Feministisk utrikespolitik gör skillnad på riktigt
Sveriges feministiska utrikespolitik gör skillnad – på riktigt.
Det råder ingen tvekan om att situationen för kvinnor i Saudiarabien är bland de sämsta i världen. I UD:s rapporter om mänskliga rättigheter som publicerades i slutet av april kan man läsa om ett fasansfullt systematiskt förtryck, något som utrikesminister Margot Wallström själv också har påtalat vid upprepade tillfällen. Men jag har mött kvinnor från Saudi som menar att det händer saker i rätt riktning även om det är på mycket låg nivå. Dessa kvinnor säger att de inte vill att omvärlden ska vända dem ryggen.
För två år sedan var Margot Wallström mycket tydlig och stod rakryggad upp mot Saudis brist på jämställdhet. Då fanns det många i Sverige som kritiserade utrikesministern för att hon förstörde affärskontakter nu har samma kritiker mot Wallström vänt 180 grader och kritiserar för att hon markerar för lite.
Nu gäller det Saudiarabiens lämplighet att sitta i FN:s kvinnokommission. Det bästa vore förstås om alla länder hade lika bra jämställdhetspolitik som Sverige men så är det tyvärr inte. Det näst bästa vore om bara de som tycker som Sverige, när det gäller jämställdhet, får sitta i FNs kvinnokonvention.
Men det gäller att förstå hur FN fungerar. Alla världens länder är medlemmar i FN och de har därmed rätt att delta i olika organ och kommittéer. Principen kallas universalitet. Det är den här principen som gör att länder som Iran, Pakistan och Ryssland – länder med erkänt dålig jämställdhetspolitik – kan sitta i FN:s kvinnokommitté. Det krockar med våra värderingar och vår politik, men den bärande idén med FN är just att alla länder deltar.
45 av FN:s 193 medlemsländer är medlemmar i kvinnokommissionen på roterande medlemskap. Platserna fördelas regionvis och regionerna har på grund av regler och praxis i princip möjlighet att på egen hand välja vilka länder som blir medlemmar. Att omröstningarna är slutna är en nödvändighet, annars hade stormakter kunnat utöva påtryckningar på mindre länder.
Om bra jämställdhetspolitik hade varit ett kriterium för att vara medlem i kvinnokommissionen hade det inte ens gått att fylla de 45 platserna. Det är tragiskt, men så ser världen ut. En svensk regering måste kunna förhålla sig även till dessa länder.
När Margot Wallström lanserade Sveriges feministiska utrikespolitik 2014 påstod vissa att den var oseriös och orealistisk. Men faktum är att den feministiska utrikespolitiken har förändrat diskussionen om och normen för kvinnors plats i utrikespolitiken världen över.
Den feministiska utrikespolitiken har gett konkreta resultat. Ett 20-tal länder har tagit fram lagar och förslag för stärkt jämställdhet, Sverige har skapat ett nätverk av kvinnliga medlare, Sverige lyfter varje vecka kvinnors situation i de konflikter som behandlas av säkerhetsrådet och i de syriska fredsförhandlingarna sitter tack vare Sverige numera kvinnor runt bordet.
Feministisk utrikespolitik är politik på riktigt.
