Monica Greens blogg

Den 9–19 mars samlas regeringar, experter och kvinnoorganisationer från hela världen i New York för att delta i FNkvinnokommission – Commission on the Status of Women (CSW). Det är FN årliga möte om kvinnors och flickors rättigheter och den största globala samlingen för jämställdhet. Parallellt med de officiella förhandlingarna pågår hundratals seminarier, debatter, utställningar och möten där internationella institutioner, forskare, politiker och civilsamhällesorganisationer deltar.

Det är intensiva, intressanta och viktiga dagar där erfarenheter delas, forskning presenteras och nya samarbeten formas.

Även i år har jag fått möjligheten att representera UN Women Sverige, det gör jag tillsammans med superkraften Elin Kristensson. Det känns både hedrande och viktigt att få vara en del av dessa dagar där världens blickar riktas mot jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Årets tema: kvinnors tillgång till rättvisa

Temat för årets möte är Access to Justice – kvinnors och flickors tillgång till rättvisa. Trots många framsteg finns fortfarande stora hinder runt om i världen när det gäller kvinnors möjlighet att få sina rättigheter prövade och upprätthållna.

Globalt har kvinnor fortfarande bara omkring 64 procent av de juridiska rättigheter som män har. Det handlar om allt från diskriminerande lagstiftning och bristande rättssystem till ekonomiska och sociala hinder som gör det svårt för kvinnor att hävda sina rättigheter.

Att säkerställa att kvinnor och flickor faktiskt kan få rättvisa – i domstolar, genom lagstiftning och i praktiken – är därför en avgörande fråga för jämställdhetsarbetet världen över.

Både dystert och ovanligt men peppande

Årets slutsatser handlar om att säkerställa och stärka tillgången till rättslig prövning för alla kvinnor och flickor, bland annat genom att främja inkluderande och rättvisa rättssystem, avskaffa diskriminerande lagar, policies och praxis samt ta itu med strukturella hinder.

De har förhandlats under en lång tid och brukar antas i sin helhet av alla länder. Men i år blev det annorlunda. För första gången på 70 år krävdes flera omröstningar för att anta CSW-slutsatserna. Det var USA som dels ville skjuta på beslutet, dels ville de stycka upp texterna eftersom de hävdade att förslagen inte var bra för kvinnor och barn…….. Ja ni läste rätt. USAs representant påstod att jämställdhet inte är bra för kvinnor och barn. 

En mycket oroande utveckling, även om slutsatserna antogs eftersom alla andra länder röstade ja. 

Vi som följde denna nagelbitande omröstning blev än mer beslutsamma. Jämställdheten kan inte tas för given. Inget land i hela världen är jämställt ännu, så vi måste oförtrutet kämpa vidare. 

Den 9–19 mars samlas regeringar, experter och kvinnoorganisationer från hela världen i New York för att delta i FNkvinnokommission – Commission on the Status of Women (CSW). Det är FN årliga möte om kvinnors och flickors rättigheter och den största globala samlingen för jämställdhet.

Även i år får jag möjlighet att som representant från UN Women Sverige delta på plats i FN högkvarter. Det känns både hedrande och viktigt att få vara en del av dessa dagar där världens blickar riktas mot jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Vad är CSW?

Commission on the Status of Women är en funktionell kommission under FN ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) och arbetar enbart med jämställdhetsfrågor. Kommissionen ansvarar för att utveckla global policy för jämställdhet och följa upp hur medlemsstater lever upp till sina åtaganden när det gäller kvinnors rättigheter.

Varje år möts FN medlemsländer i FN högkvarter i New York för att diskutera läget i världen, sätta gemensamma mål och formulera konkreta åtgärder för att stärka jämställdheten. Parallellt med de officiella förhandlingarna pågår hundratals seminarier, debatter, utställningar och möten där internationella institutioner, forskare, politiker och civilsamhällesorganisationer deltar.

Det är ett intensivt globalt forum där erfarenheter delas, forskning presenteras och nya samarbeten formas.

Årets tema: kvinnors tillgång till rättvisa

Temat för årets möte är Access to Justice – kvinnors och flickors tillgång till rättvisa. Trots många framsteg finns fortfarande stora hinder runt om i världen när det gäller kvinnors möjlighet att få sina rättigheter prövade och upprätthållna.

Globalt har kvinnor fortfarande bara omkring 64 procent av de juridiska rättigheter som män har. Det handlar om allt från diskriminerande lagstiftning och bristande rättssystem till ekonomiska och sociala hinder som gör det svårt för kvinnor att hävda sina rättigheter.

Att säkerställa att kvinnor och flickor faktiskt kan få rättvisa – i domstolar, genom lagstiftning och i praktiken – är därför en avgörande fråga för jämställdhetsarbetet världen över.

Sverige deltar varje år med en delegation ledd av jämställdhetsministern. I delegationen ingår tjänstepersoner, riksdagsledamöter och representanter från myndigheter och civilsamhällesorganisationer. Det är ett viktigt tillfälle att både bidra med svenska erfarenheter och att ta del av hur andra länder arbetar med jämställdhetsfrågor. Men fler svenskar från civilsamhället är på plats så som UNIZON och Sveriges kvinnoorganisationer.

Följ med under dagarna i New York

Under dagarna i New York kommer jag att delta i möten, seminarier och samtal med aktörer från hela världen. Jag ser fram emot att lyssna, lära och bidra – och inte minst att ta del av alla de perspektiv och erfarenheter som samlas under dessa dagar.

Givetvis kommer jag också att dela mina intryck här under resans gång – från diskussionerna i FN korridorer till mötena med engagerade människor från olika delar av världen.

Följ gärna med!

Det finns inget som gör mig mer arg och frustrerad när jag hör hur omfattande välfärdsbrotten är. Därför är det bra att Västra Götalandsregionen arbetar för att motverka organiserad brottslighet och välfärdsbrott.

Poliser och ansvariga tjänstepersoner presenterade idag material om hur arbetet ser ut just nu. En del av arbetet måste av naturliga skäl ske i det dolda – annars riskerar de kriminella att snabbt hitta nya vägar runt systemen. Men mycket görs också öppet och transparent. Det är viktigt för att stärka både tryggheten och förtroendet för hur samhället arbetar mot dessa brott.

Den kriminella ekonomin kopplad till välfärdsbrott beräknas omsätta 352 miljarder kronor varje år. Det är pengar som skulle kunna gå till vård, omsorg och andra viktiga samhällsfunktioner. Istället hamnar de i fickorna på kriminella.

Kriminella utnyttjar systemet

Polisen beskriver hur den organiserade brottsligheten både har vuxit och förändrats. Den finns idag både lokalt och globalt och rör sig mellan olika sektorer i samhället. Kriminella nätverk är skickliga på att hitta sårbarheter i systemen. De startar företag och använder bolag som verktyg för brottslighet. Pengar flyttas mellan olika företag och verksamheter för att dölja vad som egentligen pågår.

Välfärdsbrott förekommer idag inom flera områden – bland annat inom sjuk- och hälsovård, vårdcentraler och apotek men också inom hamnar och avfallshantering. Det här handlar inte bara om pengar. Det handlar också om förtroendet för hela vårt välfärdssystem.

Samarbete är avgörande

En sak är väldigt tydlig: ingen myndighet kan lösa detta ensam. Därför är samarbetet mellan polis, regioner och andra myndigheter helt avgörande. För att stoppa och förebygga välfärdsbrotten behöver vi bli bättre på att kartlägga risker, granska upphandlingar och avtal och upptäcka oegentligheter i tid.

Det handlar också om att bygga en kultur där man vågar säga ifrån när något inte känns rätt. Genom att hjälpa varandra och dela kunskap kan vi också stärka motståndskraften i våra organisationer.

En viktig del i arbetet är att skapa trygghet för personalen.

Medarbetare inom vård och andra verksamheter ska veta att arbetsgivaren står bakom dem om de upptäcker oegentligheter eller utsätts för påtryckningar. Det ska vara tydligt att detta aldrig accepteras – och att brott polisanmäls. Eftersom det finns kriminella aktörer även i vårdbranschen så behövs både säkerhetskontroller och bättre rutiner.

Samtidigt behöver personalen få mer kunskap om hur välfärdsbrott fungerar, eftersom de kriminella hela tiden försöker hitta nya kryphål.

Ett tydligare arbete i regionen

En av dem som verkligen har tagit ledningen i arbetet mot välfärdsbrotten i Västra Götalandsregionen är socialdemokraten My Alnebratt.

Som ordförande i Operativa sjukvårdsnämnden har hon varit tydlig med att tempot i arbetet måste öka. Bland annat genom att polisanmäla vårdcentraler där oegentligheter upptäcks och genom att ge administrationen tydligare uppdrag att följa upp hur skattepengar används av de verksamheter som fått uppdrag att bedriva vård. Det är viktiga steg för att säkerställa att resurserna verkligen går till det de är avsedda för – till patienterna. 

Det är egentligen väldigt enkelt. Varje krona som hamnar hos kriminella är en krona som kunde ha gått till bättre vård, fler medarbetare eller kortare köer. Därför måste arbetet mot välfärdsbrotten fortsätta att prioriteras och utvecklas.

Våra gemensamma skattepengar ska gå till vår välfärd – inte till organiserad brottslighet.

Vi närmar oss den 8 mars – Internationella kvinnodagen. En dag som både påminner oss om de framsteg som gjorts och om allt arbete som fortfarande återstår. För även om vi gärna ser oss som ett jämställt land är verkligheten en annan. Jämställdheten backar i stora delar av världen – och utvecklingen oroar även här i Sverige.

Välfärden bärs av kvinnor – men till vilket pris?

De kvinnodominerade yrkena inom vård, skola och omsorg är själva ryggraden i vår välfärd. Ändå är arbetsvillkoren ofta pressade, lönerna lägre och resurserna otillräckliga. Ska vi ha en stark välfärd måste vi också värdera och prioritera de yrken som får den att fungera – med bättre arbetsmiljö, högre löner och rimliga förutsättningar.

 Ett ekonomiskt gap som består
Kvinnor har i genomsnitt 7 200 kronor mindre kvar att leva på varje månad efter skatt jämfört med män. Löneskillnaderna ökar – inte minskar. Det påverkar kvinnors ekonomiska självständighet genom hela livet, från första jobbet till pensionen. Ekonomisk jämställdhet är en grundförutsättning för verklig frihet.

 Mäns våld mot kvinnor – ett allvarligt hinder

Mäns våld mot kvinnor är ett av de största hindren för jämställdhet. Det handlar inte bara om enskilda tragedier, utan om ett strukturellt samhällsproblem. Arbetet mot våldet måste fortsätta med full kraft – genom förebyggande insatser, stöd till utsatta och tydligt ansvarstagande.

 Ojämställdhet i hemmet och på jobbet
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och har sämre möjligheter att utvecklas i arbetslivet. Samtidigt tar kvinnor fortfarande det största ansvaret för hem och familj. År 2020 tog män ut 30 procent av föräldrapenningen, medan kvinnor tog ut 70 procent. Det säger något om hur långt vi faktiskt har kvar.

 Unga kvinnor betalar priset

 Det är särskilt oroande att unga – framför allt unga kvinnor – mår allt sämre. De har oftare otrygga anställningar och osäkra villkor. Forskning visar dessutom ett tydligt samband mellan otrygga anställningar och sexuella trakasserier. Korta kontrakt och osäkra jobb innebär inte bara ekonomisk stress, utan också mindre inflytande, mer monotona arbetsuppgifter och sämre utvecklingsmöjligheter. Här behövs en tryggare och mer jämställd arbetsmarknad – och en vård och psykiatri som orkar möta behoven.

Jämställdhet är inget särintresse

 Jämlikhet och jämställdhet ska öka – inte minska. Det offentliga rummet måste värnas från hat och hot. Diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska alltid motarbetas. Offentliga medel ska aldrig gå till organisationer som kränker mänskliga rättigheter eller undergräver demokratin.

Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och samma ansvar – i familjelivet, i yrkeslivet och i samhällslivet. Den 8 mars är en viktig påminnelse. Men jämställdhet är inget vi uppmärksammar en dag om året – det är något vi måste arbeta för varje dag.

Det är dags att vakna, se och agera.
Jag hoppas att du står upp för jämställdheten – den 8 mars och alla andra dagar.

 

 

Årets Skaraborgsdag i Vara började av förklarliga skäl med en skakiga omvärlden och vad det betyder för oss. Skaraborgs industri är världsledande, konkurrenskraftig och attraktiv men behöver säkra upp värdekedjorna för att fortsätta utvecklas. Skaraborgsdagen är den årliga mötesplatsen där beslutsfattare och ledare från kommuner, förtroendevalda, näringsliv och akademin möts för att inspireras, samverka och skapa nya vägar framåt.

Den digitala transformationen kommer bara att fortsätta med full kraft, vilket vi behöver anpassa oss till. Kompetensförsörjningen är avgörande för att stärka attraktionskraften.

I en tid av snabb förändring, global osäkerhet och teknologiska språng ställs nya krav på hur vi leder, samarbetar och bygger motståndskraft. Under Skaraborgsdagen 2026 utforskar vi hur Skaraborg kan stå starkt genom att kombinera lokalt mod med global kraft.

Därför diskuterade vi ledarskap i en föränderlig värld och hur ord, tal och insikt ska leda till handling och stärka Skaraborgs beredskap.

En av de många talare var Madeleine Sjöstedt, generaldirektör Svenska Institutet som talade om Sveriges attraktionskraft. Svenska institutet arbetar strategiskt med att stärka Sveriges anseende globalt. Svenska institutet samlar bland annat statliga aktörer, näringsliv, akademi och branschorganisationer under det som kallas Team Sweden – nationellt nätverk för varumärket Sverige. En struktur som gör det möjligt att tala om Sverige på ett samstämmigt, faktabaserat och positivt sätt. Målet är att öka Sveriges konkurrenskraft och motståndskraft mot otillbörlig informationspåverkan. För oss Skaraborgare gäller det att vässa vårt sätt att berätta om alla de förmågor vi har. Då gäller det även att öka samverkan mellan, kommuner, näringsliv, politiken och akademin. 

Sverige har tidigare dragit nytta av öppenhet gentemot omvärlden. Det har drivit fram en ständig förnyelse för att klara den globala konkurrensen samtidigt som det har bidragit med att skapa ett starkare samhälle med fler jobb och ökad välfärd. För att bibehålla vår konkurrenskraft är det viktigt att samhället och näringsliv klarar av strukturomvandlingen. Automatisering, robotisering och den gröna omställningen kan vara avgörande för att behålla vår konkurrenskraft.

Som Socialdemokrat blir jag stärkt av en dag för samverkan. Det är viktigt att öka möjligheterna för företagen och då omfattas givetvis småföretag och entreprenörer eftersom all måste ges goda förutsättningar att växa och utvecklas. Då handlar det precis om de frågor vi diskuterar idag, om investeringar i förbättrad infrastruktur, försvar, även civilt försvar, och bättre samverkan mellan politik, näringsliv och akademi.

Vi välkomnar 2026 med tillförsikt – trots oron i världen. För det finns ingen annan väg än framåt. Samtidigt är det uppenbart att mycket måste förändras. Inte minst arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor.

2025 avslutades i svart, med mordet på två kvinnor. Det är en dyster påminnelse om att vi lever i en värld där kvinnor fortfarande underordnas, förlöjligas och förminskas. I sociala medier normaliseras hatet, våldet ursäktas och förtryck accepteras. Ord blir handling, och handlingar får dödliga konsekvenser.

Omvärlden är lika skakig. Rysslands brutala krig mot Ukraina fortsätter. Kriget mellan Israel och Hamas har kastat regionen in i ännu djupare lidande, där palestinier fortfarande förnekas rätten till ett eget land. Samtidigt ser vi hur USA nu agerar för att säkra tillgång till olja i Venezuela – ett agerande som ytterligare undergräver den internationella rättsordningen.

Utvecklingen i Venezuela är i skrivande stund mycket oroande. Nicolás Maduro saknar demokratisk legitimitet och under hans styre har landet rört sig i alltmer auktoritär riktning. Oppositionen förtrycks och grundläggande fri- och rättigheter inskränks. Men det rättfärdigar inte att USA bryter mot internationell rätt och FN-stadgan. När den gemensamt överenskomna världsordningen urholkas, just när den behövs som mest, står alla förlorare.

Gränser, suveränitet och mänskliga rättigheter kan inte vara beroende av vem som för stunden är starkast.

Internationell rätt måste gälla – alltid och överallt. Det är Venezuelas folk som ska avgöra Venezuelas framtid. Ingen annan.

Eskalering måste motverkas. Vägen framåt måste vara fri val, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. För det venezuelanska folkets frihet. Det internationella samfundet har ett ansvar att stödja en fredlig och inkluderande lösning.

Vi måste se framåt och gemensamt ta nya tag för att vända utvecklingen, bort från en världsordning präglad av patriarkal makt, höga herrars maktmissbruk och ett system där våld, dominans och styrka tillåts trumfa rättvisa och mänskliga rättigheter. 

Hör och häpna: även i år fyller jag år mitt i julbestyren. I år är det inget särskilt med det och inte så mycket att uppmärksamma men eftersom det faktiskt är jul är det många som funderar på gåvor. Eftersom jag är aktiv i FNs jämställdhetsorganisation uppmanar jag till en gåva som en god gärning till världens kvinnor. Kvinnor och flickor är i majoritet av de människor som lever i fattigdom globalt. Kvinnor och flickor upplever också flera former av intersektionell diskriminering, dvs att könsdiskrimineringen förvärras av faktorer som etnicitet, religion, ekonomisk och social status, funktionshinder, könsidentitet etc. Våldet mot kvinnor och flickor, framför allt i nära relationer, är fortsatt en global pandemi.  

I kris, konflikt och katastrofer är kvinnor och flickor särskilt utsatta, inte minst för det ökade och sexuella våldet. Klimatförändringarna har stora effekter på kvinnors och flickors försörjning. 

En gåva till UN Women Sverige gör verklig skillnad för en mer jämställd och rättvis värld, där kvinnor och flickor kan leva fria från våld och diskriminering.

Vi vet att större jämställdhet bidrar till mer hållbar utveckling och fredligare samhällen, liksom att när kvinnor deltar i ekonomin blir tillväxten större.
Tyvärr lever vi nu i en tid med flera bakslag mot flickors och kvinnors rättigheter. UN Women kan rapportera om att en fjärdedel av världens länder ser en tillbakagång. I de många pågående konflikterna i världen är flickor och kvinnor särskilt utsatta.
Trots att behovet av stöd ökar ser vi samtidigt stora nedskärningar i det globala biståndet.

Därför har jag startat en födelsedagsinsamling till UN Womens arbete för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter!

UN Women finns i över 100 länder för att påskynda jämställdhetsutvecklingen och stärka alla kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. UN Women arbetar med hela jämställdhetsagendan, dvs allt från kvinnors politiska och ekonomiska rättigheter, till arbete mot alla former av könsbaserat våld, samt med humanitärt arbete för kvinnor och flickor i kris och konflikt. 

Med hopp om en fin helg till alla säger jag stort tack. 

https://unwomen.adoveo.com/p/16cd2a87

Vi har just firat lucia och fått njuta av fantastiska framträdanden från såväl stora som små Lucior. Trots att Lucia kommer från Italien betraktas det som en ursvensk tradition. Tomten sägs komma från Turkiet och har försvenskas dels genom våra gårdstomter och dels genom inlyftande från USA menas det berömda tomtelandet finns i finska Rovaniemi.

Det är fint att vi kan ta till oss och berikas från olika delar av världen. Våra traditioner är alltid paradoxalt nog i förändring. Få hade hört talas om Novent för fem år sedan, numera julpyntas det i november för att det är så mörkt. Även julafton förändras i rask takt, maten går från dopp i grytan och grisfötter till grönkålschips och fräscha sallader, Kalle Anka på TVn är inte lika heligt och sedan covidtiden är det vanligare distansuppvaktningar via FaceTime och YouTube medflera kanaler. 

Julen ska ändå vara en gemenskapens och generositetens högtid. Men samhället är ojämlikt och det speglas i julfirandet. För mig är julen i grunden en solidarisk handling. En tid då vi inte bara ska se till vårt eget, utan också ta ansvar för de som har det tufft. 

Arbetslöshet, barnfattigdom, ensamhet och ökade klyftor är exempel på hur det ser ut runt omkring oss. 

År av skattesänkningar har gjort rika rikare, och i många hem dignar det under julgranen av dyra paket, teknikprylar och märkeskläder till barn som redan har allt. Kontrasten är brutal mot de familjer som vänder på varje krona, där föräldrar oroar sig för om pengarna räcker till både hyra, mat och kanske en enda julklapp.

Julen borde påminna oss om att välfärd och trygghet byggs tillsammans, genom att vi delar på resurserna och ser till att ingen lämnas efter. Att ge mer till dem som behöver det mest är inte välgörenhet – det är solidaritet och rättvist. Bejaka gärna förändring i våra traditioner men håll fast vid solidaritet och rättvisa. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något, fundera på vad du kan göra! 

Vi i Skövde kommun har nyligen haft en genomgång om hur artificiell intelligens (AI) kan påverka välfärden i framtiden. Det väckte många spännande tankar, frågetecken och ifrågasättande - för AI handlar inte bara om teknik. Det handlar om människor, om tid och om hur vi kan använda våra gemensamma resurser på bästa sätt. Det handlar om att personalen ska kunna jobba tryggare och lugnare samtidigt som våra äldre och sjuka får ett bättre omhändertagande.Att kunna frigöra mer tid till det mänskliga mötet. Att få mer tid till samtal, vårdpersonalen mer tid för omsorg och läraren mer tid för eleverna

Det är precis där AI kan göra skillnad.

Genom att ta hand om rutinuppgifter, analysera stora mängder data och ge oss bättre beslutsunderlag kan AI hjälpa kommunen att bli både mer effektiv och mer mänsklig.

Exempelvis kan digitala assistenter svara på invånares frågor dygnet runt, planeringsverktyg kan föreslå smartare scheman inom hemtjänsten, och beslutsstöd kan ge en mer rättvis och likvärdig bedömning i socialtjänsten.

Ett etiskt perspektiv – trygghet, rättvisa och tillit 

Samtidigt måste vi vara ödmjuka inför riskerna.När AI används i välfärden hanterar vi ofta känsliga uppgifter och människor i utsatta situationer. Därför behöver vi hela tiden ställa frågan: Hur påverkar det här människors trygghet och tillit till kommunen?

AI får aldrig ersätta det mänskliga mötet eller skapa nya problem. Om digitala system blir för krångliga, eller om besluten upplevs som anonyma och svårförklarliga, riskerar vi att öka ojämlikheten och minska förtroendet. Transparens, ansvar och etik måste därför finnas inbyggt i varje steg – från datainsamling till beslut.

Målet är inte att tekniken ska ta över, utan att stärka välfärdens mänskliga kärna.

Samarbete 

För att lyckas behöver vi fortsätta prata, lära och testa tillsammans. Vi behöver bygga kompetens, dela erfarenheter och våga pröva nytt – steg för steg. Framtidens välfärd kommer inte att skapas av algoritmer, utan av människor som använder tekniken med klokhet och hjärta. Så frågan är inte om AI kommer att förändra välfärden, utan hur vi tillsammans väljer att forma den förändringen.

Och i Skövde har vi alla möjligheter att göra det på vårt eget sätt – med omtanke, nyfikenhet och mod. Vi står dessutom på en stark grund. Högskolan i Skövde är en av Sveriges ledande aktörer inom AI-forskning, öppen källkod och samarbetar redan idag med både kommuner och företag för att utveckla framtidens lösningar.

Tillsammans kan vi bygga en välfärd där människans värme och teknikens kraft går hand i hand – till nytta för hela Skövde.

Den 24 oktober firas FN-dagen – och i år fyller Förenta Nationerna 80 år. FN-stadgan trädde i kraft den 24 oktober 1945, då 51 stater stod som medlemmar. I dag omfattar organisationen hela 193 medlemsländer.

Men i en tid då bomber faller över Ukraina, oroligheterna i Afghanistan fortsätter och barn svälter i Somalia – samtidigt som kvinnor och män tvingas fly sina hem världen över – kan det kännas svårt att tala om firande. Ändå påminner FN-dagen oss om något avgörande: vikten av att aldrig sluta kämpa för fred, mänskliga rättigheter och solidaritet.

I Gaza pågår fortfarande en konflikt, även om ett tillfälligt lugn nu inger ett skört hopp om en varaktig vapenvila. Mat, mediciner och vatten börjar långsamt nå fram till människor i nöd. För många kvinnor och flickor är detta första gången på månader som de vågar hoppas – på vård, humanitärt stöd och en natt utan flyganfall.

UN Women står i daglig kontakt med kvinnor och flickor vars röster måste få höras – i Gaza och världen över. Under de senaste två åren har två kvinnor i timmen dödats i Gaza. Den siffran berättar inte bara om krigets förödelse, utan också om en tragedi som kommer att prägla vårt kollektiva samvete i generationer framöver.

Över en miljon kvinnor och flickor är i behov av livsmedelsbistånd, och nära en kvarts miljon är i akut behov av näringsstöd. Vapenvilan ger dem en chans att andas – att slippa fly, att söka skydd, att börja återuppbygga sina liv. Men vintern närmar sig, och alltför många står utan tak över huvudet.

Behovet av direkt stöd för sjukvård, mat, vatten och återuppbyggnad är akut. FN:s jämställdhetsorgan, UN Women, har ett tydligt uppdrag: att se till att vapenvilan leder till verklig säkerhet. FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är ett centralt verktyg i detta arbete. Den slår fast att kvinnor ska ha en aktiv roll i fredsförhandlingar, skyddas från våld i konflikter och ges inflytande i återuppbyggnaden.

Denna FN-dag påminner oss om att fred aldrig kan tas för given – men också om att varje steg mot jämställdhet, rättvisa och samarbete är ett steg mot hopp.

 Den senaste tiden har vi återigen sett hur hat, hot och ett allt hårdare debattklimat påverkar politiken – både nationellt och lokalt. Händelser som Anna-Karin Hatts avgång och vandalismen mot Skövdes kommunalråd Theres Sahlström har påmint oss om hur utsatta människor i politiken kan vara.

 För mig är detta inte bara en politisk fråga. Det handlar om vilka vi vill vara som samhälle, och om vilka värden som ska bära vår demokrati.

När hatet tar större plats i samtalet, tystnar andra röster. Och när människor tystnar, försvagas demokratin.

Därför har vi kommunfullmäktiges presidium tagit initiativ - jag som ordförande (S), tillsammans med mina två vice ordförande från KD och SD – går ut med en gemensam uppmaning för ett mer respektfullt samtalsklimat.

Varför tillsammans – inte var för sig?

 Det hade varit enklare att peka ut andra som problem och vinna kortsiktiga politiska poänger.

Men jag tror inte det hade gjort någon verklig skillnad.

 För att bryta en destruktiv spiral måste vi visa att det går att stå upp för demokratin tillsammans, trots att vi tycker olika i sak.

När företrädare från olika partier gemensamt markerar mot hot och hat – då visar vi att det här handlar om något större än partipolitik. Det handlar om respekt för människor och för vårt gemensamma uppdrag.

Det demokratiska samtalet måste försvaras

Jag märker själv hur tonen har hårdnat, inte bara i sociala medier utan också i det offentliga samtalet i stort.

Vi behöver påminna oss om att demokratin inte bara handlar om att rösta – utan om att kunna tala med varandra, lyssna, ifrågasätta och fortfarande visa respekt.

Vi kommer inte att tycka lika. Det är själva poängen med politik.

Men vi måste kunna mötas i hur vi pratar med och om varandra.

Jag hoppas att vårt gemensamma initiativ kan bidra till att fler vågar göra detsamma – i andra kommuner, i föreningar och i vardagen.

Det börjar alltid någonstans.

En uppmaning

 Vi har alla en roll i att forma tonen i samhällsdebatten.

Tänk efter innan du delar, kommenterar eller skriver något.

Skulle jag kunna stå för det här om personen stod framför mig?

Om svaret är nej – skriv om eller låt bli.

 Demokratin är stark när vi vårdar den.

Och ibland är det mest modiga vi kan göra att mötas – inte för att vi tycker lika, utan för att vi vet att samtalet är värt att försvara.

Förtydligande eftersom jag får frågor om varför jag hänvisar till den preliminära rapporten och inte lämnar egna synpunkter. Det är för att vi inte ska lämna några som helst åsikter. I ODIHRs riktlinjer framgår tydligt att den enskilde observatören inte ska lämna eller publicera några egna värderingar och slutsatser om valet och valdagen.

Jag sitter på en trång buss på väg från Ohrid, där jag under helgen observerat lokalvalen, tillbaka mot huvudstaden Skopje.

Bussen slingrar sig fram på krokiga vägar, förbi vägarbeten och över bergstoppar. De här timmarna utan uppkoppling ger tid för reflektion över den gångna veckan.

Valet i de 81 kommunerna har genomförs, men valdeltagandet nådde inte upp till 50 procent av de röstberättigade. De iakttagelser vi OSSE-observatörer gjort har sammanställts i en gemensam preliminär rapport. Under gårdagens presskonferens kunde konstateras att valet var välorganiserat och genomfört på ett professionellt sätt.

De tolv vallokaler jag besökte i Ohrid fungerade i enlighet med den preliminära rapporten. Det märktes tydligt att tjänstepersonerna i varje vallokal var väl förberedda, utbildade och fast beslutna att göra ett bra jobb. Alla väljare visade ID-handling, fick lämna fingeravtryck och i röstlängden fanns foto på samtliga väljare bredvid namnen – ett tydligt tecken på hur långt utvecklingen har kommit när det gäller ordning och kontroll.

De flesta väljare jag mötte visade stor respekt för sin rösträtt. Makedonier i allmänhet verkar dessutom vara mycket artiga – nästan alla hälsar på varandra med ett handslag.

Att valdeltagandet ändå blev så lågt tänker jag inte spekulera i just nu, efterom jag inte ska uttala mig offentligt om det. Det finns säkert flera förklaringar till det. Klart är i alla fall att det kommer att hållas en andra valomgång i flera kommuner, eftersom ingen borgmästarkandidat fick över hälften av rösterna.

Jag lade dock märke till att kvinnor ofta har en central roll i vallokalerna – de tar ansvar, organiserar och ser till att allt fungerar. Men ibland kan intrycket lura en. När jag kom in i kommunhuset där rösträkningen pågick under natten tyckte jag först att könsfördelningen verkade jämn. Men när jag räknade efter visade det sig vara tio män och fyra kvinnor. Jag skrattade lite för mig själv och räknade en gång till, med samma resultat.

Ikväll ska vi träffa de övriga cirka 250 observatörerna som varit utspridda över hela Nordmakedonien. Det ska bli mycket intressant att ta del av deras intryck och erfarenheter.

I morgon, onsdag, packar jag väskan igen och beger mig hemåt.

Det ska bli skönt. Borta bra, men hemma bäst!

Vid sextiden i morse lämnade vi det lilla hotellet för att kunna följa öppningsceremonin  i vallokalen. Det är en del procedurer som vi observerar och som ska vara klara innan de slår upp dörrarna för väljarna. Som jag skrev igår befinner jag mig i Ohrid i sydvästra delen av Nordmakedonien. Under valdagen åker vi runt och gör stickprovskontroller i vallokalerna som varierar i storlek, från 1500 väljare till 10 väljare. Vi pratar med tjänstepersonerna och med de väljare som söker kontakt med oss. Vi ska på inga villkor lägga oss i valet eller kommentera hur processen går. Men det är fantastiskt roligt att se alla glada intresserade människor. Alla är dessutom otroligt artiga. Det finns många väljare som kommer in i vallokalen och hälsar i hand på samtliga i lokalen innan de går fram för att visa id och få sina röstsedlar som de sedan går bakom en skärm och fyller i. Just nu tar vi en lunchrast för att äta och vila lite, så att vi ska orka resten av dagen och halva natten. 

Valet gäller alla 81 kommuner inklusive huvudstadsområdet Skopje, det finns cirka 1 832 415 registrerade väljare. Valkampanjen har riktat in sig på lokal samhällsstyrning: kommunala tjänster, infrastruktur, trafik, planering, korruption osv.  Om ingen kandidat för borgmästarposten når över 50 % i första omgången, blir det omval (andra omgång) den 2 november 2025, i de kommunerna. 

Återkommer i morgon med mer information men jag kan inte nog betona att vi obseratörer inte ska uttala oss om någotsom inte ännu är offentligt.

Några av mina kollegor och jag har anlänt till sydvästra delen av Nordmakedonien, i den fina staden Ohrid. Vi har blivit introducerade av de två långtidsobservatörerna som varit här en månad och följt valkampanjen som avslutades officiellt vid midnatt igår den 17 oktober. Vi lär känna vårt ansvarsområde genom att söka upp vallokalerna så att vi vet var de finns när vi gör stickprovskontroller på valdagen. Vi ansvarar både för vallokaler inne i staden där vallokalerna ofta är belägna bredvid varandra i skolor samt i små vallokaler i byarna runtomkring i glesbygden. Till exempel besökte vi en bytte liten vallokal inrättad i en nedlagd  livsmedelsbutik som på bilden. 

Förutom att Nordmakedonien som land är angeläget om att valet ska vara så demokratiskt som möjligt är det också viktigt att följa internationella rekommendationer inte minst för att kunna ta steg mot ett EU-medlemskap. 

Några av kriterierna som krävs är att det finns opartisk media men precis som i många andra länder finns det ekonomiska intressen och även partipolitiska påtryckningar som kan påverka medias rapportering.

Ett annat kriterie är jämställdhet men som jag skrev i ett tidigare blogginlägg är kvinnor underrepresenterade. Könsstereotyper, bristande synlighet i medier och svagt stöd inom partistrukturerna fortsätter att hindra kvinnors politiska deltagande.

ODIHR:s preliminära bedömning som jag hänvisar till visar att de tekniska förberedelserna för valet fungerar väl, men att det politiska klimatet är fortsatt spänt, rättssäkerheten i valprocessen behöver stärkas, partipolarisering präglar landets demokratiska miljö.

Valet i morgon den 19 oktober blir ett viktigt test av lokaldemokrati och ett test av Nordmakedoniens politiska mognad inför EU-närmande. I morgon blir en lång, viktig, intressant dag. Ser fram emot den.