Monica Greens blogg

Bloggar om lite av varje så som jämställdhet, trafiksäkerhet och allmän politik mm

Frustrerande tågförseningar fortsätter men nu pga underhåll.

Att allt fler och fler vill åka tåg är förstås glädjande men kräver insatser. Spåren används till bristningsgräns och många år av eftersatt underhåll innebär förseningar och stopp.

Först är vi tågpendlare frustrerade för att det eftersatta järnvägsunderhållet leder till alla dessa tågförseningar. Nu när vi har en regering som äntligen satsar på järnvägsunderhåll blir vi frustrerade för att underhållet försenar vårt resande.  

Åratal av eftersatt underhåll kommer ta låååång tid att rätta till. 

Förut visste ansvarig myndighet inte ens om var behoven av underhåll var som störst. Med kunskap om järnvägarnas tillstånd blir det lättare att prioritera resurserna rätt och att planera för de nödvändiga avstängningar som krävs för vissa spårarbeten.  

Regeringen prioriterar järnvägen högt.  Det årliga anslaget till järnvägsunderhåll är höjt med hela 1,34 miljarder. Dessutom blir det ytterligare en satsning på 200 miljoner nästa år för kapacitetshöjande åtgärder. Snart kommer en ny infrastrukturproposition tills dess kommer regeringen avsätta flera miljarder till järnvägsunderhåll. 

Det bristande underhållet sänker tågens möjligheter att konkurrera med andra transportalternativ vilket försvårar omställningen till hållbara transporter.

Men behovet av hastighetsnedsättningar på allt fler sträckor beror på flera anledningar. Ökningen beror på att Trafikverket beskriver beslutade hastighetsnedsättningar pga av risk och pga pågående underhållsarbete. Det är ett nytt arbetssätt för att tydliggöra förutsättningarna och för att kunna hantera avvikelser så tidigt som möjligt. 

Det räcker alltså inte med fina ord. Det gäller att gå från ord till handling.  

Vallöftet om fler tåg i tid ska infrias och då måste dessa kraftiga resurser skjutas till. 

Tyvärr kommer det ta tid, mycket lång tid.......

Tidigare fungerande det, när staten (SJ) svarade för såväl tåg och underhåll av järnvägen. Men efter privatisering av såväl vissa transporter samtidigt som underhåll av spår skulle Banverket åläggas. Detta att privata osynkroniserade bolag svarar för tågtrafiken utan samverkan och ansvar fungerar inte.
Speciellt eftersom Banverket och de olika tågföretagen enbart har stora vinster som mål.
Järnvägar och underhåll måste ha en och samma ägare för största ansvar. En statlig verksamhet vore idealiskt, eftersom tågbolagen struntar i banornas skick.
Hur kan man i detta skede planera för snabbtåg, när spåren är i så uselt skick att man tvingas hastighetsbegränsa till 70 km/tim och utsätta resande och omgivning för fara.
M v h
Sven-Göran Svensson

Jag tycker det är ganska underligt att man oftast hör att det fungerade bättre förr. Kontentan av det är att om vi stannat vid vad som fungerade förr, skulle vi inte haft någon utveckling. När det gäller Järnvägen vill jag påstå att jag som ung lokförare 1982 tills nu jobbande med trafik och säkerhetsfrågor, varit med om hela resan och har en stor erfarenhet i bagaget.
Min högst personliga analys är att utan den utvecklingen järnvägen i Sverige haft, hade densamma till stora delar nu varit nedlagd. Jag vill också påstå att det förr ej heller fungerade felfritt.
Men det som skiljer då från nu är att samhället såg helt annat ut vilket också speglar de behov som då fanns. Vi har sedan avregleringen fått en betydande utveckling på resande och godstransporter. Dåtidens SJ skulle inte haft en chans att möta ett så stort behov. Stora delar av nuvarande trafik hade istället gått på vägarna.
Det man möjligen kan säg är att vissa delar fallit mellan stolarna under själva avregleringen. Dock är detta inget som man kan lasta dagens järnvägsföretag eller nuvarande Trafikverk för. Vi kan endast konstatera att de som beslutade om igångsättandet inte förstått eller haft tillräckligt utredningsmaterial för att fånga upp alla bitarna. Om man menar att branschen skall vara effektiv och marknadsmässig, kan man helt enkelt inte förlita sig alla bitar blir tillgodosedda.
Branschen har skriket efter underhåll ett antal år men inte fått det gehör som behövts. Man kan anta tanken om att branschen skall bära sin egna kostnader varit en rådande inställning. Förmodligen har det varit viktigare att hålla igen skattetryck och spara sig från ett problem än att investera sig ur det. I sin tur har detta resulterat i olika konstruktioner att ta betalt av de Järnvägsföretag nyttjar infrastrukturen.
Att ta betalt för olika delar bland nyttjarna är inget konstigt, men vi sitter nu i en situation där man tar betalt på osäkra grunder och oproportionella kostnadsbilder. Detta är enligt min mening kontraproduktivt för Järnvägen och både Trafikverk och Transportstyrelsen står för sina delar.
Trafikverket fakturerar för kvalitetsavgifter där de själva avgör syndaren. Transportstyrelsen har tillsynnigsavgifter som hela tiden höjs med stora belopp och som saknar motsvarigheter i andra branscher.