Här är det, tidiga morgnar och sena kvällar och många spännande möten med intressanta människor från hela världen, som gäller. Men det är bara bra eftersom vi vill uträtta mycket.
Som idag när stormötena har kommit i gång samtidigt som kommittéerna pågår, så då gäller det att springa emellan för att få vara med om så mycket så möjligt.
En av dagens höjdpunkter var talet av Kailash Satyarthi, fredspristagaren från Indien som varit med om att frita och hjälpa 80.000 barnarbetare i tegelbruk, mattfabriker och glasindustrier. Han är märkt av strapatserna och har själv blivit utsatt för ett brutet ben, en krossad ryggkota, en bruten axel och en huvudskada. Hans medarbetare har till och med dödats av skruppelfria arbetsgivare som vill fortsätta utnyttja barnslavar.
På 1980-talet arbetade han för barnens rättigheter och motsatte sig högljutt barnarbete. FN:s barnkonvention antogs 1989.
Kailash Satyarthi är en stor förebild och en hjälte som tagit kampen när andra har tittat bort av ren bekvämlighet. Hans budskap är att barn ska enligt lagen gå i skolan, inte arbeta. Jag lägger till att arbeta ska föräldrarna göra. För det är märkligt att arbetslösheten är hög i många av länderna som utnyttjar barnarbetare. Barnen utnyttjas som slavar och föräldrarna är arbetslösa.
Så kan vi inte ha det. Arbetet går ständigt vidare, men tack vare Kailash Satyarthi har många barn fått en drägligare tillvaro.
Nu ska jag gästblogga på tidningen kommunalarbetaren. Idag beskriver jag starten om när Fackförbundet kommunal kom på uppsökande verksamhet, inför höstens studier, till min förskola på Majåker i Lidköping. Jag blev intresserad och anmälde mig till Facklig ungdomsskola. Visst det har gått några år men jag glömmer inte starten med kommunal i Lidköping, det var som barnskötare på Majåkers ?dagis? (som vi kallade det då) som jag insåg vikten av att många tar ställning. Vi får se om jag hinner skriva lika mycket på min egen blogg, annars får ni hålla tillgodo med några rader om Internationella kvinnodagen som vi firat i helgen. Tyvärr har vi på många håll i landet kunnat konstatera att det inte alls blivit bättre jämställt de senare åren. Snarare tvärt om. Ta till exempel utvecklingen med föräldraledigheten. Med den nuvarande ökningstakten skulle det ta 211 år innan index blir 100 och föräldraledigheten delas lika. En jämnare fördelning av föräldraledigheten är avgörande för ökad jämställdhet i arbetslivet. Eftersom män inte tar ut sin andel av föräldraförsäkringen missgynnas kvinnor vid rekrytering, lönesättning och utvecklingsmöjligheter på jobbet. Nästan 60 procent av männen tar inte ut någon egen föräldraledighet alls under barnets första år. Men det är ju inte bara för jämställdheten skull som det skulle vara bra med jämnare uttag av föräldraledigheten. Först och främst är det bra för barnen. Barnen mår bra av närvarande och ansvarstagande pappor. Detta tog vi upp på torget i Skövde i lördags, när vi firade 8 mars. En annan fråga var naturligtvis mäns våld mot kvinnor och hur vi ska komma tillrätta med bristen hos vissa män som tar till våld, misshandel och övergrepp istället för att prata och uttrycka sig i ord. Kampen går vidare och ribban måste höjas inte sänkas för att nå ett mer jämställt samhälle.
dn
läs min gästblogg på kommunalarbetaren