Monica Greens blogg

På årets sista dag försöker jag summera intrycken från 2023. Det händer mycket på ett år. 

Det bästa som hänt mig personligen är att jag blivit mormor, det är helt underbart. 

Jag haft möjlighet att resa till bl.a New York för att delta i FNs kvinnokonvention CSW. Jag har varit valövervakare i Bulgarien. Som deltagare i årsmötet för Hamlin Fistula har jag fått besöka sjukhuset i AddisAbeba för förlossningsskadade kvinnor i Etiopien.

Aktiviteterna i UN Women Skaraborg har fortsatt för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor. Därför har även fredagsstrejkerna fortsatt oförtrutet. Som kommunfullmäktiges ordförande bjöd jag in UNIZONs ordförande Olga Persson till Skövde, hon gjorde flera bra framträdanden och satte starkt avtryck. 

Jag har även träffat nobelpristagare i ekonomi Claudia Goldin som finns med i min tredje bok, den första på engelska, You are needed, väldigt spännande. 

Men det är dystra tider med urskillningslöst mördande av barn, kvinnor och män i Palestina. 

Efter Hamas fruktansvärda massaker startade Israels ledare oproportionerligt övervåld mot civilbefolkningen som är chanslösa utan mat, värme eller skydd.

Rysslands krig i Ukraina fortsätter, miljöförstöring och klimatförändringar fortgår utan lösningar i sikte. Gängkriminaliten och oroligheterna fortsätter trots många utfästelser och tal om krafttag. Ekonomiskt är det tufft för många, falukorven är dyrare än någonsin, höga bolåneräntor, ojämlikheten ökar och vi är långt ifrån ett jämställt samhälle fritt från våld. 

En annan värld är möjlig, 2024 måste bli bättre för alla, inte bara några få. 

Så det önskar jag nu;

Gott Nytt År till alla.

I

I det stora hela var parlamentsvalet den 2 april i Bulgarien okej och demokratiskt genomfört, även om det gjordes ett antal misstag. 

Täta val gör befolkningen valtrötta och valdeltagandet var lågt. Gårdagens val var det femte på två år. Nu vill kvinnor och män i Bulgarien att de folkvalda ska ta ansvar och klara av att samarbeta framöver. Nu förväntar sig väljarna att partierna gör kompromisser så att det blir möjligt att bilda en hållbar regering. Det skulle upprätta förtroendet som demokratin bygger på. 

Det finns en skepsis till röstningsmaskinerna som egentligen skulle göra valet enklare och slippa upptryckta valsedlar. Det fanns möjlighet att välja att rösta med valsedlar eller med röstningsmaskinen. Ungefär hälften av de som röstade använde den elektroniska möjligheten.

Det var ingen direkt valfeber i landet och inte särskilt mycket kampanjande vare sig på gator och torg eller via debatter i radio och TV. Vad vi kunnat förstå pågick en del kampanjer på sociala medier. Men det finns en oro över att media inte är så fria som vi ska kunna förvänta oss av en demokrati och kritiska frågor till de dominerande partierna uteblev. 

Med stora skillnader och fattigdom i vissa delar av landet, låg utbildning, utvandring och låg medellivslängd gör att de valda politikerna har stora utmaningar framför sig.

Dessutom var det väldigt få kvinnor på valsedlarna och Kvinnliga kandidater var underrepresenterade i tv-debatter, det speglar ojämlikheten mellan könen i politiken. Vi valobservatörer ska inte uttala oss om valet, det jag skriver om här om valprocessen är allmänt vedertaget och skiljer sig inte från det OSCE/OSSE redovisar på sin hemsida.

När det gäller kvinnligt deltagande i politiken måste jag dock vara tydlig eftersom ingen missat mina krav på jämställd representation. Kvinnor är underrepresenterade i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande och i den offentliga debatten. Detta undergräver demokratin och kränker kvinnors mänskliga rättigheter.  Strukturella hinder i form av diskriminerande lagar, praxis, institutioner, attityder och könsstereotyper begränsar fortfarande kvinnors möjligheter att ställa upp i politiska val. Dessutom fortsätter kvinnor att möta hinder även efter att de har valts till beslutsfattande positioner. Många utsätts regelbundet för hot, förtal och övergrepp. Deras idéer respekteras ofta mindre än deras manliga motsvarigheter. 

När det gäller själva valresultatet verkar det som att splittringen i landet kvarstår. Konservativa Gerb och den liberala koalitionen PP-DB som dominerat de senaste valen de fick ca 25% var i valet. De har hittills inte velat sitta tillsammans i en regering. Ytterhögerpartiet Vazrazjdane seglar upp på tredje plats, det partiet är emot både EU, Nato, är vaccinskeptiska.

Ska bli mycket intressant att se hur regeringskonstellationen ska se se ut framöver. 

Bulgarien har cirka 7,1miljoner innevånare. Idag ska jag, efter noggrann utbildning om hur valsystemet går till, lämna den fina huvudstaden Sofia med sina 1,2 miljoner invånare.

Vi 150 valobservatörer från 18 olika länder placeras ut i sju olika distrikt och kommer att bo i små och stora städer på en mäng platser över hela landet.

Jag ska åka buss i sju timmar för att ta mig till Varna som är den tredje största staden 45 mil från Sofia. 

Det ska bli intressant att ta del av den delen av Bulgarien vid kusten av Svarta havet.  Det sägs att det finns en lång historia, bebodd innan grekernas Odessos som ska ha varit 580 år före vår tideräkning. Varna har varit en viktig handelsstad precis som Konstantinopel, Venedig och Dubrovnik.

Efter den långa bussresan ska vi försöka rekognosera oss och ta reda på var vallokalerna ligger. 

     

Dags för ännu en intressant valövervakning/observation, denna gång i Bulgarien. Valobservation är en del i arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i världen. Valobservationsinsatser bidrar till fred och utveckling och kan förhindra hot och våld i samband med val.

Ett valobservationsuppdrag börjar med att det land som utlyst val, i det här fallet Bulgarien, bjuder in internationella organisationer så som OSSE/OSCE, som i sin tur vänder sig till sina medlemsländer. I Sverige blir det sedan Folke Bernadotteakademins uppgift att förbereda och sända ut personal till respektive land. 

Dels med ett antal långtidsobservatörer som är på plats några veckor innan ett land ska hålla val. De observerar bl.a. hur medierna rapporterar, hur röstlängderna görs upp och hur kampanjarbetet fungerar.

Inför själva valdagen kommer korttidsobservatörer. Vi bevakar främst hur det ser ut i vallokalerna; från öppningen av lokalerna till rösträkningen. Våra rapporter samlas in av insatsledningen som gör en samlad bedömning av hur valet gått till, som offentliggörs efter valdagen.

Nu har vi anlänt till huvudstaden Sofia och ska gå igenom vilka partier som ställer upp, hur de finansierar sina kampanjer, jämställdhet och vilka  minoriteter som finns osv. Dessutom går vi igenom vilka förutsättningar vi har och de regler vi ska förhålla oss till. 

Bulgarien höll det första flerpartivalet efter kommunismens fall 1990. Då valdes en demokratiskt regering och ett år senare ett statsskick som demokratisk republik. Bulgarien är medlem i Nato sedan 2004 och i EU sedan 2007.

      

Valet i Bosnien Hercegovina är över och komplicerat. Vi valobservatör från OSSE har följt valproceduren, utspridda i landet. De olika valen är en märklig kompromiss som togs fram i samband med fredsavtalet 1995. Det var lokalval för regionen, val till parlamentet val till Bosniska federationen och så de tre presidenter till det roterande presidentrådet – en bosniak, en bosnienserb och en bosnienkroat – samt val till ett gemensamt parlament.

Vi ska, som jag skrivit många gånger tidigare, inte lägga oss i utan följa och notera, så att det genomförs så korrekt som möjligt. Det ska ge legitimitet så att väljarna känner tilltro till valen.

Det ser ut som att det blir i stort sett samma resultat eftersom många väljer utifrån sin etnicitet. 

Vårt uppdrag är nu genomfört och vi avslutar med att träffas i Sarajevo igen där vi startade i torsdags.

Nu ska vi lämna tillbaka våra tekniska hjälpmedel och återrapportera våra intryck. 

Ser fram emot en kväll i Sarajevo innan hemresan i morgon. 

Under valrörelsen har vi inte fått kommentera någonting men nu har OSSE offentliggjort sitt pressmeddelande och längre uttalande. 

Det kommer ytterligare ett, mer noggrant, om några veckor. Givetvis ska vi lyfta upp det som går i rätt riktning och att många, de flesta Serberna fått en högre levnadsstandard de senaste 10 åren.

 Men Serbien har utvecklats till en alltmer auktoritär stat sedan Vučić tog makten som premiärminister 2012 och sedan som president 2017. Vučić leder det högernationalistiska partiet SNS och har blivit mer auktoritär genom åren. Dessutom finns kopplingar till både Ungerns och Rysslands ledare vilket inte bådar gott inför framtiden.

Vi långtidsobservatörer har mött politiska partier, medier, kommunrepresentanter och föreningsaktiva medborgare. Vi har fått höra talas om hot mot journalister som förmedlar oppositionens åsikter. Det har handlat om att få besök av brandmyndigheterna dagen efter ett sådant inslag, eller att skattemyndigheten plötsligt meddelar att de inte har betalat skatten i tid. På så sätt tvingas de till självcensur för att kunna fortsätta sina jobb. 

De flesta oppositionsrepresentanter beskriver långvarig brist på möjligheter att framföra sina åsikter, både offentliga och privata medier.  Under valkampanjen täckte de offentliga TV-bolagen kampanjaktiviteter med några få minuter som de måste enligt lag, men gav okritisk nyhetsbevakning till de styrande partiernas kandidater. Alla stora reklamtavlor (billbords) har dominerats av SNS, oppositionen har inte givetvis tillfälle att annonsera. 

Vi har också tagit det av medborgare som står i sjukvårdskö erbjuds snabbare behandling om de går med i partiet. De som inte har fast jobb känner trycket att rösta rätt för att få fortsätta jobba osv osv.

Detta gör att, trots att de allra flesta vallokaler skött sig utmärkt med  avprickning, krav på id-handlingar, krav på sekretess och skött räkningen av valsedlarna enligt uppdraget, blir resultatet i alla fall inte demokratiskt. 

Jag har mer att berätta, så jag återkommer…… 

Hektiska och intensiva dagar i slutspurten på valrörelsen. Som jag skrev på Facebook, och som många av er reagerade på, har det gått varit många bollar i luften den här veckan. Med ett stort event där Serbiens President talade inför ca 5000 åhörare. Sedan intervjuer och kontroller med chafförer och deras bilar samt intervjuer med tolkar och anställt dem inför nästa helg då valet i Serbien genomförs.  Vi långtidsobservatörer får hjälp av korttidsobservatörerna, vi har förberett deras ankomst genom att boka hotellrum, tagit fram kartor och delat in dem i områden som de ska observera. Det har vi gjort i tät kontakt via mejl, telefon och zoom med Odihr experterna  i Belgrad. Vi har träffat valnämnden här Kragujevac och i flera andra kommuner i närområdet. De har genomfört kurser med personer som jobba som valförrättare och de har haft träffar med partirepresentanter. Fullt upp, men intressant, viktigt och angeläget att observera val.

Nu när det är två veckor kvar till valet i Serbien hade vi långtidsobservatör ett så kallat "mitt i terminen" möte.

Vi rapporterade och bytte erfarenhet med experterna i Belgrad men också med våra kollegor som är utspridda på 14 platser i landet. Vi från vårt team kunde bland annat berätta om torgmöten vi besökt och om det mötet som ska hållas i en sporthall under lördagskvällen. 

Vi långtidsobservatörerna ska följa valrörelsen, vilket jag gör i Kragujevac med omnejd. Vi har möten med politiska partierna, kommunerna, medierna, men ska även försöka följa valrörelsen på nätet och i sociala medier. 

Vi ska inte, jag påpekat tidigare, påverka valet. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Dessutom ska vi förbereda för kortidsobservatörerna som deltar över valhelgen den 1-4/4. Vi ska fixa hotell, skaffa chaufförer, tolkar, se till att observatörerna har 10-12 vallokaler att besöka på valdagen och vi ska se till att de rapporterar genom att svara på en mängd frågor som de ska ta reda på i de vallokaler de besöker och gör stickprovskontroller i. Det är med andra ord en hel del att fixa med men det är stimulerande att ha många bollar i luften. 

I dessa dystra tider och i brist på att jag som valobservatör inte ska kommentera själva valfrågorna här i Serbien tänkte jag bjuda på en anekdot istället.

Nyligen bytte jag hotell här i Kragujevac och det verkar trevligt och mysigt.

Det kan däremot bli lite komplicerat om hotellpersonalen inte kan engelska. Jag frågade efter den rökfriazoonen när jag för första gången skulle äta frukost. Det gick sådär eftersom de sa att det är okej att sitta var som helst menas jag försökte förstå vilken del av rummet som var rökfritt. Det visade sig att om jag väljer ett bord som icke rökare är just det bordet rökfritt just då och alla andra kan röka var som helst….

Nästa komplikation kom när jag hade väntat väldigt länge på den omelett jag hade beställt. Konstigt tänkte jag att jag skulle vänta så länge när de andra gästerna redan fått sin mat, det visade sig att omeletten var klar för länge sedan. 

Det var bara jag som inte förstått att den stod i ett annat rum och personalen hade inget sagt, de tyckte väl att jag var en konstig person.

Så kan det gå, men jag lär mig hela tiden.

Allt gott önskar jag mina bloggläsare.

På söndag är det nyval i Armenien. Vi valobservatörer får givetvis inte kommentera eller ha synpunkter på anledningen till valet och till de partier som ställer upp. Vi är här för att säkerställa de demokratiska möjligheterna. 

I går när de flesta av oss 350 valobservatörer från stora delar av världen fick vi kvittera ut vår utrustning. I vanliga fall består den av checklistor med en mängd olika frågor som ska besvaras i de vallokaler vi besöker. Numera besvarar vi dem med hjälp av mobiler och digitala pennor. Nu var utrustningen utökad med en mängd munskydd, handskar, rengöringsmedel och annat som ska hålla virus på avstånd.

Det är varmt, mycket varmt, närmare 35 grader i skuggan men det hindrar inte mig att utforska huvudstaden Jerevan. Innan jag reser till det valdistrikt jag ska verka i vill jag förstås se folklivet, sevärdheter och kulturutbud. Jag gick bl.a till Kaskaden som är en fantastisk trappa som är ett konstverk i sig. Den har flera avsatser med fontäner och skulpturer. Från trappan är det fin utsikt över staden och jag såg även berget Ararat, (men såg inte till Noas ark). 

Inuti och runt trappan ligger ett konstmuseum. Det finns också rulltrappor för att ta sig upp till toppen men jag gick och fick snabbt ihop 1000 steg i stegräknaren.

Lite repition: Folke Bernadotteakademin är den myndighet i Sverige som ansvarar för valobservationer. FBA utser/nominerar observatörer som sedan deltar i på plats tillsammans med flera organisationer. OSSE har 57 medlemsstater som åtagit sig att verka för demokrati, bland annat genom att hålla fria och rättvisa val. Det gör de genom OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) som genomför valövervakningsinsatser. 

ODIHR har i uppdrag att främja förutsättningarna för demokratiska val genom bland annat valobservation samt att bistå deltagarstaterna med att bygga upp och stärka demokratiska institutioner.

Efter två dagars digital genomgång och briefing om Armenien, om det kommande valet, om valsystemet, om jämställdhet, om Coronaläget, om oroligheterna och om praktiska frågor är det äntligen dags att åka dit. Så nu är jag påväg för att observera det val som ska genomföras på söndag den 20 juni.

Republiken Armenien ligger i södra Kaukasien, inklämd mellan Georgien i norr, Turkiet i väst, Azerbajdzjan i öst och Iran i söder. Berget Ararat är en del av bergsmassivet Kaukasus. Det är Ararat som blivit den nationella kultursymbolen i Armenien och tillsammans med Noas ark finns den Armeniens vapensköld.

Det sägs att Armenier är ett av världens äldsta kristna folk, sedan vår tideräkning. Känd för sina åttakantiga kyrkor. 

Som alla andra länder har Armenien förändrats genom århundradena, genom krig, olika härskare och ockupationer. Tillhörde Sovjet under 71 år,  Armenien blev en självstyrande Republik 1991. Landet har varit inblandat och drabbats av flera krig, dessutom är det ett område som är jordbävningsdrabbat. 

De har en unik kultur och ett eget tal- och skriftspråk. 

Jag för hoppas att det går att göra sig förstådd men givetvis har vi alltid tolk med oss när vi är i tjänst. 

Jag hoppas att så många som möjligt av de röstberättigade använder sin demokratiska rättighet i detta lilla land med 3,5 miljoner invånare. Det finns mycket att titta extra noga på så som kvinnors möjlighet till egen makt och mycket mer. Jag ska försöka återkomma om detta vid lämpligt tillfälle. Nu kliver jag på planet. På återhörande.