Monica Greens blogg

Sverige röstade ja i FN:s generalförsamling till att inleda en process för att förbjuda kärnvapen. Med tanke på den oro vi känner i vår omvärld borde det vara självklart för alla. Inte minst med tanke på vilka som har ansvar för att knappa igång ett kärnvapenkrig i USA och i Ryssland. Men det har lett till flera debatter i riksdagen där företrädare från M och L tycker det är viktigare med Natomedlemskap än en kärnvapenfri värld - en märklig logik. 

Detta sätter fingret på en av de stora nackdelarna med ett eventuellt Natomedlemskap, nämligen relationen till kärnvapen. Om FN-resolutionens intentioner blir verklighet skulle vi ju komma åt Putins missiler i Kaliningrad. 

Kärnvapnen har inte blivit färre. Kärnvapnen har inte blivit mindre farliga. Om något land skulle använda sina vapen, avsiktligt eller oavsiktligt, skulle det få förödande konsekvenser som ingen idag kan överblicka. 

Under flera år efter kalla krigets slut gjordes betydande framsteg i nedrustningsarbetet. Men sedan några år tillbaka har utvecklingen avstannat. Cirka 16 000 stridsspetsar kvarstår, 90 procent av dem är ryska och amerikanska. I ett försämrat säkerhetspolitiskt klimat innebär status quo på nedrustningsområdet ökade risker för alla. Världen måste återigen ta sig samman och påbörja processer för nedrustning och avspänning. 

Sveriges besked om att rösta ja till resolutionen kom efter en lång beredningsprocess. Utrikesminister Margot Wallström var tydlig när beskedet väl kom och underströk att Sverige självklart skulle rösta ja.

Det är tuffa förhandlingar som väntar i vår och Sverige får inte låta sig tystas av kärnvapenstater. Nedrustning och människors säkerhet måste komma först.

Att Sveriges regering stödjer det initiativ till arbete för ett framtida förbud mot kärnvapen är oerhört bra och mycket välkommet. 

Sverige har alltid varit en tydlig röst för fred och nedrustning och ska så fortsätta att vara.