Monica Greens blogg

Det visar inte minst det senaste beskedet från Israels regering. De tänker fortsätta provocera genom att bygga, bygga, bygga fler och fler bostäder och tränga undan Palestinier på mindre ytor.

Jag har sett trängseln på plats både i Östra Jerusalem på Västbanken och på Gazaremsan, och sett vad det innebär för förtvivlade, fattiga, arbetslösa Palestinier.

Det är bedrövligt att fredsporsessen drar ut på tiden. Dessutom är det bedrövligt att vi har borgerliga partier i Sverige som försöker hindra tvåstatslösningen genom att skylla på Palestinierna.

Sedan den 8 juli har mer 1000 människor fått sätta livet till i kriget/konflikten mellan Palestina och Israel. Av dessa är det 47 Israeler som dödads, jag lider med dem och deras familjer. MEN Närmare 1000 Palestinier har dödads de flesta civila och är inte det övervåld, då vet jag inte vad övervåld är.   

Både och Israel och Hamas har blod på händerna. Ändå sitter det två människor i God morgon Världen och påstår att Israel gör rätt och de påstår att Hammas glorifieras i media, det har jag inte hört någonstans. Jag blir ledsen över deras uttalanden, våldet aldrig kommer att ta slut så länge Israel tillåts att ockupera Palestinsk mark.

Så länge omvärlden accepterar apartheidsystemet, muren och Israeliska bosättningar på Palestinsk mark fortsätter lidandet för båda parter.

En tröst i bedrövelsen var att Helle Klein fanns med i panelen.

Som ledamot i IPU (Inter-Parliamentary Union) mellanösternkommitté har jag mött representanter från Palestina och Israel ett flertal tillfällen. Vi har erbjudit oss att delta i olika samtal mellan parterna och har även lyckats föra dem samman ett antal gånger.  För det mesta har dessa möten hållits i Geneve men vi har även varit i Jerusalem, Knesset, PLC och på Gazaremsan. Så sent som för några veckor sedan fick vi ställa in vårt planerade möte i Jordanien pågrund av att representanterna dragit sig ur vårt möte. Just vid det tillfället hade vi tänkt diskutera vattentillgången och rätten till vatten oavsett vilket ursprung du har eller var du bor.

Ett annat hett diskussionsämne är Israels bosättningspolitik och att de ständigt tar mark från Palestina för att bygga fler bostäder åt Israeler. Denna bosättningspolitik måste fördömas

 Det känns så oerhört tragiskt och förfärligt att inte få slut på den ständiga konflikten.

Den senaste tidens upptrappning av konflikten, som följd av de tragiska morden på tre israeliska ungdomar och en palestinsk pojke, kräver att vi tar ställning för fred och folkrätt.

De illegala israeliska bosättningarna är ett av de största hindren för fred. En majoritet av EU:s medlemsländer har arbetat för ett uttalande som varnar för riskerna som uppstår när medborgare och företag genom investeringar stöder Israels bosättningspolitik. Sverige har på grund av oenighet inom regeringen inte förmått anta ett svenskt uttalande.

Läs mer på socialdemokraterna och i Expressen

 

 

Socialdemokraterna i OSSE-delegationen var värdar för ett viktigt lunchmöte, om fängslade Palestinier i Israeliska fängelser, som blev både tydligt och bra.

Våra inbjudna gäster från Palestina Mrs Fadwa Barghouthi, ordförande för "Frige Marwan Barghouthi och alla andra fångar kampanjen, och Mr Majed Bamya, som är aktiv för Palestina i internationella sammanhang.
De började med att visa en stark film med fakta om hur många hundratals Palestinier som är fängslade för sina åsikter skull. De talade om kvinnor och barn i fängelser och om parlamentariker mm

Fadwas man har varit fängslad i 18 år och hon får besöka honom en gång varannan vecka i 45 minuter. Hon beskrev fängelselivet och hur det är för resten av familjen barn och numera också barnbarn som inte får träffa sin pappa eller morfar/farfar osv

De beskrev också den pressade situationen i Palestina som blir bara mer bebyggt av olagliga bosättare som betalas av Israel för att de ska bo på Palestinsk mark, de beskrev vatten bristen och svårigheten att få vardagen att fungera med en mur som skär sönder deras land osv

Deras mål är en tvåstats lösning där de kan leva som grannar med Israelerna. Deltagarna som kom på seminariet, ställde frågor, kommenterade och problematiserade situationen.
Vi avslutade med en uppmaning om att frige politiska fångar och med hopp om en tvåstatslösning inom en snar framtid.

Nådens år 2013 är jag påväg till Jerusalem. Jag har varit där ett antal gånger tidigare, det är en mycket vacker stad med många vackra byggnader och tyvärr också mycket våldsam historia.
Jag reser med IPU, förra gången vi besökte området var i januari och då tog vi oss in via Egypten till Gaza. Nu är det dags att besöka Jerusalem, Betlehem, Ramalla, Knesset och PLC mm. Det ska bli mycket intressant och förhoppningsvis givande.
Så här 20 år efter Olsoöverenskommelsen är det hög tid att det händer något på fredsfronten. Människorna som bor i Israel/Palestina lever mellan hopp och förtvivlan, det vore helt fantastiskt om de kunde leva sida vid sida som goda grannar i framtiden.

Men då måste de respektera varandra och erkänna varandra. Det finns flera parlamentsledamöter i Knesset som inte erkänner Palestina och det finns PLC ledamöter som inte erkänner Israel. Men de ledande företrädarna erkänner varandra och det är alltid något.

Jag kommer att blogga om mina intryck även denna gång

( PS Det finns inga liknelser mellan mig och Arn Magnusson, han är man, snygg, stark, intelligent, krigskämpe och föddes 1150
Jag är inget av det. Men jag finns och  har tillbringat många somrar i Årnäs, där jag badade med mina kusiner. Att jag är uppvuxen på Kinnekulle gör att jag känner igen omgivningarna som Jan Guillou beskriver i sina Arn-böcker)

Ser fruktansvärda nyhetsbilder på nätet och på TV från dödandet på Gaza och känner mig både trygg med att vara hemma men samtidigt frustrerad över att jag inte är där.

Jag skulle ha deltagit i IPUs ”Mission to the Palestinian territories” i Gaza och Västbanken just nu. Men vi i kommittén beslöt att skjuta på resan för att det inte skulle vara säkert att vi skulle kunna komma in i Gaza.

Vi vet att Palestinierna väntat på vårt besök, vi har fått påtryckningar flera gånger under året, eftersom omvärlden måste agera för att få en fredlig lösning.

Men nu kom saken i ett annat läge och de vi skulle träffa var inte säkra längre på om vi skulle kunna få tillstånd några möten även om vi kanske kund bli vittne till mycket av våldet.

Kriget i Gaza har visat att militärt våld inte är en lösning. Endast diplomatiska fredsförhandlingar, där alla relevanta parter deltar, kan leda till en hållbar lösning som både ger fred och säkerhet. Israel är en ockupationsmakt och den starkare parten i konflikten och har därför ett större ansvar.

Palestinska myndigheten och Hamas har ett ansvar att respektera ingångna avtal, avstå från våld, erkänna staten Israel samt respektera internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Samma krav måste också ställas på Israel.

Ett fredligt och livskraftigt Palestina, sida vid sida med Israel, kan tyckas mer avlägset än på länge. Valet i Israel i januari förändrar förhoppningsvis det hopplösa läget. Men omvärlden måste trycka på. Erkänna Palestina, rösta ja för Palestina i FN och vara närvarande.

Det israeliska militära våldet i Gaza måste få ett slut.

Just nu mejlar mina kollegor i IPUs mellanöstern kommitté förslag på nya dagar till möten om kriget.

 Det är svårt att sammanfatta två dagars intensiva diskussioner om möjligheter till fred mellan Palestina och Israel. Men bakgrunden är att jag deltar i en IPU arbetsgrupp om mellanösternfrågor.

Vi har träffats ett antal gånger på IPUs huvudkontor i Genève.

Till detta tillfälle hade vi bjudit in representanter/parlamentariker från Knesset (Israels parlament) och Palestinas parlament. Vi har gjort det tidigare och det är alltid en anspänning innan mötet om hur det ska sluta.

Det slutade bra även denna gång och vi kom fram till ett antal punkter som vi ska gå vidare med. Men det var från början sorgligt att se hur olika, så väldigt olika, verklighetsbilder de har.

Jag ska inte gå in på detaljer men ni kan säkert räkna ut att det handlade om :

• Checkpintsen/kontrollstationerna  som finns för att passera den 700 km långa muren.
• Muren som inte alls följer 1967 års gränser utan som skär igenom byar och samhällen.
• Svårigheterna till samtal mellan ledarna från de båda länderna så länge de inte litar på varandra
• Ockupationen av mark
• Bosättare     
• Tillgång till vatten
• Säkerhet
• Kommande val
• Situationen på Gaza
• Fredsplanen     

m.m.

Ena parten talar med stort självförtroende, välartikulerade och humoristiskt. Andra sidan talar länge, länge för att försöka förklara hur det känns.

Efter första dagens långa samtal åt vi en god och trevlig middag tillsammans. Det kändes bra att alla satt vid samma bord, åt, skrattade åt varandras skämt osv.

Nästa dag fortsatte vi igen och det kändes som en öppning när Israelerna lovade att kolla upp de 24 Palestinska Parlamentariker som sitter i Israeliskt fängelse m.m.

Det kändes också bra att båda parter pratar om framtiden och hur vi ska ta nästa steg.

Dessutom fick jag veta mer om Labour i Israels nya partiledare Shelly Yachimovich. Vi får hoppas att hon kan göra gott för välfärden och för fredsprocessen framöver.

Oavsett om din granne är trevlig eller om du inte umgås med dem så har du ingen lust att grannen flyttar in sina trädgårdsmöbler i din trädgård. Om grannen dessutom säger åt dig att flytta på dina trädgårdsmöbler och börjar bygga nya hus där? Klart du blir arg, men om du börjar protestera så hotar din granne dig och påstår plötsligt att du är dum mot honom.

Palestina är ockuperat av Israel och de som påstår att de båda parterna ska klara konflikten själva vet att Israel inte kommer att flytta på sig frivilligt.

Det är ytterst allvarligt att Sveriges representanter inte ser detta maktspel från Israel. Det är oerhört tragisk att Sverige idag röstat nej till medlemskap i UNESCO. Palestina behöver finnas med i alla internationella sammanhang, de behöver stöd och ett erkännande.


läs oxå Anders Lindberg i Aftonbladet

Det pågår ett krig i Israel och i Palestina. Det pågår ett förtryck och en åtskillnadspolitik, många säger att den är värre än den apartheid som bedrevs i Syd Afrika. Israel använder sin maktposition och använder hela världens dåliga samvete till att förtrycka Palestinier.

För tre år sedan, när jag var här senats, tyckte jag att det var förfärligt att se fattigdom och stängsel i Hebron, den förbannande muren som skär rakt genom Palestinska samhällen och den dagliga terrorn av Palestinier som pågick. Det handlade om förnedring vi checkpionts, om lägre löner, om särskilda vägar för Israeler m.m

Nu när jag kom hit igen såg jag att det blivit ätter värre.

Det blev plötsligt väldigt tydigt att regimen i Israel inte kommer att ge sig förrän de etniskt rensat bort alla Palestinier från hela området. De fördriver, vräker, tar land, tar vattnet, kastar oskyldiga i fängelse och hindrar varje form av fredsuppgörelse.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att väldigt många Israeler inte alls vill vara med om ytterligare krig, våld och förtryck. De vill kunna leva sida vid sida med sina grannar precis som det Palestinska folket vill ha demokrati, försoning och fred.

Det som är mest beklämmande är att hela världen tittar på, FN tittar på, USA tittar på, EU tittar på och vi tittar på, vi ser vad som händer utan att stoppa det.

Många blundar och inbillar sig att det är någon slags uppgörelse mellan jämbördiga parter. Men de allra flesta har inte en aning om vad som pågår.

Okunskapen om att denna etiska rensning pågår är kanske det mest beklämmande.

Det kan inte fortsätta så här, det måste bli ett stopp. Insikten förpliktigar, vi måste berätta om vad som pågår, vi måste pröva alla möjligheter för att stoppa förtrycket.

Det kan handla om att bojkotta varor från Israel, det kan handla om att erkänna staten Palestina, det kan handla om att riva muren som går på Palestinsk mark, det kan handla om omedelbart stopp på bosättningar och att Israeler inte får vräka Palestinier i Östra Jerusalem, Det kan handla om att bosättare inte får stjäla dricksvattnet för att vattna sina gräsmattor.

Själva ska jag fundera lite på vad som kan vara en framkomlig väg men en sak är säker.

Vi kan inte ge upp.

Att befinna sig i Palestina samma vecka som USAs president Obama haft sitt Mellanöstern-tal är omtumlande. Det hade det naturligtvis varit ändå, efter som stämningarna här är minst sagt skakiga. Men eftersom vi träffat så många FN-utsända, Israeler, Palestinier, kristna, muslimer, föreningsaktiva, fredsaktivister som kommenterat vad Obama har sagt blir det extra starkt för mig i alla fall. Att Obama sagt i sitt tal för en vecka sedan att 1967 års gränser är starkt men i fråga sätts från båda sidor och kräver handling.

Vi har träffat Palestinier i Östra Jerusalem som blir vräkta för att Israeler ska bo där eller så ska de plantera en park just där. Vi har träffat människor som måste köa igenom en port i en mur varje dag de ska till arbetet. Vi har träffat skolbarn som blir spottade på för att bosättare tycker att de borde flytta. Vi har sett den 700 km långa muren som till 85% går på Palestinsk mark. Vi har träffat förtvivlade män och kvinnor som tror att det är kört för att de tror att Israel över huvudtaget inte vill ha fred.

Men vi har också träffat optimistiska, engagerade Israeler och Palestinier som jobbar för en demokratisk fredlig lösning.

Att muren föll i Berlin 1989, att apartheid fick ett slut i Sydafrika gör att det finns hopp även för en fredlig lösning i Mellan Östern.

På OCHA fick vi först en genomgång om den lilla Gaza remsan som Israel byggd en mur runt. De 1,5 miljoner Palestinier som bor där får inte lämna Gaza om de inte är svårt sjuka eller har andra starka skäl att lämna området. Det finns 6 ”crossing point” att ta sig in eller ut, att få in nödvändig proviant osv. Vi fick även här en noggrann genomgång av hur Israel bevakar havet utanför Gaza och om de tunnlar som finns mellan Gaza och Egypten

Människorna som bor där är väldigt fattiga, arbetslösheten är mycket hög. Många bor i hyddor sedan senaste kriget eftersom husen inte är uppbyggda

Det behövs skolor, sjukvård, vatten, elektricitet och hjälp med att återuppbygga Gaza.

När det gäller Västbanken finns 500 000 judiska bosättningar på området.

Muren är 700km lång och går 85% genom Palestinskt område, tvärs igenom samhällen.

Palestinierna förlorar sina hem och lider av fattigdom. Även här behövs hjälp med skolor, sjukhus, vatten, infrastruktur och återuppbyggnad.

http://www.ochaopt.org/

Vi dvs ett några Riksdagsledamöter som är intresserade av förutsättningarna för en varaktig och hållbar fred mellan Israel och Palestina.

Mycket har hänt sedan jag var här för tre år sedan men ändå känns det som om det står och stampar.

Vi började vår studieresa med att få en briefing på det Svenska generalkonsulatet

Axel Wernhoff Maria Velasco Maria Bjernevi gav oss en öppen hjärtlig och gedigen genomgång. Den så kallade Arabiska våren i Nordafrika har påverkat mycket. Det finns hopp om demokrati även här.  Det finns till exempel 500 000 är så judiska bosättare i Västbanken o Östra Jerusalem, muren går genom byar och skär igenom den kommande Palestinska staten och tyvärr är förhandlingarna helt låsta.

Den israeliska militärens dödsskjutningar och övervåld på humanitära aktivister fördöms.

Aktionen har dessutom inträffat på internationellt vatten gör det än allvarligare. Det står helt i strid mot folkrätten.

Folket på Gaza måste får hjälp, de lever helt instängda som ett utomhusfängelse.

Det viktigaste är att bryta blockaden av Gaza. Blockaden har drabbat civilbefolkningen hårt. Sedan kriget förra vintern har situation hela tiden förvärrats. Israels belägring hårdnar och de vägrar släppa igenom förnödenheter och material till återuppbyggnad av infrastruktur och bostäder som skulle underlätta det vardagliga livet för Gazapalestinierna. Att de vägrar båtar att komma med skolböcker, betong och förnödenheter visar det oacceptabla i situationen.  Palestinierna ges aldrig möjlighet att bygga upp ett fungerande eget samhälle och ges därmed inte möjligheten till att bygga ett fritt Palestina som de enligt världssamfundet har rätt till.
Gazas befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigheter. För detta bär Israel ansvaret.

Israels allt hårdare attacker mot fredligt motstånd liksom blockaden och ockupationen i hela Palestina måste få ett slut. Att sedan skylla på aktivisterna för att de gjort motstånd när Israelisk militär stormar båtarna är ytterst pinsamt.

Detta är en katastrof som inte kan accepteras De rödgröna ledarna fördömer Israels attack mot Ship to Gaza. Nu måste hela den Svenska regeringen med statsministern i spetsen fördöma dödskjutningarna på internationellt vatten

 http://playrapport.se/video/2022859#/video/2022882

ab dn Mats Engström expr svd  ola tord Peter chip to Gaza


FN fördömmer agerandet

Nu startar vi en svensk-palestinsk parlamentarikerföreningen

Nu är många inte bara förtvivlade och upprörda utan även förbannade över det brutala israeliska övervåldet mot Gaza men också mot raketbeskjutningar mot södra Israel och det övergripande fakto att ockupationen av Palestina fortsätter trots att vi nu passerat 41 år av ofrihet för palestinierna.

Våldsspiralen måste få ett slut.

Nu när vi just är i färd med att önska varann Gott Nytt År och fred på jorden, just i det ögonblicket dör oskyldiga

Israeler attackerar Gaza och efterlämnar hundratals döda och tusentals skadade, och humanitära öden. I Gaza där människor redan tidigare levde i stor fattigdom och där en stor del av befolkningen är barn innebär beskjutningarna dramatiskt försämrad situation stor risk för liv och hälsa

Gazasisolering där människor lever utan möjligheter till ett normalt liv har försatt människor i fördjupad fattigdom och desperation. Den nu uppkomna situationen där el- och vattenförsörjning, mat och mediciner bara kommer in i området i liten omfattning är oacceptabel.  

Det krävs ett omedelbart eldupphör från båda sidor, Israel ska omedelbart upphöra med sina attacker och Hamas borde omedelbart sluta med raketbeskjutningen av södra Israel.
Israel som den starkare parten måste ta initiativ till att fredssamtalen återupptas. Våld kommer att leda till mer våld och denna destruktiva spiral måste brytas.

Vi alla har ett ansvar för att öka engagemanget för att få slut på våld, terror, fattigdom och att ockupation av mark slutar.

Tyvärr måste jag sluta detta år i vredesmod. Upprörd över att vi alla gör för lite och för att Israeler och Hamas inte omedelbart slutar mörda varann

Jag önskar att  2009 blir ett fredligare mer rättvisst år än det här djävla skitåret (om man nu ska citera en slutkörd arbetsmarknadsminister i samma blogg, trots att han inte har med kriget mellan Palestina och Israel och göra. Fast på sätt och vis har han ju det eftersom vi alla bär ett ansvar över att engagera oss mer för freden)