I

I det stora hela var parlamentsvalet den 2 april i Bulgarien okej och demokratiskt genomfört, även om det gjordes ett antal misstag. 

Täta val gör befolkningen valtrötta och valdeltagandet var lågt. Gårdagens val var det femte på två år. Nu vill kvinnor och män i Bulgarien att de folkvalda ska ta ansvar och klara av att samarbeta framöver. Nu förväntar sig väljarna att partierna gör kompromisser så att det blir möjligt att bilda en hållbar regering. Det skulle upprätta förtroendet som demokratin bygger på. 

Det finns en skepsis till röstningsmaskinerna som egentligen skulle göra valet enklare och slippa upptryckta valsedlar. Det fanns möjlighet att välja att rösta med valsedlar eller med röstningsmaskinen. Ungefär hälften av de som röstade använde den elektroniska möjligheten.

Det var ingen direkt valfeber i landet och inte särskilt mycket kampanjande vare sig på gator och torg eller via debatter i radio och TV. Vad vi kunnat förstå pågick en del kampanjer på sociala medier. Men det finns en oro över att media inte är så fria som vi ska kunna förvänta oss av en demokrati och kritiska frågor till de dominerande partierna uteblev. 

Med stora skillnader och fattigdom i vissa delar av landet, låg utbildning, utvandring och låg medellivslängd gör att de valda politikerna har stora utmaningar framför sig.

Dessutom var det väldigt få kvinnor på valsedlarna och Kvinnliga kandidater var underrepresenterade i tv-debatter, det speglar ojämlikheten mellan könen i politiken. Vi valobservatörer ska inte uttala oss om valet, det jag skriver om här om valprocessen är allmänt vedertaget och skiljer sig inte från det OSCE/OSSE redovisar på sin hemsida.

När det gäller kvinnligt deltagande i politiken måste jag dock vara tydlig eftersom ingen missat mina krav på jämställd representation. Kvinnor är underrepresenterade i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande och i den offentliga debatten. Detta undergräver demokratin och kränker kvinnors mänskliga rättigheter.  Strukturella hinder i form av diskriminerande lagar, praxis, institutioner, attityder och könsstereotyper begränsar fortfarande kvinnors möjligheter att ställa upp i politiska val. Dessutom fortsätter kvinnor att möta hinder även efter att de har valts till beslutsfattande positioner. Många utsätts regelbundet för hot, förtal och övergrepp. Deras idéer respekteras ofta mindre än deras manliga motsvarigheter. 

När det gäller själva valresultatet verkar det som att splittringen i landet kvarstår. Konservativa Gerb och den liberala koalitionen PP-DB som dominerat de senaste valen de fick ca 25% var i valet. De har hittills inte velat sitta tillsammans i en regering. Ytterhögerpartiet Vazrazjdane seglar upp på tredje plats, det partiet är emot både EU, Nato, är vaccinskeptiska.

Ska bli mycket intressant att se hur regeringskonstellationen ska se se ut framöver. 

Bulgarien har cirka 7,1miljoner innevånare. Idag ska jag, efter noggrann utbildning om hur valsystemet går till, lämna den fina huvudstaden Sofia med sina 1,2 miljoner invånare.

Vi 150 valobservatörer från 18 olika länder placeras ut i sju olika distrikt och kommer att bo i små och stora städer på en mäng platser över hela landet.

Jag ska åka buss i sju timmar för att ta mig till Varna som är den tredje största staden 45 mil från Sofia. 

Det ska bli intressant att ta del av den delen av Bulgarien vid kusten av Svarta havet.  Det sägs att det finns en lång historia, bebodd innan grekernas Odessos som ska ha varit 580 år före vår tideräkning. Varna har varit en viktig handelsstad precis som Konstantinopel, Venedig och Dubrovnik.

Efter den långa bussresan ska vi försöka rekognosera oss och ta reda på var vallokalerna ligger. 

Dags för ännu en intressant valövervakning/observation, denna gång i Bulgarien. Valobservation är en del i arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i världen. Valobservationsinsatser bidrar till fred och utveckling och kan förhindra hot och våld i samband med val.

Ett valobservationsuppdrag börjar med att det land som utlyst val, i det här fallet Bulgarien, bjuder in internationella organisationer så som OSSE/OSCE, som i sin tur vänder sig till sina medlemsländer. I Sverige blir det sedan Folke Bernadotteakademins uppgift att förbereda och sända ut personal till respektive land. 

Dels med ett antal långtidsobservatörer som är på plats några veckor innan ett land ska hålla val. De observerar bl.a. hur medierna rapporterar, hur röstlängderna görs upp och hur kampanjarbetet fungerar.

Inför själva valdagen kommer korttidsobservatörer. Vi bevakar främst hur det ser ut i vallokalerna; från öppningen av lokalerna till rösträkningen. Våra rapporter samlas in av insatsledningen som gör en samlad bedömning av hur valet gått till, som offentliggörs efter valdagen.

Nu har vi anlänt till huvudstaden Sofia och ska gå igenom vilka partier som ställer upp, hur de finansierar sina kampanjer, jämställdhet och vilka  minoriteter som finns osv. Dessutom går vi igenom vilka förutsättningar vi har och de regler vi ska förhålla oss till. 

Bulgarien höll det första flerpartivalet efter kommunismens fall 1990. Då valdes en demokratiskt regering och ett år senare ett statsskick som demokratisk republik. Bulgarien är medlem i Nato sedan 2004 och i EU sedan 2007.

Det är full fart, högt tempo och energifyllt när jag träffar Ann Linde. Jag blir både glad och imponerad över den kompetens och erfarenhet hon med glädje delar med sig av. 

När Ann Linde var Handelsminister tog hon initiativ visa på skevheterna med tullar, standarder och avtal som missgynnar kvinnor. Ann Linde lyfte frågan både inom Världshandelsorganisationen WTO, EU och FN-organet UNCTAD. 

Det är häpnadsväckande väckande att det är högre tull t.ex på sidenblusar än på skjortor. Högre tull på sportkläder för kvinnor än för män. Det var Kanada som var först med en feministisk handelspolitik och för Ann Linde var viktigt att introducera det i Sverige. Ett viktigt verktyg för arbetet var bland annat ett svenskt analysredskap för att studera jämställdhetsfrågan i handelsavtal.

När Ann Linde sedan blev utrikesminister fortsatte hon i Margot Wallströms spår för att systematiskt jobba med den feministiska utrikespolitiken.

Ann Linde är bekymrad över vad som ska hända nu när den nuvarande regeringen väljer en annan väg. och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter globalt. Den feministiska utrikespolitiken har utgått från tre R: rättigheter, representation och resurser, och genom dessa har Utrikesdepartementet analyserat skillnaden mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män inom områdena för att på så sätt kunna göra riktade insatser.

Den feministiska utrikespolitiken har inspirerat andra länder till ett fördjupat arbete med jämställdhetsfrågor. Sverige har lyft jämställdhetsfrågorna och var drivande i arbetet med EU:s femårsplan Gender Action Plan. Den feministiska utrikespolitiken har på så sätt bidragit till att frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter hamnat på agendan – både i andra länders nationella arbete och i internationella organ.

Sveriges feministiska utrikespolitik hade dessutom ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt. Vilket innebar förbättrad tillgång till god mödravård, att bekämpa barn- och tvångsäktenskap, inkludera sexualkunskap i skolundervisning, tillhandahålla moderna preventivmedel och att möjliggöra säkra aborter. Svenska biståndsmedel har till exempel finansierat barnmorskor i bl.a Sydsudan, Zambia och Afghanistan.

En annan sak som Ann Linde passar på att lyfta är när Sverige var ordförande i OSSE under hela 2021. Tack vare Sveriges tydliga agenda lyftes jämställdhet, kvinnors rättigheter och feminism på alla mötes som anordnades inom OSSE. 

Allt detta och mycket mer hann vi med att diskutera under vårt möte idag.

Inte nog med att jag får vara med om att observera val i Bosnien Herzegovina, jag får chansen att delta i bröllopsfester också. 

Eller åtminstone i teorin, i praktiken kanske det är mer komplicerat än det låter. 

Det visade sig iallafall att hotellet där jag skulle bo under helgen för att följa valet i den lilla staden Grode i Bosnien skulle ha bröllopsfest på fredagskvällen och natten. Det blev inte många timmars sömn pågrund av att dansmusiken hördes i hela hotellet så fönsterna skakade. Jag skojade med mina kollegor och sa att det var åtminstone tur att det inte var på lördagskvällen eftersom uppdraget som valövervakare starar kl.6 på söndagsmorgonen. Men sådan tur hade jag dock inte. Även under lördagskvällen var det bröllop och festen visade sig pågå fram till klockan fem på morgonen och några av bröllopsgästerna som sov över på hotellet hade efterfest på ett rum nära mitt. 

Så natten till söndag blev det ännu mindre sömn och ändå skulle mitt uppdrag pågå långt efter midnatt på måndagsmorgonen.

Det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Vän av ordning kanske undrar varför jag håller på om jag sedan ska klaga? 

Grejen är att det är värt det. Jag älskar dessa uppdrag eftersom det är så viktigt att länder hjälps åt med att förbättra valprocedurer. Att få vara med på ett hörn med att upprätthålla demokratin genom fria öppna val är angeläget. Internationella uppdrag är stimulerande eftersom du möter nya människor, det öppnar perspektiven. Kvinnor och män som vill ha fungerade samhällen, rättvisa och trygghet uppskattar när internationella observatörer besöker deras ort. 

Att dessutom ha möjlighet till Wedding Crashers sätter krydda på tillvaron även om det är jobbigt att inte få sova, det enda det går att gräma sig över är att inte passa på att ta chansen att delta i festligheterna. 

Under valrörelsen har vi inte fått kommentera någonting men nu har OSSE offentliggjort sitt pressmeddelande och längre uttalande. 

Det kommer ytterligare ett, mer noggrant, om några veckor. Givetvis ska vi lyfta upp det som går i rätt riktning och att många, de flesta Serberna fått en högre levnadsstandard de senaste 10 åren.

 Men Serbien har utvecklats till en alltmer auktoritär stat sedan Vučić tog makten som premiärminister 2012 och sedan som president 2017. Vučić leder det högernationalistiska partiet SNS och har blivit mer auktoritär genom åren. Dessutom finns kopplingar till både Ungerns och Rysslands ledare vilket inte bådar gott inför framtiden.

Vi långtidsobservatörer har mött politiska partier, medier, kommunrepresentanter och föreningsaktiva medborgare. Vi har fått höra talas om hot mot journalister som förmedlar oppositionens åsikter. Det har handlat om att få besök av brandmyndigheterna dagen efter ett sådant inslag, eller att skattemyndigheten plötsligt meddelar att de inte har betalat skatten i tid. På så sätt tvingas de till självcensur för att kunna fortsätta sina jobb. 

De flesta oppositionsrepresentanter beskriver långvarig brist på möjligheter att framföra sina åsikter, både offentliga och privata medier.  Under valkampanjen täckte de offentliga TV-bolagen kampanjaktiviteter med några få minuter som de måste enligt lag, men gav okritisk nyhetsbevakning till de styrande partiernas kandidater. Alla stora reklamtavlor (billbords) har dominerats av SNS, oppositionen har inte givetvis tillfälle att annonsera. 

Vi har också tagit det av medborgare som står i sjukvårdskö erbjuds snabbare behandling om de går med i partiet. De som inte har fast jobb känner trycket att rösta rätt för att få fortsätta jobba osv osv.

Detta gör att, trots att de allra flesta vallokaler skött sig utmärkt med  avprickning, krav på id-handlingar, krav på sekretess och skött räkningen av valsedlarna enligt uppdraget, blir resultatet i alla fall inte demokratiskt. 

Jag har mer att berätta, så jag återkommer…… 

Efter en månad av observationer närmar sig presidentvalet i Serbien den 3 april med stormsteg. 

Vi 26 långtidsobservatörer ser fram emot de 200 korttidsobservatörer som ska använda i mitten på veckan. Till det kommer flera hundra parlamentariker från länder som är medlemmar i OSCE.

Det blir ett rejält tillskott för att göra oanmälda stickprovskontroller i vallokalerna från kl.7 på valdagen tills de stänger kl.20.00. Därefter observeras sammanräkningen som kan pågå fram till småtimmarna. På så sätt får vi en övergripande bild över om de rent formella valprocedurerna gått rätt till.

Till det ska läggas valrörelsen, hur partierna speglas i media, om de ens har tillgång till media, om alla partier har möjlighet att sätta upp valaffischer, om det pågått några påtryckningar på en del medborgare som är rädda för att förlora jobb, om polisen är neutral och behandlar alla lika osv osv.

Jag ska återkomma till det efter valet. 

Nu kan jag konstatera att det är förvånansvärt så bra det går att jobba sig fram genom att fråga. Att komma för första gången till Serbien, att bli placerad i en stad du inte hört talas om och ändå få fram så mycket genom att fråga sig fram.

Hur många bor det här? 

Vart ligger kommunkontoret?

Hur många är röstberättigade, hur många vallokaler ska ni ha och vart placeras de?

Var finns polisstationen?

Vilka partier är aktiva i den här staden/samhället?

Ska de hålla några partimöten?

Vilka tidningar och Tv-stationer har ni här?…

Att fråga någon som som känner en chaufför med en bra bil, efter ca 15 frågor får du napp på en och så känner den någon annan chafförer osv. 

Skaffa fram tolkar genom att kontakta högskolan som blir väldigt glad över frågan och gärna hjälper till. Jag är positivt överraskad över att det går att organisera, fixa och kartlägga. 

Det är både roligt och oerhört intressant att möta nya människor och få nya infallsvinklar på hur saker kan uppfattas. 

HJÄLP. Rysslands krig i Ukraina förvärras dagligen och vi tar ständigt del av rapporter om offer och sönderslagen infrastruktur. Den ryska militära attacken slår familjer i spillror. Människor tvingas fly för sina liv.

Nu när det är två veckor kvar till valet i Serbien hade vi långtidsobservatör ett så kallat "mitt i terminen" möte.

Vi rapporterade och bytte erfarenhet med experterna i Belgrad men också med våra kollegor som är utspridda på 14 platser i landet. Vi från vårt team kunde bland annat berätta om torgmöten vi besökt och om det mötet som ska hållas i en sporthall under lördagskvällen. 

Vi långtidsobservatörerna ska följa valrörelsen, vilket jag gör i Kragujevac med omnejd. Vi har möten med politiska partierna, kommunerna, medierna, men ska även försöka följa valrörelsen på nätet och i sociala medier. 

Vi ska inte, jag påpekat tidigare, påverka valet. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Dessutom ska vi förbereda för kortidsobservatörerna som deltar över valhelgen den 1-4/4. Vi ska fixa hotell, skaffa chaufförer, tolkar, se till att observatörerna har 10-12 vallokaler att besöka på valdagen och vi ska se till att de rapporterar genom att svara på en mängd frågor som de ska ta reda på i de vallokaler de besöker och gör stickprovskontroller i. Det är med andra ord en hel del att fixa med men det är stimulerande att ha många bollar i luften. 

I dessa dystra tider och i brist på att jag som valobservatör inte ska kommentera själva valfrågorna här i Serbien tänkte jag bjuda på en anekdot istället.

Nyligen bytte jag hotell här i Kragujevac och det verkar trevligt och mysigt.

Det kan däremot bli lite komplicerat om hotellpersonalen inte kan engelska. Jag frågade efter den rökfriazoonen när jag för första gången skulle äta frukost. Det gick sådär eftersom de sa att det är okej att sitta var som helst menas jag försökte förstå vilken del av rummet som var rökfritt. Det visade sig att om jag väljer ett bord som icke rökare är just det bordet rökfritt just då och alla andra kan röka var som helst….

Nästa komplikation kom när jag hade väntat väldigt länge på den omelett jag hade beställt. Konstigt tänkte jag att jag skulle vänta så länge när de andra gästerna redan fått sin mat, det visade sig att omeletten var klar för länge sedan. 

Det var bara jag som inte förstått att den stod i ett annat rum och personalen hade inget sagt, de tyckte väl att jag var en konstig person.

Så kan det gå, men jag lär mig hela tiden.

Allt gott önskar jag mina bloggläsare.

Som valobservatör ska vi hålla oss neutrala och inte kommentera hur vi tror att det går i valet. Som jag beskrivit tidigare ska inte påverka och inte kommentera de politiska vindarna eller ställningen. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Därför är mina blogginlägg allmänt och generellt hållna. Samtidigt vet jag att många vill veta mer om vad vi jobbat med och jag kan dessutom passa på att berätta om Serbien. Med sina dryga 7 miljoner invånare varav mer 1,5 miljoner i huvudstaden Belgrad har Serbien en befolkningstäthet på ca 91,3 invånare per km². Här finns en fantastisk fin landsbygd och som i många andra länder diskuteras hur invånare på landsbygden ska kunna jobba i takt med att mycket flyttas in till städerna. 

I går reste vi runt på landsbygden för att se var i de små samhällena vallokalerna ska iordningställas. Ofta blir det i en skola, eller en förskola. Vi träffade motsvarigheten till valnämnden ordförande och hon beskrev hur de ska förbereda valförrättarna och hur det ska vara möjligt för alla partier att kunna följa valprocessen.  

Vi har också lyssnat på en av de minoriteter som finns i landet. De kämpar med sina rättigheter, rätten till jobb och att få samma lön som övriga i befolkningen. De upplever sig till viss del mobbade trots att de är välutbildade och kommer givetvis gå till valurnorna som alla andra.

Dessutom har vi träffat en av de NGOs, Non Government organisations, frivilligorganisationer, som följet valrörelsen för att se om det är ett öppet, demokratiskt och möjligt för alla att delta. 

Givetvis har vi diskuterat jämställdhet, kvinnors rättigheter och hur mäns våld mot kvinnor ska kunna stoppas. Jag blev uppriktigt glad när en av representanterna från en minoritet på eget initiativ beskrev hur de ska utbilda både män och kvinnor i mänskliga rättigheter och jämställdhet. 

Med långkalsonger, mössa och vantar på en kall vintrigt morgonpromenad möter jag påpälsade barn påväg till ännu en dag i skolan, matsäcken är packad med fina smörgåspaket. När det gäller skolmaten så är det som i många andra länder dvs att barnen ska ha med sig mat hemifrån. Många vuxna slutar sitt vid 16 tiden på eftermiddagen vilket gör att barnfamiljer äter lunch vid den tiden, åtminstone här i den delen av Serbien som jag befinner mig i förvärvade. 

Idag har vi besökt två mindre städer och deras motsvarighet till valnämnd. De förbereder valet i respektive stad genom att se till att det finns vallokaler, tjänstepersoner och en fungerade organisation under valdagen. De ska utbilda, förmedla gällande vallag och höja kompetens på tjänstgörande personal så att valet går så smidigt som möjligt.

Några av dessa utbildningar för valförrättare ska genomföras digitalt pga Covid-19, men de ska även pröva fysiska utbildningstillfällen. 

Dessutom har vi haft möte med polisen om hur de ska jobba under valrörelsen.

Det är ett intressant uppdrag att vara valövervakare. En lär sig nya saker hela tiden och möter nya spännande människor. 

Samtidigt går det naturligtvis inte att tänka bort det krig som pågår på annat håll här i Europa. Att hela tiden hålla sig uppdaterad om det senaste om Rysslands krig i Europa är givetvis nödvändigt. På så sätt är det en mycket dyster tid men vi måste se till att allt annat rullar på.

Barnen i Ukraina borde inte behöva fly, de borde få gå i skolan som barn i andra länder. Därför blir jag ändå lite tröstad och glad över att se de påpälsade Serbiska barnen påväg till skolan.

Just nu befinner jag mig i den Serbiska staden Kragujevac eftersom jag ska observera det kommande valet. Här syns inte kriget i Ukraina mer än hemma i Sverige dvs genom TV, internet och annan media och de vi träffar är djupt bedrövade över det åter är krig i Europa. Det är 30 år sedan det var krig här i ex Jugoslavien. Det har varit flera fruktansvärda krig genom åren. I går besökte vi en park som är en gigantisk minneslund från Kragujevacmassakern som pågick i slutet av oktober 1941. Då dödades ca 3000 civila personer varav 300 var barn från gymnasiet i staden.

På något sätt blir kriget i Ukraina än mer påtagligt när vi går omkring och ser minnesmärken från andra krig. Det går inte att komma ifrån att det påverkar synen och avskyn av krig och massaker. 

Å andra sidan är jag här nu just pågrund av att Serbien vill vara en demokrati och den Serbiska staten har bjudit in oss observatörerer för att de är angelägna om att valet ska gå rätt till. Det är ändå hoppfullt och för mig är det viktigt att inte allting annat stannar av. Människors liv måste fortsätta med jobb, möten, kultur, musik och möjlighet att få umgås med vänner och bekanta.

Naturligtvis ska vi göra vad vi kan för att stödja och ta ställning för Ukraina samtidigt som vi ser till att göra vårt bästa för att fortsätta leva de liv vi vill leva.

På söndag är det nyval i Armenien. Vi valobservatörer får givetvis inte kommentera eller ha synpunkter på anledningen till valet och till de partier som ställer upp. Vi är här för att säkerställa de demokratiska möjligheterna. 

I går när de flesta av oss 350 valobservatörer från stora delar av världen fick vi kvittera ut vår utrustning. I vanliga fall består den av checklistor med en mängd olika frågor som ska besvaras i de vallokaler vi besöker. Numera besvarar vi dem med hjälp av mobiler och digitala pennor. Nu var utrustningen utökad med en mängd munskydd, handskar, rengöringsmedel och annat som ska hålla virus på avstånd.

Det är varmt, mycket varmt, närmare 35 grader i skuggan men det hindrar inte mig att utforska huvudstaden Jerevan. Innan jag reser till det valdistrikt jag ska verka i vill jag förstås se folklivet, sevärdheter och kulturutbud. Jag gick bl.a till Kaskaden som är en fantastisk trappa som är ett konstverk i sig. Den har flera avsatser med fontäner och skulpturer. Från trappan är det fin utsikt över staden och jag såg även berget Ararat, (men såg inte till Noas ark). 

Inuti och runt trappan ligger ett konstmuseum. Det finns också rulltrappor för att ta sig upp till toppen men jag gick och fick snabbt ihop 1000 steg i stegräknaren.

Lite repition: Folke Bernadotteakademin är den myndighet i Sverige som ansvarar för valobservationer. FBA utser/nominerar observatörer som sedan deltar i på plats tillsammans med flera organisationer. OSSE har 57 medlemsstater som åtagit sig att verka för demokrati, bland annat genom att hålla fria och rättvisa val. Det gör de genom OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) som genomför valövervakningsinsatser. 

ODIHR har i uppdrag att främja förutsättningarna för demokratiska val genom bland annat valobservation samt att bistå deltagarstaterna med att bygga upp och stärka demokratiska institutioner.

Efter två dagars digital genomgång och briefing om Armenien, om det kommande valet, om valsystemet, om jämställdhet, om Coronaläget, om oroligheterna och om praktiska frågor är det äntligen dags att åka dit. Så nu är jag påväg för att observera det val som ska genomföras på söndag den 20 juni.

Republiken Armenien ligger i södra Kaukasien, inklämd mellan Georgien i norr, Turkiet i väst, Azerbajdzjan i öst och Iran i söder. Berget Ararat är en del av bergsmassivet Kaukasus. Det är Ararat som blivit den nationella kultursymbolen i Armenien och tillsammans med Noas ark finns den Armeniens vapensköld.

Det sägs att Armenier är ett av världens äldsta kristna folk, sedan vår tideräkning. Känd för sina åttakantiga kyrkor. 

Som alla andra länder har Armenien förändrats genom århundradena, genom krig, olika härskare och ockupationer. Tillhörde Sovjet under 71 år,  Armenien blev en självstyrande Republik 1991. Landet har varit inblandat och drabbats av flera krig, dessutom är det ett område som är jordbävningsdrabbat. 

De har en unik kultur och ett eget tal- och skriftspråk. 

Jag för hoppas att det går att göra sig förstådd men givetvis har vi alltid tolk med oss när vi är i tjänst. 

Jag hoppas att så många som möjligt av de röstberättigade använder sin demokratiska rättighet i detta lilla land med 3,5 miljoner invånare. Det finns mycket att titta extra noga på så som kvinnors möjlighet till egen makt och mycket mer. Jag ska försöka återkomma om detta vid lämpligt tillfälle. Nu kliver jag på planet. På återhörande. 

De starka motsättningarna i USA har resulterat i att valdeltagandet är rekordhögt.  Det är mycket positivt men stora antalet förtidsröster innebär att det tar tid innan vi vet det slutliga resultatet och rösträkningen pågår i avgörande stater. 

Det finns ingen tydlig vinnare ännu. 

Båda kandidaterna är segervissa och gör uttalanden som kan tolkas av respektive partianhängare. Biden nämner att alla röster ska räknas och att vi måste ha tålamod. Menas President Trump har flera gånger antytt valfusk och säger nu att det inte ska räknas några fler röster. Det polariserade samhället där respektive anhängare bara tar del av nyheter som stärker deras egna uppfattningar gör saken än värre. Osäkerhet är farligt, det leder till oro skapar hot mot medborgarna. 

Nu är det viktigt att respektera rösträknarna som arbetar förbrilt, att låta de robusta institutioner som finns göra sitt jobb. USA är en rättsstat som har institutioner som kan hantera det här. Det finns flera kontrollinstanser som visar om något är fel.

Det viktiga är att låta systemet arbeta och inte spekulera om vad det ena eller andra uttalandet betyder. Naturligtvis kan det bli så jämt att vissa delstatsresultat avgörs i domstol som i tidigare val. Men det är viktigt att respektera rådande lagar och regler - inte anspela på känslor, oavsett vem som vinner.  

Ett sätt att motverka osäkerhet kring om ett val är valobservatörer som kan bevaka och rapportera om valet. Som jag nämnde i gårdagens bloggl

har jag haft förmånen att närvara vid tidigare val i USA. Folke Bernadotteakademin, FBA, som jag har uppdrag av, sänder ut svensk personal till valobservationsinsatser i världen som leds av bland annat OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och deras kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, ODIHR, för att bidra till demokrati och fredlig utveckling.  

Internationella valobservatörerna kan skapa trygghet, lugn och saklighet. Covid-19 har förändrat förutsättningarna för valobservatörerer och den lilla styrka som finns där just nu gör ett mycket viktigt jobb.

Många är inne på sin andra dag i Almedalen men vi i OSSE-delegationen är inne på vår näst sista dag i Baku. Det har varit många intressanta debatter, seminarier och inspel dessa dagar. Ett utmärkt initiativ var mötet mellan Ryssland och Ukraina som bland annat socialdemokraten från Tyskland Doris Barnett fixat.

Det var tydligt att både Ryssland och Ukraina vill ha slut på oroligheterna, att båda länderna sträckte ut en hand och att båda parter vädjar om internationell hjälp för att lösa konflikten  

En annan kul grej som inträffade var genderlunchen som anordnades i Bakus parlament Milli Mejlis.

Där sätter vi särskilt fokus på jämställdhetsarbetet. Dessa gender-luncher inom OSSE har utvecklats genom åren. Först var det bara som ett stöd för de få kvinnor som var ledamöter från de olika OSCE- länderna men har vuxit. Nu skulle få män med ambitioner våga utebli.

 Idag passade vi på att presentera S-kvinnors makthandbok. Det var många som blev intresserade och bland annat en engelsman som kom fram till mig efteråt och tyckte att Makthandboken var det bästa som inträffat på OSCE på länge.