Monica Greens blogg

Vi är mitt uppe i den knivskarpa presidentvalskampanjen i USA och jag befinner mig i Tennessee sedan några veckor tillbaka. Här observera hur människor i gemen upplever valkampen, hur partierna bedriver sina kampanjer och hur frivilligorganisationer hjälper till med att upplysa om hur valet går till rent praktiskt mm. 

Jag får som oberoende valobservatör inte uttala mig om dessa frågor ännu och inte ha någon mening om den troliga valutgången. Det kommer jag att återkomma till.

Vad jag kan konstatera är att skillnaderna är enorma mellan människor, skillnad både på viljan att rösta och möjligheter att rösta. Om du tex har två jobb för att få tillräcklig inkomst för att det ska räcka till mat och hyra. Då kanske du inte vare sig hinner, orkar eller kan rösta osv.

Låt mig istället berätta om en dråplig händelse för några dagar sedan då vi flyttade från Nashville till Memphis. Vi hade sett på kartan en roligare väg än motorvägen,  The Great River Road som skulle följa Mississippi-floden. Så vi började köra i den riktningen.  Vi åt lunch i Jackson TN och tog sedan av på en något mindre väg. 

I början var det också väldigt skönt att komma bort från de 16-filiga motorvägarna och se sig omkring. Trump-affisherna var större och tätare vilket stämmer med uppgifterna att landsbygden är och har varit mycket konservativ. Omgivningarna var vackra och plötsligt dök bomullsfälten upp och skördetröskorna som körde på åkrarna. 

Vi stannade vid vägkanten och tog kort uppfyllda av känslan av att befinna sig mitt i den amerikanska landsbygden. 

Efter någon timme blev dock mobiltäckningen sämre och GPSen slutade att fungera, tur att vi hade skaffat en vanlig hederlig papperskarta tänkte vi. Efter ett tag började vi dock fundera på om vi inte hade sett samma gårdar, gamla bilar och missionshus flera gånger. 

Det kändes inte helt optimalt att vi kört fram och tillbaka…..

Då skakade GPSen igång men den ledde oss in på allt smalare och smalare vägar mot samhället Hales Point. Det började kännas som i filmen Den sista färden och vi började fantisera om att någon skulle börja spela banjo för oss, som i filmens början. Tiden gick och vi ville komma bort från området innan det blev mörkt. Vi hade ingen lust att ta in på ett pensionat just där och då.  

Vi tog oss samman och ställde GPSen på snabbaste vägen till Memphis istället. Tillslut hittade vi en större väg vilket kändes tryggt. Vi stannade och tog en kopp kaffe på en mack innan vi körde i mörkret men med fullmåne den sista en och en halv timmen till hotellet i Memphis.

Inget hände och det var inte farligt någon gång, det vara bara känslan och fantasin som spelade oss ett spratt. Vi skrattade gott åt händelsen och något säger mig att om vi ska köra av den stora vägen så blir det på förmiddagarna fortsättningsvis. 

Idag deltog jag i ett oerhört angeläget seminarie här på CSW68 i New York som handlade om fattigdomsbekämpning. Fattigdom är fortfarande en av den största utmaningarna som mänskligheten står inför. Just nu drabbas miljontals människor över hela världen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de människor som lever i extrem fattigdom. Samtidigt vet vi idag att kvinnans roll är avgörande för att familjer och hela samhällen ska kunna lyftas ur fattigdom. Kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt mycket av fattigdom, de diskrimineras och stoppas av patriarkala strukturer. 

Mer än 340 miljoner kvinnor och flickor lever i extrema situationer i fattigdom, svält, på flykt från förtyck av en stat eller en man. Socialt skydd skulle kunna bygga upp motståndskraft mot fattigdom, ändå väljer många styrande att se bort från misären.

I Europa och Centralasien finns inget socialt skydd till 20 % av befolkningen, det är naturligtvis inte tillräckligt, men i Amerika saknar över 40 % av befolkningen socialt skydd, i Asien och Stilla havet, arabstaterna och Afrika är sociala stödet ännu sämre. Mer än 4 miljarder människor globalt saknar fortfarande något socialt skydd, vilket drabbar flickor och kvinnor hårdast. 

Det handlar om könsskillnader i sysselsättningsgrad, kvinnolöner och avsaknad av omsorg av anhöra. Dessutom jobbat kvinnor ofta i informella sektorn, de har tillfälliga jobb och i olika former av deltid och är därför mycket sårbara. 

Det faktum att kvinnor tar på sig huvuddelen av de oavlönade vårdansvaret i hemmen hindrar kvinnor från att få jobb och de lever därför oftare i fattigdom.

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO), utför kvinnor och flickor 12,5 miljarder timmar med obetalt hem- och omsorgsarbete varje dag, vilket ger dem färre

möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är också så att de utsätts för könsrelaterat våld, trakaserier och övergrepp.

Men när kvinnor har möjligheter, tenderar de att investera mer av sina inkomster i sina barn och familjer vilket förbättrar resultaten för hela hushållet.

Anständigt arbete och socialt skyddsnät är de bästa skydden mot fattigdom och därför

avgörande för att minska risken för kvinnors fattigdom under hela livet. 

Stöd till kvinnors ekonomiska egenmakt bereder vägen för ökad jämställdhet och ekonomisk rättvisa.

Nu startar den årliga Commission on the Status of Women (CSW), för 68:onde gången. FNs medlemsländer möts för att stämma av och gå vidare för mer jämställdhet på alla områden. I år är fattigdomsbekämpning en viktig fråga eftersom så många kvinnor världen över har det oerhört tufft just nu.  

Världen står vid ett avgörande vägskäl för jämställdhet. Globalt lever mer än 10 procent av kvinnorna i extrem fattigdom idag och de är fattigare än män. Framstegen för att utrota fattigdomen måste accelerera för att uppnå målen för hållbar utveckling till 2030 och för det behövs investeringar. För att uppnå jämställdhet och kvinnors egenmakt över viktiga globala mål, inklusive att utrota fattigdom och hunger räcker det inte med fina ord. Vi måste gå från ord till handling.

Under detta avgörande år, när 2,6 miljarder människor går till valurnorna för att lägga sina röster, skulle de kunna kräva högre investeringar i jämställdhet.

Över 100 miljoner kvinnor och flickor skulle kunna lyftas ur fattigdom om regeringar prioriterade utbildning och familjeplanering, rättvisa och lika löner och utökade sociala förmåner. 

Miljontals jobb skulle kunna skapas till 2035 genom investeringar i välfärd och omsorgstjänster. Att minska könsskillnaderna i sysselsättning kan öka bruttonationalprodukten (BNP) per capita med 20 procent i alla regioner.

På CSW68 kommer regeringar, civilsamhällesorganisationer, experter och aktivister från hela världen att komma överens om åtgärder och investeringar som kan stoppa kvinnors fattigdom och främja jämställdhet.

Jag ser fram emot att diskutera med intressanta företrädare och flytta fram positionerna för kvinnors och flickors rättigheter. 

Tillsammans ska vi göra skillnad. 

Vi har just tagit del av uppgiften att LOs ordförande Susanna Gideonsson väljer att avgå i samband med kongressen senare i år. Hon har gjort ett fantastiskt arbete både fackförbundet Handels men också på LO där hon är ordförande sedan år 2020. Hon är LOs andra kvinnliga ordförande på de 120 år som LO funnits.

I samband med att jag skrev boken Lyft varandra en guide till halva makten intervjuade jag Gideonsson. Här är ett utdrag av intervjun:

Precis som samhället i övrigt har patriarkala strukturer funnits i arbetarrörelsen och få kvinnor har lyckats ta sig genom glastaket. 

– Vi behöver både mäns och kvinnors synpunkter, åsikter och erfarenheter för att kunna fatta de bästa besluten, säger Susanna Gideonsson.

Hon menar att det ska vara en självklarhet och en hygienfaktor att kvinnor ska ha ledande uppdrag i näringslivet. Inget område i samhället kan vara en frizon från strävan efter jämlikhet. Dessutom har hon med glädje kommit i kontakt med flera kvinnliga chefer i stora bolag.

– Det är både roligare och mer effektivt att förhandla med kvinnor, det blir en annan dimension, en annan ton i samtalen. De är helt enkelt mer engagerade i det de gör och det finns flera undersökningar som visar att företag blir mer lönsamma med mer jämställda ledningar. De blir mer framgångsrika. 

Susanna Gideonsson är stolt över att hennes fackförbund Handels, där hon tidigare var ordförande, var det första förbundet som började med utbildningar i feminism. 

– Visserligen skrämmer ordet feminism vissa, och kanske just därför är det viktigt att fler får klart för sig att det är strukturerna i samhället som måste förändras för att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, bemötas på samma sätt och ha samma förväntningar på sig. 

– Strukturer som är hårt rotade drabbar både män och kvinnor. I de stereotypa könsrollerna förväntas män leva upp till machonormen och kvinnor bemöts på ett annat sätt, av både män och kvinnor. Därför behöver män och kvinnor kämpa tillsammans för att förändra detta. 

– Jämställdhet är en självklar del av jämlikheten. Det ska vara samma möjligheter för alla oavsett kön eller härkomst. Tyvärr är det inte så i dag. Kvinnor tjänar mindre, äger mindre, jobbar mycket oregelbundet, tar fortfarande det största ansvaret i hemmet, dör av stressrelaterade besvär från jobbet. 

– Männen tjänar mer och dessutom finns det tydliga siffror på att pappor får högre lön när barnen anländer medan det är tvärtom för mammor. Det kan vi aldrig acceptera, säger Susanna. 

Hon tillägger med emfas att den pandemi som världen gick igenom 2020 och 2021 har fått stora konsekvenser för jämställdheten och hänvisar till rapporten Vi som inte jobbade hemma. 

– Pandemin slår mot hela samhället och som alla kriser slår den värst mot dem som redan har det svårt. Särskilt utsatta är kvinnor i LO-yrken. Det har varken regering, myndigheter eller arbetsgivare tagit tillräcklig hänsyn till. 

Under pandemin ökade arbetsbelastningen och den fysiska ansträngningen mer för arbetarkvinnor än för andra. Möjligheten till återhämtning minskade. Det har varit en ständig brist på arbetskamrater. Fyra av tio har saknat information och upplevt att chefen varit frånvarande. På sikt riskerar det att leda till att framför allt kvinnor hamnar i långvarig ohälsa. Även detta är ett tydligt bevis på att vi måste få ett mer jämställt samhälle. 

Så långt utdrag ur boken Lyft varandra.

Även LOs första kvinnliga ordförande intervjuade jag inför boken De första.

På årets sista dag försöker jag summera intrycken från 2023. Det händer mycket på ett år. 

Det bästa som hänt mig personligen är att jag blivit mormor, det är helt underbart. 

Jag haft möjlighet att resa till bl.a New York för att delta i FNs kvinnokonvention CSW. Jag har varit valövervakare i Bulgarien. Som deltagare i årsmötet för Hamlin Fistula har jag fått besöka sjukhuset i AddisAbeba för förlossningsskadade kvinnor i Etiopien.

Aktiviteterna i UN Women Skaraborg har fortsatt för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor. Därför har även fredagsstrejkerna fortsatt oförtrutet. Som kommunfullmäktiges ordförande bjöd jag in UNIZONs ordförande Olga Persson till Skövde, hon gjorde flera bra framträdanden och satte starkt avtryck. 

Jag har även träffat nobelpristagare i ekonomi Claudia Goldin som finns med i min tredje bok, den första på engelska, You are needed, väldigt spännande. 

Men det är dystra tider med urskillningslöst mördande av barn, kvinnor och män i Palestina. 

Efter Hamas fruktansvärda massaker startade Israels ledare oproportionerligt övervåld mot civilbefolkningen som är chanslösa utan mat, värme eller skydd.

Rysslands krig i Ukraina fortsätter, miljöförstöring och klimatförändringar fortgår utan lösningar i sikte. Gängkriminaliten och oroligheterna fortsätter trots många utfästelser och tal om krafttag. Ekonomiskt är det tufft för många, falukorven är dyrare än någonsin, höga bolåneräntor, ojämlikheten ökar och vi är långt ifrån ett jämställt samhälle fritt från våld. 

En annan värld är möjlig, 2024 måste bli bättre för alla, inte bara några få. 

Så det önskar jag nu;

Gott Nytt År till alla.

På söndag är det Nobeldagen. Då kommer bland annat Claudia Goldin tilldelas Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne för sin forskning om jämställdhet på arbetsmarknaden. Hon blir den tredje kvinnan som får Nobelpris i ekonomi. Som samhället i övrigt påverkar de patriarkala strukturerna vem som ska ha pris. Länge gick pris efter pris till män och vi var flera som skämtade om att veckan när Nobelprisen presenterades för gubbveckan. Numera är det lite mer öppet och det kan bli en och annan kvinna som får det prestigefyllda priset. Därför är det naturligtvis extra bra när någon visar på just samhällsstrukturer som ett problem. Claudia Goldin är en etablerad nationalekonom och ekonomihistoriker. Hon var den första kvinnan som fick fast jobb vid nationalekonomiska institutionen på Harvard universitet 1990 och hade då redan studerat och forskat vid flera stora universitet, bland annat om slaveriets historia.

Goldin är professor och forskar om jämställdhet och kvinnors roll på arbetsmarknaden. Hon tilldelas priset för att ha förbättrat vår förståelse av kvinnors roller på arbetsmarknaden och att hon belyser orsakerna skillnader som kvarstår idag. Det ger en heltäckande historisk bild av kvinnors roller på arbetsmarknaden. De frågor som hon forskar på – könsskillnader på arbetsmarknaden – har sällan prioriterats särskilt högt inom nationalekonomi och ekonomisk historia. 

Trots modernisering, p-piller, ekonomisk tillväxt och högre andel kvinnor på arbetsmarknaden så har det tagit mycket lång tid för lönegapet mellan kvinnor och män att börja minska. Att det inte minskar snabbare är för att kvinnor fortsatt missgynnas av föräldraledighet och föräldraskap, menar Goldin.

Goldins forskning understryker vikten av att kartlägga kvinnors roller och situation på arbetsmarknaden, vilket bidrar till möjligheterna till förändringar för att uppnå ett mer jämställt samhälle.