unga tjejer har ofta ett stort engagemang i frågor om rättvisa, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Klimataktivisten Greta Thunberg och förespråkaren för flickors utbildning Malala Yousafzai är två av världens mest kända och inspirerande unga tjejer. Bakom dem står miljoner andra flickor redo att förändra världen. Runt om i världen diskrimineras flickor från dagen de föds, ibland redan i magen. Flickor får ofta mindre eller sämre mat, mindre omsorg och vård och riskerar till och med att överges – bara på grund av sitt kön. De nekas skolgång, ses som ekonomisk börda och gifts bort. På den Internationella Flickdagen den 11 oktober arrangerade UN Women Sverige ett event om flickors situation och roll i världen. Om utmaningar som flickors utbildning och barnäktenskap, pålagda könsroller och kroppsnegativa ideal. Men också om flickors engagemang och aktivism och flickors som en otrolig resurs för framtiden.

Under ledning av UN Women Sveriges ordförande Alexandra Pascalidou fick vi lyssna på enastående representanter från organisationer som lyfter flickor och kvinnor.  Där fanns Shilér Al Fouadi – SheLeadsHere-ambassadör och ung kvinnorättsaktivist, Jason La Torre – Kanadas ambassadör till Sverige, Mariann Eriksson – Generalsekreterare PLAN International Sverige och Mina Billing som är styrelseledamot i UN Women Sverige och en av 100 000 i Sverige som har rötter i Iran. Mina följer upproren i Iran genom bekanta och kunde förmedla vreden till oss. Dessutom fick vi lyssna till Maria Arneng – Generalsekreterare för Hello World – en organisation som arbetar för att få in fler flickor i tech och digitalt skapande och flera andra engagerade tjejer som fanns i publiken delade med sig av sina erfarenheter och kunskaper. 

Budskapet var att vi alla kan göra mer för att stå upp för jämställdhet, flickor och kvinnors rättigheter i världen. Dessutom får vi inte glömma att jämställdhet i Sverige inte är för given. Jämställdheten har kommit långt i Sverige, men vi är inte ett jämställt land och de framgångar som genomförts har varit efter hårt motstånd och kan lätt gå förlorat. Därtill är mäns våld mot kvinnor ett av våra största samhällsproblem i världen och i Sverige.

Mahsa Amini, 22 år, arresteras av moralpolisen när hon tillsammans med sin bror kom upp från tunnelbanan i Teheran. Hon tvingades in i en bil och fördes bort för att lite av hennes hår var synligt, att hon bar sin slöja på fel sätt. Något som hänt tusentals kvinnor före henne. 

Män styr kvinnornas liv med inskränkande lagar och regler. Slöjtvånget kränker kvinnors rättigheter varje dag. De förnekas den grundläggande rättigheten att själv välja hur de vill klä sig, hur de vill leva. Även i hemmen styr de patriarkala strukturerna. I Iran har gifta kvinnor inte rätt att neka sin man sexuellt umgänge, våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet. Det finns inget förbud mot våld mot kvinnor i hemmet. Mammor förlorar vårdnaden över sina barn. För skilsmässa krävs mannens samtycke, och kvinnors vittnesmål är endast värt hälften av en mans i domstol.

Efter Jina (Mahsa) Aminis död pågår landsomfattande protester i Iran. Upproret är ett svar på den iranska regimens hårda förtryck av sitt folk. Protesterna slås just nu brutalt ner av iranska myndigheter. Med livet som insats bränner kvinnor sina slöjor och klipper sitt hår. Trots säkerhetsstyrkornas vedergällning står folket upp för sin rätt till frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Att se Irans kvinnor gå i täten är imponerande och ger en strimma hopp. Deras mod och målmedvetenhet väcker beundran och handlingskraft som ger eko världen över. 

Irans kvinnor har fått nog, och omvärlden måste göra allt vi kan för att stötta deras kamp. De reaktioner och protester vi ser på många håll i världen är välkommen men det krävs mer. Redan 1979 kom FNs Kvinnokonvention The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW) till, den trädde ikraft 1981, det är över 40 år sedan. Målet med kvinnokonventionen var att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor. Enligt konventionen ska alla stater som antagit konventionen garantera att kvinnor och män har samma rättigheter. Ändå pågår detta förtryck fortfarande, det är helt oacceptabelt. 

Det krävs både mot, handling och reaktioner. Ingen kan gör allt men alla kan göra något. 

Vi kan alla stå upp för en medsyster.

Därför blir mitt krav på fredagens kvinnostrejk KVINNA, LIV, FRIHET! 

Nu är det dags för nästa val, denna gång i Bosnien Hercegovina. Jag är påväg på uppdrag av Folke Bernadotteakademin för att tillsammans med 300 andra internationella valobservatörer följa valet, runtomkring i landet. 

Bosnien Hercegovina är en demokrati med regelbundna allmänna val. Men lider fortfarande av sviterna från kriget för 25 år sedan. Bosnien och Hercegovina förklarade sig självständigt från Jugoslavien 1992 som de tillhört sedan första världskriget 1918.

Bosnien, som det kallas, är en ganska litet land med mindre än 4 miljoner invånare men med en spännande kultur och god mat. Jag startar mitt uppdrag i Sarajevo där jag ska träffa mina kollegor för att sedan åka vidare ut i landet. 

Som observatör får jag inte lägga mig i valet eller uttala mig före valet är avslutat på söndagskvällen. Men det ska bli mycket intressant att följa, notera eventuella brister och tala med valförrättare, partiföreträdare och väljare. På måndag har vi en rapport. 

Men det hindrar mig inte att blogga om andra intryck så som kultur, mat, miljö och byggnader. Så följ mig gärna dessa dagar. 

Det är både intressant och kul att besöka årets bokmässa. Det pågår fantastiska debatter, seminarier och trevliga mingel hos bokförlagens olika montrar. Här finns faktaböcker, barnböcker, läroböcker, romaner, deckare, lättlästa böcker, science fiction, receptböcker, reseböcker, historiska böcker och många böcker från olika delar av världen.

Många verkar riktigt glada över att äntligen kunna träffats på riktigt efter flera år av pandemisändningar. Det märks på de många seminarierna där besökarna bänkar sig för att lyssna på författare, debattörer och journalister.

Jag är främst här för mina böcker Lyft varandra en guide till halva makten och De första-kvinnorna som spräckte glastaket . Men jag blir mycket inspirerad över att gå omkring och insupa stämningen och småprata med besökare.

När jag av en slump stöter ihop med ärkebiskopen Antje Jackelen konstaterar vi dock att jämställdheten i Sverige just nu får sig en törn. Inte bara för att hon som att den första kvinnliga ärkebiskopen strax ska sluta och ersättas av en man samt att den första kvinnliga statsminister ska bytas ut av en man. Dessutom finns många tecken på att unga människor i år röstat på partier som inte har jämställdhet på dagordningen utan snarare talar om de "gamla värderingarna" när kvinnor inte ska göra karriär utanför hemmet. 

Lägger vi till världsläget med krig, miljöförstöring och stora ekonomiska skillnader är det en dyster tid vi går till mötes.

Det kanske är just därför det känns extra bra att träffa progressiva människor som inte ger upp utan tar nya tag när det känns tungt. I morgon tar vi nya tag och ärkebiskopen Antje Jackelen besöker vår monter B0449, det ser jag fram emot. 

Så nu ska jag fortsätta ta in nya intryck för att inspireras och peppas till hopp och framtidstro. 

Det är både sorgligt, upprörande och oerhört intressant att ta del av Sveriges radios skildring av mordet på Anna Lindh. I boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket beskriver vi Anna Lindh trots att vi hade bestämt oss för att avgränsa alla dessa fantastiska ledare till de vi kunde intervjua. Men eftersom Mona Sahlin, som är en av de 21 kvinnor som porträtteras i boken, ideligen återkom till Anna Lindh i intervjun, kändes det viktigt att även berätta om henne.

Jag lärde känna Anna genom SSU, första gången jag träffade henne var på ett årsmöte med SSU-Skaraborg, hon kom till Skövde och talade som förbundsstyrelsens representant.

På den efterföljande middagen var hon fantastiskt trevlig och intresserad av oss och hur vi hade det. 

1982 kom Anna Lindh in i riksdagen och startade ett nära samarbete med Mona Sahlin och Margot Wallström. De tre startade en klubb, den så kallade kräkklubben, där de pratade av sig, om gubbarna, och om machokulturen, och peppade varandra.

1984 blev hon SSU:s första kvinnliga ordförande, där hon lyfte miljöfrågor och jämställdhet som minst lika viktiga som jobb och ekonomi. Då jobbade vi tillsammans inom förbunds styrelsen och jag fick möjlighet att jobba fram SSUs jämställdhetsplan.

Många år senare när jag blev Riksdagsledamot fanns hon där med uppmuntrande ord och glada skratt.

Anna Lindh utsågs till miljöminister av Ingvar Carlsson i världens första jämställda regering 1994.

Som miljöminister arbetade Anna Lindh för att EU skulle ta sig an miljöfrågor på allvar, vilket hon lyckades med.

Det är inte alls säkert att Anna Lindh blivit socialdemokraternas partiledare och Sveriges första kvinnliga statsminister. Men det kunde ha blivit så och kanske hade vi då haft kvar förmögenhetsskatten som utjämnar skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är snart 20 år sedan så det är svårt att sia om även om tanken lockar. 

Jag kan i alla fall starkt rekommendera att ni lyssnar på Anna Lindh före och efter.

Naturligtvis rekommenderar jag att ni läser boken De första också. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/fore-efter-anna-lindh-2003-del-1-av-6

Den 25 augusti fick Anna Nyberg och jag möjlighet att presentera vår nya bok De första - kvinnorna som spräckte glastaket. Vi har intervjuat 21 kvinnor som varit först inom sitt område. Upprinnelsen till boken är det faktum att det tog 100 år från det att Sverige blev en demokrati tills den första kvinnliga statsminister utsågs. Sverige är därmed långt efter våra nordiska grannar och bland de sista länderna i Europa att ha en kvinna på landets högsta politiska uppdrag.  

I samhället i övrigt var det först på 1950-talet som kvinnor fick tillträde till polisyrket, samt kunde få bli präster. Och än i dag lever vi med skevheter. I svenskt näringsliv i dag är 83 procent av alla vd:ar män, 17 procent kvinnor. 

Sverige har kommit långt med jämställdheten, i teorin, men i praktiken ser annorlunda ut.

Varje kvinna som medverkar i boken har sin egen berättelse, men det finns gemensamma drag. Kvinnorna granskas hårdare än sin omgivning, får färre chanser att göra misstag än sina manliga kollegor och måste göra bättre ifrån sig för att betraktas som lika bra som männen. 

Det är både fascinerande och inspirerande att ta del av kvinnornas list, tålamod och viljestyrka för att lyckas slå hål på glastaket. 

Vi kan konstatera att det är dags bryta könsbarriärerna och sluta ge männen företrädare för att de är män. 

Boksläppet höll vi i Gamla stans bokhandel tillsammans med Jan-Ewert Strömbäck som skrivit om Kerstin Hesselgren, den första kvinnan i Riksdagens första kammare. Det verkar också vara en mycket intressant bok. 

Idag anordnar IF Metall Östra och Västra Skaraborg en hel dag mot mäns våld mot kvinnor. Det är ett oerhört viktigt tema och som IF metalls ordförande Marie Nilsson sa inledningsvis - att det är ett mycket stort samhällsproblem. Arbetsgivarna och facket kan tillsammans göra mer för att stödja kvinnor som utsätts för våld. Det är inte ett privat problem, alla har ett ansvar att våga ställa frågor och stötta. Det finns 12 000 arbetsplatser runt om i Sverige där If metallare jobbar på. Arbetsplatserna spelar stor roll för att observera arbetskamrater som far illa. 

IF Metall är ett mansdominerat fackförbund men är en feministisk organisation dessutom är 60 000 av medlemmarna kvinnor, det gör IF Metall till tredje största kvinnoförbund. 

Idag uppmärksammas på vilket sätt alla kan göra en insats, trots det kan kännas svårt och det kan kännas lättare att titta bort och inte bry sig. 

Det handlar om att uppmärksamma att någon inte mår bra och agera därefter. Att lyfta frågan och tydliggöra vilka värderingar som råder på arbetsplatsen skickar signaler till den som är drabbad. Eftersom våld i hemmet är något som ofta påverkar arbetsförmågan är det av vikt att utreda behov av anpassning och rehabilitering. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att våld är en olaglig handling. Alla behöver lära sig att se tecknen och våga ställa frågor, för att på så vis aktivt kunna stötta och ge rätt stöd till den våldsutsatta och våldsutövaren. Det handlar om att bryta tystnadskulturen och öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor på alla industrins arbetsplatser. Dessutom är det viktigt med en god samverkan med arbetsgivaren i hur vi tillsammans ska arbeta förebyggande mot mäns våld mot kvinnor.

Att vara drabbad av våldet är aldrig den utsattas enskilda, privata problem. Alla i omgivningen kan göra något, alla har vi ett ansvar att agera och visa att vi bryr oss.

Läs mer https://www.ifmetall.se/aktuellt/tillsammans-bryr-vi-oss--stoppa-mans-vald-mot-kvinnor/

Det blev ett dystrare Visby efter att en man mördat Ing-Marie Wieselgren med kniv på Donnersplats, mitt i stan, mitt i vimlet. Många blev chockade, kände inte längre samma energi och entusiasm de sista dagarna på Almedalsveckan. Många vill hem för att krama nära och kära, vill avsluta tidigare och minglen avstannade. 

Ing-Marie Wieselgren har delat med sig av sin kunskap som läkare och psykiatrier på många olika sätt bland annat genom P1s tankar för dagen. Hon verkar så hoppfull, jag tänker på hennes närmaste som inte får träffa henne igen och alla andra som berörds av det ofattbara beskedet.

Trots det är det givetvis viktigt att fortsätta träffas, umgås och utbyta erfarenheter.  När jag packar väskan för att ta båten till fastlandet hoppas jag att jag snart får komma tillbaka och jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka. 

Ta hand om varandra. 

 

https://sverigesradio.se/avsnitt/ing-marie-wieselgren-nar-jag-inte-orkar-sa-orkar-du-nar-du-fortvivlar-hoppas-jag-for-dig-ocksa

Centerpartiet är det parti som blev först med att ha en kvinnlig partiledare. Detta skedde då Karin Söder efterträdde Thorbjörn Fälldin 1985. Partiet har fortsatt utnämna kvinnor till partiordförande genom att 2001 välja Maud Olofsson, och tio år senare, 2011, välja Annie Lööf till hennes efterträdare. Karin Söder, blev dessutom landets första kvinnliga utrikesminister 1976–78. Det står i Anna Nybergs och min kommande bok  De första-kvinnorna som spräckte glastaket. 

Inför Almedalstalet har Annie Lööf haft tryck på sig men håller sig till mitten. Hon har lyft fram vikten av att ta avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Annie Lööf jobbar för att  ansvarsfulla partier ska komma överens om elproduktionen, brottsligheten och arbetslinjen. Nyligen presenterade hon en reformagenda i DN. Där hon beskrev försvaret, klimatet, skolan, ekonomin och jämställdheten som nödvändiga för samhällsbygget. 

Jag träffade Annie Lööf i samband med centerkvinnornas kongress i våras och hon passade på att köpa min bok Lyft varandra en guide till halva makten . I den nämns givetvis de kvinnliga centerledarna. 

Det ska bli intressant att lyssna på henne i kväll. 

 

Idag börjar partiledartalen med kristdemokraterna i Almedalen. Partiledaren Ebba Busch är den första kvinnan som partiledare inom KD och har därmed spräckt ett glastak. Därför nämns hon i Anna Nyberg och min kommande bok De Första. Nu är hon redan inne på sitt sjunde år som ledare få inom partiet ifrågasätter henne. 

Det andra partiet som talar i dag är Liberalerna och de har en helt annan historia om att ifrågasätta sina partiledare. Nu när Johan Pehrson nyligen utsågs var det efter att Nyamko Sabuni valt att avgå och hon var tydlig med att hon inte kände förtroende av medlemmarna längre. Johan Pehrson har inte ändrat något i politiken men tycks ha lugnat sina egna och nu växer partiet igen.

Liberalernas första kvinnliga ordförande Maria Leissner blev tidigt politiskt engagerad i dåvarande Folkpartiet. Jag intervjuade henne inför arbetet med boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket.  Då beskrev hon den glädje och engagemang hon kände när hon gick med i Liberala Ungdomsförbundet, där hon så småningom blev första kvinnan att bli förbundssekreterare och sedan ordförande.
− Jag älskar den intellektuella stimulans som Folkpartiet har gett mig. Vi kunde vända och vrida på alla politiska frågor i flera timmar och det var både spännande och stimulerande, berättar Maria Leissner.

Efter olika uppdrag bland annat som riksdagsledamot, uppdrag i Afghanistankommitten och i Kvinnor kan bestämde sig Maria för att ställa upp som ordförandekandidat efter Bengt Westerberg. Det blev en öppen strid och Maria beskrev hur personval och kampanjer medför rycketsspridning, hårda ord och till och med rena lögner. 

Därför var partiet splittrat när Maria Leissner efter omröstningen och det blev två tuffa år både internt men också i media. Maria minns särskilt att hennes ögon förstorats upp i ett stort tidningsuppslag med rubriken Dessa ögon kan döda ett parti.  

Maria Leissner krossade tre glastak inom Folkpartiet. Men när hon stod ensam i blåsten som partiledare blev trycket för stort och hon valde att avgå efter två år.

Så var det dags för moderaternas Ulf Kristensson att tala i Almedalen. Det ska bli intressant att ta del av vad han säger om hur han vill leda landet om de vinner valet tillsammans med likasinnade partier i höstens val. Jag är extra intresserad om han nämner jämställdhet och feminism eftersom jag har haft äran att intervjua hans företrädare. Då insåg jag att det var ganska turbulent inom moderaterna och det är det lite då och då inom alla partier. Det var i arbetet med boken  De första, kvinnor som spräckte glastaket som vi träffades över en kopp kaffe. 

Anna Kinberg Batra har funderat mycket på varför Sverige blev sist i Norden med att utse en kvinnlig statsminister. Sverige är fantastiskt med föräldraförsäkring, barnomsorg/förskola och stor möjlighet för kvinnor att förvärvsarbeta. 

Anna Kinberg Batra försökte i alla fall och ställde upp som första kvinnliga partiledare för moderaterna och valdes på en extra kongress i januari 2015. Dessutom valdes hon på en ordinarie kongress hösten 2015 då på en period av fyra år av en enig kongress.

Hon hade då en lång och gedigen erfarenhet inom partiet. Hon var den första kvinnliga ordförande i Moderata ungdomsförbundet. Hon var första kvinnliga moderata gruppledaren i Riksdagen och en uppskattad ordförande i finansutskottet. Därför hade hon starkt stöd och sågs som den mest kompetenta. Redan innan hon valdes som partiordförande hade hon fått agera som det eftersom Fredrik Reinfeldt hade lämnat arenan efter valet 2014. Det var en turbulent tid med både regeringskris och hot om extra val och inom moderaterna var många missnöjda med valresultatet. Anna Kinberg Batra kavlade upp ärmarna för att jobba hårt, intensivt och målmedvetet påväg mot valet 2018, som hon dock aldrig chansen att ställa upp i. Trots att hon inte hade förväntat sig något gulligull så blev hon ändå förvånad över den interna kritik som växte sig starkare och anföll med tungt artilleri stötvis i en serie avgångskrav. Hon tvingades tillslut att avgå och Ulf Kristersson tog över. Nu talar han i Almedalen och givetvis ska jag lyssna på om han nämner något om feminism och jämställdhet. 

Äntligen tillbaka till Almedalsveckan med allt vad det innebär med seminarier, mingel och få att träffa intressanta samhällsintresserade kvinnor och män. Det viktigaste är förstås partiledartalen och denna vecka rivstartas med socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tillika statsminister. 

Hennes första halvår som Sveriges första kvinnliga statsminister imponerar. Många hade nog trott att Magdalena Andersson skulle få en smekmånad som ny statsminister och att nyhetens behag skulle ha lagt sig efter ett tag. Det blev precis tvärtom, för efter den omtalade dagen då Magdalena Andersson valts (för andra gången) till Sveriges första kvinnliga statsminister blev inget mer sig likt längre. 

Först behövdes en handlingskraftig regering som trots att den var i minoritet, det vill säga inte har majoritet i Riksdagen, skulle kunna få igenom sin politik. Vilket har gått med en hårsmån. 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta makten. När det målet äntligen nås får den nya ledaren verkligen sättas på prov och visa både knivskarp tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Det tycks ha gått hem hos Svenska folket, hennes popularitet växer och nu vill till och med de allra flesta ta en öl med Magdalena Andersson. 

Det är ingen hemlighet att idén till min och Anna Nybergs kommande bok 

De första - kvinnorna som spräckte glastaket, 

kom tack vare att Sveriges statsminister.

Det ska bli mycket intressant att lyssna på henne ikväll.

Ikväll väntas publikrekord inför landskampen Sverige-Brasilien.

Förra gången de båda lagen möttes var Pia Sundhage lagkapten för Sverige.

Nu säger hon på pressträffen att det är en unik känsla när damfotbollen blivit så publikdragande men det har varit en lång resa.

I boken De första, kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag ger ut i augusti får Pia Sundhage möjlighet att berätta mer om sitt liv som fotbollsikon och hur lång bollen har tagit henne. I boken utvecklar hon tanken om att ensam inte är stark, bara ensam.

Personligen har hon inte känt sig motarbetad, och hon fick stöd av omgivningen när hon började bryta mönstren, det var strukturerna som motarbetade henne.

Det var grabbar och män som spelade fotboll när Pia Sund- hage växte upp i ett litet samhälle i Västergötland på 1960-talet. Inte tjejer. Utom Pia då. Hon var först på plan och sist att lämna den.

− Jag var inte mer än sex-sju år då, och grabbarna tyckte att det var coolt när jag var med och spelade. De tyckte att jag var annorlunda och lite udda, men de var okej med det.

Framför allt har det varit kul det var att spela fotboll. Eller lustfyllt, som Pia Sundhage säger. Det gjorde henne till en pionjär inom svensk damfotboll.

Nu finns chansen att bli först med att köpa De första.

Digitaliseringen i samhället har många möjligheter för individer, näringsliv, civilsamhälle och offentlig förvaltning. Att digitalisera offentlig förvaltning så att de passar medborgarens behov kan vara trixigt men nog så viktigt. Det måste gå att erbjuda enklare, öppnare och effektivare service till alla, med allt från kortare sjukvårdsköer till tillgänglighet och snabbare svar från myndigheter. För att det ska fungera behövs digital infrastruktur som till exempel bredband, digital post, digital identitet och 5G, och om att skapa goda förutsättningar för utveckling och användning av ny teknik så som data och artificiell intelligens. Då behövs digital kompetens och digitalt ledarskap hör också till området. Det var därför jag besökte tillväxtverket för att ta del av rapporten Digital spetskompetens 2035.

Det är tillväxtverket som tillsammans med Universitet kanslerns ämbetet fått ett regeringsuppdrag, för att utveckla olika typer av statistik- och prognosverktyg för att belysa både utbud och efterfrågan på digital spetskompetens på kort och på lång sikt. Forskningsprojektet pågår under våren 2022 och leds av Fredrik Heintz, professor vid Linköpings Universitet. I teamet ingår även Jan Gulliksen (KTH), Amy Loutfi (Örebro Universitet), samt Anna Foka (Uppsala Universitet).

De ska beskriva utvecklingen i ett längre tidsperspektiv har ett nytt forskningsprojekt initierats. Det ska användas som ett underlag för planering av framtida utbildningar och besvara frågan om vilka typer av kompetenser som kommer efterfrågas, vilka volymer det rör sig om, samt hur utbildningsutbudet kan utvecklas och anpassas för att motsvara denna efterfrågan.

Regeringsuppdragets mål om att främja digital spetskompetens handlar om att göra en framtidsanalys av tillgång och  efterfrågan på kompetens utifrån en trendanalys kombinerat med en analys  av större policybeslut som skulle kunna tas. Målet är att konkretisera några möjliga utvecklingar och hur vi skulle kunna säkerställa tillgången till den kompetens Sverige behöver på lite längre sikt.
Den tekniska utvecklingen går väldigt fort men det tar lång tid innan ändringar i utbildningssystemet får genomslag. Därför är det viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv på 10-20 år in i framtiden när det fattas större policybeslut. Vilket inte är helt enkelt.

Det blev en intressant diskussion om tillit, tillgänglighet, jämställdhet, jämlikhet, individens ansvar, globaliseringen och många andra spännande utmaningar. 

Helene Barnekow som deltog i panelen uttryckte det så här:

"- Vi behöver prata mycket mer om vilka möjligheter IT-utbildningarna innebär. Att det kan innebära en sjukvård i världsklass, att det kan innebära design, kultur, smartare tillväxt. Då kan vi attrahera andra än "bara" vita män".  

Läs mer på tillväxtverket ochdigital spetskompetens 

Hektiska och intensiva dagar i slutspurten på valrörelsen. Som jag skrev på Facebook, och som många av er reagerade på, har det gått varit många bollar i luften den här veckan. Med ett stort event där Serbiens President talade inför ca 5000 åhörare. Sedan intervjuer och kontroller med chafförer och deras bilar samt intervjuer med tolkar och anställt dem inför nästa helg då valet i Serbien genomförs.  Vi långtidsobservatörer får hjälp av korttidsobservatörerna, vi har förberett deras ankomst genom att boka hotellrum, tagit fram kartor och delat in dem i områden som de ska observera. Det har vi gjort i tät kontakt via mejl, telefon och zoom med Odihr experterna  i Belgrad. Vi har träffat valnämnden här Kragujevac och i flera andra kommuner i närområdet. De har genomfört kurser med personer som jobba som valförrättare och de har haft träffar med partirepresentanter. Fullt upp, men intressant, viktigt och angeläget att observera val.