Hur demokratiskt är ett val om alla ska rösta på ledaren?

(null)

Under valrörelsen har vi inte fått kommentera någonting men nu har OSSE offentliggjort sitt pressmeddelande och längre uttalande. 

Det kommer ytterligare ett, mer noggrant, om några veckor. Givetvis ska vi lyfta upp det som går i rätt riktning och att många, de flesta Serberna fått en högre levnadsstandard de senaste 10 åren.

 Men Serbien har utvecklats till en alltmer auktoritär stat sedan Vučić tog makten som premiärminister 2012 och sedan som president 2017. Vučić leder det högernationalistiska partiet SNS och har blivit mer auktoritär genom åren. Dessutom finns kopplingar till både Ungerns och Rysslands ledare vilket inte bådar gott inför framtiden.

Vi långtidsobservatörer har mött politiska partier, medier, kommunrepresentanter och föreningsaktiva medborgare. Vi har fått höra talas om hot mot journalister som förmedlar oppositionens åsikter. Det har handlat om att få besök av brandmyndigheterna dagen efter ett sådant inslag, eller att skattemyndigheten plötsligt meddelar att de inte har betalat skatten i tid. På så sätt tvingas de till självcensur för att kunna fortsätta sina jobb. 

De flesta oppositionsrepresentanter beskriver långvarig brist på möjligheter att framföra sina åsikter, både offentliga och privata medier.  Under valkampanjen täckte de offentliga TV-bolagen kampanjaktiviteter med några få minuter som de måste enligt lag, men gav okritisk nyhetsbevakning till de styrande partiernas kandidater. Alla stora reklamtavlor (billbords) har dominerats av SNS, oppositionen har inte givetvis tillfälle att annonsera. 


Vi har också tagit det av medborgare som står i sjukvårdskö erbjuds snabbare behandling om de går med i partiet. De som inte har fast jobb känner trycket att rösta rätt för att få fortsätta jobba osv osv.

Detta gör att, trots att de allra flesta vallokaler skött sig utmärkt med  avprickning, krav på id-handlingar, krav på sekretess och skött räkningen av valsedlarna enligt uppdraget, blir resultatet i alla fall inte demokratiskt. 

Jag har mer att berätta, så jag återkommer…… 



Intressant och viktigt att observera val

(null)

Hektiska och intensiva dagar i slutspurten på valrörelsen. Som jag skrev på Facebook, och som många av er reagerade på, har det gått varit många bollar i luften den här veckan. Med ett stort event där Serbiens President talade inför ca 5000 åhörare. Sedan intervjuer och kontroller med chafförer och deras bilar samt intervjuer med tolkar och anställt dem inför nästa helg då valet i Serbien genomförs.  Vi långtidsobservatörer får hjälp av korttidsobservatörerna, vi har förberett deras ankomst genom att boka hotellrum, tagit fram kartor och delat in dem i områden som de ska observera. Det har vi gjort i tät kontakt via mejl, telefon och zoom med Odihr experterna  i Belgrad. Vi har träffat valnämnden här Kragujevac och i flera andra kommuner i närområdet. De har genomfört kurser med personer som jobba som valförrättare och de har haft träffar med partirepresentanter. Fullt upp, men intressant, viktigt och angeläget att observera val.

Valvecka i Serbien

(null)


Efter en månad av observationer närmar sig presidentvalet i Serbien den 3 april med stormsteg. 

Vi 26 långtidsobservatörer ser fram emot de 200 korttidsobservatörer som ska använda i mitten på veckan. Till det kommer flera hundra parlamentariker från länder som är medlemmar i OSCE.

Det blir ett rejält tillskott för att göra oanmälda stickprovskontroller i vallokalerna från kl.7 på valdagen tills de stänger kl.20.00. Därefter observeras sammanräkningen som kan pågå fram till småtimmarna. På så sätt får vi en övergripande bild över om de rent formella valprocedurerna gått rätt till.

Till det ska läggas valrörelsen, hur partierna speglas i media, om de ens har tillgång till media, om alla partier har möjlighet att sätta upp valaffischer, om det pågått några påtryckningar på en del medborgare som är rädda för att förlora jobb, om polisen är neutral och behandlar alla lika osv osv.

Jag ska återkomma till det efter valet. 


Nu kan jag konstatera att det är förvånansvärt så bra det går att jobba sig fram genom att fråga. Att komma för första gången till Serbien, att bli placerad i en stad du inte hört talas om och ändå få fram så mycket genom att fråga sig fram.

Hur många bor det här? 

Vart ligger kommunkontoret?

Hur många är röstberättigade, hur många vallokaler ska ni ha och vart placeras de?

Var finns polisstationen?

Vilka partier är aktiva i den här staden/samhället?

Ska de hålla några partimöten?

Vilka tidningar och Tv-stationer har ni här?…

Att fråga någon som som känner en chaufför med en bra bil, efter ca 15 frågor får du napp på en och så känner den någon annan chafförer osv. 

Skaffa fram tolkar genom att kontakta högskolan som blir väldigt glad över frågan och gärna hjälper till. Jag är positivt överraskad över att det går att organisera, fixa och kartlägga. 


Det är både roligt och oerhört intressant att möta nya människor och få nya infallsvinklar på hur saker kan uppfattas. 



För en hållbar fred ska kvinnor vara med i fredsförhandlinga

(null)

HJÄLP. Rysslands krig i Ukraina förvärras dagligen och vi tar ständigt del av rapporter om offer och sönderslagen infrastruktur. Den ryska militära attacken slår familjer i spillror. Människor tvingas fly för sina liv.

Mer än tre miljon ukrainare, varav en stor majoritet är kvinnor och flickor, har flytt sina hem och sökt skydd i grannländer. Dessutom finns 12 miljoner människor på flykt inom Ukraina. Den nuvarande situationen äventyrar säkerheten för alla ukrainare och utsätter kvinnor och flickor för ökad risk för sexuellt våld.
FN:s jämställdhetsorganisation UN Women stöder på olika sätt de utsatta kvinnorna i Ukraina. Det behövs humanitärt stöd till våra medmänniskor som är i fara, nu behövs solidaritet till kvinno- och människorättsaktivister som gör sina röster hörda när de uppmanar till fred. UN Women har funnits på plats och arbetat aktivt i Ukraina sedan 2015 och kommer stanna för att stödja Ukrainas folk, särskilt kvinnor och flickor. UN Women samarbetar med andra FN organ i insatser för människor på flykt. Vi finns även på plats i Moldavien för att ta emot flyktingar och fokusera på att hjälpa de kvinnor och flickor som flytt.
Vi från UN Women Sveriges lokalförening i Skaraborg samlar in bidrag som ska gå till att skydda och upprätthålla mänskliga rättigheter för kvinnor, flickor och deras familjer. Inför vårt årsmöte den 31 mars ökar vi takten i insamling för att kunna bidra ytterligare till UN Womens arbete i Ukraina. Dessutom kräver vi att kvinnor ska delta i fredssamtalen. Än så länge har vi bara sett män försöka fredsförhandla, det är inte hållbart.
Låt kvinnorna vara med i fredsförhandlingarna, då är chansen större att freden håller. Låt kvinnor ta en lika stor roll i alla stora beslut vart vi än är, Skaraborg, Sverige, Ryssland och Ukraina.


Två veckor till valet i Serbien

(null)


Nu när det är två veckor kvar till valet i Serbien hade vi långtidsobservatör ett så kallat "mitt i terminen" möte.

Vi rapporterade och bytte erfarenhet med experterna i Belgrad men också med våra kollegor som är utspridda på 14 platser i landet. Vi från vårt team kunde bland annat berätta om torgmöten vi besökt och om det mötet som ska hållas i en sporthall under lördagskvällen. 

Vi långtidsobservatörerna ska följa valrörelsen, vilket jag gör i Kragujevac med omnejd. Vi har möten med politiska partierna, kommunerna, medierna, men ska även försöka följa valrörelsen på nätet och i sociala medier. 

Vi ska inte, jag påpekat tidigare, påverka valet. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.

Dessutom ska vi förbereda för kortidsobservatörerna som deltar över valhelgen den 1-4/4. Vi ska fixa hotell, skaffa chaufförer, tolkar, se till att observatörerna har 10-12 vallokaler att besöka på valdagen och vi ska se till att de rapporterar genom att svara på en mängd frågor som de ska ta reda på i de vallokaler de besöker och gör stickprovskontroller i. Det är med andra ord en hel del att fixa med men det är stimulerande att ha många bollar i luften. 


Lustiga missförstånd

(null)


I dessa dystra tider och i brist på att jag som valobservatör inte ska kommentera själva valfrågorna här i Serbien tänkte jag bjuda på en anekdot istället.


Nyligen bytte jag hotell här i Kragujevac och det verkar trevligt och mysigt.

Det kan däremot bli lite komplicerat om hotellpersonalen inte kan engelska. Jag frågade efter den rökfriazoonen när jag för första gången skulle äta frukost. Det gick sådär eftersom de sa att det är okej att sitta var som helst menas jag försökte förstå vilken del av rummet som var rökfritt. Det visade sig att om jag väljer ett bord som icke rökare är just det bordet rökfritt just då och alla andra kan röka var som helst….

Nästa komplikation kom när jag hade väntat väldigt länge på den omelett jag hade beställt. Konstigt tänkte jag att jag skulle vänta så länge när de andra gästerna redan fått sin mat, det visade sig att omeletten var klar för länge sedan. 

Det var bara jag som inte förstått att den stod i ett annat rum och personalen hade inget sagt, de tyckte väl att jag var en konstig person.

Så kan det gå, men jag lär mig hela tiden.


Allt gott önskar jag mina bloggläsare.


Kommande val i Serbien

(null)

Som valobservatör ska vi hålla oss neutrala och inte kommentera hur vi tror att det går i valet. Som jag beskrivit tidigare ska inte påverka och inte kommentera de politiska vindarna eller ställningen. Vi är på plats för att vara en del i den demokratiska processen och rent formellt och oberoende följa det som sker.


Därför är mina blogginlägg allmänt och generellt hållna. Samtidigt vet jag att många vill veta mer om vad vi jobbat med och jag kan dessutom passa på att berätta om Serbien. Med sina dryga 7 miljoner invånare varav mer 1,5 miljoner i huvudstaden Belgrad har Serbien en befolkningstäthet på ca 91,3 invånare per km². Här finns en fantastisk fin landsbygd och som i många andra länder diskuteras hur invånare på landsbygden ska kunna jobba i takt med att mycket flyttas in till städerna. 


I går reste vi runt på landsbygden för att se var i de små samhällena vallokalerna ska iordningställas. Ofta blir det i en skola, eller en förskola. Vi träffade motsvarigheten till valnämnden ordförande och hon beskrev hur de ska förbereda valförrättarna och hur det ska vara möjligt för alla partier att kunna följa valprocessen.  


Vi har också lyssnat på en av de minoriteter som finns i landet. De kämpar med sina rättigheter, rätten till jobb och att få samma lön som övriga i befolkningen. De upplever sig till viss del mobbade trots att de är välutbildade och kommer givetvis gå till valurnorna som alla andra.

Dessutom har vi träffat en av de NGOs, Non Government organisations, frivilligorganisationer, som följet valrörelsen för att se om det är ett öppet, demokratiskt och möjligt för alla att delta. 


Givetvis har vi diskuterat jämställdhet, kvinnors rättigheter och hur mäns våld mot kvinnor ska kunna stoppas. Jag blev uppriktigt glad när en av representanterna från en minoritet på eget initiativ beskrev hur de ska utbilda både män och kvinnor i mänskliga rättigheter och jämställdhet. 



Barn ska gå i skolan, inte behöva fly

(null)

Med långkalsonger, mössa och vantar på en kall vintrigt morgonpromenad möter jag påpälsade barn påväg till ännu en dag i skolan, matsäcken är packad med fina smörgåspaket. När det gäller skolmaten så är det som i många andra länder dvs att barnen ska ha med sig mat hemifrån. Många vuxna slutar sitt vid 16 tiden på eftermiddagen vilket gör att barnfamiljer äter lunch vid den tiden, åtminstone här i den delen av Serbien som jag befinner mig i förvärvade. 

Idag har vi besökt två mindre städer och deras motsvarighet till valnämnd. De förbereder valet i respektive stad genom att se till att det finns vallokaler, tjänstepersoner och en fungerade organisation under valdagen. De ska utbilda, förmedla gällande vallag och höja kompetens på tjänstgörande personal så att valet går så smidigt som möjligt.

Några av dessa utbildningar för valförrättare ska genomföras digitalt pga Covid-19, men de ska även pröva fysiska utbildningstillfällen. 

Dessutom har vi haft möte med polisen om hur de ska jobba under valrörelsen.

Det är ett intressant uppdrag att vara valövervakare. En lär sig nya saker hela tiden och möter nya spännande människor. 

Samtidigt går det naturligtvis inte att tänka bort det krig som pågår på annat håll här i Europa. Att hela tiden hålla sig uppdaterad om det senaste om Rysslands krig i Europa är givetvis nödvändigt. På så sätt är det en mycket dyster tid men vi måste se till att allt annat rullar på.

Barnen i Ukraina borde inte behöva fly, de borde få gå i skolan som barn i andra länder. Därför blir jag ändå lite tröstad och glad över att se de påpälsade Serbiska barnen påväg till skolan.




Fortsätt

(null)

Just nu befinner jag mig i den Serbiska staden Kragujevac eftersom jag ska observera det kommande valet. Här syns inte kriget i Ukraina mer än hemma i Sverige dvs genom TV, internet och annan media och de vi träffar är djupt bedrövade över det åter är krig i Europa. Det är 30 år sedan det var krig här i ex Jugoslavien. Det har varit flera fruktansvärda krig genom åren. I går besökte vi en park som är en gigantisk minneslund från Kragujevacmassakern som pågick i slutet av oktober 1941. Då dödades ca 3000 civila personer varav 300 var barn från gymnasiet i staden.


På något sätt blir kriget i Ukraina än mer påtagligt när vi går omkring och ser minnesmärken från andra krig. Det går inte att komma ifrån att det påverkar synen och avskyn av krig och massaker. 


Å andra sidan är jag här nu just pågrund av att Serbien vill vara en demokrati och den Serbiska staten har bjudit in oss observatörerer för att de är angelägna om att valet ska gå rätt till. Det är ändå hoppfullt och för mig är det viktigt att inte allting annat stannar av. Människors liv måste fortsätta med jobb, möten, kultur, musik och möjlighet att få umgås med vänner och bekanta.

Naturligtvis ska vi göra vad vi kan för att stödja och ta ställning för Ukraina samtidigt som vi ser till att göra vårt bästa för att fortsätta leva de liv vi vill leva.



Val i Armenien


På söndag är det nyval i Armenien. Vi valobservatörer får givetvis inte kommentera eller ha synpunkter på anledningen till valet och till de partier som ställer upp. Vi är här för att säkerställa de demokratiska möjligheterna. 

I går när de flesta av oss 350 valobservatörer från stora delar av världen fick vi kvittera ut vår utrustning. I vanliga fall består den av checklistor med en mängd olika frågor som ska besvaras i de vallokaler vi besöker. Numera besvarar vi dem med hjälp av mobiler och digitala pennor. Nu var utrustningen utökad med en mängd munskydd, handskar, rengöringsmedel och annat som ska hålla virus på avstånd.

Det är varmt, mycket varmt, närmare 35 grader i skuggan men det hindrar inte mig att utforska huvudstaden Jerevan. Innan jag reser till det valdistrikt jag ska verka i vill jag förstås se folklivet, sevärdheter och kulturutbud. Jag gick bl.a till Kaskaden som är en fantastisk trappa som är ett konstverk i sig. Den har flera avsatser med fontäner och skulpturer. Från trappan är det fin utsikt över staden och jag såg även berget Ararat, (men såg inte till Noas ark). 

Inuti och runt trappan ligger ett konstmuseum. Det finns också rulltrappor för att ta sig upp till toppen men jag gick och fick snabbt ihop 1000 steg i stegräknaren.

(null)


Lite repition: Folke Bernadotteakademin är den myndighet i Sverige som ansvarar för valobservationer. FBA utser/nominerar observatörer som sedan deltar i på plats tillsammans med flera organisationer. OSSE har 57 medlemsstater som åtagit sig att verka för demokrati, bland annat genom att hålla fria och rättvisa val. Det gör de genom OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) som genomför valövervakningsinsatser. 

ODIHR har i uppdrag att främja förutsättningarna för demokratiska val genom bland annat valobservation samt att bistå deltagarstaterna med att bygga upp och stärka demokratiska institutioner.


Påväg till Armenien

(null)


Efter två dagars digital genomgång och briefing om Armenien, om det kommande valet, om valsystemet, om jämställdhet, om Coronaläget, om oroligheterna och om praktiska frågor är det äntligen dags att åka dit. Så nu är jag påväg för att observera det val som ska genomföras på söndag den 20 juni.

Republiken Armenien ligger i södra Kaukasien, inklämd mellan Georgien i norr, Turkiet i väst, Azerbajdzjan i öst och Iran i söder. Berget Ararat är en del av bergsmassivet Kaukasus. Det är Ararat som blivit den nationella kultursymbolen i Armenien och tillsammans med Noas ark finns den Armeniens vapensköld.

Det sägs att Armenier är ett av världens äldsta kristna folk, sedan vår tideräkning. Känd för sina åttakantiga kyrkor. 

Som alla andra länder har Armenien förändrats genom århundradena, genom krig, olika härskare och ockupationer. Tillhörde Sovjet under 71 år,  Armenien blev en självstyrande Republik 1991. Landet har varit inblandat och drabbats av flera krig, dessutom är det ett område som är jordbävningsdrabbat. 


De har en unik kultur och ett eget tal- och skriftspråk. 

Jag för hoppas att det går att göra sig förstådd men givetvis har vi alltid tolk med oss när vi är i tjänst. 

Jag hoppas att så många som möjligt av de röstberättigade använder sin demokratiska rättighet i detta lilla land med 3,5 miljoner invånare. Det finns mycket att titta extra noga på så som kvinnors möjlighet till egen makt och mycket mer. Jag ska försöka återkomma om detta vid lämpligt tillfälle. Nu kliver jag på planet. På återhörande. 



Fortfarande inget valresultat i USA


(null)

De starka motsättningarna i USA har resulterat i att valdeltagandet är rekordhögt.  Det är mycket positivt men stora antalet förtidsröster innebär att det tar tid innan vi vet det slutliga resultatet och rösträkningen pågår i avgörande stater. 

Det finns ingen tydlig vinnare ännu. 

Båda kandidaterna är segervissa och gör uttalanden som kan tolkas av respektive partianhängare. Biden nämner att alla röster ska räknas och att vi måste ha tålamod. Menas President Trump har flera gånger antytt valfusk och säger nu att det inte ska räknas några fler röster. Det polariserade samhället där respektive anhängare bara tar del av nyheter som stärker deras egna uppfattningar gör saken än värre. Osäkerhet är farligt, det leder till oro skapar hot mot medborgarna. 


Nu är det viktigt att respektera rösträknarna som arbetar förbrilt, att låta de robusta institutioner som finns göra sitt jobb. USA är en rättsstat som har institutioner som kan hantera det här. Det finns flera kontrollinstanser som visar om något är fel.

Det viktiga är att låta systemet arbeta och inte spekulera om vad det ena eller andra uttalandet betyder. Naturligtvis kan det bli så jämt att vissa delstatsresultat avgörs i domstol som i tidigare val. Men det är viktigt att respektera rådande lagar och regler - inte anspela på känslor, oavsett vem som vinner.  

Ett sätt att motverka osäkerhet kring om ett val är valobservatörer som kan bevaka och rapportera om valet. Som jag nämnde i gårdagens bloggl

har jag haft förmånen att närvara vid tidigare val i USA. Folke Bernadotteakademin, FBA, som jag har uppdrag av, sänder ut svensk personal till valobservationsinsatser i världen som leds av bland annat OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och deras kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, ODIHR, för att bidra till demokrati och fredlig utveckling.  

Internationella valobservatörerna kan skapa trygghet, lugn och saklighet. Covid-19 har förändrat förutsättningarna för valobservatörerer och den lilla styrka som finns där just nu gör ett mycket viktigt jobb.


(null)





Sista dagen med OSSE


OSSEs möte i Baku går mot sitt slut. Det har varit många intressanta debatter och diskussioner om fred, säkerhet och samarbete över gränserna. Vi 600 parlamentariker samlande från 57 länder har lite olika uppfattningar om hur vi ska uppnå en fredligare värld. Men vi vet att samtal, sammanträffanden, politiska beslut är betydligt bättre än krig, dödshot och terror. Därför måste vi fortsätta förhandla för att hitta lösningar. Det är som jag skrev i går tålamodsprövande men nödvändigt. 
En lång debatt handlade återigen om svårigheterna i Ukraina. Om dödandet i Östra Ukraina. Det är aldrig ens fel att två träter och det hjälper inte att älta älta älta vems felet är. Huvudsaken är att människor kan bo och leva i trygghet. Sedan får det heller inte bli så att världssamfundet bara kan fokusera på en oroshärd i taget. Vi får inte glömma det fruktansvärda övergrepp som pågått i flera år i Syrien. Tusentals människor flyr dagligen och tvingas bo i stora flyktingläger i fattiga länder utan mat, vatten och förnödenheter, barn dödas och misshandlas. Vårt arbete måste fortsätta oförtröttligt.
Jag ska passa på att gratta mina kollegor Kenth Härstedt som valts till vice president i OSSE PA och Åsa Lindestam som valts till ordförande för första kommittén. Väldigt roligt med Svenska framgångar och kul med duktiga kamrater på så tunga viktiga poster.  


    

två steg framåt och ett bakåt


Igår var jag så nöjd med att OSSE lyckats samla Ryssland och Ukraina till ett gemensamt möte här i Baku. Idag vaknar vi upp till nyheten om att Ukrainas president bryter vapenvilan tills de Ryska separatisterna i Östra Ukraina lägger ner sina vapen. Det var inga goda nyheter och vi diskuterade det på socialdemokraternas gruppmöte i morse. Vad kan vi göra? Kan vi ta upp frågan som ett brådskade ärende på talarlistan, kan vi sammanföra Ukraina och Ryssland igen för att få båda sidor att förstå varandra? Vi enades om att ta upp frågan på nytt i plena.
En annat bakslag mycket tråkigt är Israels vedergällning på Palestina.
OSSE är en freds och säkerhetsorganisation som vill öka förståelsen mellan länder för att minska konflikterna på jorden. Men det krävs mycket stort tålamod för sådana uppdrag och det känns som vi stampar på samma fläck eller tar mycket små små steg framåt.
Men i det stora hela är det förstås ett oerhört viktigt även om vi tar två steg framåt och ett bakåt hela tiden. Så länge det går framåt får vi vara nöjda och det gör det som sagt var inte alltid.
 


I eftermiddag ska jag fortsätta tala för jämställdheten i världen och för kvinnors situation. Igår vann jag en omröstning i mitt utskott. Det handlade om kvinnors möjlighet till egen inkomst, kvinnors möjlighet till egna företag och att kvinnors kompetens ska tas tillvara bättre. Idag följer jag upp det genom ett inlägg i generaldebatten.
 

OSSE öppnar dörren mellan Ryssland och Ukraina

 

Många är inne på sin andra dag i Almedalen men vi i OSSE-delegationen är inne på vår näst sista dag i Baku. Det har varit många intressanta debatter, seminarier och inspel dessa dagar. Ett utmärkt initiativ var mötet mellan Ryssland och Ukraina som bland annat socialdemokraten från Tyskland Doris Barnett fixat.

Det var tydligt att både Ryssland och Ukraina vill ha slut på oroligheterna, att båda länderna sträckte ut en hand och att båda parter vädjar om internationell hjälp för att lösa konflikten  

 

En annan kul grej som inträffade var genderlunchen som anordnades i Bakus parlament Milli Mejlis.

 

Där sätter vi särskilt fokus på jämställdhetsarbetet. Dessa gender-luncher inom OSSE har utvecklats genom åren. Först var det bara som ett stöd för de få kvinnor som var ledamöter från de olika OSCE- länderna men har vuxit. Nu skulle få män med ambitioner våga utebli.

 

 Idag passade vi på att presentera S-kvinnors makthandbok. Det var många som blev intresserade och bland annat en engelsman som kom fram till mig efteråt och tyckte att Makthandboken var det bästa som inträffat på OSCE på länge.


Många möten i Baku



I morse startade jag i gymmet, sedan var det tidigt gruppmöte med övriga socialdemokrater i OSSE. Kul att träffa sossekompisar från 57 olika länder. Det är också kul att vi har en Svensk ordförande för gruppen. Åsa Lindestam håller ordning och red på oss. 
 
Därefter dags för första mötet med andra kommittén. Dvs den kommitté som diskuterar ekonomi, näringspolitik och miljöfrågor mm. Jag hade i förväg skickat in ett ändringsförslag om jämställdhet.
Alla tjänar på jämställdhet. Kvinnor är faktiskt både mer miljövänliga och är bättre på att hushålla med pengar. Ändå är det mest män som fattar beslut i ekonomiska frågor, det bord ändras.
 
Länderna i Norden hade en gemensam överläggning för att se hur vi kunde stödja varandra i förslag och kandidaturer till olika uppdrag. Jag hann lyssna en kort stund på seminariet om Azerbaijan, där var många olika uppfattningar om mänskliga rättigheter och oppositionens möjlighet att komma till tals.  
Just nu pågår en särskild debatt om extremism, radikalism och främlingsfientlighet.
På lunchen idag tog jag en promenad ner till Gamla staden och havet. Det var skönt att komma ut från de iskalla konferens rummen och kul att se staden vi är i. 







Presidenter och statsmän



Nu har OSSEs parlamentariska församling öppnat sin 23 session i Baku.
Det blev stort säkerhetspådrag när både Azerbajdzjans president Ilham Alijev, Ryska dumans Predident/talman Sergey Naryshkin och Uqkrainas vice talman Ruslan Koszulinski medflera äntrade talarstolen. 
Alla talade om fred och säkerhet men menade olika saker.  Azerbajdzjans president Ilham Alijev talade t.ex om hur fantastiskt bra allting är i hans land. Här finns både tillväxt, demokrati och jämlikhet enligt honom. 
Men det är trots allt bra att träffas, kunna prata och diskutera för att hitta gemensamma lösningar för framtiden. Jag hoppas de fortsatta dagarna leder till konstruktiva förslag, för egen del ska jag fokusera på jämställdhet och kvinnors möjlighet till egen inkomst mm  

Azerbajdzjan

 

Nu har OSSE startat sitt sommarmöte i Baku. I fem dagar ska vi jobba med frågor som berör vårt arbeta som valövervakare, vi ska diskutera demokrati, mänskliga rättigheter, fred, säkerhet, miljö, klimat, tillväxt, teknik och utveckling mm

Azerbajdzjan är granne med Georgien och den Ryska republiken Dagestan med kust i öst längst världen största insjö Kaspiska havet. Här finns drygt 9 miljoner invånare och hälften av befolkningen bor i städer.

1920 invaderades Azerbajdzjan av röda armen och landet blev en sovjetrepublik och utropade sig självständigt 71 år senare i samband med sovjetunionens upplösning. Landet påstår sig vara en demokrati men styrs i praktiken av en hårdför diktatur. Presidentmakten har gått i arv från far till son och presidenten kan låta sig väljas om så länge han lever.

 

Domstolarna är korrumperade och polisbrutalitet hör till vanligheterna. Oppositionen har svårt att komma ut med sitt budskap eftersom media är statskontrollerat.

 

Det byggs mycket här i Baku och jag ser byggkranar överallt. Det tyder på tillväxt men trots att Azerbajdzjan är rikt på naturtillgångar så som olja och gas lever nästan halva befolkningen under fattigdomsgränsen och får hanka sig på hjälp från släktingar, jordbruk och lågbetalda svartjobb.

Familjebanden är mycket starka och kvinnor tar ansvar för barnen och förväntas ha maten klar när männen kommer hem från caféerna.  Men så är det naturligtvis inte överallt, här i Baku deltar kvinnor i både arbetsliv, kulturliv och nöjeslivet.

 

Azerbajdzjan är ett naturskönt land med en fin kust och skulle kunna bli ett turistland i framtiden.

Men då måste de först komma tillrätta med mänskliga rättigheter, förbättra jämställdheten i praktiken och genomföra utlovade reformer för att minska klyftorna.


På plats i Kiev



Just nu har vi en noggran genomgång om Ukraina inför valdaget den 25 maj. Vi är ovanligt många valövervakare på plats i Kiev som ska bidra till att det genomförs ett så demokratiskt val som möjligt.

Vi kommer att vara i Kiev med omgivningar samt områden i södra, västra och nordöstra Ukraina. Däremot åker vi inte till de östliga regionerna Luhansk och Donetsk, av säkerhetsskäl.


Från hela organisationen OSSE/ODIHR (Kontor för demokrati och mänskliga rättigheter) deltar 100 långtidsobservatörer och 900 korttidsobservatörer, varav 37 svenskar som sänds ut från Sida. Dessutom deltar vi cirka 150 parlamentariker från 24 olika nationella parlament inom OSSE:s parlamentariska församling, varav 12 Svenska Riksdagsledamöter. Utöver oss finns även Europarådet och EU med flera här. 


Trots att vi är många är det svårt att hinna med. Ukraina är ett väldigt stort land med 45 miljoner invånare. Som ni säkert känner till har varit en hel del oroligheter och strider mest i Östra Ukraina. Men den information vi får nu tyder ändå på att den senaste veckan har varit förhållande vis lugnt. 

Just nu går vi igenom valkampanjerna, kvinnors deltagande, minoriteters deltagande, medias möjlighet att följa valet, kandidat registreringen, väljarnas möjlighet att ta sig till vallokalerna och mycket annat

Det är 23 presidentkandidater varav 2 kvinnor. I eftermiddag ska vi få presentation av  4 toppkandidaterna

Högnivåmöten i Tajikistan

Först möte med utrikesminister Sirodjidin Aslov sedan President Emomali Rahmon. Det blev förvånansvärt bra möten. Utrikesminister lät oss ställa frågor direkt. Presidenten hade visserligen en 30 minuter lång inledning, där han läste manus, men när vi kom igång med våra frågor tinade han upp, visade både passion och vilja i sitt arbete mot terrorism och för jämställdhet även om han tyckte att vi skulle förstå deras kultur och skillnad. Givetvis accepterat vi det och vi vet att de har det oerhört tufft men vi passade ändå på att beskriva Sverige som ett fattigt, ojämlikt land för 100 års sedan. Gamla traditioner går att förändra om både män och kvinnor får chansen att förverkliga sina drömmar av utbildning och jobb mm.

Vi åkte vidare till Parlamentet och mötte "våra kollegor" dvs Riksdagsledamöter/Parlamnetariker, de ville också prata om arbetet mot korruption, ekonmin efter inbördeskriget, jämställdhet och utbildning.

 Höjdpunkten blev dock besöket på kvinnocentrum. Women Resource Centre i Khuroson. Där fick vi se vad OSSE gör i praktisk handling för att stödja kvinnor till ett drägligare liv.  
Det var fantastiskt att se de engagerade kvinnorna, utbildade jurister och psykologer, hjälpa och stödja kvinnor som behöver hjälp med födelsebevis, juridiks rådgivning vid skilsmässa, ekonomisk rådgivning, stöd till de som blivit misshandlade osv. De stödjer även män om de skulle komma och be om hjälp men det är inte så vanligt.

Det var härligt att höra hur de knackar dörr hemma hos dem som inte skickar sina flickor till skolan. På så sätt har de ökat flickors deltagande i skolan väsentligt.
De bedriver även sykurser och datakurser för kvinnor. Verksamheten är imponerande trots att det bara finns el 2 timmar om dagen, inget rinnande vatten och inga toaletter. Utanför Dushanbe är det så för de allra flesta.

OSSE har 16 womens resource center i Tajikistan utspridda i landet på landsbygden.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0