Debatt om schyssta villkor igen
För oss socialdemokrater är det en viktig princip att kollektivavtal ska vara norm på arbetsmarknaden. Det ska självklart gälla även när vi använder skattemedel för att köpa tjänster. Skattemedel ska inte användas för att lönedumpa och därför fanns det också bra och skarpa förslag om krav på kollektivavtalsliknande villkor i regeringens förslag till nya upphandlingsregler som vi behandlade här i höstas. Men de borgerliga partierna och SD röstade i höstas ner de delar som innebar att villkor kollektivavtal ska vara lägstanivå när stat och kommun köper tjänster. Det innebar att en viktig rättvisereform för svensk arbetsmarknad stoppades.
Man skulle kunna tro att vi i Sverige genom vår Svenska modell redan hade infört krav på kollektivavtalsliknande villkor men i det här fallet har de gemensamma reglerna i EU kommit längre och faktiskt något som de nya upphandlingsreglerna i EU kräver.
Nu är jag glad och tacksam över att Kristdemokraterna varit lyhörda och villiga att samarbeta för att få fram ett förslag som gör att vi åtminstone inte bryter mot EU-rätten. Tack vare god inställning, ansvarstagande och kompromissvilja finns nu en majoritet bakom förslaget, som består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.
Det vi i majoriteten är överens om är alltså att Sverige ska följa EU-rätten.
Jag tänker däremot inte göra någon hemlighet av att vi socialdemokrater hade velat gå längre än EU-reglernas lägstanivå. Schyssta villkor ska gälla vid all offentlig upphandling i Sverige.
Ja, egentligen tycker vi förstås att det ska gälla i hela samhället och att privata arbetsgivare alltid erbjöd bra lön, semester, rimlig arbetstid, pensionsavsättningar, försäkringar och allt annat som följer med kollektivavtalet.
Det är nämligen fullkomligt oacceptabelt att arbetstagare städare, taxichaufförer, välfärdsarbetare utnyttjas till ibland sanslöst låga löner som absolut inte går att leva på att det dessutom görs med skattebetalarnas pengar i kommuner, landsting, regioner, statliga verk och myndigheter är frånstötande.
Vi menar att kollektivavtal och arbetsrättslig lagstiftning är av avgörande betydelse för att detta skydd ska kunna upprätthållas. Men det är uppenbart att högern inte ser fördelarna med schyssta villkor för arbetstagare.
Det nya från höstens förslag är att det nu bara kommer att gälla endast på direktivstyrda upphandlingar, dvs. upphandlingar vars värden uppgår till minst gällande tröskelvärden, vilket innebär att cirka två tredjedelar av alla upphandlingar undantas från regelverket.
Inte bra enligt oss men ett steg i rätt riktning och förhoppningsvis kan vi förbättra kraven ytterligare när aktörerna ser fördelarna med detta.
Fördelarna med att ta arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling är att det inte bara är bra arbetstagarnas sociala skydd.
Skötsamma leverantörer ska inte heller riskera att utsättas för illojal konkurrens av sådana leverantörer som vinner ekonomiska fördelar genom att konkurrera med undermåliga anställningsvillkor. Arbetsrättsliga hänsynstaganden bidrar till likabehandling av leverantörer och en sund konkurrens. Det betyder att seriösa företag och arbetstagare tjänar på att vi ställer schyssta villkor vid upphandlingen eftersom som det leder till konkurrens på lika villkor.
Det fanns en tid när högerns företrädare alltid hävdade att det var viktigt med konkurrens på lika villkor. Nu tycks den nya trenden vara att uppmana och underlätta låglönespiraler.
I den senaste debatten har de försökt påstå att det skulle vara synd om småföretagen om de måste följa kollektiv avtal. Det är ju precis tvärt om. Små företag tjänar på ordning och reda och att skojare som utnyttjar anställda tvingas bort.
Vi får hoppas att de snart tar sitt förnuft tillfånga så att vi kan införa dessa krav för fler upphandlingar och på så sätt gör det möjligt för små företag som gör rätt för sig får chansen att lägga anbud
