Susanna Gideonssons engagemang


(null)

Vi har just tagit del av uppgiften att LOs ordförande Susanna Gideonsson väljer att avgå i samband med kongressen senare i år. Hon har gjort ett fantastiskt arbete både fackförbundet Handels men också på LO där hon är ordförande sedan år 2020. Hon är LOs andra kvinnliga ordförande på de 120 år som LO funnits.

I samband med att jag skrev boken Lyft varandra en guide till halva makten intervjuade jag Gideonsson. Här är ett utdrag av intervjun:


Precis som samhället i övrigt har patriarkala strukturer funnits i arbetarrörelsen och få kvinnor har lyckats ta sig genom glastaket. 

– Vi behöver både mäns och kvinnors synpunkter, åsikter och erfarenheter för att kunna fatta de bästa besluten, säger Susanna Gideonsson.


Hon menar att det ska vara en självklarhet och en hygienfaktor att kvinnor ska ha ledande uppdrag i näringslivet. Inget område i samhället kan vara en frizon från strävan efter jämlikhet. Dessutom har hon med glädje kommit i kontakt med flera kvinnliga chefer i stora bolag.

– Det är både roligare och mer effektivt att förhandla med kvinnor, det blir en annan dimension, en annan ton i samtalen. De är helt enkelt mer engagerade i det de gör och det finns flera undersökningar som visar att företag blir mer lönsamma med mer jämställda ledningar. De blir mer framgångsrika. 


Susanna Gideonsson är stolt över att hennes fackförbund Handels, där hon tidigare var ordförande, var det första förbundet som började med utbildningar i feminism. 

– Visserligen skrämmer ordet feminism vissa, och kanske just därför är det viktigt att fler får klart för sig att det är strukturerna i samhället som måste förändras för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, bemötas på samma sätt och ha samma förväntningar på sig. 

– Strukturer som är hårt rotade drabbar både män och kvinnor. I de stereotypa könsrollerna förväntas män leva upp till machonormen och kvinnor bemöts på ett annat sätt, av både män och kvinnor. Därför behöver män och kvinnor kämpa tillsammans för att förändra detta. 

– Jämställdhet är en självklar del av jämlikheten. Det ska vara samma möjligheter för alla oavsett kön eller härkomst. Tyvärr är det inte så i dag. Kvinnor tjänar mindre, äger mindre, jobbar mycket oregelbundet, tar fortfarande det största ansvaret i hemmet, dör av stressrelaterade besvär från jobbet. 

– Männen tjänar mer och dessutom finns det tydliga siffror på att pappor får högre lön när barnen anländer medan det är tvärtom för mammor. Det kan vi aldrig acceptera, säger Susanna. 

Hon tillägger med emfas att den pandemi som världen gick igenom 2020 och 2021 har fått stora konsekvenser för jämställdheten och hänvisar till rapporten Vi som inte jobbade hemma. 

– Pandemin slår mot hela samhället och som alla kriser slår den värst mot dem som redan har det svårt. Särskilt utsatta är kvinnor i LO-yrken. Det har varken regering, myndigheter eller arbetsgivare tagit tillräcklig hänsyn till. 

Under pandemin ökade arbetsbelastningen och den fysiska ansträngningen mer för arbetarkvinnor än för andra. Möjligheten till återhämtning minskade. Det har varit en ständig brist på arbetskamrater. Fyra av tio har saknat information och upplevt att chefen varit frånvarande. På sikt riskerar det att leda till att framför allt kvinnor hamnar i långvarig ohälsa. Även detta är ett tydligt bevis på att vi måste få ett mer jämställt samhälle. 

Så långt utdrag ur boken Lyft varandra.

Även LOs första kvinnliga ordförande intervjuade jag inför boken De första.

Boken Lyft varandra är uppdaterad och översatt till engelska You are needed 


Rättigheter, resurser och representation

(null)

Tänk vilken ynnest det är att ha en fin bekantskapskrets och stort socialt nätverk. Som nu när jag fick möjlighet att diskutera jämställdhet och feminism inom EU med EU parlamentarikerna Carina Ohlsson, Helene Fritzon och Evin Incir. Det blev en intressant eftermiddag och givande kväll om stort och smått med dessa briljanta stjärnor. Vi konstaterade hur viktigt det är att kvinnor skaffar sig makt och inflytande för att kunna förändra något. Vilket dessa tre verkligen har gjort.


Jag ville diskutera hur Sverigebilden, den feministiska utrikespolitiken och om synen på Sverige förändrats nu när den nuvarande regeringen valt att inte prioritera det längre. Det innebär att kvinnors  Rättigheter, resurser och möjligheter till representation får stå till baka. 

Det står klart att det är ett stort avbräck för jämställdhetspolitiken om det inte arbetas systematiskt, målmedveten med möjlighet att utvärdera. Helene Fritzon beskrev målande om att en flicka som föds idag kommer att bli pensionär innan det blir jämställt inom EU-länderna om vi inte flyttar fram positionerna. En tredjedel av kvinnorna bland EU länderna har inte ett eget jobb att gå till, vilket innebär otrygghet, beroende av mannens ekonomi och ett liv utan självständighet.

En tredjedel av kvinnorna har endast deltidsjobb, gigjobb, otrygga anställningar med lön som inte går att leva på. Bara en tredjedel av kvinnorna inom EU-medlemsländer har fast jobb heltidsjobb.

Evin Incir var också noga med att visa på att detta drabbar kvinnor som är födda utanför EU  mycket mycket värre. Det finns alltså ett klass och könsperspektiv men även etnicitet spelar en stor roll för kvinnors möjligheter att leva det liv de vill.

Carina Ohlsson som har ett långt förflutet inom S-kvinnor och inom UNIZON beskriver också de krafter som alltid hotat mot flickors och kvinnors rättigheter.

Vi skulle behöva höja ribban och jobba hårdare med arbetet mot sexuella trakasserier, om att säkra aborträtten samt aktivt för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. 


Det gäller att gå från ord till handling när det gäller jämställdhetsstrategin som ska genomsyra alla politiska beslut och policies. Vi kan inte vänta i flera decennier på att flickor och kvinnor ska få leva sina liv i ett jämställt Europa. Vi måste höja ambitionen och öka takten för att uppnå lika lön, delad makt och för att kvinnor ska kunna leva ett liv fritt från våld och trakasserier.

Detta och mycket mer hann vi med att dryfta denna fina dag i Bryssel.


Makt och mod med Margot

(null)


Det är fantastiskt trevligt och kul att träffa Margot Wallström den senaste lunchen var inget undantag. Två timmar som bara rusade i väg med diskussioner om allt mellan NATO, skvaller och hälsa. Dessutom var maten, palsternacksoppa, på museet i Karlstad vansinnigt god. 


Huvudtemat var dock den feministiska utrikespolitiken som Margot Wallström lanserade när hon utsetts till utrikesminister i oktober 2014. Vilket innebar att politiken verkade för kvinnors Rättigheter, Representation och Resurser utifrån den realitet som kvinnor lever i. Feminism är ett perspektiv som genomsyrade allt inom utrikesförvaltningens regi fram till alldeles nyligen.

Jag ville veta vad som drev henne och hur hon jobbade fram underlaget till den numera välkända men nedmonterade feministiska utrikespolitiken.

Hon beskrev hur tanken börjat spira i samband med hennes uppdrag som FNs första särskilda sändebud mot sexuellt utnyttjande i krig och konflikt. I alla hennes resor och möten med både starka, duktiga och utsatta kvinnor såg hon vikten av att få slut på att männen bestämmer över huvudet på kvinnor. Att ge kvinnor mer makt förebygger våldet. Det krävs ett långsiktigt och uthålligt arbete mot patriarkala beteenden och destruktiva manlighetsnormer, annars kommer kampen mot sexuellt våld i konflikt fortsätta vara fruktlös.

När Margot Wallström utsågs till utrikesminister bestämde hon sig för att ha en tydlig agenda som är synlig och kan utvärderas. Hon ville se till att den Svenska politiken gjorde skillnad för FN, för feminism och möjligt att mäta resultat.

Det blev också tydligt och ett av skälen till att Sverige senare valdes in i säkerhetsrådet. 

Tillsammans med Sverige bedrev Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Mexiko, Tyskland och Chile en uttalad feministisk utrikespolitik. Många andra likasinnade länder, internationella- och civilsamhällesorganisationer delar analysen att ökad jämställdhet är av grundläggande betydelse för demokrati, hållbar utveckling, inkluderande ekonomisk tillväxt samt fred och säkerhet

Det är så tragiskt att Sverige nu valt att inte vara världsledande längre. Det blir något av de andra länderna som får ta över stafettpinnen.


Tack Margot för allt du gjort och gör, tack för lunchen, och tack för att vi ska ha fortsatt kontakt i dessa och många andra frågor.


RSS 2.0