Monica Greens blogg

Den allra största delen av all misshandel mot kvinnor sker av en bekant till kvinnan och våldet drabbar även de barn som befinner sig i utsatta miljöer där de blir vittnen till våld.   Årligen dör 20 kvinnor i Sverige till följd av misshandel i nära relation. Trots många fall av misshandel finns det ett stort mörkertal då de allra flesta inte anmäler förövaren, enligt BRÅ är det knappt 5% av våldsutsatta som anmäler.

Det kan göras betydligt mer för att förebygga våld i nära relationer och utbildningsinsatser behöver genomföras. Alla kommunens verksamheter ska ha kunskap om våld i nära relationer för att kunna agera förebyggande, uppmärksamma när någon blir utsatt och uppmana till att reagera vid oro om våld. 

Det måste gå att bli än bättre på att sätta in insatser vid tidiga varningssignaler. Skövdebostäder gör en god insats genom "Huskurage/Våga bry dej" med informationen som spridits i hus och hos boende. Alla kommunens verksamheter måste arbetet mot våld i nära relationer lyftas mer.  

Vi måste göra det vi kan för att stoppa våld i nära relationer. Genom att arbeta med en nollvision mot mäns våld mot kvinnor prioriteras dessa frågor.

Nyligen (19/4)  antogs delvis en socialdemokratisk motion i Riksdagen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor i Sverige. Det innebär bland annat krav på kommuner, på samarbete mellan polis och kommunala hyresvärdar för att grannsamverkan ska förstärkas och våld i hemmet ska identifieras lättare. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor behöver komma in i gymnasieundervisningen för att skapa en ny norm kring att prata om patriarkala strukturer. Idrottsrörelsen, kulturen, föreningslivet har en stor roll att ta i det förebyggande arbetet. 

UNIZON och FNs jämställdhetsorganisation, UN Women jobbar kontinuerligt med HeForShe, Orangeday och föreläser för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Kvinnorna – som får gömma sig, byta personnummer, placera om barnen i nya skolor, flytta ständigt, inte kan skaffa jobb, inte kan uppsöka vård tryggt, inte kan ha ett normalt liv – ska inte bli svikna av samhället.

Även om åtgärder har vidtagits så som hårdare straff för män som misshandlat kvinnor och höjt anslag till kvinno- och tjejjourer samt skyddade boenden så går det att göra mer.

 Det är viktigt att mer fokus läggs på det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Det är här nollvision kan göra stor skillnad med syftet att höja den generella kunskapsnivån och samla samhällets samtliga sektorer i en kraftfull motattack. 

Det förebyggande arbetet måste förbättras och förmåga att upptäcka våldsutsatthet.  Arbetet mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel är tålamodsprövande, långsiktigt och uthålligt arbete. 

Därför är det både nödvändigt och viktigt att starta arbetet med en nollvision.

Tänk vilken ynnest det är att ha en fin bekantskapskrets och stort socialt nätverk. Som nu när jag fick möjlighet att diskutera jämställdhet och feminism inom EU med EU parlamentarikerna Carina Ohlsson, Helene Fritzon och Evin Incir. Det blev en intressant eftermiddag och givande kväll om stort och smått med dessa briljanta stjärnor. Vi konstaterade hur viktigt det är att kvinnor skaffar sig makt och inflytande för att kunna förändra något. Vilket dessa tre verkligen har gjort.

Jag ville diskutera hur Sverigebilden, den feministiska utrikespolitiken och om synen på Sverige förändrats nu när den nuvarande regeringen valt att inte prioritera det längre. Det innebär att kvinnors  Rättigheter, resurser och möjligheter till representation får stå till baka. 

Det står klart att det är ett stort avbräck för jämställdhetspolitiken om det inte arbetas systematiskt, målmedveten med möjlighet att utvärdera. Helene Fritzon beskrev målande om att en flicka som föds idag kommer att bli pensionär innan det blir jämställt inom EU-länderna om vi inte flyttar fram positionerna. En tredjedel av kvinnorna bland EU länderna har inte ett eget jobb att gå till, vilket innebär otrygghet, beroende av mannens ekonomi och ett liv utan självständighet.

En tredjedel av kvinnorna har endast deltidsjobb, gigjobb, otrygga anställningar med lön som inte går att leva på. Bara en tredjedel av kvinnorna inom EU-medlemsländer har fast jobb heltidsjobb.

Evin Incir var också noga med att visa på att detta drabbar kvinnor som är födda utanför EU  mycket mycket värre. Det finns alltså ett klass och könsperspektiv men även etnicitet spelar en stor roll för kvinnors möjligheter att leva det liv de vill.

Carina Ohlsson som har ett långt förflutet inom S-kvinnor och inom UNIZON beskriver också de krafter som alltid hotat mot flickors och kvinnors rättigheter.

Vi skulle behöva höja ribban och jobba hårdare med arbetet mot sexuella trakasserier, om att säkra aborträtten samt aktivt för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. 

Det gäller att gå från ord till handling när det gäller jämställdhetsstrategin som ska genomsyra alla politiska beslut och policies. Vi kan inte vänta i flera decennier på att flickor och kvinnor ska få leva sina liv i ett jämställt Europa. Vi måste höja ambitionen och öka takten för att uppnå lika lön, delad makt och för att kvinnor ska kunna leva ett liv fritt från våld och trakasserier.

Detta och mycket mer hann vi med att dryfta denna fina dag i Bryssel.

Det är full fart, högt tempo och energifyllt när jag träffar Ann Linde. Jag blir både glad och imponerad över den kompetens och erfarenhet hon med glädje delar med sig av. 

När Ann Linde var Handelsminister tog hon initiativ visa på skevheterna med tullar, standarder och avtal som missgynnar kvinnor. Ann Linde lyfte frågan både inom Världshandelsorganisationen WTO, EU och FN-organet UNCTAD. 

Det är häpnadsväckande väckande att det är högre tull t.ex på sidenblusar än på skjortor. Högre tull på sportkläder för kvinnor än för män. Det var Kanada som var först med en feministisk handelspolitik och för Ann Linde var viktigt att introducera det i Sverige. Ett viktigt verktyg för arbetet var bland annat ett svenskt analysredskap för att studera jämställdhetsfrågan i handelsavtal.

När Ann Linde sedan blev utrikesminister fortsatte hon i Margot Wallströms spår för att systematiskt jobba med den feministiska utrikespolitiken.

Ann Linde är bekymrad över vad som ska hända nu när den nuvarande regeringen väljer en annan väg. och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter globalt. Den feministiska utrikespolitiken har utgått från tre R: rättigheter, representation och resurser, och genom dessa har Utrikesdepartementet analyserat skillnaden mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män inom områdena för att på så sätt kunna göra riktade insatser.

Den feministiska utrikespolitiken har inspirerat andra länder till ett fördjupat arbete med jämställdhetsfrågor. Sverige har lyft jämställdhetsfrågorna och var drivande i arbetet med EU:s femårsplan Gender Action Plan. Den feministiska utrikespolitiken har på så sätt bidragit till att frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter hamnat på agendan – både i andra länders nationella arbete och i internationella organ.

Sveriges feministiska utrikespolitik hade dessutom ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt. Vilket innebar förbättrad tillgång till god mödravård, att bekämpa barn- och tvångsäktenskap, inkludera sexualkunskap i skolundervisning, tillhandahålla moderna preventivmedel och att möjliggöra säkra aborter. Svenska biståndsmedel har till exempel finansierat barnmorskor i bl.a Sydsudan, Zambia och Afghanistan.

En annan sak som Ann Linde passar på att lyfta är när Sverige var ordförande i OSSE under hela 2021. Tack vare Sveriges tydliga agenda lyftes jämställdhet, kvinnors rättigheter och feminism på alla mötes som anordnades inom OSSE. 

Allt detta och mycket mer hann vi med att diskutera under vårt möte idag.

dag har jag varit i Halmstad. Jag har haft förmånen att tala inför ett gäng ledande kvinnor i politiken som just nu genomgår en spetsutbildning. På tåget hem kan jag reflektera över intrycken. Vi har talat om ledarskap, om härskartekniker, om Metoo, om mäns våld och om hur vi ska lyfta varandra. 

Det är viktigt att fortsätta arbetet för en öppen, fri demokrati där vi står vi upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man eller kvinna, pojke eller flicka. 

Då är det viktigt att fortsätta fokusera på arbetet för att förbättra jämställdheten. Fortfarande är mannen norm och både män och kvinnor påverkas av de patriarkala strukturerna. Kvinnor som grupp har lägre löner än män och sämre möjligheter att utvecklas i arbetet. Dessutom tar kvinnor ett större ansvar för barnen och för hemmet.  

Idag talade vi om att diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska motarbetas genom att vi synliggör och avslöjar härskartekniker. Dessutom talade jag om de böcker jag skrivit: Lyft varandra en guide till halva makten och De första- kvinnorna som spräckte glastaket.

Vi hade många intressanta diskussioner och samtal hur vi ska bryta negativa attityder, börja så tidigt som möjligt med inkluderande arbetssätt och säga ifrån när något inte är okej.

Det var helt enkelt en mycket givande dag i Halmstad.

Mahsa Amini, 22 år, arresteras av moralpolisen när hon tillsammans med sin bror kom upp från tunnelbanan i Teheran. Hon tvingades in i en bil och fördes bort för att lite av hennes hår var synligt, att hon bar sin slöja på fel sätt. Något som hänt tusentals kvinnor före henne. 

Män styr kvinnornas liv med inskränkande lagar och regler. Slöjtvånget kränker kvinnors rättigheter varje dag. De förnekas den grundläggande rättigheten att själv välja hur de vill klä sig, hur de vill leva. Även i hemmen styr de patriarkala strukturerna. I Iran har gifta kvinnor inte rätt att neka sin man sexuellt umgänge, våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet. Det finns inget förbud mot våld mot kvinnor i hemmet. Mammor förlorar vårdnaden över sina barn. För skilsmässa krävs mannens samtycke, och kvinnors vittnesmål är endast värt hälften av en mans i domstol.

Efter Jina (Mahsa) Aminis död pågår landsomfattande protester i Iran. Upproret är ett svar på den iranska regimens hårda förtryck av sitt folk. Protesterna slås just nu brutalt ner av iranska myndigheter. Med livet som insats bränner kvinnor sina slöjor och klipper sitt hår. Trots säkerhetsstyrkornas vedergällning står folket upp för sin rätt till frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Att se Irans kvinnor gå i täten är imponerande och ger en strimma hopp. Deras mod och målmedvetenhet väcker beundran och handlingskraft som ger eko världen över. 

Irans kvinnor har fått nog, och omvärlden måste göra allt vi kan för att stötta deras kamp. De reaktioner och protester vi ser på många håll i världen är välkommen men det krävs mer. Redan 1979 kom FNs Kvinnokonvention The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW) till, den trädde ikraft 1981, det är över 40 år sedan. Målet med kvinnokonventionen var att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor. Enligt konventionen ska alla stater som antagit konventionen garantera att kvinnor och män har samma rättigheter. Ändå pågår detta förtryck fortfarande, det är helt oacceptabelt. 

Det krävs både mot, handling och reaktioner. Ingen kan gör allt men alla kan göra något. 

Vi kan alla stå upp för en medsyster.

Därför blir mitt krav på fredagens kvinnostrejk KVINNA, LIV, FRIHET! 

Det är internationella kvinnodagen idag den 8 mars och vi behöver sluta upp för kvinnor i Ukraina. På Internationella kvinnodagen uppmärksammas kvinnors situation över hela världen. I år går tankarna till Ukraina.  

Det är ett mörkt tid i Europas just nu med anledning av det krig som Putin startat i Ukraina. Angreppet är olagligt, oförsvarligt och oförklarligt. Kvinnor och barn drabbas hårt och blir särskilt utsatta i krig och konflikter. 

Exploatering av kvinnor ökar, ekonomin försämras och självbestämmande minskar och sexuellt våld ökar. Kvinnors perspektiv på konflikt, fred och säkerhet måste tas tillvara samtidigt som kvinnors deltagande, makt, inflytande och säkerhet måste stärkas. Barn och ungdomar måste ha en framtid. Vi måste ställa upp för Ukraina och gå från ord till handling.

Vi behöver få stopp på det testosteronstinna patriarkala strukturerna som Putin och många med honom byggt upp under en lång tid.

Nu dödas, mördas Ukrainas folk, kvinnor och barn måste fly från våld, hot, död och förintelse med otrygga transporter. Människohandeln ökar när fler människor tvingas på flykt. Det största antalet drabbade är offer för sexuell exploatering. På internationella kvinnodagen och alla andra dagar behöver vi stå upp för fred, feminism och frihet.

Idag den 21 januari uppmärksammas Fadimedagen på många håll Sverige – till minne av Fadime Sahindal som mördades av sin far för 19 år. Hon mördades kallblodigt i det som kallas i hederns namn. Men det finns ingen heder hos någon som dödar, tvärtom det är ohederligt, ovärdigt och helt oacceptabelt. Att dessutom döda sin dotter, syster, släkting det är det mest ohederliga jag kan tänka mig. Jag skrivet detta för att hedra Fadime, hedra hennes val att leva och hedra alla flickor och kvinnor som är modiga. Dessutom vill jag att det sätts mer fokus på arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck så att de som lever i denna skräck kan ta sig ur det. Fadimedagen påminner oss om att vi måste göra mer för att komma åt hedersförtrycket. Mänskliga rättigheter gäller alla. Barns rättigheter gäller alla barn. Kvinnors rättigheter gäller alla kvinnor. Ingen ska behöva leva med våld, hot om våld eller förtryck. Hedersrelaterat våld och förtryck är avskyvärt.

Det har tagit steg för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har en straffskärpningsgrund för hedersbrott införts, som innebär att den som begår brott med hedersmotiv ska dömas hårdare. Ett utreseförbud har införts för att skydda barn från att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympats.  Alla kan dock göra mer för att förebygga, förhindra och stoppa våld mot barn och kvinnor. Skolan spelar en viktig roll för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Elever ska få kunskaper om sina rättigheter, och ofta är det skolpersonal som ser utsatthet och anmäler oro.

Vi som grannar, medmänniskor, arbetskamrater eller skolkompisar kan göra mer. Fråga hur någon mår, anmäl eller vänd dig till någon i din närhet så som skolkurator, lärare, arbetsledare, chef eller polis.

Vi kan aldrig acceptera att människor utsätts för våld och förtryck i hederns namn. Det är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar främst flickors och unga kvinnors, grundläggande fri- och rättigheter.

Bilden är från en tidigare Fadimedag där Carina Ohlsson och jag medverkade. 

Vi har som mål att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och forma villkoren för beslutsfattandet.

"Efter att ha träffat på många kvinnor som tvekar att ta styrelseuppdrag har jag uppmanats att skriva en bok med tips, idéer, mötesteknik, härskartekniker och intervjuer med kvinnor som ger sin erfarenhet. Vilka borde jag tillfråga och vad får jag inte missa?" Så skrev jag på Facebook och fick ett fantastiskt gensvar med många goda råd om vilka jag ska tillfråga och vad jag borde skriva om i min kommande bok. Jag gläder mig över engagemanget som alla visar och viljan att bidra till en bok som upplyser, stärker och peppar.  Det handlar om att lyssna på andra, vara påläst och våga ta plats utan att avbryta. Att ge och ta information är grundläggande för de flesta uppdrag och så naturligtvis insikten att ingen är fullärd, att det är ett ständigt lärande, det kan inte nog betonas.

De flesta som hittills bistått med sina erfarenheter är kvinnor och män från olika delar av politiken och föreningslivet. Det kanske i och för sig säger mer om mitt kontaktnät på sociala medier än om hur samhället ser ut i stort. Men jag har noterat att det är just män och kvinnor i bolagsstyrelser, privata näringslivet och affärsvärlden som egentligen har ett större behov av utbildning i mötesteknik. Visserligen kan de med resurser skaffa sig den kunskapen enklare än de som inte har råd att köpa sig dyra kurser. Men samtidigt när behovet av att vidga basen för att rekrytera kvinnor till styrelseuppdrag blir det ännu viktigare att ge fler kunskapen och självförtroende för fler. 

Det är när jag träffat kvinnor utanför politiken, kvinnor som befinner sig i olika chefspositioner som jag får höra om att behovet är mycket stort av styrelseutbildningar. 

Men det ena ska inte förta det andra. Därför ska jag försöka mig på konstycket att skriva en bok som vänder sig till alla som står i begrepp att ta ett styrelseuppdrag. Att bli tillfrågad men tveka, eller det motsatta att inte bli tillfrågad trots kunskap, kan vara frustrerande. Därför behöver vi stötta varandra, se varandra och lyfta upp det goda hos var och en av oss. 

Förhoppningsvis kan ni fortsätta ge mig tipps och idéer på vad boken ska innehålla och vilka jag ska tillfråga. Jag lyssnar på er, läser och tar till mig. Tack på förhand.

Just nu pågår ett drev mot Sveriges utrikesminister och som vanligt i drev dras det betydligt större växlar från intervjun än vad det finns belägg för. Ann Linde intervjuas i 30 minuter  i tysk tv om Sveriges hantering av pandemin.  GPs Alice Teodorescu påstår att intervjun var "full av felaktiga påståenden".  "Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor", säger Moderaternas Ulf Kristersson. "Magplask", skriver Lena Mellin i Aftonbladet och så drar naturligtvis "rubriksökaren" Bard till med storsläggan och påstår att utrikesminister är lögnaktig, dum och en hycklare på Twitter. För att inte tala om drevet på sociala medier. 

Jag tycker att Ann Linde är en enastående duktig och driven utrikesminister. Hon talar mycket bra engelska, svarar på frågor och har ett driv som få av oss andra skulle kunna mäta oss med.

Hon svarade rakt på frågorna, visade ödmjukhet att Sverige har problem med arbetssituation på äldreboenden, hon korrigerade reportern två gånger pga faktafel, det är väl bara bra? 

Hade en man korrigerat en reporter när den kommer med faktafel hade det uppfattats som naturligt.

För jag tror att det är precis som många andra påpekat att kvinnor granskas hårdare än män. 

Kvinnor förväntas vara undergivna, snälla, timida och ödmjuka. Men kvinnor dubbelbestraffas eftersom politiker förväntas vara tuffa, rappa och mästrande. 

Att politiska motståndare problematiserar tillhör naturligtvis demokratin, att vi ska kunna granska makthavare är rätt. 

Men det är när det tippar över till överdrifter, lögner och grova anklagelser som det är oacceptabelt.

Det är dags att stå upp för så starka, duktiga, pålästa politiker som Ann Linde. Det är dags att stå upp för kvinnor som vågar stå på sig. Det är är helt enkelt dags att backa kvinnor som blir felaktigt anklagade och felaktigt beskyllda bara för att de ha betett sig som män. 

Nu sitter många på helspänn för att ta del av chefsåklagare Krister Petersson beslut i åtalsfrågan kring mordet på Sveriges statsminister 1986.

Många unga har "bara" läst och hört om mordet på Olof Palme i skolan och kanske från sina föräldrar. Dessutom finns det många som inte vill bli påminda om den hatiska stämning som fanns i samhället vid den tiden. Det fanns ett Palmehat i vissa kretsar som var så påtagligt, att de kunde vräka ur sig att de önskade livet av Palme, utan att andra reagerade med avståndstagande. 

Jag är ganska säker på att ingen av de ungmoderater som på 80-talet kastade pil på en piltavla utformad till Olof Palme, önskade livet ur honom. Men vi har lärt oss att upp piskad stämning faktiskt kan leda till mord, upplopp och onda gärningar.   Palmehatet var utbrett kanske för att han var så tuff i debatterna. Palmes regeringstid präglades av jämlikhet och internationell solidaritet, som upplevdes som ett hot. Palmehatet och den polarisering mellan höger och vänster som var tydlig speglade sin tid . Palme tog ställning mot orättvisorna trots att det var jobbigt och trots att det kunde leda till ekonomiska konsekvenser för företag som t.ex. handlade med Sydafrikas Apartheid, eller med USA. 

Som SSU-are och ung socialdemokrat mötte jag Olof Palme flera gånger och har många roliga episoder i minnet. Både från en trevlig middag på Rosers Salonger i Skara (kanske hette det stadshotellet i Skara på den tiden), från frukostbuffén på ett hotell i Örebro och naturligtvis från Bommersvik. Men framför allt från hans medryckande, tydliga tal och kraftfulla uttryck. 

Vi hade en optimistisk inställning till reformer med föräldraförsäkring, utbyggd barnsomsorg (som det hette då) och kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Men den utbyggda välfärden kostade pengar vilket ledde till högre skatter. Det var inte omtyckt av de som fick betala mest. 

Skatten är som bekant omfördelande i samhället, från de som har till de som behöver. Palmehatet växte i de kretsar som fick vara med att betala mer till förbättrad sjukvård, äldrevård, hemtjänst, skolor och förskolor mm. Att det kunde leda till det hat som tog till slut ledde till mord är svårt att förstå. Men den stämning i samhället som rådde då gav kanske någon galning "insikten" att han skulle gå från ord till handling. 

Jag vet att det finns galningar som Anders Behring Breivik massmördaren i Oslo och Anton Lundin Pettersson, skolmördaren i Trollhättan som får för sig att de ska ta saken i egna händer. Det finns många exempel på det här i Europa men kanske mest känt i det tudelade USA. Den stämning som Trump piskar upp i USA just nu leder tyvärr inte till något annat än elände och kan ta en ände med förskräckelse. Dessutom kan hat och hot växa sig ännu större idag på nätet än vad det kunde på 80-talet. Det borde leda till försiktighet och försök till att stoppa dessa förfärliga yttringar som får råda. 

Jag vet inte vem som mördade Olof Palme, ingen aning faktiskt, men jag vet många som uttryckte ett hat mot honom.

Making women invisible

This wordless method of dominance is used when people (for "people" read men) do not listen to what you have to say, when they start looking trough their papers, talking to one another, or excuse themselves and visit the lavatory. We women often raise issues which are different from those raised by men because we live under different conditions. Men fail to recognise women's description of the situation and choose not to listen or get involved. There are innumerable examples of women who have had to listen to the question "Are you sitting here all on your own, girls?

Being made invisible is a devastating method of dominance. A person who is not seen or listened to feels diminished and unimportant and may well choose not to continue their involvement in working for change.

Act as follows:

• Make it clear that you are aware of the method being used and that you refuse to accept it.
• Demand attention and demand that all others listen! One good way of doing this is to pause till all the shuffling of papers and murmuring has stopped.
• If they do not understand you, use the same technique on a man the next time round. Be very clear about what you are doing in order to make your point with the others.
• Train your voice. A distinct and clear voice is not easily ignored.

från s-kvinnors makthandbok

Making Women ridiculous/Belittling women

This particular technique is well known because of its refinement in being funny at the expense of women. The whole point of the exercise is to denigrate women and the efforts of women. This particular method of dominance contains a wide range of demeaning statements about amusing little blondes and hysterical old wives. Further examples are unnecessary.

Act as follows:

• Make it very clear that you refuse to accept such treatment.
• Answer in the same way. Never laugh along with the macho jokes. Especially not when the jokes is at the expense of another woman. Be responsible for one another.
• Stare whit a look of sheer amazement in your eyes at the perpetuator of the demeaning joke. Do everything to create an embarrassing silence. Turn to another woman and ask pointedly "What on earth is he trying to say?"

By withholding information, people can be very effectively kept in the dark. This happens to women quit often. I the sauna room or changing rooms the boys make deals, consciously or unconsciously. What happens at the following meeting - when the women are present - is that decisions are quickly ratified. The women aren't given a chance to discuss what the boys have already decided on in a smaller group. The boys never can understand why the women must always nag and lengthen the meetings, why the women just can not manage to be that little bit more "decision-potent".

Act as follows:

• Demand extensive background information to the decision-making.
• Demand that important issues that require more preparatory study be postponed till the next meeting.
• Ensure that you get the information you need by other means, such as your own contact net.

Double punishment!

No matter how hard you try, things often go wrong! This, in a nutshell, is the method of dominance known as double punishment. Women often suffer from a bad conscience about everything. They should almost always be somewhere else. At work, with the kids or with their husbands. The stress of this is insufferable. Worst of all is the feeling of not being good enough. Women are accused, often indirectly, by those surrounding them, of failing to be worthwhile mums especially when they get involved in their jobs or in politics. At the same time they have to put up with criticism for a lack of involvement when they choose to put their home lives or families first. When they choose both they face dissatisfaction on all sides.

Women want nothing better than to be able to combine family life with working life and they have every right to say "No" both in the home and at work! Men, unlike women, seldom face this sort of double punishment. They find it more that often a matter of course that they can say "Yes" and "No" in the home! This situation is both unacceptable and unfair. Women must have the same rights as men to a decent working life and family life.

Act as follows:

• Choose your husband with extreme care.
• Choose your boss with extreme care.
• Demand of your boss that he/she accepts a No - or a Yes - without the usual punishment in the form of no promotion.
• Draw up "an agreement" with your husband or partner giving you the right to work politically.

från s-kvinnors makthandbok

5. Burdening with guilt and shame

This particular method of dominance is the most confusing of them all. Women who are the victims of humiliating treatment or abuse of some kind develop a sense of guilt for what has happened.

It is often said that "she" only has herself to blame for herself or her behaviour. "She" more or less asked for it!

This sort of judgement often leads to women believing that the critics are right. It's probably all my own fault. I have only myself to blame. This sort of thinking leads many women to blame themselves for what has happened regardless of whether it can be justified or not. In this case it is important to analyse the situation and form a realistic opinion of what has in fact happened. Above all realise that there is no reason to feel guilty.

Act as follows:

• Contact a close friend and analyze the situation together.
• Get your friends to defend you.
• In other cases make sure you defend other women who are victimized.
• Get rid of your guilt feelings by trying to form a clear picture of the underlying pattern.
• Get back at the person who put the blame on you. Show them what actually happened.