Tack Vätternrundan
Det blev ingen medalj för mig den här gången. Men en djupstudie i hur organisationen fungerar vid olyckor och missöden. Jag vill passa på att tacka Eva-Lena Frick för ett mycket bra arrangemang.
Efter två tjejvättern, två halvvättern, fem Vätternrundor var det dags för mig att köra mitt tredje Halvvätternlopp. Trodde jag i alla fall men det blev tvärstopp redan efter en mil.
Men det började bra med Tjejfesten kvällen före, som anordnades i samband med att tjejvättern firar 25 årsjubileum. I en fullsatt Team Sportia hall i Motala njöt vi av fin middag och härlig underhållning med Måns Zelmerlöw.
På söndagsmorgonen laddade jag med gröt innan jag cyklade till starten, där träffade jag bl.a Ylva Johansson, Johan Andersson, Camilla Egberth, Roger Bezell i ett stort gäng taggade socialdemokrater.
Strax efter klockan 8 på söndags morgonen gav vi oss i väg och stämningen var på topp trots den kraftiga vinden. Jag såg fram emot att det skulle bli medvind på slutet av loppet.
Klungkörning har sina fördelar eftersom vi kan dra varandra och det går att ligga i lä, trots motvind. Men det är inte bra att ligga för nära och om det då och då kommer kastvindar gäller det att hålla fast i cykeln.
Jag körde ihop med en cyklist, störtade i asfalten med en sådan fart att hjälmen sprack på tre ställen, sedan blev jag överkörd av två cyklister som körde bakom mig.
Allt gick vansinnigt fort och i tumulten hade jag som mål att komma snabbt upp på cykeln igen för att fortsätta köra men det gick inte. Jag kunde inte röra mig.
Väldigt snabbt kom två trafikpoliser (jag tror att de var poliser) på motorcykel, de tog hand om oss. De undersökte mig, lugnade klungan och ringde efter ambulans. Det var ett mycket effektivt och bra omhändertagande.
Även ambulanspersonalen var proffsiga, de undersökte mig, lyfte upp mig på bår samtidigt som de lugnade alla omkring oss om att läget var under kontroll.
På Motala lasarett fanns effektiv och duktig sjukvårdspersonal, dessutom en person från Vätternrundan som antecknade allt. Jag var mycket trött, hade ont och var rejält mörbultad men kände tacksamhet över hur bra jag blev omhändertagen.
Efter röntgen, undersökning och en första rehabilitering kunde jag skrivas ut och min kära syster Lotta Fridell tog hand om mig. Hon hämtade även cykeln vid Motala Folkets hus dit den transporterats av arrangörerna.
Summa summarum: Vätternrundan är en oerhört proffsig organisation som tävling/motions-anordnare med en imponerande bra krisberedskap
Tack
läs också hyllningen jag skrev förra året
