Tågen står still, regeringen är nöjd!
Gårdagens tågkaos med stillastående tåg är tyvärr inget undantag. Det har gått så långt att många tvivlar på att tåget kommer fram och väljer andra lösningar.
De senaste årens tågkaos har skapat stora problem både för arbetspendlare och industrins godstrafik. Det främsta problemet är den bristande kapaciteten på järnvägen – det är helt enkelt för trångt på spåren. Men stora problem har även skapats av underhållet av järnvägen inte fungerat som det ska. Det beror både att resurserna till underhållet varit undermåliga men även att underhållet varit uppsplittrat på flera olika privata entreprenörer vilket lett till sämre styrning och samordning.
Idag debatterar Riksdagen om hur järnvägsunderhållet ska fungera bättre. Inför debatten har fler borgerliga företrädande varit ute och viftat med ”socialist spöken”. De försöker skrämmas med att vi vill återta järnvägsunderhållet till staten och det skulle vara fruktansvärt förfärligt enligt de borgerliga.
Jag tror inte deras skrämsel propaganda går hem hos folk eftersom alla är så trötta på att tågen står stilla. Alla jag prata med vill ha ordning och reda även på järnvägsunderhållet. Det är de vi ska rösta för i Riksdagen i dag med vårt förslag om en bättre samordning av det Svenska järnvägsunderhållet
AB
Det är lika mycket Socialdemokraterna som stoppar huvudet i sanden och envist hävdar att den teoretiska modellen är korrekt, när man inte protesterar mot att alliansregeringen har gjort hela järnvägssektorn till ett litet vänsterprassel hos Vägverket. Men det stämmer kanske med gammaldags socialdemokratiskt storskalighetstänkande? Men det började ju faktiskt med att regeringen Persson slog ihop flera departement till ett superdepartement, som leddes av nollan Björn Rosengren.
Nu har den borgerliga regeringen fullföljt de felaktiga tankegångarna från SLUTET av 1990-talet och slagit ihop Vägverket, Banverket och delar av Luftfarstverket och Sjöfartsverket till supermyndigheten Trafikverket, som har fullt upp med att få sitt hjärtebarn, landsvägarna att fungera. Således kan man föra över resurser från järnvägen till landsvägen när det krisar.
När man inrättar en sådan jättemyndighet måste vissa verksamheter avskiljas och upphandlas på entreprenad. F.d. Banverkets produktionsavdelning har blivit ett självständigt bolag, Infranord, som ägs direkt av staten. Därmed har ju Trafikverket avhänt sig all kompetens. Vi kommer att få samma utveckling i kommunerna, när det inte längre finns någon vård och omsorg i kommunal regi, utan allt måste upphandlas. Upphandlingskompetens handlar inte bara om juridiska kunskaper, utan även om kunskaper om det som skall upphandlas.
Det var för övrigt inte regeringen Persson som tog de första stegen mot avreglering av järnvägen, utan de stegen hade tagits långt tidigare, det största steget togs under Ingvar Carlssons regeringstid, men då var det steg i rätt riktning. Det är däremot helt korrekt att de första stegen i FEL riktning togs under Perssons regeringstid.
Det är ytterst märkligt att den socialdemokratiska riksdagsgruppen inte verkar begripa dels att ett konkurrensförhållande råder mellan landsväg och järnväg, och dels att järnväg är en så komplicerad verksamhet så att järnvägen behöver sina egna myndigheter, och dels att landsväg och järnäg är verksamheter av så olika natur, så att det som fungerar bra inom det ena kanske inte alls fungerar inom det andra.
Det behövs helt olika verkskulturer för att det ska fungera. Järnvägen kräver mycket mer samordning.
Järnvägens infrastruktur är dessutom tekniskt oerhört mycket mer komplicerad än landsvägens infrastruktur. Det behövs oerhört mycket mer teknisk kompetens på den högsta byråkratnivån. Utan en kompetent och på bantekniska frågor specialiserad verksledning kommer stor osäkerhet om befogenheter mm att råda på lägre nivåer.
Det är som om avancerad specialistsjukvård, t.ex. hjärnkirurgi, skulle ledas av hårfrisörer.
(Denna kommentar är identisk med min kommentar på Peter Johanssons blogg (Röda berget), som skrev om att stoppa huvudet i sanden.)
