Monica Greens blogg

 

Den 30 november röstar riksdagen om förslaget på ny upphandlingslag. Den innebär att det blir obligatoriskt att ställa krav på en lön att leva på och schyssta villkor vad gäller arbetstid och semester.  

Arbetare och löntagare skulle uppleva en förbättring i arbets- och levnadsvillkor. Seriösa företagare skulle ges en konkurrensfördel gentemot de oseriösa. Ingen lönedumpning ska få ske med skattebetalarnas pengar.

 

Det skulle med andra ord finnas goda skäl att anta den nya upphandlingslagen. Men M, C, L, KD och SD verkar göra gemensam sak och lyfter ur just de arbetsrättsliga kraven ur förslaget som vi ska rösta om den 30/11.

 

En effekt av om upphandlingsförslaget röstas ned är att utländska utstationerade företag i exempelvis byggbranschen kommer att få en konkurrensfördel jämfört med svenska företag som har schyssta villkor för sina anställda. 

Vad har M,C,L,KD och SD emot taxichaufförer, lastbilschaufförer, hårt arbetande löntagare och seriösa svenska företag? 

De framtida effekterna av oppositionens agerande är lätta att förutse. Konsekvenserna är att lönedumpningen kommer att fortsätta. Det är inte lite pengar det handlar om. Stat, kommun och landsting varje år köper varor och tjänster för omkring 600 miljarder.

 

När färdtjänst upphandlades i Stockholm hade lönerna dumpats till 27 kronor i timmen som lägst, visade Sveriges radios granskning av taximarknaden förra året. När Skatteverket kontrollerade städbranschen låg de lägsta lönerna på 11 kronor i timmen. Offentlig sektor använder i dag gemensamma medel till att driva tillbaka yrkesgrupper och arbetstagare till lönenivåer som ingen kan leva på. Konsekvensen är att samhällsklyftan kommer att vidgas och den sociala utsattheten öka. Det är en lika omodern lösning som den är farlig för sammanhållningen i vårt land.

 

Ambitionsnivån från vår sida kommer aldrig vara lägre än att svenska löner och villkor ska gälla för alla som jobbar i Sverige. Det är så vi bygger vårt land starkare och utvecklar den svenska modellen.