Monica Greens blogg

Nu har Forum Jämställdhet dragit igång, digitalt denna gång men starkt och innehållsrikt.

Under två dagar ska vi diskutera jämställdhet, lyssna på fenomenala talare och ta del av inspirerande idéer för ett mer jämställt Sverige och konstruktiva förslag för halva makten och hela lönen. 40 programpunkter uppdelade i tre spår med olika inriktningar med målet att gå från ord till handling. 

Det är viktigt att samlas, även om det är digitalt, för att dela erfarenheter för att på så sätt flytta fram positionerna.

Givetvis står Agenda 2030 i fokus, det vill säga FN:s globala agenda för hållbar utveckling. Jämställdhet är en förutsättning för och en del av arbetet för hållbar utveckling. Visserligen är mål nummer 5 ett eget mål för Jämställdhet i Agenda 2030, men ska även genomsyra de andra 16 målen.

Det går inte att bortse från det dystra år vi har bakom oss när covid-19 drabbat hela välden. Fler män än kvinnor har blivit svårt sjuka och dött, men det är till stor del kvinnor som genom sitt betalda och obetalda arbete har burit oss igenom pandemin. Sällan har behovet av investering och förstärkningar av välfärden varit så tydligt som nu. Mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat sådant, ökar när kvinnor och flickor isoleras med sina förövare utan möjligheter att ropa på hjälp och fly. I den ekonomiska kris som följer på pandemin har många förlorat sina jobb och hårdast drabbas de som redan har en osäker ställning på arbetsmarknaden, oftast de med kort utbildning från andra delar av välden och i synnerhet kvinnor. 

Det var en mycket stark inledning av årets Forum för jämställdhet och sedan fick jag 

förmånen att ta del av Katarina Bergs intressanta beskrivning av hur Spotify genomfört delad föräldraledighet globalt. Det var fantastiskt imponerande som fler företag borde ta efter.

Det behövs både kraft mod för att dels se att världen inte är jämställd och vilja göra något åt det och detta bådar gott när mycket annat dystert. 

Vi har alla på något sätt drabbats av detta eländiga år som 2020 inneburit. Pandemi, isolering, våld, intensivvård, för en del mycket hård arbetsbelastning,  för andra arbetslöshet och fattigdom. 

Corona drar fram som den farsot det är över världen.

Mitt i allt detta fortsätter dessutom Cancern att spridas, vi är många som har en anhörig som är eller har varit sjuk.

Vi som känner Julia Fridell vet hur fantastiskt, härlig och go denna 21 åriga tjej är. 

I april 2016 fick hon, 16 år gammal, osteosarkom (skelettcancer), hon gick igenom en oerhört tuff behandling och opererades ett flertal gånger i sitt högra ben. Många engagerade sig och hjälpte på olika sätt till bl.a med bidrag i den stora insamlingen i Julias namn till Barncancerfonden.

Vi var så lättade och lyckliga när behandling äntligen var över och hon kunde se framåt igen. Hon återupptog plugget, tog studenten, ville resa i världen och började universitetsstudier.  

Men 2020 blev inte som vi tänkt oss på något sätt. I maj i år konstaterades att Julia återigen drabbats av cancer. Hon fick på nytt pausa livet, för att genomgå stora operationer och cytostatika behandlingar, och har tillbringat stor del av hösten på Sahlgrenska i Göteborg. 

Idag den 18 december påbörjas återigen en cellgiftsbehandling och vi känner oss handfallna över att inte kunna påverka. Så vad ska vi göra inför julen?

Det är glädjande att veta att Tomten är immun mot Covid-19 och barnen runt omkring oss kan och ska önska sig julklappar. 

Alla barn är värda både klappar, kärlek och glädje.

Jag är van vid att samla in pengar till organisationer, forskning, till fredsarbete, till arbetet mot våld mot kvinnor och mycket annat men i år tar jag ett annat grepp.

Jag kan inte låta bli eftersom jag vill att Julia ska ha en trygg framtid, ha råd att studera, ge henne guldkant som underlättar och gör att hon mår bra.

Därför startar jag en julklappsinsamling till Julia. 

Vill du vara med? Har du en tia, en hundring eller två över? 

Vill du swisha en slant?

Skriv Julia i meddelandet och swisha till mig 0705304210

Jag håller er underrättade och överlämnar vår gemensamma julgåva till Julia den 25 december. 

På Nobeldagen fick vi se hur tekniken och kunskapen går framåt, mycket tack vare forskningen. Så det finns verkligen ljus och hopp MEN samtidigt är det just nu en mycket dyster tid. Coronapandemin kräver offer, dels har miljontals människor avlidit, ekonomier går ner och drabbar de som har det sämst, kvinnor och barn utsätts för våld och misshandel.

Förtryck sker både i öppna och auktoritära stater. Nedstängningar, mötesförbud och utegångsförbud hindrar civilsamhället från att genomföra aktiviteter, arrangera möten och ställa krav på makten. 

Bland de utsatta finns de som bidrar till att upprätthålla demokratin, det öppna samhället och det fria ordet. Förtrycket drabbar vanliga människor som vill försvara grundläggande rättigheter. Media, rättsväsende och andra som bidrar till att upprätthålla det öppna demokratiska samhället hotas och förtrycks. Ungern och Serbien stoppar fri journalistik. I Hongkong ser vi övervåld och arresteringar.

I USA, har pressfriheten försämrats. Förutom att USA är mycket segregerat, lider av fattigdom, våld och förtvivlan så har över en kvarts miljon dött i covid-19.

2020 skulle varit ett år med framåtanda och jubileum. FN firade 75 år som organisation, UN Women uppmärksammade att det är 25 år sedan kvinnokonferens i Peking, operation 1325 har i  20 år ställt krav på kvinnors deltagande i fredsförhandlingar osv. Dessa viktiga händelser har fått uppmärksammas på distans. Jag som hade förväntat mig ett år med flera valövervakningar har fått konstatera att flera länder skyller på Corona för att slippa ta emot internationella valövervakare. Samtidigt ser vi modiga män och kvinnor i Belarus kämpar för demokrati och i Polen demonstrerar människor mot skärpta abortlagar. 

Vi måste hålla modet uppe, se ljuset i tunneln, uppmana alla att göra sitt yttersta för att förhindra Corona att sprida sig. Vi behöver hålla ihop, på distans, för att ta oss ur detta tillsammans.

Vaccinet kommer inte lösa att allt går över och det kommer att ta tid. Men det inger hopp om att det går att ändra den negativa trenden.

Så än en gång håll ut, håll i och ge med dig av din omtanke till andra. 

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, var och en på sitt håll. Tillsammans gör vi skillnad 

Det är 75 år sedan andra världskriget och nationerna gick samman för att förhindra kommande krig. På lördag är det FN-dagen och därför kan vi passa på att uppmärksamma det globala samarbetet och vikten av gemensamma lösningar.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett världens mest översatta dokument, till närmare 500 språk och dialekter.

Deklarationen innehåller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Den inleds med: Alla människor är födda fria och har lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Dessvärre har detta året i samband med covid-19 tryckt mycket av strävanden tillbaka. Fattigdomen har ökat och klyftorna har vidgats, mäns våld mot kvinnor har ökat och terrorismen sätter många i skräck. Utmaningarna kräver mer globalt samarbete, inte mindre som en del populister påstår. 

 Denna FN-vecka är ett tillfälle för oss alla till eftertanke och inse att vi på allvar måste ta oss an de utmaningar vi står inför. De globala mål som FNs medlemsländer anslutit sig till måste respekteras. För att inte deppa ihop om att det finns nationella krafter som vill stoppa huvudet i sanden så kan jag ändå konstatera att det finns många som står upp för gemensamma lösningar. 

Vi S-kvinnor är stolta över att tillhöra en feministisk rörelse. Det behövs både kraft och prioriteringar för att bygga ett jämställt samhälle för alla, ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar får leva sina liv, utan förtryck eller att någon hålls tillbaka. Men vi ser att välfärden, som är så viktig särskilt för utsatta, har flera brister. Coronaviruset har slagit hårt, inte minst mot kvinnor och flickor som redan befinner sig i utsatta situationer. Virusets framfart har inneburit, död, lidanden, svåra umbäranden och visar den ekonomiska ojämlikheten. Våld mot kvinnor i hemmet, ojämn fördelning av resurser, kvinnors utsatta roll som vårdare har blivit tydliga under den kris vi genomgår just nu. Förutom att det blivit extra tydligt att äldreomsorgen behöver stärkas ytterligare, har vi fått se psykisk ohälsa och ensamhet. Dessutom har alla som arbetat i vården slitit, stressat och pressats till det yttersta. De flesta av oss tycker att det  är självklart med gemensamt ansvar för att vård, skola och omsorg av hög kvalitet är tillgänglig för alla och i hela landet. Nu gäller det att se till att krisens konsekvenser inte leder till neddragningar i välfärden utan att vi istället säkerställer den långsiktiga finansieringen.

Tyvärr finns det populistiska partier som påstår att de vill prioritera välfärden men när de får chansen sänker de hellre skatterna och på så sätt försämras möjligheterna ytterligare.

Nu behövs tydliga beslut och en politik som satsar för framtiden, en politik som ökar tryggheten för alla som bor i vårt fina land. Vi menar att det behövs mod för att omfördela makt och resurser till ett mer jämställt/jämlikt samhälle, målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, så är det inte idag.

Jämställdhet är en del av lösningen för de utmaningar Sverige står inför. För att klara prövningarna på arbetsmarknaden, i etableringen, skolan och vården måste alla bjuda till, förstå och beakta de behov och villkor som råder för kvinnor, män, flickor och pojkar.

För att komma längre och ta nya steg i stället för att stå och stampa behöver jämställdhetsperspektivet in i allt arbete, det behövs jämställdhetsperspektiv i budgetarbeten. Inga kvinnor eller män ska falla mellan stolarna när satsningar görs för att ta oss ur krisen.

Barn och unga ska leva trygga liv, i skolan och hemma. Våra äldre har rätt till en kvalitativ omsorg med trygg personal som vet att de har sina arbeten och sina arbetskamrater kvar, omvårdnadsyrket behöver uppvärderas. Kvinnor ska ha egen ekonomisk makt att styra sina egna liv och fatta egna beslut och det behövs ytterligare resurser mot kvinnors ohälsa.

Nu måste vi gemensamt bygga ett starkare samhälle genom satsning på välfärden.

S-kvinnor i Skövde

(Foto från Arbetsmiljöverket, syntolkning: kvinnor i stressad vårdmiljö)

Just nu pågår ett drev mot Sveriges utrikesminister och som vanligt i drev dras det betydligt större växlar från intervjun än vad det finns belägg för. Ann Linde intervjuas i 30 minuter  i tysk tv om Sveriges hantering av pandemin.  GPs Alice Teodorescu påstår att intervjun var "full av felaktiga påståenden".  "Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor", säger Moderaternas Ulf Kristersson. "Magplask", skriver Lena Mellin i Aftonbladet och så drar naturligtvis "rubriksökaren" Bard till med storsläggan och påstår att utrikesminister är lögnaktig, dum och en hycklare på Twitter. För att inte tala om drevet på sociala medier. 

Jag tycker att Ann Linde är en enastående duktig och driven utrikesminister. Hon talar mycket bra engelska, svarar på frågor och har ett driv som få av oss andra skulle kunna mäta oss med.

Hon svarade rakt på frågorna, visade ödmjukhet att Sverige har problem med arbetssituation på äldreboenden, hon korrigerade reportern två gånger pga faktafel, det är väl bara bra? 

Hade en man korrigerat en reporter när den kommer med faktafel hade det uppfattats som naturligt.

För jag tror att det är precis som många andra påpekat att kvinnor granskas hårdare än män. 

Kvinnor förväntas vara undergivna, snälla, timida och ödmjuka. Men kvinnor dubbelbestraffas eftersom politiker förväntas vara tuffa, rappa och mästrande. 

Att politiska motståndare problematiserar tillhör naturligtvis demokratin, att vi ska kunna granska makthavare är rätt. 

Men det är när det tippar över till överdrifter, lögner och grova anklagelser som det är oacceptabelt.

Det är dags att stå upp för så starka, duktiga, pålästa politiker som Ann Linde. Det är dags att stå upp för kvinnor som vågar stå på sig. Det är är helt enkelt dags att backa kvinnor som blir felaktigt anklagade och felaktigt beskyllda bara för att de ha betett sig som män. 

Att det är viktigt med trygga anställningar råder det delade meningar om. En del påstår att det är viktigt för arbetsgivare att kunna bli av med sin personal för att de ska våga anställa. De som känner till lagarna vet att det går att säga upp personal på många olika sätt. 

Trygghet i sin anställning ger arbetsro och anställda som vågar visa på felaktigheter och föreslå förbättringar utan att riskera sin anställning.

Särskilt viktigt är det nu när vi lever i en pandemi.

Ändå finns det många som vill undvika att prata om anställningsvillkoren i äldreomsorgen. Som om hög personalrotation och otrygga arbetsvillkor inte alls skulle påverka virusspridningen inom tex äldreboenden. 

Granskningar visar tydligt kopplingen mellan många timanställda och äldreboenden som haft drabbats hårdare av smittan. Det visar Smittskydd Stockholms enkätundersökning där hälften av de äldreboenden som rapporterat covid-19 har en tim- och bemanningsanställningsgrad på 30 procent eller mer och nästan var femte i personalen på covid-drabbade boenden varit på jobbet trots symptom. 

Att bedriva omsorg och välfärd på sms-anställningar är förödande för kvalitén dessutom ökar smittan. Därför måste höga andelar timanställda minska. Rätt till trygghet, utbildning, heltid och fasta anställningar måste bli en verklighet så snart som möjligt.

De beslutsfattare som tror att de spar pengar när de minskar på tryggheten för de anställda riskerar både liv och hälsa. Sådana beslut är både dyra och kontraproduktiva för kvaliteten. 

Samtidigt som jag blir glad av alla mysiga bilder från härliga midsommarfiranden i hela landet, slås jag av känslan att många glömt av att hålla avstånd. Men det är givetvis så att bilderna inte visar hela sanningen. 

Det kanske hölls avstånd på midsommarfesterna, jag hoppas på det. 

Ingen är perfekt. Alla kan göra misstag och glömma det fortsatt allvarliga läget. Vi midsommarfirare nuddade vid varandra flera gånger när vi fixade med maten. Men vi höll i alla fall 2 meters avstånd när vi dansade runt midsommarstången och långbordet var länge och bredare för att vi inte skulle sitta tätt. 

För att klämma ihop sig 10-12 stycken i samma lilla båt, eller på annan liten yta i tron att allt redan är över, det är inte alls bra, tvärtom det är dumt.

Just nu tar vi del av oroväckande nyheter från bland annat Gällivare, andra håll i Sverige och t.ex Tyskland om nya fall av Covid-19. 

Vi har väl inte släppt koncentrationen? Och om det är så, varför? Är det för att vi inte munskydd?

Jag tillhör dem som inte tror att munskydd gör någon medicinsk nytta. Men jag tror att munskydd kan göra att vi påminns om att vi befinner oss i en pandemi. 

Sveriges 5000 döda är fruktansvärt och vi måste alla fundera på vad vi kan göra för att förhindra smittspridningen.

Att vara medveten om att det är dropparna från munnen som sprids, när du andas, pratar, sjunger, skriker eller skrattar. Det är därför alla ska hålla avstånd. 

Jag slår upp på folkhälsomyndighetens hemsida och läser: 

"Coronaviruset (SARS-CoV-2) som orsakar sjukdomen covid-19 smittar i första hand mellan människor genom så kallad droppsmitta. Det vill säga att smitta överförs till slemhinna i ögon, näsa eller mun från droppar som sprids i luften när en sjuk person hostar eller nyser. Dropparna faller snabbt ner genom luften och når som regel inte längre än någon meter."

Lyssnar på Lotten Collins krönika från Bogota, och tycker verkligen att hon sätter fingret mitt på våra utmaningar.

https://sverigesradio.se/avsnitt/1538570

Jag skriver detta för att påminna mig själv och andra att det är inte över ännu. 

Om du gjort ett eller två misstag behöver du inte släppa helt. Det är bara att börja om igen.

Vi klarar att hålla avstånd även om det är tråkigt och trist. 

Håll ut!