Varför misstroendeförklaringar och elefanten i rummet
Den borgerliga oppositionen har slutat agera seriöst i Sveriges riksdag. Sedan 1974 har riksdagen röstat totalt sju gånger om misstroendeförklaringar mot sittande ministrar. Det är lika många som de borgerliga partierna har hotat med enbart det senaste halvåret.
Att en opposition utan ett eget regeringsalternativ försöker styra landet med upprepade hot om misstroendeförklaringar mot den sittande regeringen är något nytt i svensk politik. Enbart det senaste halvåret har de borgerliga partierna hotat avsätta sju ministrar. Det är lika mycket som det totala antalet misstroendeomröstningar i Sverige sedan regeringsformen antogs 1974. Jag tolkar det som att oppositionen är i desperat behov av en yttre fiende för att försöka framstå som handlingskraftig eller samspelt.
Misstroendeförklaring är ett av starkaste vapnen riksdagen har gentemot regeringen. Det ska användas sansat och vara ett uttryck för när riksdagen verkligen saknar förtroende för ett statsråd. De senaste månaderna har vi sett hur de borgerliga helt frångått denna princip. De har nu börjat hota med avsätta statsråd om regeringen lägger förslag de inte håller med om. Det är en häpnadsväckande oseriös hållning. Som alla vet är det regeringens jobb att lägga förslag på riksdagens bord.
Elefanten i rummet, som de borgerliga partiernas företrädare inte pratar om, är naturligtvis Sverigedemokraterna. Utan Sd:s stöd skulle det inte vara möjligt för de borgerliga att hota avsätta en minister som lägger ett förslag de ogillar. Hur det rimmar med löften om att inte ge Sd inflytande är en fråga som liberaler och centerpartister bör svara på.
Nu har de visserligen dragit tillbaka alla misstroendehot förutom den obegripliga misstroendeomröstningen mot Hultkvist.
Den nuvarande borgerliga oppositionen har slutat agera seriöst i Sveriges riksdag. Den övergripande målsättningen tycks vara att bli av med populära socialdemokratiska statsråd och skapa så mycket politiskt oreda som möjligt under den återstående delen av mandatperioden. Det är en farlig strategi.
Alla borgerliga företrädare bör fråga sig om den form av politisk utpressning de vill göra till ny standard är något de vill ha också vid ändrade majoritetsförhållanden i riksdagen.
