Monica Greens blogg

Det är en dyster tid just nu och vi behöver mer samarbete inte mindre för att vända den negativa trenden. Det känns som att krigen och terrerorn kommer allt närmare oss. Flera krig, konflikter, kriser och terrorattacker visas i våra flöden om outhärdligt lidande. Vi känner en växande frustration och förtvivlan över det våld som utspelas i vår närhet och som inte verkar gå att få stopp på. 

FN är fortfarande den främsta arenan för att försöka finna och enas kring gemensamma lösningar för arbetet mot en bättre värld. FN är en plattform för gemensam diskussion, diplomati, dialog och samarbete mellan länder men också för samarbete med civilsamhälle och näringsliv.

I krig, kriser och konflikter ökar kvinnors och flickors utsatthet och sårbarhet. En av de allvarligaste konsekvenserna är det ökade sexuella och könsbaserade våldet. Kvinnors kroppar blir alltför ofta vapen i krigsföringen. Därtill har kvinnor ofta sämre tillgång till resurser och är mycket mer ekonomiskt utsatta. Dock är kvinnor och flickor ofta de första som agerar för att de och deras omgivning ska klara sig igenom kriser, som skaffar mat och vatten och som bidrar i samhällsuppbyggnaden.  

Efter de senaste decenniernas framsteg har konflikter och pandemi åter kastat miljoner människor ut i fattigdom. Det skapar klyftor, oro och motsättningar. När biståndsviljan minskar i flera länder måste tillgängliga medel användas så effektivt som möjligt. Motståndskraftiga samhällen byggs bäst genom att investera i till exempel vatten och sanitet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och vaccination för barn. Förebyggande insatser sparar dessutom enligt Världsbanken hundratals miljarder kronor per år. Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling är planen som borde förena världens länder. Det behövs engagemang och krafttag för att Agendan användas i dialog trots världen har så stora klyftor eller kanske just därför.

Läs gärna Alexandra Pascalidous text på FN-dagen  

Det är ingen slump att Märta Stenevi ifrågasätts som ledare just nu eftersom det är en strategi från vissa inför miljöpartiets kongress i november. Att svartmåla en ledare för att personen inte ska får fortsätta är ett känt medel både inom politiken, akademin och näringslivet. 

Mer anmärkningsvärt är det att SVT väljer att lyfta upp frågan i den senaste partiledardebatten. Därför var det bra att både Magdalena Andersson och Ebba Busch sa ifrån. Dessutom är det precis som statsvetaren och författaren Jenny Madestam mycket riktigt påpekar. Nämligen att kritiken mot Stenevi är ännu ett bevis på hur kvinnliga politiska ledare bedöms efter en annan måttstock än deras manliga kollegor.

Nyligen hade vi valrörelse i Sverige, trots att det har hänt mycket är det bara ett år sedan. Eftervalsdebatten visade tydligt att det var frågor som män tycker är viktiga som styr samhällsdebatten, det var en skrämmande insikt att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhet och vem som får sätta agendan.

Detta trots att det är 30 år sedan som varannan damernas diskuterades inom politiken och trots att flera partiledare är kvinnor har vi långt kvar. Kvinnor är gravt underrepresenterade på höga poster. I svenskt näringsliv i dag är 83 procent av alla vd:ar män, 17 procent kvinnor.

I boken De första, intervjuas pionjärer som fotbollsikonen Pia Sundhage, ärkebiskop Antje Jackelén, och mediachefen Christina Jutterström, samt tidigare partiledare såsom Anna Kinberg Batra, Mona Sahlin och Gudrun Schyman. De berättar alla hur de har fått ta kampen mot de manliga strukturerna, synliga och osynliga. Boken kom till för att Magdalena Andersson blev den första kvinnliga statsminister, 100 år efter demokratins införande. Hon lämna posten efter mindre än ett år.

Länge kallades rektor Boel Flodgren vid Lunds universitet för "vår kvinnliga rektor". Agneta Stark, den första kvinnliga professorn i företagsekonomi vid Stockholms universitet, fick inte samma lönepåslag som de manliga doktoranderna. När Gun-Brith Jörestig, Sveriges första kvinnliga bilprovare, skulle anställas 1979 fanns många tveksamheter trots att Gun-Brith var den mest meriterade sökanden.

Varje kvinna som medverkar boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket, har sin egen berättelse, men det finns gemensamma drag. Kvinnorna granskas hårdare än   sin omgivning, får färre chanser att göra misstag än sina manliga kollegor och måste göra bättre ifrån sig för att betraktas som lika bra som männen.

Det är hög tid att bryta könsbarriärerna en gång för alla, och att låta frågor som är viktiga för både kvinnor och män prägla samhällsdebatten – kort sagt att sluta se männen som norm.

Idag anordnade den ambitiösa Europaparlamentariker Carina Ohlsson en fullsatt konferens på hotell Billingen Plaza i Skövde på temat Tillsammans mot människohandel. Det var en otroligt viktig sammankomst mellan polis, kommuner, näringslivet, fackförbund, myndighets Sverige och civilsamhället. Carina Ohlsson började med att visa en kort film från organisationen Talita, som satte fingret på det stora problemet med prostitution och människohandel.

Därefter gjordes en expertrunda och kunskapsinhämtning med fokus på "så här ser det ut", "så här arbetar vi" och "det här behöver göras". 

Polis Christian Frödén, NOA, Verksamhetsutvecklare för människohandel, enheten 

utveckling av brottsbekämpning, tillsammans med Peter Mattsson, NOA, Projektansvarig på gränspolissektionen. De talade om vikten av att kunna skifta glasögon vid 

arbetsplatsinspektioner och att använda sig av andra myndighetskompetenser 

för att nå ett framgångsrikt resultat i deras utredningarbetet. 

Frida Nohlås från Jämställdhetsmyndigheten och det Nationella samordningen mot prostitution och människohandel. Hon lyfte frågan i en nationell kontext samt gav en inblick i statistisk och arbetet mot arbetskraftsexploatering. Personer som utnyttjas i människohandel söker sällan själva stöd och hjälp. De saknar ofta kunskap om sina 

rättigheter och har ett lågt förtroende för myndigheter. Därför behöver vi vara många som upptäcker tecken på utsatthet och agerar om vi misstänker prostitution och människohandel. Personer som utnyttjas i människohandel är brottsoffer som har rätt till skydd och stöd.

Kvinnoorganisationerna Unizon och 1000 möjligheter representerades v Olga Persson, ordförande Unizon och Zandra Kanakaris, generalsekreterare för

1000 möjligheter som driver Ellencentret. 

Unizon och 1000 möjligheter gav en lägesbild över porr och prostitution i Sverige idag. Till det delar de med sig av unga tjejers erfarenheter och hur jourerna arbetar för att stötta och stärka kvinnor och tjejer som utsätts. Tyvärr minskar inte våldet mot kvinnor och det har skett en normalisering inom attityder bland pojkar och män. Sexuella övergrepp är normaliserat inom pornografin. 

Rikard Andersson initiativtagare tillsammans med Carina Ohlsson till dagens konferens. Rikard är snickare och jobbar som ombudsman för LO VästSverige, han har erfarenheter från arbetet med Västlänken och andra stora infrastukturprojekt. Han hävdade att det finns en vit sektor som följer lagar och regler, har relation med fackförbunden och har ofta kollektivavtal. Det finns en svart sektor som är olaglig men det finns också en grå sektor som befinner sig i mellan kriminalitet och ordning och reda. Stora byggen med många arbetare drar tyvärr till sig människohandel med dålig arbetsvillkor, slavliknande förhållanden och prostitution. 

Det blev en mycket livlig och allvarlig diskussion om hur vi ska vända denna negativa trend. 

Förmiddag avslutades med en paneldiskussion mellan representanter från gränspolisen, fackförbundet Byggnads, Volvo Group och organisationen Talita som möter kvinnor i prostitution. 

Vi fick höra om byggnadsarbetare som tjänar 10kr/timmen, kvinnor som utnyttjas sexuellt våld och blir fruktansvärt bemötta av både sexköparna och av samhället. 

Det är ingen tvekan om att denna konferens var oerhört viktig och att vi, alla vi, måste göra mer för att stoppa dessa vidriga handlingar. 

Ett mycket bra initiativ av Carina Ohlsson att vi har så handlingskraftiga politiker som gör skillnad.