Vårdnadsbidrag - nej tack
Fiaskot med vårdnadsbidraget är bara ett exempel på att den borgerliga regeringens misslyckade jämställdhetspolitisk. Vårdnadsbidraget går stick i stäv med arbetslinjen och konserverar gamla könsroller därför vill inte väljarna ha det.
Arbetsmarknadsministern Hillevi Engström sa för ett år sedan: ”Könsmaktsordningen består trots de ansträngningar som har gjorts för ökad jämställdhet mellan könen. Vi politiker måste göra mer för att förbättra jämställdheten”. Trots den insikten har ingenting hänt på jämställdhetsområdet det senaste året. De fyra första åren med moderatregeringen ökade klyftorna mellan män och kvinnor, Kraven på lönekartläggningen och jämställdhetsplaner har sänkts. Sedan Engströms uttalande har det blivit än värre, Bl.a för att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni inte alls är pådrivande för att uppnå jämställdhet
Alla som är insatta i jämställdhetsfrågor vet att förändringen bara kommer då det finns en tydlig kedja mellan, beslut, verkställighet och konsekvens av densamma. Ska vi förändra samhället, och få jämställda löner, ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen och därmed ett jämställt arbetsliv behövs det tydliga prioriteringar från regeringens sida.
Ett annat exempel är system med olika avgifter i a-kassan som regeringen infört. De grupper som tillhör de mest utsatta på arbetsmarknaden och som löper störts risk att hamna i arbetslöshet tvingas betala de högsta avgifterna. Dessa grupper utgörs till stor del av kvinnor. Idag tvingas en servitris eller städerska på en restaurang att betala över 400 kronor i månaden till sin a-kassa, samtidigt som den manlige ekonomen på samma företag bara betalar 90 kronor.
Nedmonteringen av socialförsäkringarna drabbar kvinnor i högre grad än män. Många kvinnor som arbetat länge inom vården drabbas av förslitningsskador, men möts av en sjukförsäkring som inte längre är att lita på. Dessutom har regeringens skattepolitik tydligt gynnat män.
