Låt oss tala allvar Anders Borg, menar du att expansiv är det samma som hög arbetslöshet?
Anders Borg hävdar att Sverige för den mest expansiva finanspolitiken i OECD-området.
Det stämmer inte. Den undersökning som OECD har gjort, och som Borg hänvisar till, visar att Sverige ligger först på 11:e plats när det gäller aktiva politiska åtgärder för att stimulera ekonomin. Det visar OECD som jämfört länderna under perioden 2008-2010. Roger Mörtvik har intressanta synpunkter om Anders Borgs Blogg.Och jag ska just debattera med Borg om varför han inte lyssnar på sitt eget finanspoilitiska råd.
Anders Borg försvarar sig med att han tar hänsyn till ökningen av de automatiska stabilisatorerna (framförallt de ökade utbetalningarna av arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd) när de jämför stimulansernas storlek. Men konsekvenserna av det blir absurda. För varje procentenhet som arbetslösheten stiger för att regeringen är passiv skulle regeringen definieras som mer "aktiv". Räknar man på det här sättet så borde regeringen eftersträva att vara minst expansiv - inte mest expansiv. För regeringen borde ju rimligtvis sträva efter att arbetslösheten ska öka så lite som möjligt.
Borg har en lång utvikning om offentliga finanser men missar ökningen av den varaktiga arbetslösheten
Anders Borg har en lång utläggning om det strukturella sparandet i offentlig sektor - och säger att det är svårt att bedöma hur mycket produktionskapacitet som varaktigt slås ut under konjunkturnedgången.
I vårbudgeten skriver regeringen mer om detta - inte minst när det gäller hur många som varaktigt slås ut från arbetsmarknaden. I vårbudgeten bedömer att 30 procent av dem som nu blir arbetslösa aldrig kommer tillbaka i arbete. Det innebär att nästan var tredje arbetslös kommer att slås ut från arbetsmarknaden. Dessutom konstaterar regeringen att varje varaktig ökning av arbetslösheten får betydande konsekvenser - inte bara för de som drabbas - utan också för de offentliga finanserna.
I vårbudgeten har regeringen till och med siffersatt de här sambanden. För varje procentenhet som arbetslösheten stiger med så försvagas de offentliga finanserna med nästan 20 miljarder kronor. Per år. Och eftersom den varaktiga arbetslösheten nu väntas stiga mer än så kommer de offentliga finanserna nu att försvagas med cirka 30 miljarder kronor per år*.
Och det märkliga i sammanhanget är, Anders Borg, är att du uppenbarligen ser detta samband, och ni räknar på det i Finansdepartementetet - men att ni inte gör någonting åt det.
För det är just precis de här sambanden som Finanspolitiska Rådet och Konjunkturinstitutet också ser. Och det är därför de, precis som vi socialdemokrater, förespråkar en större finanspolitisk stimulans i år och nästa år för att dämpa ökningen av arbetslösheten, och för att på så sätt förbättra de offentliga finanserna i framtiden.
Men i stället fortsätter regeringen med er vanliga politik och lånar till skattesänkningar. Men så tar man inte ansvar. Så tar man inte Sverige ur krisen.
Regeringen räknar med att arbetslösheten stiger med cirka 5,5 procentenheter, från 6,2 procent 2008 till 11,7 procent 2011. Bedömningen att 30 procent av denna stigning av arbetslösheten blir en varaktig ökning av arbetslösheten ger att jämviktsarbetslösheten stiger med cirka 1,6 procentenheter. Enligt regeringens egna beräkningar i kapitel 12 "Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet" i 2009 års vårproposition leder en procentenhets högre arbetslöshet till att de offentliga finanserna varaktigt försvagas med 0,6 procent av BNP per år. En varaktig ökning av arbetslösheten med 1,6 procentenheter leder således till att de offentliga finanserna försvagas med 1 procent av BNP varje år; vilket motsvarar 30 miljarder kronor.
