Idag har jag blivit inspirerad av att diskutera valförlusten.

Vi förlorade valet, vi förlorade valet, vi förlorade valet. Så nu var det sagt. Någon påstod att vi måste säga det minst 100 ggr för att förstå. Men jag tror att jag har fattat det redan i september förra året. Frågan är ju bara om de som vann vet om det.
Hur gör vi i opposition för att fortsätta att bekämpa klyftorna mellan löntagare och kapitalägare, mellan män och kvinnor, infödda och invandrare och alla andra?
Visst kräver nya tider nya lösningar, men vi får aldrig överge våra värderingar. Vi har alltid varit internationalister och i globaliseringens tidevarv måste vi samarbeta över gränserna..
Nationalstaten räcker inte längre till och vad som händer i Kina påverkar Volvo i Göteborg och i Skövde. Även de folkvalda och demokratin måste få större makt gentemot kapitalet som flyttar fritt och som beslutar i slutna sammanträdesrum om hur de ska spela ut länder mot varann för att kunna kräva lägre löner och socialdumping. Därför behöver EU förbättras och reformeras, besluten måste renodlas och bli tydligare i den nya konstitutionen.  Vår otydlighet om arbete och sysselsättning i valrörelsen är en av förklaringarna till valförlusten. Men vi saknade inte en politik för arbete. Arbetskraften ökade med 146 000 personer. Och arbetslösheten sjönk och är nere på socialdemokraterna utlovade delmål 4 %. Dessutom startade 60 000 nya företag och reglerna för småföretagande förenklades och förbättrades. Många länder tävlar om företagens investeringar med låga lönekostnader och sänkta skatter. Den leder till utarmning av människor, av kunskap och av samhället. Vi väljer istället att konkurrera med kunskap, innovation, höga förädlingsvärden, hög produktivitet och trygghet. De länder som, liksom Sverige, har lyckats kombinera trygghet med förändring, är de länder som bäst klarar av globaliseringens utmaningar och möjligheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0