Monica Greens blogg

Det blev ett dystrare Visby efter att en man mördat Ing-Marie Wieselgren med kniv på Donnersplats, mitt i stan, mitt i vimlet. Många blev chockade, kände inte längre samma energi och entusiasm de sista dagarna på Almedalsveckan. Många vill hem för att krama nära och kära, vill avsluta tidigare och minglen avstannade. 

Ing-Marie Wieselgren har delat med sig av sin kunskap som läkare och psykiatrier på många olika sätt bland annat genom P1s tankar för dagen. Hon verkar så hoppfull, jag tänker på hennes närmaste som inte får träffa henne igen och alla andra som berörds av det ofattbara beskedet.

Trots det är det givetvis viktigt att fortsätta träffas, umgås och utbyta erfarenheter.  När jag packar väskan för att ta båten till fastlandet hoppas jag att jag snart får komma tillbaka och jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka. 

Ta hand om varandra. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/ing-marie-wieselgren-nar-jag-inte-orkar-sa-orkar-du-nar-du-fortvivlar-hoppas-jag-for-dig-ocksa

Centerpartiet är det parti som blev först med att ha en kvinnlig partiledare. Detta skedde då Karin Söder efterträdde Thorbjörn Fälldin 1985. Partiet har fortsatt utnämna kvinnor till partiordförande genom att 2001 välja Maud Olofsson, och tio år senare, 2011, välja Annie Lööf till hennes efterträdare. Karin Söder, blev dessutom landets första kvinnliga utrikesminister 1976–78. Det står i Anna Nybergs och min kommande bok  De första-kvinnorna som spräckte glastaket. 

Inför Almedalstalet har Annie Lööf haft tryck på sig men håller sig till mitten. Hon har lyft fram vikten av att ta avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Annie Lööf jobbar för att  ansvarsfulla partier ska komma överens om elproduktionen, brottsligheten och arbetslinjen. Nyligen presenterade hon en reformagenda i DN. Där hon beskrev försvaret, klimatet, skolan, ekonomin och jämställdheten som nödvändiga för samhällsbygget. 

Jag träffade Annie Lööf i samband med centerkvinnornas kongress i våras och hon passade på att köpa min bok Lyft varandra en guide till halva makten . I den nämns givetvis de kvinnliga centerledarna. 

Det ska bli intressant att lyssna på henne i kväll. 

Idag börjar partiledartalen med kristdemokraterna i Almedalen. Partiledaren Ebba Busch är den första kvinnan som partiledare inom KD och har därmed spräckt ett glastak. Därför nämns hon i Anna Nyberg och min kommande bok De Första. Nu är hon redan inne på sitt sjunde år som ledare få inom partiet ifrågasätter henne. 

Det andra partiet som talar i dag är Liberalerna och de har en helt annan historia om att ifrågasätta sina partiledare. Nu när Johan Pehrson nyligen utsågs var det efter att Nyamko Sabuni valt att avgå och hon var tydlig med att hon inte kände förtroende av medlemmarna längre. Johan Pehrson har inte ändrat något i politiken men tycks ha lugnat sina egna och nu växer partiet igen.

Liberalernas första kvinnliga ordförande Maria Leissner blev tidigt politiskt engagerad i dåvarande Folkpartiet. Jag intervjuade henne inför arbetet med boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket.  Då beskrev hon den glädje och engagemang hon kände när hon gick med i Liberala Ungdomsförbundet, där hon så småningom blev första kvinnan att bli förbundssekreterare och sedan ordförande.
− Jag älskar den intellektuella stimulans som Folkpartiet har gett mig. Vi kunde vända och vrida på alla politiska frågor i flera timmar och det var både spännande och stimulerande, berättar Maria Leissner.

Efter olika uppdrag bland annat som riksdagsledamot, uppdrag i Afghanistankommitten och i Kvinnor kan bestämde sig Maria för att ställa upp som ordförandekandidat efter Bengt Westerberg. Det blev en öppen strid och Maria beskrev hur personval och kampanjer medför rycketsspridning, hårda ord och till och med rena lögner. 

Därför var partiet splittrat när Maria Leissner efter omröstningen och det blev två tuffa år både internt men också i media. Maria minns särskilt att hennes ögon förstorats upp i ett stort tidningsuppslag med rubriken Dessa ögon kan döda ett parti.  

Maria Leissner krossade tre glastak inom Folkpartiet. Men när hon stod ensam i blåsten som partiledare blev trycket för stort och hon valde att avgå efter två år.

Så var det dags för moderaternas Ulf Kristensson att tala i Almedalen. Det ska bli intressant att ta del av vad han säger om hur han vill leda landet om de vinner valet tillsammans med likasinnade partier i höstens val. Jag är extra intresserad om han nämner jämställdhet och feminism eftersom jag har haft äran att intervjua hans företrädare. Då insåg jag att det var ganska turbulent inom moderaterna och det är det lite då och då inom alla partier. Det var i arbetet med boken  De första, kvinnor som spräckte glastaket som vi träffades över en kopp kaffe. 

Anna Kinberg Batra har funderat mycket på varför Sverige blev sist i Norden med att utse en kvinnlig statsminister. Sverige är fantastiskt med föräldraförsäkring, barnomsorg/förskola och stor möjlighet för kvinnor att förvärvsarbeta. 

Anna Kinberg Batra försökte i alla fall och ställde upp som första kvinnliga partiledare för moderaterna och valdes på en extra kongress i januari 2015. Dessutom valdes hon på en ordinarie kongress hösten 2015 då på en period av fyra år av en enig kongress.

Hon hade då en lång och gedigen erfarenhet inom partiet. Hon var den första kvinnliga ordförande i Moderata ungdomsförbundet. Hon var första kvinnliga moderata gruppledaren i Riksdagen och en uppskattad ordförande i finansutskottet. Därför hade hon starkt stöd och sågs som den mest kompetenta. Redan innan hon valdes som partiordförande hade hon fått agera som det eftersom Fredrik Reinfeldt hade lämnat arenan efter valet 2014. Det var en turbulent tid med både regeringskris och hot om extra val och inom moderaterna var många missnöjda med valresultatet. Anna Kinberg Batra kavlade upp ärmarna för att jobba hårt, intensivt och målmedvetet påväg mot valet 2018, som hon dock aldrig chansen att ställa upp i. Trots att hon inte hade förväntat sig något gulligull så blev hon ändå förvånad över den interna kritik som växte sig starkare och anföll med tungt artilleri stötvis i en serie avgångskrav. Hon tvingades tillslut att avgå och Ulf Kristersson tog över. Nu talar han i Almedalen och givetvis ska jag lyssna på om han nämner något om feminism och jämställdhet. 

Äntligen tillbaka till Almedalsveckan med allt vad det innebär med seminarier, mingel och få att träffa intressanta samhällsintresserade kvinnor och män. Det viktigaste är förstås partiledartalen och denna vecka rivstartas med socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tillika statsminister. 

Hennes första halvår som Sveriges första kvinnliga statsminister imponerar. Många hade nog trott att Magdalena Andersson skulle få en smekmånad som ny statsminister och att nyhetens behag skulle ha lagt sig efter ett tag. Det blev precis tvärtom, för efter den omtalade dagen då Magdalena Andersson valts (för andra gången) till Sveriges första kvinnliga statsminister blev inget mer sig likt längre. 

Först behövdes en handlingskraftig regering som trots att den var i minoritet, det vill säga inte har majoritet i Riksdagen, skulle kunna få igenom sin politik. Vilket har gått med en hårsmån. 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta makten. När det målet äntligen nås får den nya ledaren verkligen sättas på prov och visa både knivskarp tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Det tycks ha gått hem hos Svenska folket, hennes popularitet växer och nu vill till och med de allra flesta ta en öl med Magdalena Andersson. 

Det är ingen hemlighet att idén till min och Anna Nybergs kommande bok 

De första - kvinnorna som spräckte glastaket, 

kom tack vare att Sveriges statsminister.

Det ska bli mycket intressant att lyssna på henne ikväll.

Ikväll väntas publikrekord inför landskampen Sverige-Brasilien.

Förra gången de båda lagen möttes var Pia Sundhage lagkapten för Sverige.

Nu säger hon på pressträffen att det är en unik känsla när damfotbollen blivit så publikdragande men det har varit en lång resa.

I boken De första, kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag ger ut i augusti får Pia Sundhage möjlighet att berätta mer om sitt liv som fotbollsikon och hur lång bollen har tagit henne. I boken utvecklar hon tanken om att ensam inte är stark, bara ensam.

Personligen har hon inte känt sig motarbetad, och hon fick stöd av omgivningen när hon började bryta mönstren, det var strukturerna som motarbetade henne.

Det var grabbar och män som spelade fotboll när Pia Sund- hage växte upp i ett litet samhälle i Västergötland på 1960-talet. Inte tjejer. Utom Pia då. Hon var först på plan och sist att lämna den.

− Jag var inte mer än sex-sju år då, och grabbarna tyckte att det var coolt när jag var med och spelade. De tyckte att jag var annorlunda och lite udda, men de var okej med det.

Framför allt har det varit kul det var att spela fotboll. Eller lustfyllt, som Pia Sundhage säger. Det gjorde henne till en pionjär inom svensk damfotboll.

Nu finns chansen att bli först med att köpa De första.