Ansvar i en svår tid
Ensamkommande barn far illa, försvinner, utnyttjas eller lever vind för våg i Sverige idag. Myndigheter slår larm, kommuner slår larm, privatpersoner och civilsamhället slår larm.
Så kan vi inte ha det.
Jag tog upp frågan på Riksdagens frågestund igår. Barnen behöver hittas, tas om hand, får ett hem och gå i skolan.
Flyktingkrisen innebär en ansträngning och en enorm uppgift för hela det svenska samhället. Om EU-länderna skulle samarbeta och dela på ansvaret så är situationen ingen kris för Europa, men det är i grunden ohållbart att Sverige tar ett så mycket större ansvar än andra länder.
Men vi måste i hantera situationen nu och se till att kommunerna klarar sina verksamheter och att vården, skolan och omsorgen inte drabbas.
I den ändringsbudget som regeringen föreslog till riksdagen igår finns ökat stöd till kommuner, landsting och det civila samhället på sammanlagt 11 miljarder kronor. Det är resultat av en blocköverskridande uppgörelse för att hantera den pågående flyktingkrisen. För oss socialdemokrater är det självklart att räcka ut handen i utmanande tider och söka breda överenskommelser – det bidrar till trygghet och stabilitet. Förhoppningsvis vill fler partier fortsätta ställa upp med gemensamma åtgärder istället för att göra utspel för att få kortsiktiga poänger.
I ett ansträngt läge är det nödvändigt att prioritera – vård, skola och omsorgen av våra barn och äldre ska värnas.
De extra resurserna går därför direkt ut till kommuner och landsting. Framförallt till kommuner med många barn. Förslaget är att pengarna ska vara tillgängliga redan innan jul och kunna användas för att täcka ökade kostnader både i år och nästa år.
Det gäller att ta ansvar i en svår tid
