Globalt mål - jämställdhet

(null)

(null)

Världens länder har tillsammans bestämt sig för 17 globala mål. Det femte målet på den ambitiösa agendan handlar om jämställdhet eftersom det är förutsättning för hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet är när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling, dit är det långt kvar. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordning till män och pojkar måste upphöra.

Alla former av våld mot kvinnor och flickor drabbar både individen och samhället. Normer och sedvänjor som sanktionerar ojämställdhet och våld mot kvinnor och flickor måste bort. Den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av det obetalda hem- och hushållsarbetet är ett mycket stort hinder för kvinnors och flickors möjlighet att utbilda sig och delta på arbetsmarknaden och i samhället.

Samhälles välstånd ökar när kvinnor och flickor kan bidra på lika villkor som män och pojkar genom sina resurser och kunskaper. Därför har FNs medlemsländer bl.a bestämt att:

- Avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt.

- Avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och exploatering.

- Avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning.

- Tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt främja delat ansvar inom hushållet och familjen.




För få flickor får gå i skolan

(null)

Utbildning och att få gå i skolan är en grundläggande rättighet enligt FNs globala mål. Men fortfarande förvägras miljontals barn flest flickor att få gå i skolan. 774 miljoner människor i världen är inte läs- och skrivkunniga, varav två tredjedelar är kvinnor. 

Ändå vet vi att utbildning för alla, är en av de viktigaste grunderna för välstånd, hälsa och jämställdhet i varje samhälle. 

Flickors möjlighet till utbildning främjar ekonomisk utveckling och minskad fattigdom. 

Utbildningssystem måste möta människors behov under hela livet – från tillgång till förskola över grundskoleutbildning till att alla unga personer ges möjlighet till gymnasie-, yrkes- och högre utbildning. Att så många män och kvinnor inte är läs- och skrivkunniga visar behovet av vuxenutbildning. Mål nummer 4 i den världsomspännande överenskommelse som FNs globala mål utgör står det klart och tydligt att alla, dvs alla, ska ha rätt till utbildning. Ingen flicka ska förvägras rätten till en utbildning.  Alla könsbaserade skillnader i tillgång till utbildning måste avskaffas. Senast 2030 det säkerställas att alla kvinnor och män har lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning, inklusive högskoleutbildning, av god kvalitet till en överkomlig kostnad. Dessutom ska funktionsnedsatta ges tillgång till alla utbildningsnivåer och möjlighet till livslångt lärande.


Till detta behövs fler kvalificerade lärare. Till 2030 ska tillgången på utbildade lärare ökas väsentligt enligt de globala målen. Det är en enorm utmaning för alla värdens länder.




Bekymrad över föraktet

(null)


Jo, jag vet att de som sticker ut hakan på sociala medier och ber folk dra åt fanders får många likes, blir både kända och populära. Det finns alltså ett egenvärde i att hitta en konflikt, jag har full förståelse för att det är ett led i ett spel för att sedan kunna använda det kontaktnätet för att sprida sitt budskap eller sälja sin grej.


Samtidigt blir jag bekymrad efter som det i sig leder till en allt högre ton, polarisering och ett förakt till andra som kanske också i själva verket strävar efter samma mål med ett bättre samhälle.

Vi kan ta politikerföraktet som exempel. De som beskriver politiker som okunniga och ointressanta kan bli väldigt populära på sociala medier. Men om de själva skulle behöva ta ställning så påstår de att de inte kan det. 

Det finns många som kräver att politiker ska göra upp över blockgränsen, samma människor visar sedan öppet sin förakt när det sker just sådana överenskommelser eftersom de så kan betraktas som mer urvattnade. 

Det finns många som påstår att Sverige är ett sämre land att leva i och tänker flytta utomlands för att de tror att våldet är mindre, servicen bättre och tryggheten större i alla andra länder. 


Jag påstår inte att Sverige är perfekt och utan problem men att dra det så långt som att det inte har gjorts någonting är totalt okunnigt. Eller snarare är det så att personerna vet att Sverige ligger i framkant på många områden, men då blir de inte populära på nätet. 


Att Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga tycks som bortglömt. Liksom möjlighet för alla barn att få mat i skolan, förskolor och fritidshem till en betydligt billigare peng än i andra länder osv. Att Sverige redan på mitten av 90-talet införde sexköpslagen och på så sätt kriminaliserade torskarna blev en ögon öppnare för många andra länder. Vi har världens längsta föräldraförsäkring, både män och kvinnor har en hög förvärvsfrekvensen vilket leder till att både män och kvinnor sedan får pension. Vilket tyvärr inte är alls lika vanligt i resten av värden, osv osv.


Men trots att vi har legat i framkant på många områden ställs vi hela tiden inför nya utmaningar. Vi vill absolut inte ha det som i Frankrike där fattigdomen, arbetslösheten och hopplösheten i förorterna leder till upplopp, våld och bränder. Vi vill inte ha det som i USA där segregationen är bedrövlig, vapnen flödar och massmorden är vanliga. Vi vill inte ha det som i vissa delar av Indien där kvinnor våldtas och mördas osv. Vi kan se exempel dyka upp i Sverige och det kan aldrig accepteras.


Därför måste både politiker, myndigheter och civilsamhället vara ständigt på tårna med förebyggande arbete, hårdare straff och resurser till ordningsmakten. Dessutom måste vi jobba internationellt så att fler länder får ett tryggare och mer jämställt samhälle. Vi måste alltså göra båda delar, både förbättra på hemma plan och på plats i utsatta länder. 


Min poäng är att det finns lite för många som just nu ägnar sig åt att piska upp konflikter, för att bli kända, i stället för att ställa upp och göra gemensamma insatser för att öka tryggheten, välbefinnandet och framtidstron. 

Ensam är inte stark, tillsammans gör vi mycket större skillnad. 



Om snabbmat och FNs mål om att utrota hunger

(null)



Lyssnar på ekot om att fler snabbmatsställen leder till fler överviktiga och tänker på FNs globala mål nr 2 om att utrota hunger.

En amerikansk studie visar att BMI:t ökar om det finns fler snabbmatsställen på väg till jobbet. Tidigare studier har visat att antalet snabbmatställen som finns runt bostaden påverkar BMI för dem som bor där – ju fler desto högre BMI. Vi kan alltså konstatera att ju fler snabbmatsställen desto högre BMI, dvs övervikt.

Det har i andra studier visat att ökad kunskap och förståelse om mat ger en bättre kosthållning. Om vi kopplar dessa uppgifter till FNs globala mål 2 dvs att utrota hunger så blir det än mer intressant.

FNs medlemsländer har gemensamt bestämt sig för att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning, uppnå en bättre kosthållning och främja ett hållbart jordbruk.

Det är en enorm utmaning. 


Tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat är en mänsklig rättighet, som varje stat har en skyldighet att tillförsäkra sina medborgare. I dag lever omkring 850 miljoner människor i världen i hunger. Dessutom många länders utveckling och tillväxt genom de effekter som otillräckligt näringsintag har för lärande och produktivt arbete. 

I överenskommelsen betonas särskilt vikten av att trygga livsmedelsförsörjningen för flickor och pojkar, flickor i puberteten och gravida kvinnor som löper störst risk för svält och undernäring.

Tryggad livsmedelsförsörjning främjas genom öppen och transparent handel, rättssäkert, jämställt och jämlikt tillträde till marknader, forskning och innovation, finansiella tjänster, information och adekvat rådgivning, där den privata sektorn kan spela en viktig roll dvs även snabbmatskedjor. Samtidigt är livsmedelssvinn och livsmedelsförluster längs hela värdekedjan ett enormt problem. Dagens ekonyhet om snabbmat visar på komplexiteten och att vi gemensamt har ett ansvar i att fördelningen av jordens resurser blir mer rättvist och hur viktigt det är med kunskap om mat, energiintag och att det borde ligga ett större ansvar på de som säljer snabbmaten.






.




Hur väl känner du till världens gemensamma mål?

(null)


Att 193 länder inom ramen för FN enats om 17 Globala mål för hållbar utveckling kanske många känner till. Men vad de handlar om är fortfarande ganska okänt. Vi ska gemensamt fram till år 2030 utrota fattigdomen, få fredliga samhällen, bekämpa klimatförändringarna, uppnå jämställdhet och ge alla tillgång till god utbildning. 

Det är ambitiösa mål och det har redan gått 5 år sedan de antogs. Det är hög tid att flytta fram positionerna, synliggöra utmaningarna och uppmana tydligare vad det är det handlar om.

Genom att många får kännedom om målen och engagerar sig kan vi tillsammans hjälpas åt för att de uppnås.

Mål nummer ett handlar om att utrota Fattigdom.

Fattigdom innebär förutom brits på pengar även brist på frihet, inflytande, hälsa, utbildning och säkerhet. Idag lever 1,3 miljarder människor i fattigdom och hälften av dessa är barn dvs under 18 år.

Det handlar om att brist på mat, sjukvård, säkerhet och rent vatten dödar tusentals människor varje dag. Sedan 1990 har den extrema fattigdomen halverats (extrem fattigdom avses för närvarande människor som lever på mindre än 1,25 US-dollar per dag), det är bra men det räcker inte. Ska vi utrota fattigdomen och det har vi lovat varandra, så måste vi enträget jobba vidare för att fattigdomens alla dess former elimineras. Alla människor i världen chans till ett värdigt och tryggt liv. 

Det handlar naturligtvis inte bara om bistånd utan tillväxt, möjlighet och kunskap om att klara sig själv. Ni vet uttrycket ge inte fisk, ge ett metspö och kunskap om hur en fiskar. Personligen kan jag inte fiska men ni förstår säkert exemplet. 

Ge lån men också utbildning i hur pengarna kan användas till företagande osv.

Men det handlar också om styrelseskick. Att människor i alla länder får chansen till ett värdigt liv handlar ju enligt mitt sätt att se det om omfördelning. Länder med extremt fattiga har ofta en elit med extrem rikedom. Det är alltså inte bara personliga egna ageranden det handlar om utan snarare krav på länder att de ger sina medborgare ett värdigt liv.  


(null)





RSS 2.0