Monica Greens blogg

Idag är det Cykelns dag och det uppmärksammas i stora delar av världen. FN har instiftat dagen för att visa cyklingens alla fördelar. Cykling ger kondition, balans och tränar motorik. Det stärker skelettet och är ett snabbt, smidigt och billigt sätt att ta sig fram.  

Många cyklar, som jag, med glädje men det är fortfarande på tok för få som väljer detta miljövänliga, hälsosamma färdmedel.

Det behövs långsiktiga hållbara strategier för att fler ska välja cykeln. 

En ökad och säker cykling kan bidra till att minska resandets miljöpåverkan och trängseln i tätorter samt bidra till en bättre folkhälsa. Vi kan alla vara med i arbetet för ökad och säker cykling.

För att barn och vuxna ska kunna och vilja cykla behövs bra trafikmiljöer, rätt utrustning och trafikkunskaper. Föräldrar behöver involveras för att ge barn förutsättningar för att cykla säkert, genom att cykla tillsammans med de mindre barnen och avstå från att skjutsa sina barn i bil.

Men det behövs också bättre cykelmöjligheter, förståelse mellan trafikslag och en bättre struktur för att parkera sin cykel så säkert som möjligt. Jag cyklar som sagt mycket gärna men jag upptäcker även misstag, där det inte går att cykla, att vi cyklister ska ta omvägar och andra krångligheter. Då meddelar jag ofta kommunen dessa brister. 

Jag är ordförande för NTF och för mig är det självklart att använda hjälm även om det inte är lag för vuxna. Jag hjälper gärna hjälmlösa bl.a genom att berätta om den cykelolycka jag var med om på Vätternrundan. Då sprack hjälmen men inte min skalle.

Men denna text är främst avsedd för att flera ska cykla och uppleva njutningen av att susa fram på ett skönt sätt med säker, smittfritt avstånd från medtrafikanter.

Så ut och cykla! 

Så här års ser väl alla till att ha reflexen redo i fickan? Jasså inte, varför då? För att du tror att du syns i trafiken eller för att du tror att du rör dig på ställen där bilar inte ska köra? Vilket fall som helst rekommenderar jag att du ser till att skaffa reflex.

Det är den billigaste livförsäkringen av alla.

Apropå livförsäkring jobbar Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande med att rädda liv i trafiken.

Idag ska vi från NTF ha chefs och ordförandeträff, dvs länsförbundsordföranden och länsförbundschefer mötas för att samråda om det senaste inom trafiksäkerheten. 

NTF som funnits sedan 1934 arbetar för en ökad trafiksäkerhet med hjälp av Nollvisionens och verka för att Nollvisionen utvecklas, där var och en av oss är aktiv, motiverad och ansvarstagande.

I ett längre perspektiv värnar vi att trafiksäkerhetsarbetet prioriteras höge för en långsiktig hållbar utveckling av transportsystemet. Det handlar om t.ex. stadsplanering, kollektivtrafik, miljö och folkhälsa stärkas.  Den tunga trafiken ska ta sig fram på ett smidigt sätt samtidigt som vi ska värna såväl gående och cyklisters säkerhet och framkomlighet. 

Ett viktigt budskap är att dela på ratten. Dela Ratten är en kampanj med syftet att öka trafiksäkerheten genom att uppmana det svenska folket att dela jämställt på körningen. Undersökningar visar nämligen att endast 15 % av alla svenska par delar helt lika på körningen, trots att statistik visar att män löper tre gånger så hög risk att vara inblandade i trafikolyckor, jämfört med kvinnor.

Extra viktigt att dela på ratten och bilkörningen är det nu när vi börjar närma oss vintern, då det är mörkt, halt och extra svåra vägförhållanden. 

Forskning har visat att andelen trafikolyckor som beror på trötta förare är minst 30 procent. Orsaken till dessa olyckor är ofta för långa körtider. Genom att dela lika på körningen när du är ute och kör med din partner minskar risken för att någon blir för trött betydligt. Dessutom får båda parter körtid och körvana.

Andra viktiga uppmaningar är: Håll hastighet, avstånd och kör nykter.

En tredjedel av alla omkomna omkomna i trafiken har varit onyktra.

En självklarhet just nu är att förbereda för vinterdäcken som ska användas vid vinterväglag 1 december - 31 mars, och dubbade vinterdäck får användas 1 oktober-15 april. (Men även under annan tid om det är eller befaras bli vinterväglag).

Ser fram emot att träffa mina kollegor inom NTF idag för att fortsätta utveckla trafiksäkerheten och på det sättet rädda liv.

 

 

Förra helgen körde jag halvvättern och var helt lyrisk över allt ihop när jag kom i mål. När jag nu genomfört även den ”riktiga” rundan på 30 mil är jag också mycket nöjd med hela arrangemanget.

Tack till alla inblandade, arrangörer, volontärer, föreningar med flera för ett fint arrangemang.

Som vanligt var det hjälpsamma funktionärer överallt som kom med glada tillrop och uppmuntrande ord till alla trötta cyklister. Jag kanske inte helt nöjd med min egen insats men det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv och möjligtvis på stormstyrkan. Men vindarna hade ju alla emot sig väster om Vättern, även om det kanske mojnade något på lördagseftermiddagen.

Jag startade på fredagskvällen och det gick bra i medvinden men plötsligt kom en regnskur som gjorde mig dyblöt eftersom jag inte hann få på mig regnkläderna. Regnet försvann men vätan, som gick in till och med i underkläderna, fick mig att frysa och jag fick ont i baksidan av låren (hamstrings) för att de blev för kalla. Jag hade helt enkelt fel kläder.

Det avhjälpes genom att jag fick skön massage i Ödeshög och jag bytte till torra kortbyxor, överdragsbyxor och regnjacka som jag hade i ryggsäcken. När jag fått upp värmen gick allt mycket lättare igen. Snabbt och lätt tog jag mig till den nya matdepån, några mil söder om Gränna (minns inte vad den heter och hittar inte namnen på depåerna på hemsidan)

Då var det mörkt och mina batterier i framlampan tog slut. Jätte bra att det gick att köpa nya batterier i depån. Sedan var det bara 2 mil till Jönköping där stannade jag för att äta köttbullar med mos. Det behövdes för sedan började både motvinden och uppförsbackarna i Bankeryd. Det var tufft men jag tyckte att det gick bra ändå och efter Fagerhultsdepån med kaffe och bananer kom gryningen och jag kunde se soluppgången över Vättern.

Det var fantastiskt underbart.

Trots motvinden tog jag mig till Hjo för att äta lasagne och fylla på vattenflaskan sedan var det bara att streta vidare mot Karlsborg och Boviken. Där trodde jag att det skulle bli lättare eftersom jag snart skulle vända neråt och det var ju ”bara” sju mil kvar. Men Boviken- Hammarsundet visade sig vara den tuffaste sträckan på grund av motvinden. Vi som cyklade där just då stod helt still trots att vi trampade.  Väl framme i Hammarsundet kändes det otroligt skönt och de 4 återstående milen i medvind gick förhållandevis lätt.

Att passera mållinjen i Motala med en optimistisk applåderande publik är en fantastiks känsla och det är bara så himla skönt att vara i mål. Jag beklagar olyckorna och hoppas att de iblandade tillfrisknar snart. Dessutom hoppas att arbetet med ännu mer blifria (eller bliglesa) sträckor blir möjliga i framtiden.

Tack än en gång ni som fixar detta, ni är fantastiska!