Monica Greens blogg

Över hälften av världens befolkning bor i städer och samhällen och urbaniseringen fortsätter med rasande fart. Förmodligen bor 70% i tätorter/städer år 2050. Det är både bra och dåligt, om städerna planeras på ett hållbart sätt kan det ge bättre förutsättningar för jobb, vård, skola och omsorg mm. Men det kan också leda till misär, fattigdom och trångboddhet i kåkstäder och förorter.  

Snabba och stora inflyttningar måste bemötas på ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt, det görs inte idag. 

Värdens länder har beslutat genom de gemensamma globala målen att bygga mera hållbart och tryggt.  

Därför behövs en betydligt bättre planering för bostäder, infrastruktur, offentliga platser, transporter, återvinning och säkrare kemikaliehantering som i sin tur kräver ny teknik och samarbete mellan flera sektorer.

Bostäder ska byggas både mer miljövänliga och så pass billigt att människor har råd att bo där. Det måste finnas grönområden, rekreation och bra kollektivtrafik så att inte städerna korkas igen av privatbilar och godstransporter. Själv vill jag föstås framhålla vikten av att kunna ta sig fram till fots eller via cykel på ett säkert sätt.

Ja det finns mycket mer att göra på mål nummer 11 än vad sim hittills gjort. Precis som på de andra målen........

Idag deltog jag i ett seminarie vid Globala Torget på Bokmässan i Göteborg. I panelen fanns Lina Al Hasani - Jemenitisk aktivist som kämpar för mänskliga rättigheter i Jemen. Hon framförde ståndpunkter som Women4Yemen har sammanställt.

Peter Semneby - Sveriges Yemen ambassadör. Han redogjorde för de senaste svenska försöken att stimulera fredstrevarna som inleddes i Stockholm i december 2018. Han var med Margot Wallström på hennes senaste resa i regionen. 

Jag fick chansen att beskriva det arbete som UN Women gör i Jemen är att utöka kvinnors politiska deltagande och möjlighet enligt operation 1325 att delta i fredsförhandlingar.

Det finns många hinder och utmaningar i regionen, bland annat finns det krafter som hävdar att det inte är dags att öka kvinnors politiska deltagande just nu, dessa krafter menar att kvinnor kan spela en roll först när en vapenvila har förklarats.

UN Women stödde inrättandet av den jemenitiska kvinnors pakt för fred och säkerhet, som är en frivillig plattform för jemenitiska kvinnor med olika bakgrund. Där har Lina Al Hasani, som deltog i dagens plattform varit initiativtagare. Därför var det mycket intressant att få träffa henne och lyssna på hennes tålamodskrävande arbete.

Landets livsmedelsförsörjning står inför en kris och bristen på sjukvård är akut. Dessutom bedöms 2,6 miljoner kvinnor och flickor vara utsatta för könsrelaterat våld, dvs misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkter.

I regionen pågår UN Women arbete med att främja kvinnors säkerhet. Stort fokus ligger på kvinnors humanitära och politiska deltagande i fredsprocessen. Kvinnors erfarenheter och sakkunskaper är nödvändigt att inkludera i fredsbyggandet och för ett stabilt samhälle.

Läs mer på http://www.unwomen.se/jemen-humanitar-kris/

Grunden för ett hållbart samhälle är en rättvis fördelning av resurser och såväl ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i samhället. Med minskade klyftor blir världen tryggare, mindre orolig och är till nytta för alla. Globala målens ledord är Leave No One Behind och mål 10 belyser vikten av att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen.

Ett jämlikt samhälle bygger på principen om allas lika rättigheter och möjligheter oberoende av t.ex. kön, etnicitet, religion, funktionsvariation, ålder och annan ställning. Även om många länder har haft en positiv ekonomisk utveckling med minskad fattigdom under de senaste decennierna, så har klyftorna ökat både inom och mellan länder. I Sverige är det lika dant, visserligen har vi en bättre levnadsstandard än många andra länder men klyftorna ökar. Det senaste exemplet är den budget som nyligen lades fram. Den innehåller en rad bra reformer men också skattesänkningar för de rika vilket innebär större ojämlikhet och även mer ojämställt eftersom det är männen som tjänar mest och äger mest. 

Jämlikhet däremot minskar risken för konflikter och främjar alla människors möjlighet att delta i och påverka samhällsutvecklingen.

Mål nummer 10 beskrivs hur världen fram till 2030 successivt ska jobba för högre inkomsttillväxt för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst. Just nu går vi alltså på tvärs mot ambitionen. Detta borde vi genast göra någonting åt. 

Precis som många andra är jag djupt imponerad av Greta Thunbergs engagemang, förmåga och skicklighet. Det är helt enastående att hon lyckas få en hel värd att lyssna på hennes budskap för miljön. Hennes brandtal till världsledarna på FN toppmötet var så starkt, inlevelsefullt och argt att även den mest inbitne klimatförnekaren borde vakna.

Jag tar hennes uppmaning att alla måste bilda på stort allvar och tänker därför fortsätta med att beskriva de globala målen här på min blogg. Nu är jag framme vid mål nummer nio. Visserligen poängterar Greta att klimatet inte går att lösa med enbart tekniska lösningar utan med hjälp av förändrande beteenden. Trots det så måste även forskningen inriktas på att ta fram teknologiska framsteg för hållbara lösningar för såväl ekonomiska som miljömässiga utmaningar. Det bidrar till att skapa nya arbetstillfällen som kan bidra till en effektiv och jämlik resursanvändning. Att investera i hållbara industrier, forskning, miljövänlig teknik och innovation är därför nödvändigt för en hållbar utveckling.

Världens ledare har i mål nummer nio enats om att industrin, infrastrukturen och innovationer ska ställas om till att vara miljömässigt hållbara. Dessutom ska satsningar på utbyggt internet, möjlighet till uppkoppling och nåbarhet i hela världen göra det möjligt för fler att delta i samhällsdebatten och utvecklingen.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något. Greta Thunberg gör enormt mycket för att få fler att inse vad det handlar om. Förhoppningsvis kan var och en av oss bidra med var sin pusselbit till att förändra världen till det bättre.

Allt för många män, kvinnor och barn utnyttjas i slavliknande förhållanden. Det har FNs medlemsländer bestämt sig för att stoppa i de globala målen.  Anständiga arbetsvillkor främjar en hållbar ekonomisk tillväxt och är en positiv kraft för hela planeten. Därför ska vi slå vakt om arbetstagarnas rättigheter och en gång för alla stoppa modernt slaveri, människohandel och barnarbete. 

Det kan kännas som ouppnåeligt men med gemensamma krafter kan vi tillsammans vända en dyster utveckling där skrupelfria arbetsgivare tjänar pengar på fattigas utsatthet.

Det går genom gemensamma regler, förutsättningar för innovation och entreprenörskap och anständiga arbetsvillkor för alla. Då gynnas en hållbar ekonomisk tillväxt som hela inkluderar hela samhället.

Därför måste vi vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att avskaffa tvångsarbete, modernt slaveri, människohandel, barnarbete, inklusive rekrytering och användning av barnsoldater, förbjuds och upphör. 

Dessutom ska vi skydda arbetstagarnas rättigheter och främja en trygg och säker arbetsmiljö för alla arbetstagare, inklusive arbetskraftsinvandrare, i synnerhet kvinnliga migranter, och människor i otrygga anställningar.

Tyvärr är det allt för många som inte känner till dessa beslut och det går för långsamt. Därför borde vi alla hjälpas åt att påminna om FNs globala mål och vad det innebär. 

Det är ändå imponerande att FNs medlemsstater lyckades enas om 17 globala mål. Men det gäller att gå från ord till handling. Greta Thunberg gjort en enastående insats det senaste året för att uppmärksamma de miljökatastrofer vi går emot om vi inte skyndar på arbetet i respektive land. Det är märkligt att så många irriterar sig på hennes engagemang. Förmodligen handlar det om rädsla över vad förändring skulle innebära, ängslighet över att behöva ändra beteenden och att hon ifrågasätter världsordningen. Det är konstigt att de som vågar göra något kritiseras. Det borde ju vara tvärtom, att alla som inte gör något skulle ifråga sättas.

I denna blogg beskriver jag lite kortfattat de globala målen och idag har jag kommit fram till mål 7 som handlar om energi, hur vi kan framställa energi på ett mer hållbart sätt och rätten till energi över hela världen.

 En stor andel våra utsläpp av växthusgaser kommer från sättet vi utvinner, omvandlar och använder fossil energi, men förnybara energilösningar blir billigare, mer tillförlitliga och effektivare varje dag. Genom att ändra hur vi producerar och konsumerar energi kan vi säkerställa tillgång till el och energitjänster för alla utan att vi skadar vår planet.

När Greta Thunberg tar segelbåten över Atlanten visar hon att det finns energisnålare sätt att ta sig fram än det som är brukligt. Hon menar inte att alla måste segla, hon visar bara att det går ifråga sätta den gängse normen. Med sol, vind och vatten kan vi komma långt men det behövs betydligt mer än så. Forskning, innovationer och smarta effektiva energikällor är ett sätt att klara klimatutmaningarna. Men långt ifrån det enda vi kan och bör göra.

Det är fruktansvärt att två kvinnor kallblodigt blivit mördade de senaste dagarna. Det är fullständigt oacceptabelt. Att kriminella fega kräk helt tappat respekten för människovärdet är bedrövligt och den utvecklingen måste på alla sätt stoppas.

Sedan är det naturligtvis lika avskyvärt att mörda män som kvinnor. Dessutom att 300 kvinnor mördats av en man i en nära relation under 2000-talet i Sverige är precis lika illa och måste få större uppmärksamhet. 

Men nu har alltså vissa män börjat mörda kvinnor som de inte känner, det är annars mest vanligt att det är män som mördas på det viset. Det är därför vi alla bli så upprörda och det i sin tur måste leda till förändringar. Det behövs ett förebyggande arbete i förskolor, fritidshem, på fritidsgårdar och i civilsamhället för att stoppa matchokulturen. Naturligtvis måste det även till det som i allmänna ordalag kallas hårdare tag, eftersom vi på alla sätt måste förhindra denna utveckling som bara blir värre och värre.

FNs medlemsländer har gemensamt fastställt 17 globala mål. Där mål nummer 16 handlar om fredliga inkluderande samhällen och att stoppa våldet. 

Men det gäller att gå från ord till handling. Medlemsstaterna ska ta ansvar, genom politiskt ledarskap, samarbete och att ge hela rättsväsendet de resurser och verktyg som krävs. Vidare innehåller mål nummer 16 starka skrivningar om att stoppa de olagliga finansiella flödena och vapenflödena, öka möjligheterna att återvinna och återfå stulna tillgångar samt bekämpa alla former av organiserad brottslighet. Det finns ingen tid att förlora.

De flesta av oss ser vatten som en fullkomlig självklarhet. Vi duschar, badar, diskar, tvättar, dricker vatten och kan inte leva en enda dag utan vatten.

Ändå lever två miljarder människor på jorden utan rent vatten. Därför är FNs globala 6 mål, att säkerställa tillgång till och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning för alla.

Kvinnor och flickor har för det mesta ansvarar för familjens vattenförsörjning. Utan vatten förlorar kvinnor inkomstmöjligheter och flickor missar skoldagar. 

Tänk att inte kunna tvätta mensblodiga underkläder, att inte kunna gå på toa utan rädsla, inte kunna hålla sig ren eller få dricka rent vatten. Det leder givetvis både till sjukdomar och konflikter. 

Tillgången till rent vatten och toaletter i skolan är avgörande för att flickor ska stanna i skolan, särskilt i pubertetsåren. Många kvinnor och flickor riskerar sin personliga säkerhet för att hitta en säker toa eller kunna utföra sina behov. 

Vatten är alltså en grundförutsättning för allt levande på jorden, och förutsättning för en hållbar utveckling. Män, kvinnor, pojkar och flickor som lever i fattigdom, saknar tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet. Orenat avlopp från industri och hushåll leder till att vatten förorenas och skapar en ohälsosam miljö som särskilt drabbar människor som lever i fattigdom.

Vatten är nödvändig för världens livsmedelsproduktion och energiproduktion och brist på vatten är orsak till konflikter. Därför ska länderna se till att det finns vatten både inom och mellan stater. Det sker inte idag. 

Världens länder har tillsammans bestämt sig för 17 globala mål. Det femte målet på den ambitiösa agendan handlar om jämställdhet eftersom det är förutsättning för hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet är när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling, dit är det långt kvar. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordning till män och pojkar måste upphöra.

Alla former av våld mot kvinnor och flickor drabbar både individen och samhället. Normer och sedvänjor som sanktionerar ojämställdhet och våld mot kvinnor och flickor måste bort. Den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av det obetalda hem- och hushållsarbetet är ett mycket stort hinder för kvinnors och flickors möjlighet att utbilda sig och delta på arbetsmarknaden och i samhället.

Samhälles välstånd ökar när kvinnor och flickor kan bidra på lika villkor som män och pojkar genom sina resurser och kunskaper. Därför har FNs medlemsländer bl.a bestämt att:

- Avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt.

- Avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och exploatering.

- Avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning.

- Tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt främja delat ansvar inom hushållet och familjen.

Utbildning och att få gå i skolan är en grundläggande rättighet enligt FNs globala mål. Men fortfarande förvägras miljontals barn flest flickor att få gå i skolan. 774 miljoner människor i världen är inte läs- och skrivkunniga, varav två tredjedelar är kvinnor. 

Ändå vet vi att utbildning för alla, är en av de viktigaste grunderna för välstånd, hälsa och jämställdhet i varje samhälle. 

Flickors möjlighet till utbildning främjar ekonomisk utveckling och minskad fattigdom. 

Utbildningssystem måste möta människors behov under hela livet – från tillgång till förskola över grundskoleutbildning till att alla unga personer ges möjlighet till gymnasie-, yrkes- och högre utbildning. Att så många män och kvinnor inte är läs- och skrivkunniga visar behovet av vuxenutbildning. Mål nummer 4 i den världsomspännande överenskommelse som FNs globala mål utgör står det klart och tydligt att alla, dvs alla, ska ha rätt till utbildning. Ingen flicka ska förvägras rätten till en utbildning.  Alla könsbaserade skillnader i tillgång till utbildning måste avskaffas. Senast 2030 det säkerställas att alla kvinnor och män har lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning, inklusive högskoleutbildning, av god kvalitet till en överkomlig kostnad. Dessutom ska funktionsnedsatta ges tillgång till alla utbildningsnivåer och möjlighet till livslångt lärande.

Till detta behövs fler kvalificerade lärare. Till 2030 ska tillgången på utbildade lärare ökas väsentligt enligt de globala målen. Det är en enorm utmaning för alla värdens länder.

Det kan vara nyttigt att reflektera över vad FNs alla länder gemensamt beslutat om när det gäller de globala målen. Mål nummer tre handlar om God hälsa och välbefinnande. Alldeles för många människor på det hör jordklotet har inte vare sig god hälsa eller något välbefinnande.

Mödradödligheten är utbredd i fattiga länder liksom spädbarnsdödligheten. I mål nummer tre beskrivs att vi tillsammans måste se till att mödrar klarar förlossningen och att barnen överlever spädbarnsåren.

Vi ska utrota epidemierna av aids, tuberkulos, malaria och försummade tropiska sjukdomar samt bekämpa hepatit, vattenburna sjukdomar och andra smittsamma sjukdomar.

Vi ska genom förebyggande insatser och behandling minska det antal människor som dör i förtid av icke smittsamma sjukdomar med en tredjedel samt främja psykisk hälsa och välbefinnande.

Dessutom ska insatser öka för att förebygga och behandla drogmissbruk, inklusive narkotikamissbruk och skadligt alkoholbruk, osv.

Det är mycket tuffa men nödvändiga mål att jobba mot. Jag tror alla världens länder och dess invånare behöver påminnas allt som oftast över dessa ambitiösa mål. Jag tror dessutom att vi behöver öka takten för att nå dit år 2030.

Lyssnar på ekot om att fler snabbmatsställen leder till fler överviktiga och tänker på FNs globala mål nr 2 om att utrota hunger.

En amerikansk studie visar att BMI:t ökar om det finns fler snabbmatsställen på väg till jobbet. Tidigare studier har visat att antalet snabbmatställen som finns runt bostaden påverkar BMI för dem som bor där – ju fler desto högre BMI. Vi kan alltså konstatera att ju fler snabbmatsställen desto högre BMI, dvs övervikt.

Det har i andra studier visat att ökad kunskap och förståelse om mat ger en bättre kosthållning. Om vi kopplar dessa uppgifter till FNs globala mål 2 dvs att utrota hunger så blir det än mer intressant.

FNs medlemsländer har gemensamt bestämt sig för att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning, uppnå en bättre kosthållning och främja ett hållbart jordbruk.

Det är en enorm utmaning. 

Tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat är en mänsklig rättighet, som varje stat har en skyldighet att tillförsäkra sina medborgare. I dag lever omkring 850 miljoner människor i världen i hunger. Dessutom många länders utveckling och tillväxt genom de effekter som otillräckligt näringsintag har för lärande och produktivt arbete. 

I överenskommelsen betonas särskilt vikten av att trygga livsmedelsförsörjningen för flickor och pojkar, flickor i puberteten och gravida kvinnor som löper störst risk för svält och undernäring.

Tryggad livsmedelsförsörjning främjas genom öppen och transparent handel, rättssäkert, jämställt och jämlikt tillträde till marknader, forskning och innovation, finansiella tjänster, information och adekvat rådgivning, där den privata sektorn kan spela en viktig roll dvs även snabbmatskedjor. Samtidigt är livsmedelssvinn och livsmedelsförluster längs hela värdekedjan ett enormt problem. Dagens ekonyhet om snabbmat visar på komplexiteten och att vi gemensamt har ett ansvar i att fördelningen av jordens resurser blir mer rättvist och hur viktigt det är med kunskap om mat, energiintag och att det borde ligga ett större ansvar på de som säljer snabbmaten.

.

Att 193 länder inom ramen för FN enats om 17 Globala mål för hållbar utveckling kanske många känner till. Men vad de handlar om är fortfarande ganska okänt. Vi ska gemensamt fram till år 2030 utrota fattigdomen, få fredliga samhällen, bekämpa klimatförändringarna, uppnå jämställdhet och ge alla tillgång till god utbildning. 

Det är ambitiösa mål och det har redan gått 5 år sedan de antogs. Det är hög tid att flytta fram positionerna, synliggöra utmaningarna och uppmana tydligare vad det är det handlar om.

Genom att många får kännedom om målen och engagerar sig kan vi tillsammans hjälpas åt för att de uppnås.

Mål nummer ett handlar om att utrota Fattigdom.

Fattigdom innebär förutom brits på pengar även brist på frihet, inflytande, hälsa, utbildning och säkerhet. Idag lever 1,3 miljarder människor i fattigdom och hälften av dessa är barn dvs under 18 år.

Det handlar om att brist på mat, sjukvård, säkerhet och rent vatten dödar tusentals människor varje dag. Sedan 1990 har den extrema fattigdomen halverats (extrem fattigdom avses för närvarande människor som lever på mindre än 1,25 US-dollar per dag), det är bra men det räcker inte. Ska vi utrota fattigdomen och det har vi lovat varandra, så måste vi enträget jobba vidare för att fattigdomens alla dess former elimineras. Alla människor i världen chans till ett värdigt och tryggt liv. 

Det handlar naturligtvis inte bara om bistånd utan tillväxt, möjlighet och kunskap om att klara sig själv. Ni vet uttrycket ge inte fisk, ge ett metspö och kunskap om hur en fiskar. Personligen kan jag inte fiska men ni förstår säkert exemplet. 

Ge lån men också utbildning i hur pengarna kan användas till företagande osv.

Men det handlar också om styrelseskick. Att människor i alla länder får chansen till ett värdigt liv handlar ju enligt mitt sätt att se det om omfördelning. Länder med extremt fattiga har ofta en elit med extrem rikedom. Det är alltså inte bara personliga egna ageranden det handlar om utan snarare krav på länder att de ger sina medborgare ett värdigt liv.