Sista dagen med OSSE
två steg framåt och ett bakåt
Igår var jag så nöjd med att OSSE lyckats samla Ryssland och Ukraina till ett gemensamt möte här i Baku. Idag vaknar vi upp till nyheten om att Ukrainas president bryter vapenvilan tills de Ryska separatisterna i Östra Ukraina lägger ner sina vapen. Det var inga goda nyheter och vi diskuterade det på socialdemokraternas gruppmöte i morse. Vad kan vi göra? Kan vi ta upp frågan som ett brådskade ärende på talarlistan, kan vi sammanföra Ukraina och Ryssland igen för att få båda sidor att förstå varandra? Vi enades om att ta upp frågan på nytt i plena.
En annat bakslag mycket tråkigt är Israels vedergällning på Palestina.
OSSE är en freds och säkerhetsorganisation som vill öka förståelsen mellan länder för att minska konflikterna på jorden. Men det krävs mycket stort tålamod för sådana uppdrag och det känns som vi stampar på samma fläck eller tar mycket små små steg framåt.
Men i det stora hela är det förstås ett oerhört viktigt även om vi tar två steg framåt och ett bakåt hela tiden. Så länge det går framåt får vi vara nöjda och det gör det som sagt var inte alltid.
I eftermiddag ska jag fortsätta tala för jämställdheten i världen och för kvinnors situation. Igår vann jag en omröstning i mitt utskott. Det handlade om kvinnors möjlighet till egen inkomst, kvinnors möjlighet till egna företag och att kvinnors kompetens ska tas tillvara bättre. Idag följer jag upp det genom ett inlägg i generaldebatten.
OSSE öppnar dörren mellan Ryssland och Ukraina
Många är inne på sin andra dag i Almedalen men vi i OSSE-delegationen är inne på vår näst sista dag i Baku. Det har varit många intressanta debatter, seminarier och inspel dessa dagar. Ett utmärkt initiativ var mötet mellan Ryssland och Ukraina som bland annat socialdemokraten från Tyskland Doris Barnett fixat.
Det var tydligt att både Ryssland och Ukraina vill ha slut på oroligheterna, att båda länderna sträckte ut en hand och att båda parter vädjar om internationell hjälp för att lösa konflikten
En annan kul grej som inträffade var genderlunchen som anordnades i Bakus parlament Milli Mejlis.
Där sätter vi särskilt fokus på jämställdhetsarbetet. Dessa gender-luncher inom OSSE har utvecklats genom åren. Först var det bara som ett stöd för de få kvinnor som var ledamöter från de olika OSCE- länderna men har vuxit. Nu skulle få män med ambitioner våga utebli.
Idag passade vi på att presentera S-kvinnors makthandbok. Det var många som blev intresserade och bland annat en engelsman som kom fram till mig efteråt och tyckte att Makthandboken var det bästa som inträffat på OSCE på länge.
Många möten i Baku
Presidenter och statsmän
Azerbajdzjan
Azerbajdzjan är granne med Georgien och den Ryska republiken Dagestan med kust i öst längst världen största insjö Kaspiska havet. Här finns drygt 9 miljoner invånare och hälften av befolkningen bor i städer.
1920 invaderades Azerbajdzjan av röda armen och landet blev en sovjetrepublik och utropade sig självständigt 71 år senare i samband med sovjetunionens upplösning. Landet påstår sig vara en demokrati men styrs i praktiken av en hårdför diktatur. Presidentmakten har gått i arv från far till son och presidenten kan låta sig väljas om så länge han lever.
Domstolarna är korrumperade och polisbrutalitet hör till vanligheterna. Oppositionen har svårt att komma ut med sitt budskap eftersom media är statskontrollerat.
Det byggs mycket här i Baku och jag ser byggkranar överallt. Det tyder på tillväxt men trots att Azerbajdzjan är rikt på naturtillgångar så som olja och gas lever nästan halva befolkningen under fattigdomsgränsen och får hanka sig på hjälp från släktingar, jordbruk och lågbetalda svartjobb.
Familjebanden är mycket starka och kvinnor tar ansvar för barnen och förväntas ha maten klar när männen kommer hem från caféerna. Men så är det naturligtvis inte överallt, här i Baku deltar kvinnor i både arbetsliv, kulturliv och nöjeslivet.
Azerbajdzjan är ett naturskönt land med en fin kust och skulle kunna bli ett turistland i framtiden.
Men då måste de först komma tillrätta med mänskliga rättigheter, förbättra jämställdheten i praktiken och genomföra utlovade reformer för att minska klyftorna.
