Sista dagen med OSSE


OSSEs möte i Baku går mot sitt slut. Det har varit många intressanta debatter och diskussioner om fred, säkerhet och samarbete över gränserna. Vi 600 parlamentariker samlande från 57 länder har lite olika uppfattningar om hur vi ska uppnå en fredligare värld. Men vi vet att samtal, sammanträffanden, politiska beslut är betydligt bättre än krig, dödshot och terror. Därför måste vi fortsätta förhandla för att hitta lösningar. Det är som jag skrev i går tålamodsprövande men nödvändigt. 
En lång debatt handlade återigen om svårigheterna i Ukraina. Om dödandet i Östra Ukraina. Det är aldrig ens fel att två träter och det hjälper inte att älta älta älta vems felet är. Huvudsaken är att människor kan bo och leva i trygghet. Sedan får det heller inte bli så att världssamfundet bara kan fokusera på en oroshärd i taget. Vi får inte glömma det fruktansvärda övergrepp som pågått i flera år i Syrien. Tusentals människor flyr dagligen och tvingas bo i stora flyktingläger i fattiga länder utan mat, vatten och förnödenheter, barn dödas och misshandlas. Vårt arbete måste fortsätta oförtröttligt.
Jag ska passa på att gratta mina kollegor Kenth Härstedt som valts till vice president i OSSE PA och Åsa Lindestam som valts till ordförande för första kommittén. Väldigt roligt med Svenska framgångar och kul med duktiga kamrater på så tunga viktiga poster.  


    

två steg framåt och ett bakåt


Igår var jag så nöjd med att OSSE lyckats samla Ryssland och Ukraina till ett gemensamt möte här i Baku. Idag vaknar vi upp till nyheten om att Ukrainas president bryter vapenvilan tills de Ryska separatisterna i Östra Ukraina lägger ner sina vapen. Det var inga goda nyheter och vi diskuterade det på socialdemokraternas gruppmöte i morse. Vad kan vi göra? Kan vi ta upp frågan som ett brådskade ärende på talarlistan, kan vi sammanföra Ukraina och Ryssland igen för att få båda sidor att förstå varandra? Vi enades om att ta upp frågan på nytt i plena.
En annat bakslag mycket tråkigt är Israels vedergällning på Palestina.
OSSE är en freds och säkerhetsorganisation som vill öka förståelsen mellan länder för att minska konflikterna på jorden. Men det krävs mycket stort tålamod för sådana uppdrag och det känns som vi stampar på samma fläck eller tar mycket små små steg framåt.
Men i det stora hela är det förstås ett oerhört viktigt även om vi tar två steg framåt och ett bakåt hela tiden. Så länge det går framåt får vi vara nöjda och det gör det som sagt var inte alltid.
 


I eftermiddag ska jag fortsätta tala för jämställdheten i världen och för kvinnors situation. Igår vann jag en omröstning i mitt utskott. Det handlade om kvinnors möjlighet till egen inkomst, kvinnors möjlighet till egna företag och att kvinnors kompetens ska tas tillvara bättre. Idag följer jag upp det genom ett inlägg i generaldebatten.
 

OSSE öppnar dörren mellan Ryssland och Ukraina

 

Många är inne på sin andra dag i Almedalen men vi i OSSE-delegationen är inne på vår näst sista dag i Baku. Det har varit många intressanta debatter, seminarier och inspel dessa dagar. Ett utmärkt initiativ var mötet mellan Ryssland och Ukraina som bland annat socialdemokraten från Tyskland Doris Barnett fixat.

Det var tydligt att både Ryssland och Ukraina vill ha slut på oroligheterna, att båda länderna sträckte ut en hand och att båda parter vädjar om internationell hjälp för att lösa konflikten  

 

En annan kul grej som inträffade var genderlunchen som anordnades i Bakus parlament Milli Mejlis.

 

Där sätter vi särskilt fokus på jämställdhetsarbetet. Dessa gender-luncher inom OSSE har utvecklats genom åren. Först var det bara som ett stöd för de få kvinnor som var ledamöter från de olika OSCE- länderna men har vuxit. Nu skulle få män med ambitioner våga utebli.

 

 Idag passade vi på att presentera S-kvinnors makthandbok. Det var många som blev intresserade och bland annat en engelsman som kom fram till mig efteråt och tyckte att Makthandboken var det bästa som inträffat på OSCE på länge.


Många möten i Baku



I morse startade jag i gymmet, sedan var det tidigt gruppmöte med övriga socialdemokrater i OSSE. Kul att träffa sossekompisar från 57 olika länder. Det är också kul att vi har en Svensk ordförande för gruppen. Åsa Lindestam håller ordning och red på oss. 
 
Därefter dags för första mötet med andra kommittén. Dvs den kommitté som diskuterar ekonomi, näringspolitik och miljöfrågor mm. Jag hade i förväg skickat in ett ändringsförslag om jämställdhet.
Alla tjänar på jämställdhet. Kvinnor är faktiskt både mer miljövänliga och är bättre på att hushålla med pengar. Ändå är det mest män som fattar beslut i ekonomiska frågor, det bord ändras.
 
Länderna i Norden hade en gemensam överläggning för att se hur vi kunde stödja varandra i förslag och kandidaturer till olika uppdrag. Jag hann lyssna en kort stund på seminariet om Azerbaijan, där var många olika uppfattningar om mänskliga rättigheter och oppositionens möjlighet att komma till tals.  
Just nu pågår en särskild debatt om extremism, radikalism och främlingsfientlighet.
På lunchen idag tog jag en promenad ner till Gamla staden och havet. Det var skönt att komma ut från de iskalla konferens rummen och kul att se staden vi är i. 







Presidenter och statsmän



Nu har OSSEs parlamentariska församling öppnat sin 23 session i Baku.
Det blev stort säkerhetspådrag när både Azerbajdzjans president Ilham Alijev, Ryska dumans Predident/talman Sergey Naryshkin och Uqkrainas vice talman Ruslan Koszulinski medflera äntrade talarstolen. 
Alla talade om fred och säkerhet men menade olika saker.  Azerbajdzjans president Ilham Alijev talade t.ex om hur fantastiskt bra allting är i hans land. Här finns både tillväxt, demokrati och jämlikhet enligt honom. 
Men det är trots allt bra att träffas, kunna prata och diskutera för att hitta gemensamma lösningar för framtiden. Jag hoppas de fortsatta dagarna leder till konstruktiva förslag, för egen del ska jag fokusera på jämställdhet och kvinnors möjlighet till egen inkomst mm  

Azerbajdzjan

 

Nu har OSSE startat sitt sommarmöte i Baku. I fem dagar ska vi jobba med frågor som berör vårt arbeta som valövervakare, vi ska diskutera demokrati, mänskliga rättigheter, fred, säkerhet, miljö, klimat, tillväxt, teknik och utveckling mm

Azerbajdzjan är granne med Georgien och den Ryska republiken Dagestan med kust i öst längst världen största insjö Kaspiska havet. Här finns drygt 9 miljoner invånare och hälften av befolkningen bor i städer.

1920 invaderades Azerbajdzjan av röda armen och landet blev en sovjetrepublik och utropade sig självständigt 71 år senare i samband med sovjetunionens upplösning. Landet påstår sig vara en demokrati men styrs i praktiken av en hårdför diktatur. Presidentmakten har gått i arv från far till son och presidenten kan låta sig väljas om så länge han lever.

 

Domstolarna är korrumperade och polisbrutalitet hör till vanligheterna. Oppositionen har svårt att komma ut med sitt budskap eftersom media är statskontrollerat.

 

Det byggs mycket här i Baku och jag ser byggkranar överallt. Det tyder på tillväxt men trots att Azerbajdzjan är rikt på naturtillgångar så som olja och gas lever nästan halva befolkningen under fattigdomsgränsen och får hanka sig på hjälp från släktingar, jordbruk och lågbetalda svartjobb.

Familjebanden är mycket starka och kvinnor tar ansvar för barnen och förväntas ha maten klar när männen kommer hem från caféerna.  Men så är det naturligtvis inte överallt, här i Baku deltar kvinnor i både arbetsliv, kulturliv och nöjeslivet.

 

Azerbajdzjan är ett naturskönt land med en fin kust och skulle kunna bli ett turistland i framtiden.

Men då måste de först komma tillrätta med mänskliga rättigheter, förbättra jämställdheten i praktiken och genomföra utlovade reformer för att minska klyftorna.


RSS 2.0