Monica Greens blogg

Precis som S-kvinnor i Skaraborg uttryckt idag är det inte valberedningens fel att arbetet med att ta fram en ny ledning till partiet gått i stå.

Valberedningen har vinnlagt som om att låta medlemmar, s-föreningar, sidoorganisationer, arbetarekommuner och partidistrikt fått komma till tals. Både när det gäller att ta fram, kriterier och att nominera namn på tänkbara kandidater till ordförande och för den delen också resten av VU:t

Valberedningen har felaktigt fått klä skott för att den demokratiska processen stannat av.

Men egentligen handlar det om att partidistrikt blockerar varandra genom att inte gå med på de kandidater som föreslås. Det är olyckligt. Dessa gammeldags metoder måste genast stoppas. Bättre att lyfta upp kandidater och berätta vad de är bra på än att dra ner kandidater och berätta vad de är dåliga på. Alla är bra på något men ingen är bra på allt.

 expr jan A Lidknytt

Uttalande från S-kvinnor i Skaraborg

Dags att ta fram kvinnorna

Vi har följt arbetet med att ta fram en ny ledning för socialdemokraterna på avstånd.

Det är med respekt vi sett valberedningen som ansträngt sig i att få med synpunkter från såväl medlemmar, partidistrikt och sidoorganisationer.

Som vi ser det är det inte valberedningens fel att detta demokratiska arbete låst sig.

Problemet är de manliga strukturerna i partiorganisationen. Det är för många män som är distriktsordförande och därmed också det förlegade sättet att blockera varandras kandidater.

Eftersom partidistrikt bär sig mycket gammaldags och tjurigt åt just nu vill vi i stället uppmuntra valberedningen att lyfta blicken mot kvinnorna i stället.

Därför föreslår vi nu Ylva Johansson som har en mycket lång erfarenhet av Riksdagsarbete och som Statsråd. Ylva Johansson är betydligt mer kompetent än de män som nämns just nu.

Dessutom finns en lång rad andra duktiga ledare exempelvis kan nämnas: Eva Nordmark, Lena Hallengren, Veronica Palm, Anneli Hultén, Susanne Eberstein, Anna Johansson, Annika Nilsson, Lena Sommerstad och Åsa Westlund. Listan kan göras ännu längre på namn för att få ett jämtsällt VU. Naturligtvis kan vi tänka oss män som partiledare men då är det under förutsättning att det blir en kvinna som partisekreterare.

Det är helt enkelt dags för det feministiska parti vi är, att kasta av oss de sista resterna av den manliga dominansen i partiet.

S-kvinnor i Skaraborgs årskonferens den 6 mars 2011

Antagligen för att det hela tiden sprids en massa rykten om vårt nomineringsarbete.

Nu senast var det Agenda och tidigare beklagade sig Lena Melin i Aftonbladet om att Eneroth och Damberg inte är tillräckligt kända.

Nähä  å vad är problemet med det?
Hur många visste vem Reinfeldt var innan han valdes som ordförande för moderaterna?

Den som väljs som ordförande till vårt parti kommer över en natt granskas in i minsta detalj.

Skostorlek, senaste P-boten, partner/familj, betyg i skolan, gammal lärare får uttala sig osv Listan på uppfinningsrikedomen har inga gränser på vad vi kommer att få ta del av via media. Det ser jag inte som några som helst problem.

Får vi sen se några partiledardueller mellan de två största partierna i kvällsöppet eller i Agenda så är saken klar.

För mig är det betydligt viktigare att vi får en ledare som kan förmedla vår rättvisepolitk för fler jobb och bättre välfärd. Det bästa med det är att vi har en hel hoper duktiga partiledarämnen som klarar det. De har både lyskraft, spännning, engagemang och utstrålning.  Män och kvinnor som kan bli både partiledare, partisekreterare och så småningom statsråd och statsminister. Jag ser fram emot extra kongressen och den rivstart som det innebär för vårt parti.


ab 2 expr 2 dn svd MG 2 3

Partiet har en bra rättvisepolitik som naturligtvis hela tiden ska förnyas och förändras i takt med tiden.  men vi måste berätta om den bättre. Vår ideologi om att hålla ihop samhället, jämlikhet och jämställdhet är lika viktiga. Om inte ännu viktigare nu eftersom den moderatledda regeringen har misslyckats med jobben, de har ökat klyftorna mellan män och kvinnor, mellan stad och land, mellan sjuk och frisk och mellan rik och fattig. 

Vi har med andra ord en enorm uppgift framför oss. Kampen för ett jämställt, feministiskt samhälle med ett demokratiskt parti där alla ska känna sig välkomna. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti och vi stred hårt för den förändringen, som faktisk är historisk.  Det betyder att vi ska ha en jämn fördelning av kvinnor och män bland våra förtroendevalda, även på de tunga politiska uppdragen. 

Valberedningens ordförande har rest runt i landet och haft förtroendeingivande samtal med distriktsstyrelser. Samtal om hur den nya partiledningens kriterier ska se ut. Det har varit samtal om karisma, utstrålning, förmågan till sammanhållning, ideologi, kön, ålder, "gå igenom tv-rutan" och vad vi menar med allt det.

Det har varit möjligt att nominera både som enskild medlem, för SSU, som S-förening, kvinnoklubb, arbetarekommun och distriktsstyrelse. Jag uppskattar detta förberedande arbete. 

Medierna försöker spegla detta demokratiska arbetssätt som ett parti i förfall. Det gör de för att de inte vet alla detaljer i samtalen.  Jag menar att det är precis tvärt om.  


dn svd expressen AB sjölander Peter A SVT

Vi har gott om fantasiskt duktiga kvinnor i vårt parti. Dessa ska vi ta till vara och vi bör som kvinnor stötta varandra.

Listan kan göras lång på kvinnor som kan bli både partiledare och partisekreterare.

Eva Nordmark, Lena Hallengren, Ylva Johansson, Veronica Palm, Annika Nilsson och Annelie Hultén har alla Riksdagserfarenhet. Dessutom finns Lena Sommerstad, Jytte Guteland, Anna Ekström, Anna Johansson och Carin Jämtin m.fl.

utöver duktiga dugliga kvinnor finns det även män som kan axla manteln.

Om det blir en man (en feministisk man) är det också okej. Det kommer jag att både finna mig i, acceptera, gilla och stödja men det är för tidigt att räkna ut kvinnorna. Mona Sahlin som kvinnlig partiledare får inte vara en parantes i vår historia.

Vi har en fantastisk möjlighet att vara ett modernt, klimatsmart, feministiskt arbetareparti. Vi har chansen, låt oss ta den.
En sak är säker, det är inte hela havet stormar och det är inte ett parti i förfall. Valberedningen bedriver ett mycket demokratiskt, seriöst arbete


DN 2 svd AB

Dagens partiledardebatt kom av sig. Partiledarna valde att avtacka Mona Sahlin.

S-ledaren har funnits med i rikspolitiken i mer än 30 år. Hon kan finnas med i 30 år till på olika sätt. Den arbetskapacitet som Sahlin har, den erfarenhet hon har, det kontaktnät och den kunskap hon har måste naturligtvis ta till vara. Allt annat vore fruktansvärt slöseri.

Vi mister en fantastiks ledare som gått i bräschen för feminismen, för minoriteter och för delaktighet i samhällsförändringen. Hon har alltid varit modern och framtidsinriktad och hon alla vet vem hon är.

Vi mister henne, vi får skylla oss själva eftersom vi inte stod upp för henne tillräckligt. Hon har mer att ge.

Hur som helst i dag fick hon idel beröm av partiledarskaran, utom Åkesson och det var hon både glad och stolt för.

Nu gäller det att se till att Sahlin inte blir den enda kvinnan inom socialdemokratin som är ledare. Idag skriver Carina Ohlsson på Newsmill ”Vi kallar oss för feminister för att vi tror på rättvisa och demokrati. Ett parti med ojämn könsfördelning speglar inte partimedlemmarna eller folket, det är varken rättvist eller demokratiskt. Valet av Mona Sahlin till partiledare får inte bli en parentes i arbetarrörelsens historia, och det är viktigt att det inte uppfattas som att socialdemokraterna inte var redo för en kvinnlig partiledare”.

Hon har helt rätt . Vi kan och vi måste enträget fortsätta med arbete åt alla, kraven om heltid en rättighet - deltid en möjlighet. Fortsätta kraven på ett mänskligare, jämlikare samhälle där vi sätter barnen och välfärden före skattesänkningar

mona sahlin, partiledardebatten Lovorden gav SD rätt - Sanna Rayman om partiledardebatten;  Sahlin: Blockpolitiken måste bort;  Sista partiledardebatten för Sahlin Här hyllas Sahlin ? av Reinfeldt Åkessons kyliga farväl till Sahlin En debatt fylld av hyllningar till Sahlin "Det var stundtals bra tv" Reinfeldts tack till Mona Sahlin Följ partiledardebatten - minut för minut 

 ….som kan ena partiet, som har lång erfarenhet av att leda, som kan rörelsen. Kraven på vår nya partiledare är många. Men förmodligen menar vi olika med dessa kriterier. Karisma vad menar vi med det? Är det glimten i ögat och vita tänder, är det charm eller snabb i replikerna? Vad menar vi med att kunna ena partiet. Är det att lyssna på rörelsen eller är det att peka med hela handen så att det blir tydligt? Vad menar vi med att kunna leda? Är det att ha suttit i regeringen, eller ha varit gruppledare i ett Riksdagsutskott eller är det att kunna leda ett stort fackförbund. Hur viktigt är det att åldern,  könet osv allt det där är intressanta viktiga frågor som många av oss ställer sig just nu i s-föreningar, kvinnoklubbar, arbetarekommuner och partidistrikt. Det är bra att vi har en levande debatt om det, för det visar också svårigheten och komplexiteten för valberedningen. Jag tycker att det är utmärkt att valberedningen åker runt till partidistrikten just nu för att lyssna och ta del av synpunkterna

En sak som jag blev påmind om var att när vi valde partiledare efter Ingvar Carlsson var vi faktiskt nere i 28% av opinionen innan det klarnade om vem det skulle bli. När väl partiledaren Göran Persson var på plats gick vi upp till 35%.

Och jag som roat mig i julhelgerna med att läsa boken om Olof Palme, ”Underbara dagar framför oss” av Henrik Berggren påminns också om hur utsatta våra partiledare ofta är. De blir ifrågasatta både av sina egna, av media och av politiska motståndare.

Det är en tuff uppgift vår kommande partiledare får men med vår utmärkta rättvise och jämlikhetspolitik har vi alla möjligheter att utvecklas till ett starkt attraktivt parti igen


Kielos svd dn expressen

Valberedningen som är i fullgång med att undersöka förtroendet bland de nuvarande partistyrelseledamöterna och VU-ledamöterna tar emot synpunkter. Tiden fram till den extra kongressen är knapp, men valberedningen vill trots detta starta med en bred och öppen diskussion. Därför kan medlemmar, s-föreningar, kvinnoklubbar, SSU-kommuner, Arbetarekommuner, partidistrikt med flera skicka in förslag och ge synpunkter om den kommande ledningen. Dessutom åker valberedningens ordförande Berit Andnor runt bland distriktet för att lyssna på oss

Jag skriver till valberedningen därför att jag tycker att det viktigt att lämna synpunkter. Det finns de som tror att allt bara görs upp ändå och att det inte är någon idé att tycka något.  Det är en allt för defensiv syn enligt mig.

Därför skriver jag att det inte är nödvändigt att både partiledaren och partisekreteraren ska vara kvinnor men det bör heller inte uteslutas.

Det är inte nödvändigt att de nya ledarna sitter i Riksdagen för närvarande. Det skulle naturligtvis underlätta men får lösas på annat sätt om så inte är fallet.

Det är inte nödvändigt att den nya partiledaren är en ”kändis”. Det kommer hon eller han bli över en natt. Jag är säker på att efter ett par debatter mot Reinfeldt och efter det att media granskat person uppifrån och ner så kommer vi känna henne/honom lika bra som vi känt avgående Blodström, Sahlin och Wahlström

 *****

Dessutom är jag glad åt att det finns så många yngre förmågor som tar tag i debatten som Jytte Guteland gjort i Aftonbladet och Marika Lindgren Åsbrink i ekots lördagsintervju. Jag delar inte helt och hållet deras åsikter i allting men det är inte meningen heller.

Vi behöver en debatt om att alla ska med och vart vi ska…

ab 2

fokus

ekots lördagsintervju

storstadsblogg

expressen

Socialdemokratin lider inte bara av brist på tydlighet och budbärare från den utmärkta politik som vi slog fast i de politiska riktlinjerna på jobbkongressen 2009.

Vi lider också av självplågeri, navelskåderi  och jantelag. Vi är så fullt upptagna med att kritisera den och de som inte tycker exakt likadant så vi glömmer vem som är den verkliga fienden. Samtidigt som massarbetslösheten går in på sitt fjärde år, samtidigt som klyftorna ökar, samtidigt som barnfattigdomen slår rekord. Samtidigt ägnar vi kraft åt att tala om för varandra varför den och den inte passar som partiledare.

Jag har tidigare skrivit att risken med att gå ut med namn är att de sänks och sågas av partikamrater.
Något som faktiskt inte sker i de andra partierna.

Å vad händer? Jo det tar inte många sekunder efter det att Ylva Johansson sagt sig vara sugen på att vara med i den kommande partiledningen förrän våra egna skriver att de inte kan tänks sig henne.

Att den borgerliga pressen gör det, måste vi och ska vi räkna med. Men varför i hela fridens namn är vi så ini bomben själkritiska mot varan?

ab 2 3

Widar Andersson

Jag har tidigare skrivit att Ylva är en av de tänkbara ledarna för socialdemokraterna.

Lite förvånad var jag över att Ylva Johansson sagt till media att hon saknar lyskraft.

Är det något hon har så är det ju just lyskraft. Hon är totalt orädd och vågar ta precis vilka debatter som helst. Jag uppfattar Ylva som om hon inte bangar för något.

Jag har hört någon nämna ” men vi kan väl inte ha en kommunist” som ledare. Det håller jag med om. Ylva Johansson är ingen kommunist, hon har varit vänsterpartist, sett det partiet inifrån och vänt kommunisterna ryggen. Ylva en mycket pragmatisk politiker som försöker lösa problem. Det finns politiker både till höger och vänster som ställer sig i en cell (eller ett hörn) och hävdar att ”alla som inte tycker som jag har inte den rätta läran och därmed är har de fel”. Sådan är inte Ylva Johansson. Hon är en socialdemokrat med engagemang, stor kunskap och bred erfarenhet. Det är kul att Ylva säger att hon vill vara med och leda laget.

Läs om Ylva Johansson i media och på nätet och hennes blogg

Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att föra fram mina åsikter om ny partiledning. Tveksamheten har bland annat bestått i att de namn som förs fram ofta ”sänks” eller sågas. Nackdelen att inte prata namn är att bara de gamla namnen mals om och om igen tills det uppfattas som om de vore de enda möjliga och det vore djupt tragiskt.

Det har inte varit någon hemlighet att jag (efter det att Mona offrades) vill ha en ny partiledning. Dvs ny ordförande och ny partisekreterare

Jag delade inte SSU:s åsikt från början men när partistyrelseledamöter gick ut och påstod att de tyckte samma som SSU och Mona avgick så ser jag det som en naturlig följd.

Då är det lämpligt att börja på ny kula. De som ställer sina plaster till förfogande är modiga. När valet/omvalet blir av är mandatet betydligt starkare.

Mina kandidater som ordförande och partisekretare är Eva Nordmark respektive Annika Nilsson. De är det eftersom de har lång erfarenhet, är väl insatta i rörelsen och är goda kommunikatörer. Eva är en samlande kraft och skulle bli en utmärkt partiledare med sin långa fackliga erfarenhet, meriter från Riksdagen, sitt ödmjuka sätt att lösa konflikter m.m. Annika skulle bli en utmärkt partisekreterare dels på sina erfarenheter från Riksdagen och ABF men också för att hon brinner för folkrörelserna.

Jag tycker inte att det är nödvändigt att välja en kvinna som ny ordförande, det är inte därför jag föreslår Eva. Jag föreslår henne eftersom som hon är en utmärkt person. Det samma gäller Annika. Det vore olyckligt om vi nu skulle diskvalificera de duktigaste bara för att vi haft en kvinna och att det finns de som tycker att de vill ha tillbaks till trygga hörnet.

Eva Nordmark i Riksdagen

Annika Nilsson i Riksdagen

inlägg

Nu är valberedningen vald och ska börja sitt svettiga arbete med att ta fram förslag på ny partiledning. Förhoppningsvis blir det modernt, välförankrat bland medlemmarna och samlande för partiet.

Person frågorna är viktiga eftersom det beror mycket på hur entusiastisk, drivande och tydliga de kan vara på att föra fram den politik vi har beslutat om att driva.

En del tror att vi måste ha en man nu eftersom partiet inte tycktes vara moget en kvinna. Jag tror tvärtom att det är viktigt att visa att kvinnlig partiledare inte bara är en parantes i vår 111-åriga historia. Det är inte nödvändigt, vi ska naturligtvis ta den bästa personen. Men om den bästa visar sig vara en kvinna, kan vi ju inte backa bara för att vi haft en kvinna i 4 år.

Här är några tänkbara duktiga kvinnor.

1. Eva Nordmark Förbundsordförande i SKTF, låååååång facklig erfarenhet, född 1971, suttit i Riksdagen och i kommunfullmäktige, stort kontaktnät sedan SSU-tiden
2. Anna Ekström ordförande för Saco, även hon lång facklig erfarenhet och bl.a. har varit statssekreterare åt Mona Sahlin m.m.
3. Ylva Johansson Riksdagsledamot, född 1964, erfarenhet av att driva företag och att ha suttit i regeringen m.m.
4. Veronica Palm även hon Riksdagsledamot, född 1973

Det finns fler kvinnor och män att välja mellan. Men fastna inte höger eller vänster snacket, vi ska framåt

Analys;

Sahlin tycker inte hon fick chansen;

Sågade sig själv och hela partiet - i historiskt tal;

HBT-sossen

eva-lena

Den socialdemokratiska välfärdsmodellen har varit ett framgångsrecept. Samhället har förändrats dels genom medvetna politiska beslut men också genom kommersialismen. Tyvärr har vi inte hängt med i den takt som samhället har förändrats.

Jag önskar att vi skulle ha skakat av oss de patriarkala strukturerna. Jag befar att så inte är fallet. Vi måste ta nästa steg nu och inte backa in i framtiden utan att se att feminism är en självklarhet. Lika självklar som kampen mot klassklyftorna. Klyftorna har ökat med den moderatstyrda regeringen. Mellan män och kvinnor, mellan stad och land, mellan frisk och sjuk, mellan fattig och rik. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast Barnfattigdomen som ökat så dramatisk är inte värdigt ett välfärdsland.

Vi socialdemokrater har med andra ord mycket att ta tag i som ledande oppositionsparti. Men vad gör vi?

DN 2 Veronica Peter

Ingen är perfekt, det vet vi. Olof Palme förlorade 4 val, utan att han avsattes (han förlorade visserligen ”bara” regeringsmakten en gång, 1976 men  lyckades inte vinna tillbaks den 1979).  Ingvar Carlsson uppfattades som för mesig men avsattes inte bara för att ha såg ut som en fot…., Göran Persson uppfattades som ett sänke under en lång tid innan partiet och han själv lyckades vända hans beslutsamhet till något positivt.

Det tar helt enkelt tid att bli etablerad och uppskattad i vårt parti. Den tiden fick aldrig Mona Sahlin.

Nästa ledare kommer få det minst lika tufft.

Det är ingen nackdel om personen har varit aktiv i SSU eftersom det där byggs upp ett stort kontaktnätet inom partiet

Det ska vara en relativt ung person, i alla fall unuder 50 år. Den bör ha lååååång facklig erfarenhet och sitta i riksdagen, eller åtminstone ha Riksdagserfarenhet. Naturligtvis också erfarenhet från kommunalpolitiken.

Personen bör ha högskolepoäng eller ha någon form av akademisk examen. Osv

Finns det någon sådan? Ja vet i alla fall en, det råkar vara en kvinna. Finns det fler så är det bara en fördel

När S-kvinnorna i Skövde diskuterade partiledningsfrågan tryckte flera medlemmar på kravet om att vi får en feminist.

Dvs någon som ser strukturerna i samhället, att männen är överordnade kvinnorna, och är beredd att gör något åt det.

Ett viktigt krav men som givetvis måste följas upp, det får inte vara läpparnas bekännelse bara för att vi slagit fast det på en kongress.

Ett viktigt steg i detta arbete är att S-kvinnorna blir representerade i valberedningen som väljs av förtroenderådet på lördag.

Många tror att valberedningen ska presenteras i morgon av partisekreteraren Ibrahim Bayland. Men han ska ”bara” presentera ett förslag, det är förtroenderådet som beslutar. Varför skulle annars 100-tals ombud från hela Sverige åka till Stockholm en lördag, om allt redan är bestämt?

Nästa viktiga fråga är att alla i partiledningen ska ställa sina platser till förfogande. De som tror att det räckte med drottningoffret, att Mona avgår, har missuppfattat stämningen i partiet. Dessutom är det vikigt att framhålla att partiledare och partisekreterare ska vara man och kvinna.

Så om vi mot förmodan får en man som partordförande så bör partisekreteraren vara en kvinna och tvärt om.

Vi diskuterade namn också och kom på många bra kvinnor som är lämpliga partiledare. Vi är förvånade att det nu tas för givet att partiet inte är moget för en kvinna. Att vi ”testat” men nu ska vi återgå till trygga hörnet och göra som vi alltid har gjort (det var bättre förr….. och allt det där) 

ab exp

Nu tvingas vår första kvinnliga ordförande bort och jag tycker det är så sorgligt.

Det är väl inte bara hennes fel att vi inte förmådde förnyas från valförlusten 2006.

Vi är väl många som bär ansvaret för det.

Värsta scenariot är att Mona slutar och allt fortsätter som förut. Men vad har partisekreteraren för ansvar, vad har resten av VU:t och partistyrelsen för ansvar?

Den öppna striden som vi sett den senaste veckan är inget annat än en katastrof för oss alla.

Jag vill att fler avgår med Mona eftersom det inte räcker med att byta en person.

Jag vill ha ett parti som sätter ideologin, rättvisan och jämlikhet främst.

Ett parti som är förändringsbenäget, eftersom stagnation är samma som slutet.

Tillväxt och förutsättningar för tillväxt som kombineras med en modern fördelningspolitik.

Så kom igen nu betong häckar, lyft på er och gå hand i hand med Mona, hon visar er vägen