Var är jämställdhetspolitiken?
ust nu lyssnar jag på Helle Holt i Köpenhamn hon är forskare och beskriver den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Hon menar att lönegapet mellan män och kvinnor, bristen på mäns vilja att ta ansvar för barnen och den könsuppdelade arbetsmarknaden innebär flaskhalsproblem, trösklar och mindre flexibilitet på arbetsmarknaden.
Hon menar också att vi har liknande problem i Norden trots att vi uppfattas ha kommit relativt långt. Tyvärr tappar jämställdheten mark just nu. Att det går bakåt så fort vi inte fokuserar på jämställdheten är det många som konstaterat.
I gårdagens SvD säger Hillevi Engström att: ”Könsmaktsordningen består trots de ansträngningar som har gjorts för ökad jämställdhet mellan könen. Jag vet inte vilka ansträngningar hon syftar på. Har den borgerliga regeringen gjort något för att förbättra jämställdheten? vi har ju en jämställdhetsminister som inte är feminist, dvs vill inte se att kvinnor är underordnad männen.
Vi socialdemokrater välkomnar Moderaterna i kampen för ett mer jämställt Sverige. Det känns skönt att Moderaterna äntligen förstår vikten av ett jämställt samhälle. Dock klingar budskapet falskt när vi vet att regeringen i motsats till det som sagts faktiskt motarbetat jämställdheten under mandatperioden, till exempel genom att sänka kraven på lönekartläggning, skriver Claes Borgström i dagens Svd.
I går konstaterade jag lite trött att jämställdheten går bakåt inom kulturen. Ett uttalande som fick många liberala män att sätta kaffet i vrångstrupen. Män som inte vill se det ojämställda samhället, män som inte har en aaaaning .
Idag måste jag tyvärr konstatera att jämställdheten går bakåt på område efter område och det måste till krafttag om det ska bli någon förändring
En sak är säker: Feminism och jämställdhet har inget med varandra att göra.
Ps. Jag träffade en M-riksdagsledamot och jag frågade vilja ledamöter oavsett parti som var de mest jobbiga i Riksdagen. Denne svarade:
Monica Green. GRATTIS! Ds.
