Dags igen för tågeländet
När Anders Borg var ganska ny som finansminister påstod han att Sveriges järnväg är överinvesterat. Jag hoppas att han har ångrat det uttrycket för inget kan ju vara mer fel.
Vi som åker tåg ofta vet hur eländigt det är med försenade tåg, el-fel, lednings-fel, spännings-fel, spår-fel och allt annat fel. Idag var det dags igen att sitta och vänta i Hallsberg.
Denna gång var det ett El-fel, och vi fick så småningom bli omredigerade via Örebro och Västerås. Det är så trist att inte kunna planera sin dag, många arbetade timmar som går till spillo, möten som missas och tillväxt som hämmas.
De som jobbar inom inom tågbranchen och med tågunderhåll gör varje dag enorma insatser utifrån sina förutsättningar. Problemet är att viljan inte finns från den politiska ledningen.
Att regeringen bara skyller i från sig är ju inget nytt. Björklund skyller de dåliga skolresultaten på sossarna, på lärarna, eleverna och föräldrarna. Elsmäster-Swärd och Borg skyller den dåliga järnvägen på sossarna.
Mitt förslag är att den som inte vill ta ansvar och styra landet kan stiga åt sidan.
Det behövs dels mer pengar men också ett mer samlat järnvägsunderhåll och en vilja till att ta tag i problemen.
Tågförseningar ska vara så sällsynta så att de verkligen upplevs som oförutsedda händelser.
Hur ska vi kunna få ett mer samlat järnvägsunderhåll och en uppriktig vilja att ta itu med problemen med en myndighet (Trafikverket) som måste splittra både sina ekonomiska och intellektuella resurser på alla fyra trafikslagen? Generaldirektören måste självfallet bytas ut, men det finns ingen som skulle klara jobbet bättre. Människor med fyra hjärnor finns inte.
Banverket Produktion ombildades faktiskt till ett statligt aktiebolag för att möjliggöra sammanslagningen av Banverket, Vägverket, delar av Luftfartsverket och Sjöfartsverket samt några mindre trafikmyndigheter till Trafikverket.
Dåvarande SJ:s banavdelning ombildades till ett självständigt statligt verk med en egen generaldirektör för att det behövdes ökad specialisering inom järnvägsbranschen. Det handlade både om ökad affärsmässighet i trafiken för att vända tappet av resenärer och godskunder och ett fastare grepp om de bantekniska frågorna för att bland annat klara det ökade underhållsbehov som ökade hastigheter inom persontrafiken och ökade axellaster inom godstrafiken förde med sig.
Genom nedläggningen av Banverket har man gått den rakt motsatta vägen. Det är dessutom ytterst olämpligt att samma myndighet, som har till uppgift att öka järnvägens konkurrenters konkurrenskraft, ansvarar för tågledningen. Detta ansvar har Trafikverket grovt missbrukat, genom att ställa in eller leda om tåg med stora förseningar som följd, i stället för att bedriva ett adekvat förebyggande banunderhåll.
Hur tågoperatörerna, som ju ändå har att redovisa vinst till sina ägare, finner sig i detta utan att protestera i högan sky, förstår jag inte. Jag kan inte heller förstå varför S-riksdagsgruppen inte ser roten till det onda: Att järnvägen sedan 1 april 2010 saknar en egen statlig myndighet, som har som enda uppgift att se till att vi har en väl fungerande järnväg.
