Monica Greens blogg

Vi har just tagit del av uppgiften att LOs ordförande Susanna Gideonsson väljer att avgå i samband med kongressen senare i år. Hon har gjort ett fantastiskt arbete både fackförbundet Handels men också på LO där hon är ordförande sedan år 2020. Hon är LOs andra kvinnliga ordförande på de 120 år som LO funnits.

I samband med att jag skrev boken Lyft varandra en guide till halva makten intervjuade jag Gideonsson. Här är ett utdrag av intervjun:

Precis som samhället i övrigt har patriarkala strukturer funnits i arbetarrörelsen och få kvinnor har lyckats ta sig genom glastaket. 

– Vi behöver både mäns och kvinnors synpunkter, åsikter och erfarenheter för att kunna fatta de bästa besluten, säger Susanna Gideonsson.

Hon menar att det ska vara en självklarhet och en hygienfaktor att kvinnor ska ha ledande uppdrag i näringslivet. Inget område i samhället kan vara en frizon från strävan efter jämlikhet. Dessutom har hon med glädje kommit i kontakt med flera kvinnliga chefer i stora bolag.

– Det är både roligare och mer effektivt att förhandla med kvinnor, det blir en annan dimension, en annan ton i samtalen. De är helt enkelt mer engagerade i det de gör och det finns flera undersökningar som visar att företag blir mer lönsamma med mer jämställda ledningar. De blir mer framgångsrika. 

Susanna Gideonsson är stolt över att hennes fackförbund Handels, där hon tidigare var ordförande, var det första förbundet som började med utbildningar i feminism. 

– Visserligen skrämmer ordet feminism vissa, och kanske just därför är det viktigt att fler får klart för sig att det är strukturerna i samhället som måste förändras för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, bemötas på samma sätt och ha samma förväntningar på sig. 

– Strukturer som är hårt rotade drabbar både män och kvinnor. I de stereotypa könsrollerna förväntas män leva upp till machonormen och kvinnor bemöts på ett annat sätt, av både män och kvinnor. Därför behöver män och kvinnor kämpa tillsammans för att förändra detta. 

– Jämställdhet är en självklar del av jämlikheten. Det ska vara samma möjligheter för alla oavsett kön eller härkomst. Tyvärr är det inte så i dag. Kvinnor tjänar mindre, äger mindre, jobbar mycket oregelbundet, tar fortfarande det största ansvaret i hemmet, dör av stressrelaterade besvär från jobbet. 

– Männen tjänar mer och dessutom finns det tydliga siffror på att pappor får högre lön när barnen anländer medan det är tvärtom för mammor. Det kan vi aldrig acceptera, säger Susanna. 

Hon tillägger med emfas att den pandemi som världen gick igenom 2020 och 2021 har fått stora konsekvenser för jämställdheten och hänvisar till rapporten Vi som inte jobbade hemma. 

– Pandemin slår mot hela samhället och som alla kriser slår den värst mot dem som redan har det svårt. Särskilt utsatta är kvinnor i LO-yrken. Det har varken regering, myndigheter eller arbetsgivare tagit tillräcklig hänsyn till. 

Under pandemin ökade arbetsbelastningen och den fysiska ansträngningen mer för arbetarkvinnor än för andra. Möjligheten till återhämtning minskade. Det har varit en ständig brist på arbetskamrater. Fyra av tio har saknat information och upplevt att chefen varit frånvarande. På sikt riskerar det att leda till att framför allt kvinnor hamnar i långvarig ohälsa. Även detta är ett tydligt bevis på att vi måste få ett mer jämställt samhälle. 

Så långt utdrag ur boken Lyft varandra.

Även LOs första kvinnliga ordförande intervjuade jag inför boken De första.

Det är ingen slump att Märta Stenevi ifrågasätts som ledare just nu eftersom det är en strategi från vissa inför miljöpartiets kongress i november. Att svartmåla en ledare för att personen inte ska får fortsätta är ett känt medel både inom politiken, akademin och näringslivet. 

Mer anmärkningsvärt är det att SVT väljer att lyfta upp frågan i den senaste partiledardebatten. Därför var det bra att både Magdalena Andersson och Ebba Busch sa ifrån. Dessutom är det precis som statsvetaren och författaren Jenny Madestam mycket riktigt påpekar. Nämligen att kritiken mot Stenevi är ännu ett bevis på hur kvinnliga politiska ledare bedöms efter en annan måttstock än deras manliga kollegor.

Nyligen hade vi valrörelse i Sverige, trots att det har hänt mycket är det bara ett år sedan. Eftervalsdebatten visade tydligt att det var frågor som män tycker är viktiga som styr samhällsdebatten, det var en skrämmande insikt att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhet och vem som får sätta agendan.

Detta trots att det är 30 år sedan som varannan damernas diskuterades inom politiken och trots att flera partiledare är kvinnor har vi långt kvar. Kvinnor är gravt underrepresenterade på höga poster. I svenskt näringsliv i dag är 83 procent av alla vd:ar män, 17 procent kvinnor.

I boken De första, intervjuas pionjärer som fotbollsikonen Pia Sundhage, ärkebiskop Antje Jackelén, och mediachefen Christina Jutterström, samt tidigare partiledare såsom Anna Kinberg Batra, Mona Sahlin och Gudrun Schyman. De berättar alla hur de har fått ta kampen mot de manliga strukturerna, synliga och osynliga. Boken kom till för att Magdalena Andersson blev den första kvinnliga statsminister, 100 år efter demokratins införande. Hon lämna posten efter mindre än ett år.

Länge kallades rektor Boel Flodgren vid Lunds universitet för "vår kvinnliga rektor". Agneta Stark, den första kvinnliga professorn i företagsekonomi vid Stockholms universitet, fick inte samma lönepåslag som de manliga doktoranderna. När Gun-Brith Jörestig, Sveriges första kvinnliga bilprovare, skulle anställas 1979 fanns många tveksamheter trots att Gun-Brith var den mest meriterade sökanden.

Varje kvinna som medverkar boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket, har sin egen berättelse, men det finns gemensamma drag. Kvinnorna granskas hårdare än   sin omgivning, får färre chanser att göra misstag än sina manliga kollegor och måste göra bättre ifrån sig för att betraktas som lika bra som männen.

Det är hög tid att bryta könsbarriärerna en gång för alla, och att låta frågor som är viktiga för både kvinnor och män prägla samhällsdebatten – kort sagt att sluta se männen som norm.

Tänk vilken ynnest det är att ha en fin bekantskapskrets och stort socialt nätverk. Som nu när jag fick möjlighet att diskutera jämställdhet och feminism inom EU med EU parlamentarikerna Carina Ohlsson, Helene Fritzon och Evin Incir. Det blev en intressant eftermiddag och givande kväll om stort och smått med dessa briljanta stjärnor. Vi konstaterade hur viktigt det är att kvinnor skaffar sig makt och inflytande för att kunna förändra något. Vilket dessa tre verkligen har gjort.

Jag ville diskutera hur Sverigebilden, den feministiska utrikespolitiken och om synen på Sverige förändrats nu när den nuvarande regeringen valt att inte prioritera det längre. Det innebär att kvinnors  Rättigheter, resurser och möjligheter till representation får stå till baka. 

Det står klart att det är ett stort avbräck för jämställdhetspolitiken om det inte arbetas systematiskt, målmedveten med möjlighet att utvärdera. Helene Fritzon beskrev målande om att en flicka som föds idag kommer att bli pensionär innan det blir jämställt inom EU-länderna om vi inte flyttar fram positionerna. En tredjedel av kvinnorna bland EU länderna har inte ett eget jobb att gå till, vilket innebär otrygghet, beroende av mannens ekonomi och ett liv utan självständighet.

En tredjedel av kvinnorna har endast deltidsjobb, gigjobb, otrygga anställningar med lön som inte går att leva på. Bara en tredjedel av kvinnorna inom EU-medlemsländer har fast jobb heltidsjobb.

Evin Incir var också noga med att visa på att detta drabbar kvinnor som är födda utanför EU  mycket mycket värre. Det finns alltså ett klass och könsperspektiv men även etnicitet spelar en stor roll för kvinnors möjligheter att leva det liv de vill.

Carina Ohlsson som har ett långt förflutet inom S-kvinnor och inom UNIZON beskriver också de krafter som alltid hotat mot flickors och kvinnors rättigheter.

Vi skulle behöva höja ribban och jobba hårdare med arbetet mot sexuella trakasserier, om att säkra aborträtten samt aktivt för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. 

Det gäller att gå från ord till handling när det gäller jämställdhetsstrategin som ska genomsyra alla politiska beslut och policies. Vi kan inte vänta i flera decennier på att flickor och kvinnor ska få leva sina liv i ett jämställt Europa. Vi måste höja ambitionen och öka takten för att uppnå lika lön, delad makt och för att kvinnor ska kunna leva ett liv fritt från våld och trakasserier.

Detta och mycket mer hann vi med att dryfta denna fina dag i Bryssel.

Det är fantastiskt trevligt och kul att träffa Margot Wallström den senaste lunchen var inget undantag. Två timmar som bara rusade i väg med diskussioner om allt mellan NATO, skvaller och hälsa. Dessutom var maten, palsternacksoppa, på museet i Karlstad vansinnigt god. 

Huvudtemat var dock den feministiska utrikespolitiken som Margot Wallström lanserade när hon utsetts till utrikesminister i oktober 2014. Vilket innebar att politiken verkade för kvinnors Rättigheter, Representation och Resurser utifrån den realitet som kvinnor lever i. Feminism är ett perspektiv som genomsyrade allt inom utrikesförvaltningens regi fram till alldeles nyligen.

Jag ville veta vad som drev henne och hur hon jobbade fram underlaget till den numera välkända men nedmonterade feministiska utrikespolitiken.

Hon beskrev hur tanken börjat spira i samband med hennes uppdrag som FNs första särskilda sändebud mot sexuellt utnyttjande i krig och konflikt. I alla hennes resor och möten med både starka, duktiga och utsatta kvinnor såg hon vikten av att få slut på att männen bestämmer över huvudet på kvinnor. Att ge kvinnor mer makt förebygger våldet. Det krävs ett långsiktigt och uthålligt arbete mot patriarkala beteenden och destruktiva manlighetsnormer, annars kommer kampen mot sexuellt våld i konflikt fortsätta vara fruktlös.

När Margot Wallström utsågs till utrikesminister bestämde hon sig för att ha en tydlig agenda som är synlig och kan utvärderas. Hon ville se till att den Svenska politiken gjorde skillnad för FN, för feminism och möjligt att mäta resultat.

Det blev också tydligt och ett av skälen till att Sverige senare valdes in i säkerhetsrådet. 

Tillsammans med Sverige bedrev Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Mexiko, Tyskland och Chile en uttalad feministisk utrikespolitik. Många andra likasinnade länder, internationella- och civilsamhällesorganisationer delar analysen att ökad jämställdhet är av grundläggande betydelse för demokrati, hållbar utveckling, inkluderande ekonomisk tillväxt samt fred och säkerhet

Det är så tragiskt att Sverige nu valt att inte vara världsledande längre. Det blir något av de andra länderna som får ta över stafettpinnen.

Tack Margot för allt du gjort och gör, tack för lunchen, och tack för att vi ska ha fortsatt kontakt i dessa och många andra frågor.

För 21 år sedan mördades Fadime Şahindal av sin pappa. Hon mördades för att hon hade gjort något som enligt hennes familj var fel. Enligt familjen hade hon fel kille.

Det har nu gått över två decennier sen mordet på Fadime ändå finns det barn, tjejer och kvinnor som lever i förtryck. Det som hände då fortsätter trots att så många fördömer hedersförtryck och våld.  

Alla barn ska vara lika mycket värda och ska ha samma rättigheter oavsett vilka föräldrar de har. Flickor måste få slippa bli bevakade av sina bröder, slippa bli slagna av familjen, slippa bli könsstympade och bortgifta, slippa dölja sin lilla flickkropp i en hijab – för att inte väcka mäns begär. Pojkar måste slippa bevaka, misshandla och mörda sina systrar.

Tyvärr är inte alla barn lika mycket värda och många barn har begränsade fri- och rättigheter.

Föräldrars rätt till sin kultur, religion och rätt till umgänge får aldrig gå ut över barnen. Barns fri- och rättigheter måste  komma först.  Familjer måste sluta kontrollera barn, tjejer och kvinnor och tvinga dem till underkastelse, i kulturens eller religionsfrihetens namn. 

Ingen ska behöva acceptera eller tolerera gamla inskränkta värderingar som hindrar flickor och kvinnor sin frihet och rätt att leva de liv de vill. Det tillhör de mänskliga rättigheterna. Därför får vi aldrig glömma Fadime och därför måste kampen om en värd fri från våld fortsätta varje dag. 

Därför måste vi agera för Fadime och alla andra som kommer efter. Vi som privatpersoner, omgivande samhället, föreningsliv, kommuner, beslutsfattare, lagstiftare måste agera gemensamt och samstämt. 

Tillsammans måste vi stoppa alla typer av förtryck så som hedersförtryck. 

#vistopparförtryck #glömaldrigpelaofadime #fadime #stoppahedersförtryck 

Det är fantastiskt att promenera i Berlin, det är som ett spännande och levande museum att se alla kända byggnader och landmärken så som Riksdagen, Branenburger Tor och Postdammer Platz. Det är ändå inte särskilt länge sedan som så stora områden var en enda gigantisk byggarbetsplats där muren en gång legat.  

Fantastiskt att se allt detta på min väg till Svenska ambassaden. Där blev mottagandet glatt eftersom det första jag fick se var ett anslag om orange-RUN som ambassaden ska genomföra den 25/11 på orangeday. Ett mycket bra initiativ.

Jag hade ett mycket intressant samtal med Jenny Lennong Malmqvist. Vi diskuterade jämställdhet, om den feministiska utrikespolitiken som inte ska ha den rubriken/etiketten längre enligt den nytillträdde Regeringen i Sverige. 

Så bra att den tyska regeringen har antagit en feministisk utrikespolitik som utrikesminister Annalena Baerbock nyligen presenterade. https://www.auswaertiges-amt.de/en/newsroom/news/feminist-foreign-policy/2551610

Så länge flickor som nekas utbildning. Så länge kvinnor som inte kan försörja sig och så länge våld mot kvinnor pågår måste fler inte färre länder driva på för en jämställd värld fri från våld. Den tyska regeringen har även tagit med mångfald och inkludering i sin utrikespolitik. Det är mycket positivt. 

Det är fantastiskt bra att andra länder kliver fram och tar stafettpinnen för feminismen under tiden som Sverige tonar ner sin etikett om att ha en feministisk utrikespolitik, men många undrar varför Sverige inte ska gå i bräschen längre. 

Tyskland är inte heller något jämställt land, här finns oändligt många utmaningar för att flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att leva det liv de vill.

Jenny och jag talade även om kvinnor i näringslivet, om sambeskattningen som hindrar kvinnor att lönearbeta, om det varierade utbudet av barnomsorg och dess höga avgiften. 

Dessutom talade vi om handelskammaren #Schwedenkammer  och business womens initiativ. 

Extra glad blev jag förstås över att Jenny var intresserad av böckerna #deförsta och #lyftvarandra. Nu finns böckerna på ambassadens biblioteket och Jenny skulle vara först i kön till att läsa dem. 

Innan jag lämnade ambassaden hade jag även ett intressant samtal med ambassadör Per Thöresson, även han är väldigt intresserad och insatt i jämställdhetspolitiken. Men naturligtvis diskuterade många andra frågor som den tyska regeringens övriga politik, här är som ni nog känner till ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och De gröna. 

dag har jag varit i Halmstad. Jag har haft förmånen att tala inför ett gäng ledande kvinnor i politiken som just nu genomgår en spetsutbildning. På tåget hem kan jag reflektera över intrycken. Vi har talat om ledarskap, om härskartekniker, om Metoo, om mäns våld och om hur vi ska lyfta varandra. 

Det är viktigt att fortsätta arbetet för en öppen, fri demokrati där vi står vi upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man eller kvinna, pojke eller flicka. 

Då är det viktigt att fortsätta fokusera på arbetet för att förbättra jämställdheten. Fortfarande är mannen norm och både män och kvinnor påverkas av de patriarkala strukturerna. Kvinnor som grupp har lägre löner än män och sämre möjligheter att utvecklas i arbetet. Dessutom tar kvinnor ett större ansvar för barnen och för hemmet.  

Idag talade vi om att diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska motarbetas genom att vi synliggör och avslöjar härskartekniker. Dessutom talade jag om de böcker jag skrivit: Lyft varandra en guide till halva makten och De första- kvinnorna som spräckte glastaket.

Vi hade många intressanta diskussioner och samtal hur vi ska bryta negativa attityder, börja så tidigt som möjligt med inkluderande arbetssätt och säga ifrån när något inte är okej.

Det var helt enkelt en mycket givande dag i Halmstad.

Jublet ville aldrig ta slut. Applåderna blev snarare starkare, och där stod hon, lugn, stark och leende, Socialdemokraternas nya partiledare Magdalena Andersson, utsågs på partikongressen i Göteborg den 4 november 2021. Det efter att ha nominerats från samtliga partidistrikt så hennes stöd var urstark. 

Få tvivlade på Magdalena Anderssons breda kompetens, höga utbildning, långa erfarenhet och höga arbetskapacitet. Men det var en del diskussioner om henne som för sur, butter, bulldozer och kvinna. Den debatten tog aldrig riktigt fart och förtroendet räckte långt utanför det socialdemokratiska partiet. 

Några veckor senare blev Sveriges första kvinnliga statsminister. Det blev en mycket intensivt tid, högt arbetstempo och många svåra utmaningar att hantera under våren 2022 så som krig, pandemi och mäns våld. Trots dessa utmaningar gick socialdemokraterna fram i riksdagsvalet, förmodligen för det starka förtroendet som Magdalena Andersson hade och har.

Det tog 100 år innan Sverige fick en kvinnlig regeringschef, trots att Sverige betraktas som ett land som kommit långt i jämställdhetsarbetet. 

Utnämningen av Magdalena Andersson till partiledare och statsminister gav inspiration till boken: De första- kvinnorna som spräckte glastaket och därmed får hon ganska stort utrymme, liksom även andra kvinnor som tagit täten inom politiken.

I boken finns även andra intressanta kvinnor så som fotbollsikonen Pia Sundhage, journalisten Alexandra Pascalidou, marinchef Ewa Skoog Haslum, ärkebiskop Antje Jackelén och den första kvinnliga vd:n för Svenskt näringsliv. De berättar var och en sin egen historia. Gemensamt för dem alla är att de var den första, på minst ett område. 

Dessa kvinnors berättelser om hopp och förtvivlan, om motgångar och medgångar, ska inspirera fler att ta steg på vägen mot jämställdhet. För ännu är vi inte framme….

I veckan har Sveriges första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson lämnat Regeringskansliet trots att socialdemokraterna som största parti gått fram i valet den 11 september. Hennes 11 månader som statsminister gjorde starkt intryck i denna stökiga tid och oroliga omvärld. I boken De första- Kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag skrivit finns naturligtvis Magdalena Andersson med. 

Här följer ett utdrag: 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta politiska makten. När det målet äntligen är nått har den nya ledaren verkligen satts på prov och både fått visa tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Magdalena Andersson säger att hon alltid tagits på stort allvar och inte har känt sig ifrågasatt på grund av sitt kön. Det har till och med känts angeläget att inte prata om de manliga strukturerna just för att det inte ska slå tillbaka.

Men hon har också varit feminist så länge hon vetat vad ordet innebär, det vill säga att ha nått insikten om att kvinnor som grupp är underordnad männen som grupp, och att vilja göra något åt det.

− Det finns alltför många tydliga exempel på orättvisor, ojämställdhet och lågavlönade kvinnor. Det är fortfarande så att kvinnor tar större ansvar för hem och familj och får sämre löneutveckling och i slutänden lägre pension, säger Magdalena Andersson.

– Välfärd är det starkaste verktyget vi har för att skapa jämställdhet. Det är tack vare vår välfärd som kvinnor kan arbeta och ha en egen inkomst, vilket är en förutsättning för att kunna välja sin egen väg i livet. Att ha en jämställd livspartner underlättar också livspusslet.

På det faktum att kvinnor ofta befinner sig i lågbetalda yrkeskategorier reagerar Magdalena Andersson med ilska.

– Det är inte så att kvinnor söker sig till lågbetalda yrken, tvärtom, yrken blir lågbetalda just för att många kvinnor jobbar där.

− För att lyckas skapa jämställdhet behöver vi fokusera på förändringen av själva strukturerna. Det är provocerande att insinuera att det är kvinnornas egna fel och att det bara skulle vara att rycka upp sig, söka jobb med högre lön och jobba hårdare. Det är betydligt mer komplicerat än så, och hela samhället måste ställa upp för ett mer jämställt yrkesliv.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder men det finns mycket kvar att göra, konstaterar Magdalena Andersson. − Varenda kvinna i Sverige ska själv kunna välja sitt liv. Det handlar inte minst om den självständighet som kommer med en egen inkomst för utrikesfödda kvinnor som i alltför stor utsträckning står utanför arbetsmarknaden. Om dessa kvinnor får mer makt över sina egna liv, om de lär sig svenska och tjänar egna pengar, då får de också möjlighet att välja sin egen väg i livet. Med en egen inkomst kommer möjligheten att bestämma själv.

Magdalena Andersson kröner raden av kvinnor inom socialdemokratin och arbetarrörelsen som kämpat för rättvisa villkor och jämställdhet. Under 1990-talet var Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström Socialdemokraternas mest synliga kvinnor.

När Magdalena Andersson var ny inom statsrådsberedning- en fanns också tongivande kvinnor som Lena Hjelm Wallén, Ingela Thalén, Anna-Greta Leijon och Anita Gradin.

− Det var kvinnor som gjorde stort intryck och visade att det går att bryta de manliga normerna, och jag har ännu en förebild, berättar statsministern.

− Chiles tidigare president Michelle Bachelet har varit en förebild för mig under många år. Hon var ensamstående mamma, ateist och kvinnlig president i ett katolskt land. Det är imponerande.

Det är både sorgligt, upprörande och oerhört intressant att ta del av Sveriges radios skildring av mordet på Anna Lindh. I boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket beskriver vi Anna Lindh trots att vi hade bestämt oss för att avgränsa alla dessa fantastiska ledare till de vi kunde intervjua. Men eftersom Mona Sahlin, som är en av de 21 kvinnor som porträtteras i boken, ideligen återkom till Anna Lindh i intervjun, kändes det viktigt att även berätta om henne.

Jag lärde känna Anna genom SSU, första gången jag träffade henne var på ett årsmöte med SSU-Skaraborg, hon kom till Skövde och talade som förbundsstyrelsens representant.

På den efterföljande middagen var hon fantastiskt trevlig och intresserad av oss och hur vi hade det. 

1982 kom Anna Lindh in i riksdagen och startade ett nära samarbete med Mona Sahlin och Margot Wallström. De tre startade en klubb, den så kallade kräkklubben, där de pratade av sig, om gubbarna, och om machokulturen, och peppade varandra.

1984 blev hon SSU:s första kvinnliga ordförande, där hon lyfte miljöfrågor och jämställdhet som minst lika viktiga som jobb och ekonomi. Då jobbade vi tillsammans inom förbunds styrelsen och jag fick möjlighet att jobba fram SSUs jämställdhetsplan.

Många år senare när jag blev Riksdagsledamot fanns hon där med uppmuntrande ord och glada skratt.

Anna Lindh utsågs till miljöminister av Ingvar Carlsson i världens första jämställda regering 1994.

Som miljöminister arbetade Anna Lindh för att EU skulle ta sig an miljöfrågor på allvar, vilket hon lyckades med.

Det är inte alls säkert att Anna Lindh blivit socialdemokraternas partiledare och Sveriges första kvinnliga statsminister. Men det kunde ha blivit så och kanske hade vi då haft kvar förmögenhetsskatten som utjämnar skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är snart 20 år sedan så det är svårt att sia om även om tanken lockar. 

Jag kan i alla fall starkt rekommendera att ni lyssnar på Anna Lindh före och efter.

Naturligtvis rekommenderar jag att ni läser boken De första också. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/fore-efter-anna-lindh-2003-del-1-av-6

Den 25 augusti fick Anna Nyberg och jag möjlighet att presentera vår nya bok De första - kvinnorna som spräckte glastaket. Vi har intervjuat 21 kvinnor som varit först inom sitt område. Upprinnelsen till boken är det faktum att det tog 100 år från det att Sverige blev en demokrati tills den första kvinnliga statsminister utsågs. Sverige är därmed långt efter våra nordiska grannar och bland de sista länderna i Europa att ha en kvinna på landets högsta politiska uppdrag.  

I samhället i övrigt var det först på 1950-talet som kvinnor fick tillträde till polisyrket, samt kunde få bli präster. Och än i dag lever vi med skevheter. I svenskt näringsliv i dag är 83 procent av alla vd:ar män, 17 procent kvinnor. 

Sverige har kommit långt med jämställdheten, i teorin, men i praktiken ser annorlunda ut.

Varje kvinna som medverkar i boken har sin egen berättelse, men det finns gemensamma drag. Kvinnorna granskas hårdare än sin omgivning, får färre chanser att göra misstag än sina manliga kollegor och måste göra bättre ifrån sig för att betraktas som lika bra som männen. 

Det är både fascinerande och inspirerande att ta del av kvinnornas list, tålamod och viljestyrka för att lyckas slå hål på glastaket. 

Vi kan konstatera att det är dags bryta könsbarriärerna och sluta ge männen företrädare för att de är män. 

Boksläppet höll vi i Gamla stans bokhandel tillsammans med Jan-Ewert Strömbäck som skrivit om Kerstin Hesselgren, den första kvinnan i Riksdagens första kammare. Det verkar också vara en mycket intressant bok. 

Det blev ett dystrare Visby efter att en man mördat Ing-Marie Wieselgren med kniv på Donnersplats, mitt i stan, mitt i vimlet. Många blev chockade, kände inte längre samma energi och entusiasm de sista dagarna på Almedalsveckan. Många vill hem för att krama nära och kära, vill avsluta tidigare och minglen avstannade. 

Ing-Marie Wieselgren har delat med sig av sin kunskap som läkare och psykiatrier på många olika sätt bland annat genom P1s tankar för dagen. Hon verkar så hoppfull, jag tänker på hennes närmaste som inte får träffa henne igen och alla andra som berörds av det ofattbara beskedet.

Trots det är det givetvis viktigt att fortsätta träffas, umgås och utbyta erfarenheter.  När jag packar väskan för att ta båten till fastlandet hoppas jag att jag snart får komma tillbaka och jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka. 

Ta hand om varandra. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/ing-marie-wieselgren-nar-jag-inte-orkar-sa-orkar-du-nar-du-fortvivlar-hoppas-jag-for-dig-ocksa

Centerpartiet är det parti som blev först med att ha en kvinnlig partiledare. Detta skedde då Karin Söder efterträdde Thorbjörn Fälldin 1985. Partiet har fortsatt utnämna kvinnor till partiordförande genom att 2001 välja Maud Olofsson, och tio år senare, 2011, välja Annie Lööf till hennes efterträdare. Karin Söder, blev dessutom landets första kvinnliga utrikesminister 1976–78. Det står i Anna Nybergs och min kommande bok  De första-kvinnorna som spräckte glastaket. 

Inför Almedalstalet har Annie Lööf haft tryck på sig men håller sig till mitten. Hon har lyft fram vikten av att ta avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Annie Lööf jobbar för att  ansvarsfulla partier ska komma överens om elproduktionen, brottsligheten och arbetslinjen. Nyligen presenterade hon en reformagenda i DN. Där hon beskrev försvaret, klimatet, skolan, ekonomin och jämställdheten som nödvändiga för samhällsbygget. 

Jag träffade Annie Lööf i samband med centerkvinnornas kongress i våras och hon passade på att köpa min bok Lyft varandra en guide till halva makten . I den nämns givetvis de kvinnliga centerledarna. 

Det ska bli intressant att lyssna på henne i kväll. 

Idag börjar partiledartalen med kristdemokraterna i Almedalen. Partiledaren Ebba Busch är den första kvinnan som partiledare inom KD och har därmed spräckt ett glastak. Därför nämns hon i Anna Nyberg och min kommande bok De Första. Nu är hon redan inne på sitt sjunde år som ledare få inom partiet ifrågasätter henne. 

Det andra partiet som talar i dag är Liberalerna och de har en helt annan historia om att ifrågasätta sina partiledare. Nu när Johan Pehrson nyligen utsågs var det efter att Nyamko Sabuni valt att avgå och hon var tydlig med att hon inte kände förtroende av medlemmarna längre. Johan Pehrson har inte ändrat något i politiken men tycks ha lugnat sina egna och nu växer partiet igen.

Liberalernas första kvinnliga ordförande Maria Leissner blev tidigt politiskt engagerad i dåvarande Folkpartiet. Jag intervjuade henne inför arbetet med boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket.  Då beskrev hon den glädje och engagemang hon kände när hon gick med i Liberala Ungdomsförbundet, där hon så småningom blev första kvinnan att bli förbundssekreterare och sedan ordförande.
− Jag älskar den intellektuella stimulans som Folkpartiet har gett mig. Vi kunde vända och vrida på alla politiska frågor i flera timmar och det var både spännande och stimulerande, berättar Maria Leissner.

Efter olika uppdrag bland annat som riksdagsledamot, uppdrag i Afghanistankommitten och i Kvinnor kan bestämde sig Maria för att ställa upp som ordförandekandidat efter Bengt Westerberg. Det blev en öppen strid och Maria beskrev hur personval och kampanjer medför rycketsspridning, hårda ord och till och med rena lögner. 

Därför var partiet splittrat när Maria Leissner efter omröstningen och det blev två tuffa år både internt men också i media. Maria minns särskilt att hennes ögon förstorats upp i ett stort tidningsuppslag med rubriken Dessa ögon kan döda ett parti.  

Maria Leissner krossade tre glastak inom Folkpartiet. Men när hon stod ensam i blåsten som partiledare blev trycket för stort och hon valde att avgå efter två år.

Så var det dags för moderaternas Ulf Kristensson att tala i Almedalen. Det ska bli intressant att ta del av vad han säger om hur han vill leda landet om de vinner valet tillsammans med likasinnade partier i höstens val. Jag är extra intresserad om han nämner jämställdhet och feminism eftersom jag har haft äran att intervjua hans företrädare. Då insåg jag att det var ganska turbulent inom moderaterna och det är det lite då och då inom alla partier. Det var i arbetet med boken  De första, kvinnor som spräckte glastaket som vi träffades över en kopp kaffe. 

Anna Kinberg Batra har funderat mycket på varför Sverige blev sist i Norden med att utse en kvinnlig statsminister. Sverige är fantastiskt med föräldraförsäkring, barnomsorg/förskola och stor möjlighet för kvinnor att förvärvsarbeta. 

Anna Kinberg Batra försökte i alla fall och ställde upp som första kvinnliga partiledare för moderaterna och valdes på en extra kongress i januari 2015. Dessutom valdes hon på en ordinarie kongress hösten 2015 då på en period av fyra år av en enig kongress.

Hon hade då en lång och gedigen erfarenhet inom partiet. Hon var den första kvinnliga ordförande i Moderata ungdomsförbundet. Hon var första kvinnliga moderata gruppledaren i Riksdagen och en uppskattad ordförande i finansutskottet. Därför hade hon starkt stöd och sågs som den mest kompetenta. Redan innan hon valdes som partiordförande hade hon fått agera som det eftersom Fredrik Reinfeldt hade lämnat arenan efter valet 2014. Det var en turbulent tid med både regeringskris och hot om extra val och inom moderaterna var många missnöjda med valresultatet. Anna Kinberg Batra kavlade upp ärmarna för att jobba hårt, intensivt och målmedvetet påväg mot valet 2018, som hon dock aldrig chansen att ställa upp i. Trots att hon inte hade förväntat sig något gulligull så blev hon ändå förvånad över den interna kritik som växte sig starkare och anföll med tungt artilleri stötvis i en serie avgångskrav. Hon tvingades tillslut att avgå och Ulf Kristersson tog över. Nu talar han i Almedalen och givetvis ska jag lyssna på om han nämner något om feminism och jämställdhet. 

Äntligen tillbaka till Almedalsveckan med allt vad det innebär med seminarier, mingel och få att träffa intressanta samhällsintresserade kvinnor och män. Det viktigaste är förstås partiledartalen och denna vecka rivstartas med socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tillika statsminister. 

Hennes första halvår som Sveriges första kvinnliga statsminister imponerar. Många hade nog trott att Magdalena Andersson skulle få en smekmånad som ny statsminister och att nyhetens behag skulle ha lagt sig efter ett tag. Det blev precis tvärtom, för efter den omtalade dagen då Magdalena Andersson valts (för andra gången) till Sveriges första kvinnliga statsminister blev inget mer sig likt längre. 

Först behövdes en handlingskraftig regering som trots att den var i minoritet, det vill säga inte har majoritet i Riksdagen, skulle kunna få igenom sin politik. Vilket har gått med en hårsmån. 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta makten. När det målet äntligen nås får den nya ledaren verkligen sättas på prov och visa både knivskarp tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Det tycks ha gått hem hos Svenska folket, hennes popularitet växer och nu vill till och med de allra flesta ta en öl med Magdalena Andersson. 

Det är ingen hemlighet att idén till min och Anna Nybergs kommande bok 

De första - kvinnorna som spräckte glastaket, 

kom tack vare att Sveriges statsminister.

Det ska bli mycket intressant att lyssna på henne ikväll.

Ikväll väntas publikrekord inför landskampen Sverige-Brasilien.

Förra gången de båda lagen möttes var Pia Sundhage lagkapten för Sverige.

Nu säger hon på pressträffen att det är en unik känsla när damfotbollen blivit så publikdragande men det har varit en lång resa.

I boken De första, kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag ger ut i augusti får Pia Sundhage möjlighet att berätta mer om sitt liv som fotbollsikon och hur lång bollen har tagit henne. I boken utvecklar hon tanken om att ensam inte är stark, bara ensam.

Personligen har hon inte känt sig motarbetad, och hon fick stöd av omgivningen när hon började bryta mönstren, det var strukturerna som motarbetade henne.

Det var grabbar och män som spelade fotboll när Pia Sund- hage växte upp i ett litet samhälle i Västergötland på 1960-talet. Inte tjejer. Utom Pia då. Hon var först på plan och sist att lämna den.

− Jag var inte mer än sex-sju år då, och grabbarna tyckte att det var coolt när jag var med och spelade. De tyckte att jag var annorlunda och lite udda, men de var okej med det.

Framför allt har det varit kul det var att spela fotboll. Eller lustfyllt, som Pia Sundhage säger. Det gjorde henne till en pionjär inom svensk damfotboll.

Nu finns chansen att bli först med att köpa De första.