Monica Greens blogg

Kan inte släppa Vitryssland eftersom det var en omtumlande helg. Så jag berättar lite till.

-Vi lever ju i alla fall och det är det viktigaste. Så sa Nikolaj, en Vitrysk kille i 25 års åldern, till mig när vi pratat en stund om varför han stänger av TVn när det handlar om politik.

Enligt Nikolaj har söndagens Parlamentsval ingen betydelse eftersom presidenten bestämmer allt. Vitryssland blev fria från Sovjet 1991 men förlorade sin frihet 3 år senare när Aleksandr Lukatjenkos valdes till president 1994. Men Nikolaj sätter också Vitryssland i ett längre sammanhang när han beskriver för mig att en tredjedel av befolkningen dödades i andra världskriget. Hur städer och byar sattes i brand när Ryssland slogs mot Polen och Tyskland. Hur fattigt allt blev efter kriget, hur många länder slogs samman till Sovjet osv.

Jordbrukslandet Vitryssland som av sina grannländer kallas för potatislandet eftersom de försåg stora delar av gamla Sovjet med potatis som odlats på bra åkermark. De lever fortfarande av potatis men också på sin fantasisk goda kefir, på kyckling och svinuppfödning m.m. Stor del av befolkningen, särskilt på landsbygden är beroende av statligt stöd, vilket gör det möjligt att hitta rapportörer bland folket.

Nikolaj visar stolt upp det 100 år gamla universitetet och det nya fina biblioteket som finansierats med hjälp av insamlingar från det Vitryska folket.

Klart att de är både stolta och nöjda med att de lever.

Men nu vill de ha friheten tillbaka, de vill kunna tala fritt utan att bli kastade i fängelse, de vill kunna resa fritt utan krångliga och dyra visum till EU och Schengenländer. Men då behövs en gemensam opposition, den är sönderslagen av regimen idag.

OSSE och ODIR har sin rapport om valövervakningen i valet i Vitryssland.  Det finns mycket att säga om att valkampanjen innan valet inte var någon kampanj, dels för att de stora oppositionspartierna bojkottade valet och dels för att regimen inte tillåter oliktänkande på gator och torg.

Oppositionspartierna som bojkottade valet gjorde det med hänvisning till att deras kandidater kastas i fängelse, att de försätts med utegångsförbud och att Internet övervakas av regimen. På så sätt finns ingen möjlighet att bedriva en valkampanj och då är det ingen idé att ställa upp. De mindre partierna som trots allt ställde upp hade mycket svårt att få sin röst hörd mor de regeringstrogna partierna.

Vi fick flera vittnesuppgifter om att förtidsröstningen inte gått korrekt till. Att valurnor lämnats utan uppsikt osv. Under själva valdagen kom folk fram till oss och berättade om att de sett män som röstat på flera ställen osv.

Det var ett ganska lågt valdeltagande eftersom många inte ens märk att det var val och för att de uppmanats att inte rösta av oppositionen.

När sedan själva räkningen tog vid på kvällen fick vi stora problem med att se vad som föregick. Trots att vi var registrerade som valövervakare tilläts vi inte se när valsedlarna räknades.

I den vallokal jag var i fick vi stå 10 meter i från rösträknarna som vände ryggen mot oss så att vi inte kunde se vad som hände. Ingen sade någonting och vi fick inte höra hur de räknade.

Plötsligt satte de upp en lapp på väggen.

Valsedlarna slog in i papper med snöre och segill på och chefen för vallokalen rusade ut till en bil med paketet. Vi rusade efter och ropade följ efter den där bilen men vi hann inte med.

Vi visste i och för sig vart de skulle så vi körde dit, till det som kallas DEC,  där valsedlarna låstes in. Där fick vi höra hur siffrorna lästes upp inför det som kan liknas vid valmyndigheten, enda skillnaden att det vimlade av poliser överallt.

Så det var alltså inte särskilt enkelt att se om det gick rätt tillväga. Å andra sidan är det många som säger att det spelar ingen roll vad parlamentet gör eftersom det är diktator/presidenten som bestämmer allt.

Förhoppningsvis kan oppositionen samlas inför presidentvalet 2015, tills dess behöver också landet få ännu större krav på sig att genomföra fria och öppna val

Klart att jag kommer att berätta betydligt mer i morgon men vill ändå delge er några intryck från observationerna från de 10 vallokaler jag besökt.

Bojkott, regn, apati och trötthet är nog en kombination av svaret på varför vallokalena var så tomma på förmiddagen. Vi fick sitta länge för att se hur väljarna togs om hand inne i vallokalerna.

Men framåt eftermiddagen hetta det till på flera ställen. Det kom fler väljare och också fler vittnesuppgifter om oegentligheter. Karusellröstning, uppgjorda siffror och dålig kontroll vid förtidsröstningen var det som folk mest vittnade om.

I kväll ska jag följa valsammanräkningen i en av vallokalerna och sedan följa med till DEC (kontoret där valsedlarna lämnas och resultat sammanställs)

Vi från OSSE kommer att sammanställa våra rapporter tillsammans med ODIR och på så sätt får vi en tydlig bild och översikt av alla vallokaler.

I morgon har vi dels en återrapport och sedan sammanställs ett uttalande som offentliggörs på eftermiddagen.

Återkommer

Nu har vi haft en genomgång/breefing om hur valkampanjen gått, om hur media rapporterat om valet så långt, vi har också träffat några av partiföreträdarna.

Flera av partierna har valt att bojkotta valet för att visa omvärlden deras uppfattning att det inte är så stor ide att ställa upp i valet.

De partierna som var här på breefingen menade naturligtvis att det var mycket stor ide att ställa upp annars är det svårt att få igenom det man strävar efter.

Aleksandr Lukatjenkos har varit president sedan 1994. Men den här gången är det alltså parlamentsval. Många påstår att Parlamentet saknar egentlig funktion och att valet därför har mindre betydelse.

Som de flesta känner till är relationen mellan Sverige och Vitryssland problematisk. Efter det kritiserade presidentvalet 2010, relationen ytterligare försämrats.

Under lång tid har Sverige aktivt drivit biståndsprojekt inom flera områden i Vitryssland. Särskilda insatser har gjorts inom utvecklingen av demokrati, mänskliga rättigheter och fri media.

Palmecentret är en av de organisationer som bedriver projekt för mänskliga rättigheter.

Jag berättar mer om mina intryck när jag får möjlighet.