Monica Greens blogg

Förhoppningsvis klarar vi att kryssa oss mellan försäljningsutbuden och handlar endast det vi behöver denna svarta fredag. Kanske har ni helt andra påminnelser denna dag. Som t.ex P3s dokumentär om suffragetternas ledare Emmeline Pankhurst. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089139?programid=5067

Pankhurts tog striden för kvinnors rösträtt med orubblig övertygelse och knutna nävar. Hon dedikerade sitt liv till kampen – och skydde inga medel. För några år sedan var vi många som såg filmen Suffragetterna om den Brittiska striden.

300 suffragetter demonstrerade för kvinnlig rösträtt utanför Brittiska parlamentet fredagen den 18 november 1910.

Efter många år av fredliga försök till förändring med bl.a. hungerstrejk som mötts med tortyrliknande tvångsmatning och kvinnor häcklades, misshandlades och fängslades för sin kamp, hade suffragetterna tröttnat.

Men fredagen den 18 november 1910 valde Suffragetternas organisation att sluta stödja hungerstrejk och fönsterkrossning för då förhandlades ett nytt lagförslag, the Conciliation Bill. Lagförslaget ansågs bli början till allmän kvinnlig rösträtt, men även detta förlag det lades ner.

Frontfiguren Emmeline Pankhurst sa "Om lagförslaget, trots våra ansträngningar, dödas av regeringen, då… måste jag säga att det är slut på stilleståndet."

Därför inleddes protestmarschen då 300 kvinnor gick till Parliament Square. De var inte förberedda på det bemötande de skulle få. Polisen och civila män mötte dem med aggressivt motstånd när de försökte ta sig in i parlamentet. Vittnesmål berättar om hur poliserna slog demonstranterna, vred om deras armar, knäade dem och trakasserade dem sexuellt. Fler än 100 suffragetter arresterades, många skadades och två kvinnor dog.

Trots att Pankhurst slutligen tilläts inträda i parlamentet vägrade premiärminister Asquith att möta henne. Händelsen blev känd som Black Friday. 

På onsdagskvällen fick S-kvinnor i Skövde besök av Marie Ekman, ordförande för den ideella föreningen Kvinnohuset tranan. Vi hade bjudit in henne eftersom vi hört talas om farhågorna om att kommunerna i Skaraborg eventuellt ska säga upp avtalet med Tranan. 

Det är kommunerna som har ansvar för sina kommuninnevånare och ska se till att de våldsutsatta kvinnorna får den hjälp de behöver. 

Trots att det är till allra största överväldigande delen är män som tar till våld, så är det ändå kvinnor som känner skuld och skam över att de blir slagna, misshandlade och våldtagna. 

Kvinnohuset Tranan erbjuder skyddat boende, samtalsterapi och verkar för förebyggande arbete mot våld mot kvinnor. 

De  bedriver våldsförebyggande arbete genom ett normkritiskt makt-och genusperspektiv med syftet att få våldet att upphöra, verkar för ökad kunskap om -och samverkan kring, mäns våld mot kvinnor i allmänhet och våld i nära relationer i synnerhet samt bedriver opinionsbildande verksamhet och skapar debatt kring dessa frågor.

Marie Ekman berättar om det stödjande arbete i form av skyddat boende, öppen samtalsmottagning och jourverksamhet för kvinnor och barn som utsatts eller riskerar att utsättas för våld samt deras anhöriga. På senare tid har de haft många barn boendet.

Kvinnohuset behöver fler volontärer som ställer upp. De behöver dessutom alltid gåvor i form av pengar, hela och rena kläder, hela skor, leksaker, sängar och möbler mm mm.

Förhoppningsvis leder höstens aktiviteter till att alla Skaraborgs kommuner skriver på för förnyat avtal.  

S-kvinnorna i Skövde bestämde sig för att sälja lotter på första advent för att kunna köpa julklappar till barnen som bor på kvinnohuset Tranan. 

Anna-priset, som nu delas ut för femte året i rad, är ett stipendium som årligen delas ut till en person med ett filmprojekt om kvinnors rättigheter. 

Anna-priset är ett led i att förverkliga FN:s konvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

För 2017 tilldelades regissören Victoria Verseau 100 000 kronor för arbetet med hennes första långfilm Meril. Det delades det ut på Stockholms Feministiska Filmfestivali februari i år.

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med då men året innan dess var jag med. Då delades priset ut i samband med Göteborgs filmfestival. Det har varit väldigt kul att följa Fanni Metelus framgångar sedan hon fick priset av oss i Göteborg. 

Jag är både glad och stolt ordförande för att vi i UN women nationell kommitté Sverige varit en av initiativtagarna för att på så sätt göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. Priset grundades 2014 av WIFT (Women in Film and Television) och UN Women nationell kommitté Sverige för att öka kunskapen om FN:s Kvinnokonvention och att kvinnor ges lika möjligheter att berätta sina historier.

Vi ser att priset bidrar till att ändra de patriarkala strukturerna i samhället och har förstås fått än mer aktualitet tack vare Metoo. Äntligen vågar och kan kvinnor vittna om vad de utsatts för i årtionden.  

2019 ska WIFT och UN Women nationell kommitté Sverige återigen dela ut Anna-priset på Stockholms feministiska filmfestival. Det känns rätt eftersom festivalen syftar till att öka jämställdheten och representationen av kvinnor inom film och utmana stereotypa skildringar. 

För att få priset ska den sökande redogöra för hur FN:s kvinnokonventions intentioner finns med i filmen. Givetvis vill vi stärka kvinnor inom filmkulturen.

Min kollega Helene Granqvist är en otrolig engagerad ordförande för WIFT med stor arbetskapacitet säger "- Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som vi annars inte får ta del av idag"

Läs mer och ansök här: https://www.wift.se/nyheter/anna-priset-2018/