Monica Greens blogg

För 30 år sedan var jag i Peking vilket jag skriver om i boken Lyft varandra. Det var fantastiskt där 30 000 deltagare från hela världen samlades. Det blev en skjuts för jämställdhetsarbetet i världen.  Då var regeringsrepresentanter, akademiker och kvinnorättsrörelsen överens. Alla kände att det är gemensam kamp och en gemensam värdegrund som gjorde att dokumentet kunde antas och är tillsammans med FN:s kvinnokonvention är de två ledande dokumenten på området. Det ledde till jämställdhetsarbetet tog fart i många länder, och att frågor som mäns våld mot kvinnor lyftes på ett sätt som inte tidigare gjorts globalt. 

Den är fortfarande ett av de mest progressiva globala dokumenten för jämställdhet. Det satte ljuset på våld mot kvinnor och flickor, hur vanligt förekommande det är och att  det behövdes lagstiftning vilket också blev resultatet i många länder. Även könsuppdelad statistik, som är så viktig för jämställdhetsarbetet, blev bättre efter Pekingplattformen. En tredje sak är flickors möjlighet att gå i skolan och skaffa sig en utbildning. 

Det har faktiskt skett stora framsteg under de 30 åren som har gått sedan Pekingplattformen antogs. Bland annat gäller det att andelen flickor i världen som har tillgång till utbildning har ökat, mödradödlighet, barnäktenskap och kvinnlig könsstympning har minskat.

Det har gått framåt. Det gäller flickors utbildning, och könsstympning, och kvinnors och flickors fattigdom har sjunkit. Vad gäller representation är i dag 30 procent av världens parlamentariker kvinnor, å andra sidan är det alltså fortfarande 70 procent som är män. Kvinnors ekonomiska rättigheter har gått långsamt framåt vad gäller löneskillnader och kvinnor utför fortfarande till stor del det obetalda arbetet i hemmen. Fler känner till att det används sexuella övergrepp som ett vapen i konflikt. Men vi ser bakslag efter bakslag i land efter land, och även i demokratiska länder finns det rörelser som har en mer värdekonservativ syn på kvinnor och flickor. 

Tyvärr går det bakåt med rasande fart just nu. 30 år efter Pekingplattformen ökar hoten mot flickors och kvinnors rättigheter är betydligt större än på länge i visar rapporten Women’s Rights in Review 30 Years after Beijing. I vart fjärde land att kvinnors rättigheter trycks tillbaka. En kvinna eller flicka dödas av en partner eller någon i hennes egen familj var tionde minut. Dessutom har antalet kvinnor och flickor som lever i ett konfliktområde ökat kraftigt under det senaste årtiondet.

Detta är inte acceptabelt. 

Det är en ständig kamp för att inte låta skydd av kvinnor och flickor försvagas. Konservativa krafter i Irak var på väg att låta så små barn som nioåriga flickor få gifta sig – efter stora protester från irakiska kvinnorättsorganisationer ska en flicka vara 18 år för att få gifta sig. Dock kan en domare ge tillåtelse att en flicka gifts redan vid 15 års ålder. Hatet och hotet mot kvinnor som är människorättsförsvarare har blivit allt grövre, inte minst digitalt, och likaså mot journalister och politiker.

Vi som strävar för jämställdhet vet när det blir mer kriser och konflikter i världen då sätts jämställdhetsfrågor och kvinnors och flickors rättigheter ofta åt sidan, och vi vet också att i kriser och konflikter så ökar våldet mot kvinnor och flickor liksom, antalet barnäktenskap och fler flickor riskerar att könsstympas, detta kan förvärras ytterligare nu när USA har stoppat sitt bistånd.

Dags för oss alla att reagera. 

Idag startar FNs kvinnokonferens CSW69 i NewYork. Vi har väldigt mycket att ta tag i. UN Women presenterar i sin nya rapport  "Women’s Rights in Review 30 Years After Beijing" situationen för jämställdhet. Flera länder rapporterar om ökade hot mot kvinnors rättigheter. Detta gäller t.ex. högre nivåer av diskriminering mot kvinnor och sämre juridiskt skydd samt mindre finansiering för jämställdhet. Kvinnor och flickor som lever i utsatthet i kris och konflikt har ökat med 50 procent. Kvinnliga människorättsförsvarare vittnar om trakasserier, hot och våld.  

Var tredje kvinna saknar ett eget arbete. Var tredje kvinna har därför inte makten över sitt eget liv. Det är en svindlande siffra. 

Vi ser hur det får allvarliga konsekvenser för jämställdheten i världen, och främst påverkar det kvinnors inkomster och allmänna hälsa. Dels att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden, vilket förhindrar möjligheten att växa och utvecklas i yrkeslivet. Dels att kvinnor fortfarande bär den största bördan när det gäller obetalt arbete i hemmet. I genomsnitt spenderar kvinnor fyra timmar mer per dag på hushållsarbete än män.  

Kvinnor lägger mer tid på att laga mat, städa, tvätta och ge omsorg till barn och äldre än vad män gör. Det är tid som tas från att arbeta, göra karriär eller engagera sig politiskt.

Men idag ser vi att reformtakten har stannat av även i Sverige. Enligt en rapport från Sveriges Kvinnoorganisationer står utvecklingen för kvinnor still eller har till och med gått bakåt på flera centrala områden.

Kvinnors kompetens och arbetskraft behövs mer än någonsin, inte minst i den gröna omställningen. Lika viktigt är det givetvis att lika arbete ska betyda lika lön. En egen inkomst är frihet, trygghet och möjligheten att välja ett eget liv. Vi behöver nu ge alla kvinnor samma förutsättningar som män att delta på arbetsmarknaden.

Globalt är kvinnors mänskliga rättigheter under attack", säger FN:s generalsekreterare António Guterres . "Istället för att stärka mänskliga rättigheter, ser vi ökande misogyni. Tillsammans måste stå starka i vår tro på mänskliga rättigheter, jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt", fortsätter Guterres. 

Även om kvinnor tagit fler ledarskapspositioner och större plats i offentligheten är framstegen få och takten långsam. Dessutom är kvinnliga politiker, journalister och människorättsaktivister mycket mer utsatta för hot och har, än sina manliga motsvarigheter, inte minst digitalt. 

Vi hör dagligen om de ökade bakslagen för kvinnors och flickors rättigheter runt om i världen. I förhandlingar i FN och i EU stoppas skrivningar om jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Diskriminering av kvinnor är djupt rotad i ekonomiska och samhälleliga strukturer. Försvagade demokratiska institutioner går hand i hand med bakslag för jämställdhet. Nu motarbetas de framsteg och de överenskommelser som gjorts om kvinnorättsfrågor.  

En av dessa internationella överenskommelser är den så kallade Pekingplattformen som antogs vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995. Detta globala jämställdhetsdokument är fortsatt ett av de mest progressiva för kvinnors och flickors rättigheter och fyller 30 år i år, vilket uppmärksammas av FN och UN Women under hela år 2025.